Varje förälders mardröm...

[molle2]

Sv: Varje förälders mardröm...

Ytterst märklig inställning till rättsväsendet. Det är väl en självklarhet att professionella tjänstmän vet hur ett vittnesmål från ett barn inhämtas.
Människor som har detta som kompetens område har utbildning i att samtala med barn kring dessa saker. De vet hur man samlar information utan att "dra ur saker" eller "förhöra".

Tragiskt att det finns så lite tilltro till polis, BUP och socialtjänst. Att dessa myndigheter skulle " plantera minnen " är rent absurt. Däremot förstår jag att det finns mindre tillförlitliga terapeuter som man kanske ska akta sig för. Dessa har ju dock inte så hög tillförlitlighet i de rättsliga sammanhangen heller.

 

[Rosett]

Sv: Varje förälders mardröm...

Hänger inte med här . På vilket vis förstoras en upplevelse av övergrepp genom att i lek agera ut händelsen?

Känner inte till den inställningen att man ska låta barn bära på saker såvida de inte verkar må dåligt över det? Varifrån kommer det?

Barnet kanske inte minns något. Bortträngningsmekanismen är rätt stark. Jag svarar utifrån mina egna erfarenheter och jag har varit utsatt för något när jag var barn - minns fortfarande inte riktigt vad...men en del minnen har kommit tillbaks på senare år (är nu 31). Vi hade PBU-kontakt under ca fem år och det var inte bra för mig eftersom det blev en väldig press på mig att berätta vad som var fel, fick ofta höra "hur ska vi kunna hjälpa dig om du inte säger vad som är fel?" Problemet var att jag inte kunde berätta eller agera ut något som jag inte var medveten om...
Dessutom utsattes jag för våld i samband med PBU- besöken, han la mig ner på golvet och satt på mig (han sa att psykologen sagt till honom att göra så), gick runt i huset, stampade i golvet och röt. Själv låg jag och darrade, ville bara att han skulle gå så jag fick vara i fred. En gång när jag hunnit låsa in mig på mitt rum försökte han sparka in dörren och röt att han skulle hämta yxan. Då tänkte jag "om han kommer in så dödar han mig". Som tur var höll dörren.
Vi var inlagda på barnpsyk också tre ggr - mera press på mig att berätta vad som var fel. Den sista gången gjordes en barnpsykiatrisk utredning på begäran av soc. Efter att den och socialens utredning var avslutade kom de fram till att inget specifikt hänt som orsakade min "skolvägran", soc avslutade ärendet när jag var 15. DÅ släppte pressen på mig!

Om gm finns inom familjen och man skapar uppmärksamhet kring barnets ev upplevelser så är det stor risk för att gm gör ALLT för att barnet inte ska säga något, det kan vara med våld, ord och stirrande ögon.

Det bästa är att låtsas som om det regnar...för då behöver inte gm skydda sig själv genom att hota barnet.

Förstår du mig bättre nu?

 

[Rosett]

Sv: Varje förälders mardröm...

Tragiskt att det finns så lite tilltro till polis, BUP och socialtjänst. Att dessa myndigheter skulle " plantera minnen " är rent absurt. Däremot förstår jag att det finns mindre tillförlitliga terapeuter som man kanske ska akta sig för. Dessa har ju dock inte så hög tillförlitlighet i de rättsliga sammanhangen heller.

Håller med dig här.

 

[Messy]

Sv: Varje förälders mardröm...

jag förstår bättre efter ditt inlägg!

Har du "kommit tillrätta" med allt nu då? Eller struntar du lite i vad som hände och kör livet utan press?

Hoppas du mår bra

 

[bliss]

Sv: Varje förälders mardröm...

Fruktansvärda övergrepp du har varit utsatt för hos dem som ska hjälpa.
Beklagar.

Men detta ...

Det bästa är att låtsas som om det regnar...för då behöver inte gm skydda sig själv genom att hota barnet.

Och låta övergreppen fortgå? För det är ju det som sker om gärningspersonen får vara ostörd.

Och icke att förglömma: Många barn lär sig fort att agera som att det regnar, för gärningspersonen har ju ofta sagt att något hemskt ska hända om de berättar. Och de som har hot som taktik, ja de hotar ändå som försäkringsåtgärd, det förhindras inte av att omgivningen ignorerar sina egna misstankar om brott.

Som en parentes: Jag tror det är två diskussioner som förs här: "grävande" i betydelsen utredning av ett misstänkt brott, och "grävande" i betydelsen efterbearbetning hos offret för ett brott. Jag är inget fan av det senare för egen del. Det funkar inte med djupgrävning för mig. Men för andra offer finns det kanske ett behov.

För utredning av ett brott behövs givetvis ett visst professionellt nystande och grävande, eller vad vi vill kalla det för. Priset för offret att signalerna ignoreras är i samtliga fall ett fortgående brott, jag kan bara inte föreställa mig något annat. Förgriparen är ju ostörd!

 

[Rosett]

Sv: Varje förälders mardröm...

Tack, jag mår bättre men inte bra. Tänker nästan hela tiden på att jag ska ringa Brottsofferjouren och be om hjälp att anmäla men det är ett stort och svårt steg Att kunna/våga skriva om det så här öppet är väl ett steg på vägen.

 

[Messy]

Sv: Varje förälders mardröm...

Ja ta det i din egen takt!!!

 

[Rosett]

Sv: Varje förälders mardröm...

Och låta övergreppen fortgå? För det är ju det som sker om gärningspersonen får vara ostörd.

Om gm är en vårdnadshavare som inte erkänner, offret inte kan berätta och inget vittne finns är det inte så mkt att göra, tyvärr - en förälder har rätt till sina barn.

 

[bliss]

Sv: Varje förälders mardröm...

Men menar du att myndigheten ska ignorera barnet och bedriva utredning utan att tala med barnet? Eller inte bedriva utredning alls, för att inte påkalla den ev förövarens uppmärksamhet? Förstår inte hur du menar med att "låtsas som det regnar"..

 

[Gry]

Sv: Varje förälders mardröm...

KL

I den här tråden läser jag en himla massa obildat, ogrundat och ovetenskapligt löst tyckande om hur man ska hantera barn som blivit traumatiserade av sexulla övergrepp. Skrämmande.

Till TS:

Läs inte HÄR om hur ditt barn ska behandlas... överlåt det till experter med utbildning, inte en massa förståsigpåare på ett internetforum!

Och herregud vad jag lider med dig. Det sliter i bröstet på mig när jag läser om det ni får gå igenom. Mina tankar kommer att vara hos dig länge!

 

[Inte_Ung]

Sv: Varje förälders mardröm...

Jaha så du tycker att skolan "dra ur banet till varje pris" är den korrekta.

Om barnet inte berättar något med de metoder som används så får man inget veta.
Så trist är det.

Vad tycker du att man skall göra åt det?
Hypnotisera barnet till att berätta?
Låsa in det till att det berättar?
Något annat inovativt?

 

[Inte_Ung]

Sv: Varje förälders mardröm...

Tragiskt att det finns så lite tilltro till polis, BUP och socialtjänst. Att dessa myndigheter skulle " plantera minnen " är rent absurt.

Förr så hände sådant.
Det är därför de är mer försiktiga numera.
Och de aktar sig noga för att gå för långt.
Priset kan vara att man inte får veta något.
Och vad gör man då?
Vad kan man göra då?

 

[Rosett]

Sv: Varje förälders mardröm...

Men menar du att myndigheten ska ignorera barnet och bedriva utredning utan att tala med barnet? Eller inte bedriva utredning alls, för att inte påkalla den ev förövarens uppmärksamhet? Förstår inte hur du menar med att "låtsas som det regnar"..

Nej, det menar jag inte. Såklart de ska utreda vad som hänt men finns det ingen som kan eller vill berätta vad som hänt så finns ju inget att utreda och då är det bästa att låta det bero tills barnet (eller nån annan) är mogen nog att börja berätta.

Jag har väl förklarat vad jag menar med att "låtsas som om det regnar" - man låter bli att göra/säga saker som kan få en ev gm att hota/skrämma barnet till tystnad.

OBS Gäller enbart i fall där barnet måste fortsätta leva med den man misstänker.

PS Ursäkta om jag uttrycker mig snurrigt, är trött såhär på morgonkvisten.

 

[Rosett]

Sv: Varje förälders mardröm...

Jag vet inte hur det är nu men på "min" tid fick soc omhänderta barn max 4 veckor, det är en väldigt kort tid att bedriva utredning på.

 

[cirkus]

Sv: Varje förälders mardröm...

Läs Lilian Öhrströms bok "Sex, lögner och terapi"

I den beskrivs ett antal fall när barn som inte varit utsatta varit med om det traumatiska att några runtikring sett tecknen och man har i det godas namn tillslut fått helt traumatiserade barn. De undersökningar och annat som barnen utsatts för är helt jävla horribla faktiskt likställda med rena övergrepp enligt mig.

 

[cirkus]

Sv: Varje förälders mardröm...

Ursäkta litet OT.

Men på vilket sätt var Skå barnbyn det mest framträdande galenskapen ?

Skå valde att behandla familjer istället för enbart individerna och själva problematiken var ofta mycket komplicerad. Man hade ju en ganska stor uppklarningsprocent jämfört med många av de dåvarande institutioner

 

[cirkus]

Sv: Varje förälders mardröm...

Igen - läs Öhrströms bok !

 

[Gry]

Sv: Varje förälders mardröm...

Jaha så du tycker att skolan "dra ur banet till varje pris" är den korrekta.

Om barnet inte berättar något med de metoder som används så får man inget veta.
Så trist är det.

Vad tycker du att man skall göra åt det?
Hypnotisera barnet till att berätta?
Låsa in det till att det berättar?
Något annat inovativt?

Vad jag tycker att proffessionella terapeuter med fem års psykologexamen plus arbetserfarenhet ska göra är helt ovidkommande. Eftersom du uppenbarligen inte tillhör den kategorin tycker jag att du ska undvika att komma med goda råd i en så här pass allvarlig sak. Det står dig naturligtvis fritt att göra det, detta är trots allt ett öppet internetforum, men någon gång får man ju inse sina begränsningar.

Och var vänlig att sluta lägg ord i mun på mig.

 

[bliss]

Sv: Varje förälders mardröm...

Där har säkert bedrivits mycket seriöst behandlingsarbete också men under en mörk period var det tydligen "på modet" att tolka in att sexuella övergrepp hade begåtts, helt taget ur luften.

 

[Inte_Ung]

Sv: Varje förälders mardröm...

Vad jag tycker att proffessionella terapeuter med fem års psykologexamen plus arbetserfarenhet ska göra är helt ovidkommande.

Men det är ju de som inte tycker att man skall gräva i det hela.
Det jag gör är att försvara att inte polisen gräver djupare efter en gärningsman/kvinna än vad de gör.

Och var vänlig att sluta lägg ord i mun på mig.

Jag läser vad du skriver och det måste du räkna med.
Varför läser inte du vad jag och en del andra skriver utan hoppar på brottstycken utan sammanhang?

Och varför blir du alltid så ilsken?
Och varför vågar du inte ha några åsikter?
Du fräser ofta in i trådar och talar om hur fel alla har helt utan att berätta vad du tycker är rätt.
Det är så trist.