Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15 
Vad tråkigt att ni känner så angående ert dagis. Förstår att det verkligen inte känns bra för er att släppa iväg er S dit.
Vi har ett dagis som också poängterar att de har rutiner, men de bejakar också den enskilda individen. De fasta rutinerna vårt dagis har (Jag skriver ned det, för jag tyckte det var så roligt att läsa om hur andra dagis hade det) är frukost 7.30, samling med sång och mys 9.00, efter samlingen så går de alltid ut och leker, om det inte är så dåligt väder att det inte är någon idé, då har de tillgång till en gymnastiksal där de lägger ut madrasser och andra saker så att barnen kan springa runt på en lite större yta och busa av sig. Lunch är klockan 10.30 och klockan 11 är det sovstund. Vårt dagis har en altan utomhus med staket och markiser som man kan hissa ned, där lägger de ut madrasser och så ligger barnen och sussar. Helt otroligt då det är fullt med skolbarn och andra dagisbarn som busar för fullt utanför. Klockan 14.00 har de mellis och sen efter det är det lek inne och pyssel för de som klarar av det.
Det här är de tiderna de går efter. Man får själv bestämma hur länge man vill att sitt barn ska sova. En pojke där får bara sova i 45 min, en liten tjej i 60 min och övriga sover tills de vaknar. Skulle det vara så att någon är för trött för att äta lunch och somnar vid matbordet så läggs barnet och får mat när det vaknar. De frågar hur man gör hemma med ätningen och gör likadant på dagis. Vi hjälper vår S att äta, men hon har en egen sked också som hon ganska ofta lyckas få in mat i munnen med nu förtiden.
Men annars så påminner hon lite om er S, det är inte så lätt att föra skeden till munnen i rätt vinkel och lyckas ha maten kvar på skeden. Skulle det vara så att något barn inte kan somna eller liknande så får den självklart komma in och leka. Men nu sover alla barnen efter lunch, till skillnad från när föräldrarna var med och skulle lägga barnen.
Hoppas verkligen att det ordnar upp sig på dagis för er, kan inte vara kul att känna såhär inför dagisstarten.
*kl*
S hade varit ledsen lite igår efter att jag lämnat henne, usch, kändes inte alls kul att få höra. J hade hämtat henne igår och då hade han på nytt skrämt upp fröknarna med att de skulle vara noga med säkerheten. Så idag fick jag reda på att de pratat med rektorn så att rektorn också skulle känna till vem S morfar är osv. Känns så tråkigt att vi måste uppmärksamma alla angående det här, vi vill ju bara att S ska kunna smälta in som vilket annat barn som helst. Det är nästan så att vi funderar på att sälja vår bil och köpa en lite mer neutral bil för att de andra barnens föräldrar inte ska börja prata heller. Men det är ju en liten håla vi bor i så de flesta vet väl redan, tyvärr.
Idag när jag lämnade henne började hon också att gråta, men jag hörde att hon tystnade innan jag nått till dörren, så jag hoppas att hon ska vara lite gladare idag.
Själv så sitter jag på kontoret igen och försöker få lite gjort. Är lite smågrinig på sambon över en helt onödig sak egentligen, men ändå. Bäddade rent igår med ett par av mina favoritpåslakan (Jag är en junkie när det gäller påslakan och bäddning, ingen får ligga i sängen förrän allting är helt perfekt, haha, sambon tycker jag är hur töntig som helst, men ändå) och imorse när han vaknar så frågar han om han har tuggummi i håret. Vilket han inte hade. Konstigt tycker han, för han har ett visst minne av att han somnade med tuggummi i munnen, varför man tuggar tuggummi innan man går och lägger sig är väl en annan fråga i sig, kan jag tycka. Tänkte inte mer på det förrän jag vaknade och bäddade sängen. Ett örngott är helt insmetat med tuggummi... Känns som om han tagit halva påsen och tuggat i sig, förstår inte annars hur han lyckats smeta in hela örngottet i det. Suck! Googlade lite på det nu och såg att man kunde få bort det om man la det i frysen, så jag ska gå och slänga in kudden i frysen på lunchen.
Efter lunch ska jag börja tvätta stallet. Sambon och hans kompis ska rida idag igen, haha, han är helt hooked. För mig är det helt ok då hästarna ändå håller på att sättas igång och man inte kan göra så mycket med dem, men jag har lite ridabstinens. Därför kan jag städa stallet istället för att rida, vilket jag skulle komma fram till. Närsomhelst så får vi våra hinder och cavalettiblock så att vi kan börja köra lite markarbete på banan också, jag längtar som en dåre. Nu vill jag verkligen rida, rida, rida.
Annars händer inte så mycket, hundarna snarkar och min paus är slut, så det är bara att återgå till arbetet.
Det har ju varit mer regel än undantag att jag varit vaken flera timmar varje natt och jag har ju varit så extremt trött pga det. Så himla skönt att sova ostört!
