Vårföräldrar 2019

[Ja88]

Spoiler: Förlossningsberättels

tänkte dela med mig av hur det gick till när pojkisen kom till världen. Vaknade upp i fredags morgon, dagen efter bf. Gick på toa och upptäckte då att jag blödde lite och sipprade fostervatten. Fostervattnet var grönfärgat. Sambon ringer in till förlossningen och vi får komma in på kontroll. Är där inne runt 8.30 . Gör ctg som ser bra ut och får träffarna läkare som gör ultraljud och som bedömer att det är okej med fostervatten kvar. Allt bedöms som vattenavgång med mekonium i fostervattnet. Vi bestämmer att vi får åka hem ett par timmar och komma in på kontroll 13.30. Väl hemma drar värkarna igång ordentligt. Sambon håller på att göra lunch (han älskar mat) och jag bara skriker ”du kan väl för fan inte göra korvstroganoff nu”. Värkarna kommer tätt, jag börjar kräkas och får jätteont och vi får åka tillbaka till förlossningen direkt. Är där inne strax innan 13. Får träffa en bm som undersöker mig och får då besked att jag är öppen 10 cm. Yes tänker jag. Nu är det inte långt kvar. Jag får testa lustgas och det hjälper lite, men känner mig hög. Vet att jag säger att jag håller på att bli galen. Ber om Eda och har tur att narkos har möjlighet att komma rätt så direkt. Får eda av en av sambons kollegor som önskar oss lycka till. Edan tar sjukt bra och jag känner typ inget. Ser på skärmen att värkarna kommer men känner knappt av det. Kan släppa lustgasen. Vid 15 kommer nya barnmorskan och vill undersöka mig. Hon säger då att den första bedömt fel och att jag bara är öppen 5 cm. Vilket var en motgång såklart. Jag fortsätter att testa olika positioner och får påfyllning av edan. Hon undersöker mig igen under em och jag har då öppnat mig till 6 cm. Därefter ska jag få påfyllning av eda igen och då får jag ett blodtrycksfall. Min puls går ner, barnets hjärtljud går ner. Jag får syrgas och bricanyl för att stoppa värkarna. Det kommer in massor av folk på salen och jag får jättemkt ångest. Bebin hämtar sig rätt så snabbt. Jag fortsätter några timmar till men öppnar mig inte mer trots att man satt värlstimulerande dropp. Ska sen byta position och sätta mig i sängen vilket fungerat bra innan. Barnets hjärtljud går ner igen, men återhämtar sig snabbt. Börjar nu få mer ont och anv lustgas igen. Ber om påfyllning av eda men bm och läkare är iväg på annat håll. Börjar få panik av smärtan. När de väl kommer in skriker jag av smärta. Läkaren undersöker mig och jag är forfarande 6 cm öppen. Det har inte hänt ngt trots 9 h värkar. Jag gråter och ber om snitt. Läkaren ringer sin bakjour och beslut om snitt tas. Får vänta runt 1,5 h pga av andra akuta operationer. 03.11 på lördagen 2 mars föds vår lilla pojke, 51 cm och 3115 gr. Apgar 9-10-10. Snittet går lugnt till och blir en bra upplevelse. Dock mår jag illa som jag gjort under förlossning också och kräks flera gånger efteråt. Vi får komma upp till BB på lördagmorgonen och stannar sedan till söndag kväll. Vi får eget rum, vilket kändes jättebra och personalen var helt fantastisk.

Bra jobbat och hoppas ni mår bra!

 

[BusBarro]

Är inne och tjuvläser här emellanåt.

Jag beklagar verkligen sorgen. Förlorade min pappa i somras efter en kort tids sjukdom. Jag hoppas ni fick ett fint avslut tillsammans. Det är fruktansvärt och så jobbigt när man själv är mitt uppe i livet, ett liv som man skulle vilja dela med sin förälder. ❤❤

Tack så jättemycket

Och jag beklagar din pappa.
Även fast vi vetat det ett tag att han inte kommer finnas kvar så länge blir det ändå en stor chock.
Ska inte kapa tråden för min sorg. Jag är bara så otroligt ledsen för att ha förlorat min pappa alldeles för tidigt och att han aldrig hann bli morfar.

 

[turbofling]

Tack så jättemycket

Och jag beklagar din pappa.
Även fast vi vetat det ett tag att han inte kommer finnas kvar så länge blir det ändå en stor chock.
Ska inte kapa tråden för min sorg. Jag är bara så otroligt ledsen för att ha förlorat min pappa alldeles för tidigt och att han aldrig hann bli morfar.

För mig kan du skriva hur mkt du vill, jag vet att det hjälper att skriva av sig. Det är oftast lättare än att prata framförallt ibörjan. Hur mkt man än vet vad som kommer hända kan man aldrig vara förbered, *kram*

 

[nejlica]

Tack så jättemycket

Och jag beklagar din pappa.
Även fast vi vetat det ett tag att han inte kommer finnas kvar så länge blir det ändå en stor chock.
Ska inte kapa tråden för min sorg. Jag är bara så otroligt ledsen för att ha förlorat min pappa alldeles för tidigt och att han aldrig hann bli morfar.

Jag instämmer med @turbofling , det är ju minst lika mycket del av din graviditet som foglossningar och barnmorskebesök liksom, absolut inget trådkap!
Mannen förlorade sin pappa när vi var mitt uppe i processen av att inte kunna bli gravida och just det där att han aldrig fick bli farfar tog otroligt hårt

 

[Flixon]

Tack så jättemycket

Och jag beklagar din pappa.
Även fast vi vetat det ett tag att han inte kommer finnas kvar så länge blir det ändå en stor chock.
Ska inte kapa tråden för min sorg. Jag är bara så otroligt ledsen för att ha förlorat min pappa alldeles för tidigt och att han aldrig hann bli morfar.

Jag tycker absolut inte att du ska känna att du på något sätt kapar tråden, klart att du behöver få ventilera din sorg

 

[Elin_B]

Tack så jättemycket

Och jag beklagar din pappa.
Även fast vi vetat det ett tag att han inte kommer finnas kvar så länge blir det ändå en stor chock.
Ska inte kapa tråden för min sorg. Jag är bara så otroligt ledsen för att ha förlorat min pappa alldeles för tidigt och att han aldrig hann bli morfar.

Jag håller med tidigare om att du gärna får ventilera om det känns bra.

Min pappa drabbades av en stroke i hjärnstammen tidigt i min förra graviditet och sedan strax före min förlossning av oförklarliga anfall under en flygresa där han tappade medvetandet vid flera tillfällen i luften och de fick nödlanda för sjuktransport. Nu hade han enorm tur och är nästan helt återställd men jag blev plötsligt smärtsamt medveten om mina närståendes dödlighet. Även om han levt med hjärtsjukdom halva sitt liv där riskerna för stroke och andra komplikationer är förhöjda har jag ändå alltid förutsatt att han kommer att finnas med långt upp i åren.

Nu är jag enormt tacksam att han har fått chansen att träffa sitt barnbarn och förhoppningsvis även det kommande men medvetenheten och rädslan att han kan ryckas ifrån oss finns alltid där och jag tänker ofta på hur min son inte skulle minnas sin morfar om det hände idag.

 

[nejlica]

Idag känner jag mig duktig! Har tänkt sååååå länge att jag ska skriva ut lite foton att sätta upp på väggen (vi har just nu hur mycket tomma ramar som helst ) och idag fick jag iväg en beställning! Fick en jättefin kamera av pappa efter att vi kläckt nyheten om magen och har sedan innan hur mycket bilder som helst på telefonen.

Känns bra både av anledningen att dagens beställning blev fina förstoringar på djuren och någon på mig och mannen (och jag gissar att fotominnet kommer bli fullt med annat sedan ) och att jag så gärna vill komma in i rutinen med att skriva ut bilder någon gång ibland sedan när liten kommer () så att alla bilder inte bara blir liggandes på datorn någonstans.

 

[Luktpion]

Tack så jättemycket

Och jag beklagar din pappa.
Även fast vi vetat det ett tag att han inte kommer finnas kvar så länge blir det ändå en stor chock.
Ska inte kapa tråden för min sorg. Jag är bara så otroligt ledsen för att ha förlorat min pappa alldeles för tidigt och att han aldrig hann bli morfar.

Jag tycker inte heller att det alls är något trådkap, och precis som nejlica skriver så är ju detta, tråkigt nog, en del av din graviditet och om det känns bra att bearbeta genom att skriva så är det ju bara positivt att du kan skriva här.

Jag har ingen erfarenhet av att någon nära går bort, men jag tänker att din pappa nog kommer att vara mer morfar till ditt barn än många vars pappor är i livet, ur barnets synvinkel. Vad jag förstår så hade ni en bra relation och om du berättar för ditt barn om din pappa så kommer nog barnet ändå ha någon sorts "relation" till sin morfar, med föreställningar om vem han var. Själv har jag en obefintlig relation till min "riktiga" morfar fastän han är i livet.

Personer som någon talat gott om men som man själv aldrig träffat tycker jag ändå att man får en så fin bild av. Min farfar pratar inte mycket om sådana saker men man kan läsa av att han tyckte mycket om sin mormor och morfar. Fastän jag aldrig träffat dem så känns det bra att de fina personerna finns där bak i släktledet. Förlåt, känner att jag svävar iväg lite nu... Skriv så mycket eller lite som du känner för, men off topic är det inte. Kram

 

[Luktpion]

Idag känner jag mig duktig! Har tänkt sååååå länge att jag ska skriva ut lite foton att sätta upp på väggen (vi har just nu hur mycket tomma ramar som helst ) och idag fick jag iväg en beställning! Fick en jättefin kamera av pappa efter att vi kläckt nyheten om magen och har sedan innan hur mycket bilder som helst på telefonen.

Känns bra både av anledningen att dagens beställning blev fina förstoringar på djuren och någon på mig och mannen (och jag gissar att fotominnet kommer bli fullt med annat sedan ) och att jag så gärna vill komma in i rutinen med att skriva ut bilder någon gång ibland sedan när liten kommer () så att alla bilder inte bara blir liggandes på datorn någonstans.

Å det hade jag verkligen också behövt få tummen ur och göra! Det har jag tänkt göra i flera år... Som du säger är det ju så mycket roligare att ha bilderna "på riktigt" än bara på någon dator eller telefon. Jag skulle behöva hitta någon fin fotobok att sätta in bilderna i. Jag har kikat lite på bokhandeln men de fotoböckerna är ju så tråkiga så man somnar lite grann när man ser dem. Har ni något tips?

...........

Något som jag börjat känna den senaste veckan eller så är att jag vill vara ifred, bara vara hemma och fixa. Mest jobbigt tycker jag är ytligt bekanta eller sådana jag har en halvnära, halvbra relation med. Jag orkar inte engagera mig alls och det känns bara jobbigt att behöva socialisera med dem. Sista träffen på föräldrautbildningen kändes bara jobbig, ville inte alls vara där, och då blir jag inåtvänd och så blir jag besviken på mig själv över att jag inte lyckades leverera socialt. Jag känner också att jag ORKAR inte ta in mer information om förlossning, amning etc.

På jobbet är det bättre, då är jag i någon sorts roll så där känns det inte som jag är lika sårbar eller vad man ska säga. Jag har sex jobbdagar kvar tills jag går hem helt och det är nog väldigt bra med tanke på att jag blir andfådd bara av att sitta i kassan...

Har ni fått någon sådan känsla av att vilja stänga i sig i sin egna bubbla och liksom bara pyssla hemma? Tidigare trodde jag att jag skulle bli knäpp av att bara vara hemma men nu känns det mer och mer skönt.

 

[Winifred]

@Luktpion Här är det nedräkning till på fredag då jag gör sista passet, sällan har en jobbvecka varit så tung som denna! Är bara trött och har ont överallt, fast det har nog lite med förkylning att göra också. Har en lååång lista på saker jag ska ta itu med, vill bara vara hemma och tvätta kläder och helst ta hem spjälsängen och bädda den med
Jag har också sagt att jag kommer bli knäpp på att gå hemma men just nu känns det väldigt tilltalande med långa dagar för mig själv med bara hunden och magen som sällskap.

På tal om fotoalbum tycker jag mig ha sett att cirkusfabriken har fina i stil med coffee table böcker. Har tänkt kolla upp det bättre ett tag, att framkalla mer bilder är också på min to-do lista

 

[Flixon]

Har ni fått någon sådan känsla av att vilja stänga i sig i sin egna bubbla och liksom bara pyssla hemma? Tidigare trodde jag att jag skulle bli knäpp av att bara vara hemma men nu känns det mer och mer skönt.

Jag är exakt likadan. Sa till en kompis häromdagen att jag beter mig lite som ett skadeskjutet djur just nu, vill bara krypa in i något slags gömsle och vänta tills det är över

 

[Cilla89a]

Å det hade jag verkligen också behövt få tummen ur och göra! Det har jag tänkt göra i flera år... Som du säger är det ju så mycket roligare att ha bilderna "på riktigt" än bara på någon dator eller telefon. Jag skulle behöva hitta någon fin fotobok att sätta in bilderna i. Jag har kikat lite på bokhandeln men de fotoböckerna är ju så tråkiga så man somnar lite grann när man ser dem. Har ni något tips?

...........

Något som jag börjat känna den senaste veckan eller så är att jag vill vara ifred, bara vara hemma och fixa. Mest jobbigt tycker jag är ytligt bekanta eller sådana jag har en halvnära, halvbra relation med. Jag orkar inte engagera mig alls och det känns bara jobbigt att behöva socialisera med dem. Sista träffen på föräldrautbildningen kändes bara jobbig, ville inte alls vara där, och då blir jag inåtvänd och så blir jag besviken på mig själv över att jag inte lyckades leverera socialt. Jag känner också att jag ORKAR inte ta in mer information om förlossning, amning etc.

På jobbet är det bättre, då är jag i någon sorts roll så där känns det inte som jag är lika sårbar eller vad man ska säga. Jag har sex jobbdagar kvar tills jag går hem helt och det är nog väldigt bra med tanke på att jag blir andfådd bara av att sitta i kassan...

Har ni fått någon sådan känsla av att vilja stänga i sig i sin egna bubbla och liksom bara pyssla hemma? Tidigare trodde jag att jag skulle bli knäpp av att bara vara hemma men nu känns det mer och mer skönt.

(Hoppar in från sommartråden 2018)
Känner igen mig helt i att vilja vara för mig själv, i fred. Det kände jag ganska tidigt i graviditeten. Det funkade med familj och nära vänner men i övrigt så ville jag inte vara social överhuvudtaget. Var tufft som fasen att jobba, ville verkligen bara HEM när jag var där. Gick därför också hem redan i vecka 32. Då stod jag inte ut mer...
Har börjat jobba nu 3 dagar i veckan och den känslan är som bortblåst, som tur är

 

[Ja88]

Ja, jag har nog också krupit in i min lya mannen och barnen går såklart bra men annars har jag inte alls nån lust att vara social eller umgås med nån.

2 veckor kvar! idag har jag köpt hem de första blöjpaketen, är ju ingen brådska än men jag börjar nog bli lite i boartagen och det är skönt att förbereda allt som går. Sjukhusväskan är packad också sånär som på några saker och föräldrapenningsuttag för april-maj ansökt om.

 

[Kilauea]

Tack så jättemycket

Och jag beklagar din pappa.
Även fast vi vetat det ett tag att han inte kommer finnas kvar så länge blir det ändå en stor chock.
Ska inte kapa tråden för min sorg. Jag är bara så otroligt ledsen för att ha förlorat min pappa alldeles för tidigt och att han aldrig hann bli morfar.

Beklagar sorgen

Min egen pappa blev sjuk, vilket visade sig vara obotlig hjärntumör, samtidigt som vi tänkte börja försöka skaffa barn. Han fick bort ett halvår senare. Hade behövt honom vid min sida så många gånger genom våra försök, missfall och slutligen graviditet. Det är en stor sorg att han inte får vara med och uppleva sitt barnbarn.

 

[Luktpion]

@Luktpion Här är det nedräkning till på fredag då jag gör sista passet, sällan har en jobbvecka varit så tung som denna! Är bara trött och har ont överallt, fast det har nog lite med förkylning att göra också. Har en lååång lista på saker jag ska ta itu med, vill bara vara hemma och tvätta kläder och helst ta hem spjälsängen och bädda den med
Jag har också sagt att jag kommer bli knäpp på att gå hemma men just nu känns det väldigt tilltalande med långa dagar för mig själv med bara hunden och magen som sällskap.

På tal om fotoalbum tycker jag mig ha sett att cirkusfabriken har fina i stil med coffee table böcker. Har tänkt kolla upp det bättre ett tag, att framkalla mer bilder är också på min to-do lista

De på cirkusfabriken var ju JÄTTEFINA! Snyggaste fotoalbumen jag sett. Lite synd att det var svarta papper tycker jag eftersom jag skulle vilja skriva på sidorna också och har tusen pennor men inget som funkar på svart papper. Jag funderar på om man skulle kunna riva ur bitar från något fint papper med struktur och klistra in och skriva på, men då blir det ju mer scrapbooking och jag är inte så bra på sådant... Tack för tipset, det lutar ändå åt att jag kommer ge det ett försök!
--------
Lite fint ändå att känslan av att "boa" och gå in i sig själv lite faktiskt känns så tydligt. Jag gillar det här med insikten om att vi i det stora hela faktiskt "bara" är däggdjur och att det inte är så stor skillnad mellan oss och hundar, grisar eller elefanter. Samtidigt som det känns fint så krossar det mitt hjärta med tanke på hur vi behandlar många djur i världen.

 

[Elin_B]

Fel tråd

 

[BusBarro]

Ni är så fina allihop. Tusen tack för att jag får ventilera ❤

Igår var jag hos bm och bäbis hjärtrytm låg väldigt högt under lång tid så jag fick stanna kvar och göra ny mätning efter 20 minuter då hade det gått ner litegrann.
Om det inte hade gått ner ville hon jag skulle åka in till förlossningen för att göra ett ctg.
Jag har haft mycket sammandragningar och den senaste dagen har hjärtat rusat vid flera tillfällen. Har ni känt något liknande?

 

[Elin_B]

Ni är så fina allihop. Tusen tack för att jag får ventilera ❤

Igår var jag hos bm och bäbis hjärtrytm låg väldigt högt under lång tid så jag fick stanna kvar och göra ny mätning efter 20 minuter då hade det gått ner litegrann.
Om det inte hade gått ner ville hon jag skulle åka in till förlossningen för att göra ett ctg.
Jag har haft mycket sammandragningar och den senaste dagen har hjärtat rusat vid flera tillfällen. Har ni känt något liknande?

Hur låg ditt tryck när du var hos bm? Jag hade hjärtklappning och sammandragningar efter en sjukt stressig arbetsdag i slutet av förra graviditeten när jag fick åka in till förlossningen för observation men det var helt enkelt stress. Om det fortsätter så tycker jag du ska ringa förlossningen och rådfråga. De är jättebra på att lyssna och ofta kan man komma in för en kontroll.

 

[BusBarro]

Hur låg ditt tryck när du var hos bm? Jag hade hjärtklappning och sammandragningar efter en sjukt stressig arbetsdag i slutet av förra graviditeten när jag fick åka in till förlossningen för observation men det var helt enkelt stress. Om det fortsätter så tycker jag du ska ringa förlossningen och rådfråga. De är jättebra på att lyssna och ofta kan man komma in för en kontroll.

Mitt blodtryck låg normalt 110/60.

Tack det ska jag göra.
Hade en väldigt stressig dag igår samt sovit dåligt de sista veckorna men aldrig haft så mycket sammandragningar och att hjärtat börjat rusa så som det gjort det sista dygnet.

 

[Luktpion]

Fick ett brev igår om att min graviditetspenning godkänts. Inte blev det för speciellt lång tid men alltid något!

Men ouch, vad mina fötter inte orkar med mina + 15 kilo. Jag har plötsligt fått så ont mitt under främre "trampdynan" på ena foten. Jag antar att det beror på att mitt fotvalv inte mäktar med i kombination med hårt golv. Får se hur jag ska kunna överleva den här långa jobbhelgen. Mina fötter längtar efter mina barfotaskor så våren får gärna skynda på lite... Nästa vinter ska jag köpa vinter-barfotaskor. Livet är f*n för kort för att gå i obekväma skor.

Jag såg ett bra ordspråk förut: Köp det allra bästa du kan av sådant som förbinder dig till marken; skor, däck och madrass.