Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18
*kl*
Fy fan, vilken dag! Jag har mått så sjukt illa hela dagen, sen gjorde jag misstaget att ösa i mig toast med skagenröra och löjrom, rester efter jaktmiddagen igår hos mina föräldrar, så jag har kräkts upp allt och gått och mått dåligt över all jäkla rödlök och annat som jag satte i mig.
Några av våra närmsta vänner skulle ha kommit hit ikväll på middag, vi skulle ha gjort hjortwallenbergare och annat smaskigt, men så ringer de vid halv sex och säger att de inte kan komma. Hennes faster har precis fått beskedet att hon har cancer som har spridit sig i hela kroppen och hon har bara någon vecka kvar att leva. De står varandra väldigt nära, bor grannar på samma gård. Samma faster förlorade förra året hennes son, min väns kusin, i en tragisk olycka, vilket min vän verkligen var helt förstörd över, de var som syskon och hade vuxit upp tillsammans. Så oturen slutar aldrig att hagla över henne och hennes familj.
Det känns bara så himla hemskt och orättvist. Hatar att man inte kan göra något. Vi har dagt att det bara är att ringa och att vi hjälper till med vad som helst, från att mocka boxar till att fixa mat, och de vet att vi stöttar dem till 100%, men det skär i mig som en kniv att man inte kan göra allting bra igen.
S har hållit igång hela dagen, framåt kvällen blev hon väldigt olik sig själv och blev väldigt gnällig och på dåligt humör. Tog tempen och den visade 38,1 mot hennes vanliga 36,9 (efter att jag hade ett virus som gav mig feber i 6 månader så är jag besatt av att veta normaltempen på allt), så jag håller tummarna för att den sjunker tills imorgon och att hon mår bra, för jag vet inte om jag klarar att vara ensam med henne en hel dag och sambon har flera möten imorgon han måste gå på.
Bröt ihop nyss över att jag inte klarar någonting och mådde så dåligt, hyllade så mycket att S började gråta också och skulle trösta mig.
Jag känner mig verkligen som världens sämsta mamma och sambo just nu, klarar inte ens av att ta hand om mig själv.