Sambon tar inte hand om hunden...

[stjarnhimmel]

Jag överskattar kanske mänskligheten när jag tänker att de flesta normalbegåvade personer faktiskt vet att en hund behöver vatten mer än på natten. Att det inte är det största problemet håller jag dock med om.

För mig är det största problemet att TS inte kan se till att den stackars hunden blir ordentligt omhändertagen där den i dagsläget tvingas bo.
Jag tycker illa om sambon som inte inser att han brister i kapacitet kring djurets omvårdnad. Men jag tycker lika illa om TS som inte ser till att det blir en förändring. I min värld är det inte okej att skylla på att någon annan köpte hunden när man är sambos.

På vilket sätt blir man olika ansvariga inför lagen om ett djur är vanvårdat i hemmet men bara en part är registrerad som ägare?

Fast TS har ju pratat med sambon åtskilliga gånger tolkar jag det som... Och jag tolkar TS som att tråden handlar just om att hen undrar vad man nu ska göra.. jag uppfattar TS som frustrerad..
Har man aldrig haft hund så är det väl inte så lätt att veta var man ska anmäla eller vilka vägar som finns... så därför letade TS upp forumet här..

 

[sorbifolia]

Läser att vissa av er har samma erfarenhet och att er sambo då varit sjuk. Han har en historia av depression och har varit sjukskriven från och till i många år även före vi träffades. Nu jobbar han heltid och säger att han mår bra men frågan är om han kanske ljuger då... Han har innan haft alkoholproblem som hans exfru lämnade honom för men har varit nykter sen vi träffades för 10 år sedan och jag har inga belägg för att det inte skulle vara sant.

Det är EXTREMT ofta någon form av sjukdom/depression som ligger bakom i vanvårdssaker när det gäller djur. Exets djur skulle nog klassas som vanvårdade om inte jag tagit hand om dem när han var som sjukast. Om din sambo haft sådana problem tidigare så skulle jag iaf fundera närmare över detta i första hand.

En annan sak att tänka på är att personer som varit beroende av alkohol, droger, cigaretter osv. har mkt lätt att bli beroende av andra saker, så som tv-spel, gambling, socker/läsk/karbohydrater, som kan ge en form av "rus" - och detta kan påverka personens liv så mycket att hen inte förmår att sköta sitt liv i övrigt som hen borde. Så även om han inte dricker just nu så kan han ha ett beroendeproblem ändå...

(Jag tycker givetvis att något måste göras rätt akut för att hunden ska få ett bättre liv, men det kanske innebär att även din sambo behöver hjälp.)

 

[stjarnhimmel]

Sen tänker jag att det viktiga är inte att diskutera om man ska skuldbelägga TS för att hen inte gjort si eller så. Det viktiga är att något måste göras nuuuu.. För hunden men kanske även för sambon.
Usch.. jag får ont i magen när jag tänker på denna hunden. Och så börjar jag tänka på att det är många djur som inte har det bra... och inte många människor..

 

[mandalaki]

Jag har aldrig ägt en häst, men jag har inte svårt att lista ut att en häst måste ha tillgång till rent vatten, ren box, lösspring i hage, kel etc.

Det har väl inget med den här tråden att göra?

 

[Eloise]

@FrauleinLeo och @stjarnhimmel

Jag förstår er poäng, visst är det bra att TS nu äntligen tar tag i det och ber om råd.
TS måste förstå att eftersom sambon inte är förmögen att ta hand om djuret så ligger ansvaret på TS att göra det. Hur det sen går till är mindre viktigt, men hundens basbehov måste tillgodoses.
Skaffa en hundvakt som tar ut hunden på promenader och träning, ge den vatten och städa i hundgården.
Eftersom sambon verkar oförmögen att göra det så måste faktiskt TS göra det istället.
Om det är att skuldbelägga så är det precis vad jag pysslar med.
Är det så illa att sambon hellre avlivar än omplacerar, så är det tyvärr det som TS måste se till blir gjort om TS inte själv är beredd att ta hand om hunden.
Hur fel det än är, så lider inte ett djur som inte lever.

 

[Fruentimber]

@FrauleinLeo och @stjarnhimmel

Jag förstår er poäng, visst är det bra att TS nu äntligen tar tag i det och ber om råd.
TS måste förstå att eftersom sambon inte är förmögen att ta hand om djuret så ligger ansvaret på TS att göra det. Hur det sen går till är mindre viktigt, men hundens basbehov måste tillgodoses.
Skaffa en hundvakt som tar ut hunden på promenader och träning, ge den vatten och städa i hundgården.
Eftersom sambon verkar oförmögen att göra det så måste faktiskt TS göra det istället.
Om det är att skuldbelägga så är det precis vad jag pysslar med.
Är det så illa att sambon hellre avlivar än omplacerar, så är det tyvärr det som TS måste se till blir gjort om TS inte själv är beredd att ta hand om hunden.
Hur fel det än är, så lider inte ett djur som inte lever.

Men det är ingen som säger emot dig? Men nu är ju TS även sjukskriven deltid för skada/värk. Hunden måste väck från hemmet. Vilka vägar som finns att tillgå har TS fått tips om.

 

[Migo]

Ta upp det med honom - varje dag.
Har hunden varit utanför trädgården idag?
Har du rensat i hundgården idag?
Har du fyllt på vatten i hundgården idag?

Var svinjobbig om det krävs, för dagbok över hur lite han aktiverar hunden.
"Denna veckan har hunden fått två promenader. Tycker du själv att det är ett drägligt liv för en högenergisk jakthund?"
Han verkar ju själv inte förstå att det han gör (eller inte gör..) inte är ett drägligt liv för en hund.

Nä, jag kan inte riktigt se att det är ts jobb att projektleda sin sambos hundägande...

 

[Sleepy]

Nä, jag kan inte riktigt se att det är ts jobb att projektleda sin sambos hundägande...

Nej, verkligen inte.

 

[Hejkomochhjälpmig]

Liten uppdatering.
Ringde sambon när jag kom hem på eftermiddagen och sa att vi måste prata om en allvarlig sak senare ikväll. Vägrade säga vad det gällde även om han frågade. Troligen trodde han väl att jag ville separera eller något för han tog ledigt från jobbet och kom hem direkt. Sa att om han inte bättrar sig kommer jag anmäla honom till LS och sen flytts själv. Visste inte att man kunde anmäla för sånt här, trodde bara det var sån extrem vanvård som typ svält, fysisk misshandel och sånt man ser på tv där djur står till knäna i bajs osv och är som vandrande skelett. Först blev han mest bara arg, sen bröt han ihop. Efter ett par timmars diskuterande verkar det som att vi har en plan. Gillade den grejen som inhale skrev om städschema så det ska vi testa med hundgården nu, jag ska hjälpa till dom dagarna min rygg tillåter. Sambon lovade att köpa en sån sele så att hunden inte kan dra så jag också kan gå med honom utan att behöva få ont och vi ska gå med hunden tillsammans varje kväll. Det verkar som att det är lättare att motivera honom att gå ut med hunden om jag också följer med. Jag red för tränare i många år så för mig är det naturligt att man går till tränare men jag tror inte att vi ska göra för mycket direkt utan börja med att få en bra vardagsrutin, när det funkar bra kan man börja med sånt också.
Jag hoppas att detta funkar. Jag har hört en del lovordande snack och att han lovat att bättra sig förr utan att det räckt så länge men jag hoppas att det blir bättre denna gången. Han vet ju vad som står på spel nu, att jag ska lämna honom tror jag är ett större hot än en anmälan till LS i hans värld.

 

[Monstermom]

Liten uppdatering.
Ringde sambon när jag kom hem på eftermiddagen och sa att vi måste prata om en allvarlig sak senare ikväll. Vägrade säga vad det gällde även om han frågade. Troligen trodde han väl att jag ville separera eller något för han tog ledigt från jobbet och kom hem direkt. Sa att om han inte bättrar sig kommer jag anmäla honom till LS och sen flytts själv. Visste inte att man kunde anmäla för sånt här, trodde bara det var sån extrem vanvård som typ svält, fysisk misshandel och sånt man ser på tv där djur står till knäna i bajs osv och är som vandrande skelett. Först blev han mest bara arg, sen bröt han ihop. Efter ett par timmars diskuterande verkar det som att vi har en plan. Gillade den grejen som inhale skrev om städschema så det ska vi testa med hundgården nu, jag ska hjälpa till dom dagarna min rygg tillåter. Sambon lovade att köpa en sån sele så att hunden inte kan dra så jag också kan gå med honom utan att behöva få ont och vi ska gå med hunden tillsammans varje kväll. Det verkar som att det är lättare att motivera honom att gå ut med hunden om jag också följer med. Jag red för tränare i många år så för mig är det naturligt att man går till tränare men jag tror inte att vi ska göra för mycket direkt utan börja med att få en bra vardagsrutin, när det funkar bra kan man börja med sånt också.
Jag hoppas att detta funkar. Jag har hört en del lovordande snack och att han lovat att bättra sig förr utan att det räckt så länge men jag hoppas att det blir bättre denna gången. Han vet ju vad som står på spel nu, att jag ska lämna honom tror jag är ett större hot än en anmälan till LS i hans värld.

Jättebra för hundens skull att ni får till en ändring snabbt! Att han agerar under hot (menar alltså inte att det var fel, bara att det som motiverar honom nu är att han vill undvika konsekvenserna du presenterat för honom) gör dock risken ganska stor att det inte kommer att hålla, iom att han inte har något drivande mål med hunden är det lätt att falla in i att göra minsta möjliga för att slippa det han vill undvika och sedan gradvis (omedvetet oftast) flytta gränserna för vad som är minsta möjliga. Men med lite tur kanske han upptäcker att det känns bra att börja göra livet bättre för hunden!

Och om inte annat så får hunden det bättre nu i alla fall.
Börjar det glida bakåt igen gissar jag att du ser det nu.

 

[stjarnhimmel]

Liten uppdatering.
Ringde sambon när jag kom hem på eftermiddagen och sa att vi måste prata om en allvarlig sak senare ikväll. Vägrade säga vad det gällde även om han frågade. Troligen trodde han väl att jag ville separera eller något för han tog ledigt från jobbet och kom hem direkt. Sa att om han inte bättrar sig kommer jag anmäla honom till LS och sen flytts själv. Visste inte att man kunde anmäla för sånt här, trodde bara det var sån extrem vanvård som typ svält, fysisk misshandel och sånt man ser på tv där djur står till knäna i bajs osv och är som vandrande skelett. Först blev han mest bara arg, sen bröt han ihop. Efter ett par timmars diskuterande verkar det som att vi har en plan. Gillade den grejen som inhale skrev om städschema så det ska vi testa med hundgården nu, jag ska hjälpa till dom dagarna min rygg tillåter. Sambon lovade att köpa en sån sele så att hunden inte kan dra så jag också kan gå med honom utan att behöva få ont och vi ska gå med hunden tillsammans varje kväll. Det verkar som att det är lättare att motivera honom att gå ut med hunden om jag också följer med. Jag red för tränare i många år så för mig är det naturligt att man går till tränare men jag tror inte att vi ska göra för mycket direkt utan börja med att få en bra vardagsrutin, när det funkar bra kan man börja med sånt också.
Jag hoppas att detta funkar. Jag har hört en del lovordande snack och att han lovat att bättra sig förr utan att det räckt så länge men jag hoppas att det blir bättre denna gången. Han vet ju vad som står på spel nu, att jag ska lämna honom tror jag är ett större hot än en anmälan till LS i hans värld.

Jättebra att ni pratat och att det känns bra.
Dock - ta inte på dig för mkt jobb.
Samt se till att du inte blir som hans tonårsmamma utan hans intresse för hunden måste komma från honom själv. Du kan inte se till att han sköter det.

 

[Sleepy]

städschema... jag ska hjälpa till... jag också kan gå med honom... vi ska gå med hunden tillsammans varje kväll. Det verkar som att det är lättare att motivera honom att gå ut med hunden om jag också följer med.

Jag vet inte, jag. Det låter inte som att han har tänkt ta sitt ansvar som vuxen hundägare. Får mer känslan av en förälder/barn-relation er emellan.

 

[stjarnhimmel]

Jag vet inte, jag. Det låter inte som att han har tänkt ta sitt ansvar som vuxen hundägare. Får mer känslan av en förälder/barn-relation er emellan.

Ja det som skaver för mig är kommentaren om att "lättare att motivera honom att gå ut med hunden om TS följer med"
Jag tror inte på ett hundägande om man tycker att det är så trist och jobbigt att gå ut med hunden. Jag tror att man måste gilla aktiviteterna med hunden för att det ska vara hållbart. Det ska vara kul att ha hund och om man tycker det är så tråkigt att gå promenad/motionera den att någon annan måste motivera en? Man borde ju vara motiverad själv och se fram emot det?

 

[Zetronis]

raderat

 

[Lena Furberg]

Liten uppdatering.
Ringde sambon när jag kom hem på eftermiddagen och sa att vi måste prata om en allvarlig sak senare ikväll. Vägrade säga vad det gällde även om han frågade. Troligen trodde han väl att jag ville separera eller något för han tog ledigt från jobbet och kom hem direkt. Sa att om han inte bättrar sig kommer jag anmäla honom till LS och sen flytts själv. Visste inte att man kunde anmäla för sånt här, trodde bara det var sån extrem vanvård som typ svält, fysisk misshandel och sånt man ser på tv där djur står till knäna i bajs osv och är som vandrande skelett. Först blev han mest bara arg, sen bröt han ihop. Efter ett par timmars diskuterande verkar det som att vi har en plan. Gillade den grejen som inhale skrev om städschema så det ska vi testa med hundgården nu, jag ska hjälpa till dom dagarna min rygg tillåter. Sambon lovade att köpa en sån sele så att hunden inte kan dra så jag också kan gå med honom utan att behöva få ont och vi ska gå med hunden tillsammans varje kväll. Det verkar som att det är lättare att motivera honom att gå ut med hunden om jag också följer med. Jag red för tränare i många år så för mig är det naturligt att man går till tränare men jag tror inte att vi ska göra för mycket direkt utan börja med att få en bra vardagsrutin, när det funkar bra kan man börja med sånt också.
Jag hoppas att detta funkar. Jag har hört en del lovordande snack och att han lovat att bättra sig förr utan att det räckt så länge men jag hoppas att det blir bättre denna gången. Han vet ju vad som står på spel nu, att jag ska lämna honom tror jag är ett större hot än en anmälan till LS i hans värld.

JÄTTEBRA!!

Kom bara ihåg att en jakthund behöver mer än enbart promenader. För att må bra. Tanken slog mig, att om sambon är jaktintresserad kanske det beror på att han har kompisar som jagar? Kanske de vill låna hunden eller/och träna den åt honom? Vorsteh är en JÄTTErolig hundras, många använder dem till drag också. Det är en hund som vill göra saker, jobba :-)

Ett annat kul tips: Kontakta en jaktklubb i trakten och gå kurs i viltspår! Alla raser kan vara med där, inga förkunskaper krävs. De har också ofta roliga kurser i sk Jaktlydnad, en basic form av lydnad som är väldigt nyttig för alla hundar. Jag har gått båda med min Beauceron (bruksras, inte jakthund) och vi älskade det!

 

[iNHALE]

Jag tänker lite såhär; Skit i att saker måste hända med tvång just nu, bara det blir gjort så hunden får det bättre. Om han inte hittar träningsglädje med hunden utan tvång kommer det bli många gånger lättare för dig att senare peka konkret och säga "det är detta och lite till som krävs av dig om du vill ha den här typen av hund" för då har han fått smaka på det på riktigt och förhoppningsvis trillar poletten då ned självmant och han inser att han inte orkar. Det är lätt att vara präktig och säga att man ska göra så mycket men när man väl står där inser man fort att det bara var luftslottstänkande om det hela.

 

[Gnist]

Man behöver ju inte vara så väldigt svart/vit som många är kan jag tycka..

Om @Hejkomochhjälpmig vill engagera sig i hunden och är den som just nu är mer driven, så är det bara fördel för hunden och oavsett anledning till att sambon fallerat som hundägare i dagsläget, så får man hoppas att det rätar till sig och att han känner att det är roligt med hund och framförallt med den typen av hund han köpt när han väl kommer igång med hunderiet "på riktigt" s a s.

Känner han inte att det är roligt och faller tillbaka i "ointresset", så kommer säkerligen ts att pusha för att omplacera hunden.

 

[iNHALE]

Tillägg:
Sen får man fundera lite på hur mycket tid och energi man själv är beredd att lägga ned på det hela. Om man nu ska ta min och min sambos situation som exempel då den har vissa gemensamma nämnare så hade jag antingen kunnat välja att helt avsäga mig all form av handräckning med hans hund och då hade det slutat med att vi hade fått sälja hunden och sambon hade blivit helt förkrossad och troligen blivit ännu sjukare som en konsekvens av det då hunden betyder oerhört mycket och ger honom väldigt mycket glädje. Därför har jag valt att lägga ned den tiden och energin som gör att han kan ha kvar hunden även när han mår som sämst eftersom det gynnar honom och därmed i förlängningen vår relation. Det är också en aspekt man får ta hänsyn till när man överväger vad man ska göra åt saken. Inget är rätt eller fel men under vissa förutsättningar kan det få ganska allvarliga koncekvenser att bara skicka iväg hunden med tvång med motiveringen att "JAG ska minsann inte behöva ta det här! JAG ska inte behöva lägga ned tid och energi och JAG ska inte behöva anstränga mig." Sen har alla sina begränsningar såklart och vart gränsen går för man själv komma på.

 

[stjarnhimmel]

Tillägg:
Sen får man fundera lite på hur mycket tid och energi man själv är beredd att lägga ned på det hela. Om man nu ska ta min och min sambos situation som exempel då den har vissa gemensamma nämnare så hade jag antingen kunnat välja att helt avsäga mig all form av handräckning med hans hund och då hade det slutat med att vi hade fått sälja hunden och sambon hade blivit helt förkrossad och troligen blivit ännu sjukare som en konsekvens av det då hunden betyder oerhört mycket och ger honom väldigt mycket glädje. Därför har jag valt att lägga ned den tiden och energin som gör att han kan ha kvar hunden även när han mår som sämst eftersom det gynnar honom och därmed i förlängningen vår relation. Det är också en aspekt man får ta hänsyn till när man överväger vad man ska göra åt saken. Inget är rätt eller fel men under vissa förutsättningar kan det få ganska allvarliga koncekvenser att bara skicka iväg hunden med tvång med motiveringen att "JAG ska minsann inte behöva ta det här! JAG ska inte behöva lägga ned tid och energi och JAG ska inte behöva anstränga mig." Sen har alla sina begränsningar såklart och vart gränsen går för man själv komma på.

För mig är det inte konstigt att man hjälps åt i en familj. Det jag reagerar på är att TS ska motivera sambon att gå promenader med hunden. För mig är det något annat än att sambon ber TS att "kan du ta promenaden ikväll eftersom jag inte kan då" eller att han gör saker för annars kommer ts lämna eller anmäla.

 

[iNHALE]

För mig är det inte konstigt att man hjälps åt i en familj. Det jag reagerar på är att TS ska motivera sambon att gå promenader med hunden. För mig är det något annat än att sambon ber TS att "kan du ta promenaden ikväll eftersom jag inte kan då" eller att han gör saker för annars kommer ts lämna eller anmäla.

Jag håller med dig där. Nu vet jag inga detaljer om deras relation och även om TS skriver att han varit sjuk innan men inte säger sig vara det nu så är det kanske inte helt otänkbart att det ligger något under ytan som han själv kanske inte ens är medveten om. Däremot kan jag ju av egen erfarenhet säga att om personen är uttalat sjuk så kan det ibland hjälpa att pusha dem lite. När sambon var heltidssjukskriven i höstas hände det då och då att jag "beordrade" ut honom med hunden, 5 min upp och ned längs vägen bara så att han iaf kom ut ur huset en liten stund. Ibland gick vi också promenader tillsammans med hunden där jag gick med hunden och han bara följde med helt enkelt.
Men det förutsätter ju att han faktiskt får ut något av hunden och känner att även om det var jobbigt i början så var det rätt skönt när man väl kom ut, även om det krävdes lite övertalning. Om han inte orkar för att intresset inte finns eller om han inte orkar för att han har andra problem innebär ju ganska stora skillnader gällande vad som funkar och inte.