E
Eliza77
Jag har postat en annan tråd om kastration på en 8-årig hane ang. att han är väldigt jobbig men jag måste få ventilera lite bekymmer och se om någon annan sitter i samma situation.
Jag har en stor münsterländer som på grund av omständigheter när han var liten inte har kunnat användas till jakthund. (Han var totalt ointresserad som unghund och nästan helt oresonlig. Sedan fick han genomgå en käkoperation och strax därefter skadade han tassen.
Problemet är att han är helt sjukt överaktiv. Han har alltid varit det men det blir fan i mig värre med åren.
Han var med mig i stallet flera timmar om dagen tidigare. Vi gick dressyr och lydnadskurser. Försökte oss på agillity och massa annat.
Han har tränat för tuffa killar som tränar polis och fågelhundar och vi har tränat med "mjuka" metoder (godisbelöning).
I den mån i har möjlighet går vi på spår och släpspår med apport.
Problemet är att han har bara 2 lägen. Antingen får man gå fot med honom en hel promenad eller så drar han och sliter armarna av mig.
Visst skulle man kunna ägna hela dagen åt att aktivera honom men man måste ju vara realistisk.
Hans dag ser ut så här:
Morgon promenad, hemma ca 3 timmar själv. Följa med daghusse som går på flera promenader plus att han får träffa sin hund kompis. Jag kommer hem och vi går på längre promenad och leker och söker saker inne.
En vanlig långpromenad ser ut så här:
Han har klövjeväska med tyngd ibland. Vi tränar lydnad de första 10 min. (repetitions lydnad). Sedan brukar vi springa lite så han får sträcka på sig lite. (Han har blivit påhoppad av andra hanar och biten 2 ggr så jag har honom aldrig lös is stan) På landet går han lös i skogen.
Sedan får han kommandot hopp och lek.
Men han kan inte hantera det. Han far fram och tillbaka och och rycker och drar så jag måste kalla in han för fotgång hela tiden.
Vad fan skall man göra. Ute går det inte att få någon kontakt med honom om han inte går under "disciplin". Det spelar ingen roll om jag har varmkorv eller en leksak för det finns inget som gör att han kan bryta sin "fokusering" när han är ute.
Eftersom varje promenad är en pina och han tycker inte att något annat är roligt än att lukta så är han pipig och gnällig inne.
Jag börjar helt ärligt misströsta och jag är nästan manodepressiv.....
Jag har en stor münsterländer som på grund av omständigheter när han var liten inte har kunnat användas till jakthund. (Han var totalt ointresserad som unghund och nästan helt oresonlig. Sedan fick han genomgå en käkoperation och strax därefter skadade han tassen.
Problemet är att han är helt sjukt överaktiv. Han har alltid varit det men det blir fan i mig värre med åren.
Han var med mig i stallet flera timmar om dagen tidigare. Vi gick dressyr och lydnadskurser. Försökte oss på agillity och massa annat.
Han har tränat för tuffa killar som tränar polis och fågelhundar och vi har tränat med "mjuka" metoder (godisbelöning).
I den mån i har möjlighet går vi på spår och släpspår med apport.
Problemet är att han har bara 2 lägen. Antingen får man gå fot med honom en hel promenad eller så drar han och sliter armarna av mig.
Visst skulle man kunna ägna hela dagen åt att aktivera honom men man måste ju vara realistisk.
Hans dag ser ut så här:
Morgon promenad, hemma ca 3 timmar själv. Följa med daghusse som går på flera promenader plus att han får träffa sin hund kompis. Jag kommer hem och vi går på längre promenad och leker och söker saker inne.
En vanlig långpromenad ser ut så här:
Han har klövjeväska med tyngd ibland. Vi tränar lydnad de första 10 min. (repetitions lydnad). Sedan brukar vi springa lite så han får sträcka på sig lite. (Han har blivit påhoppad av andra hanar och biten 2 ggr så jag har honom aldrig lös is stan) På landet går han lös i skogen.
Sedan får han kommandot hopp och lek.
Men han kan inte hantera det. Han far fram och tillbaka och och rycker och drar så jag måste kalla in han för fotgång hela tiden.
Vad fan skall man göra. Ute går det inte att få någon kontakt med honom om han inte går under "disciplin". Det spelar ingen roll om jag har varmkorv eller en leksak för det finns inget som gör att han kan bryta sin "fokusering" när han är ute.
Eftersom varje promenad är en pina och han tycker inte att något annat är roligt än att lukta så är han pipig och gnällig inne.
Jag börjar helt ärligt misströsta och jag är nästan manodepressiv.....