Vårföräldrar 2019

[Elin_B]

Jag har besök hos bm på torsdag, har då gått fulla 33 veckor.

Hur ofta går man sen?

Erbjuder er mvc föräldraträffar? Det gör den vi går på, 4 träffar.
Vi var på första men har inte kunnat gå sen pga vak av min sjuka pappa som tyvärr somnade in i lördags efter en tids sjukdom.

Beklagar sorgen

Här i Uppsala är det också varannan vecka som standard efter v 33.

Varken MVC i Stockholm (BB Stockholm) eller MVC på min lokala VC här i Uppsala har erbjudit träffar men ett par utbildningar erbjöds i Stockholm vid första graviditeten. Däremot erbjöd BVC föräldragrupp när bebis var född.

 

[Mois]

Jag har besök hos bm på torsdag, har då gått fulla 33 veckor.

Hur ofta går man sen?

Erbjuder er mvc föräldraträffar? Det gör den vi går på, 4 träffar.
Vi var på första men har inte kunnat gå sen pga vak av min sjuka pappa som tyvärr somnade in i lördags efter en tids sjukdom.

Är inne och tjuvläser här emellanåt.

Jag beklagar verkligen sorgen. Förlorade min pappa i somras efter en kort tids sjukdom. Jag hoppas ni fick ett fint avslut tillsammans. Det är fruktansvärt och så jobbigt när man själv är mitt uppe i livet, ett liv som man skulle vilja dela med sin förälder.

 

[Manji]

Jag var just hos barnmorskan och le bébé är ännu inte fixerad (jäkla ONGE!), så jag fick info om att det är brått om vattnet skulle gå. Åh, varför kan det inte bara flyta på och vara alldeles, alldeles normalt någon gång? Jag vet ju att det här inte behöver vara något allvarligt och kanske hinner ongen fixera sig, men jag var redan lite orolig för syrebrist i samband med förlossningen och detta ökade liksom den oron lite.

Hoppar in från sommar-18, min unge var fixerad först vid förlossningen. Låg högt och rörligt innan det. Till mig viftade BM bort det med att vissa helt enkelt inte fixerar sig förrän det är dags, och med 12 mil till förlossningen fick jag ändå ingen uppmaning om att skynda in vid händelse av vattenavgång. Tror verkligen inte att det är någon fara och att du kan andas ut

 

[Ja88]

Jag var just hos barnmorskan och le bébé är ännu inte fixerad (jäkla ONGE!), så jag fick info om att det är brått om vattnet skulle gå. Åh, varför kan det inte bara flyta på och vara alldeles, alldeles normalt någon gång? Jag vet ju att det här inte behöver vara något allvarligt och kanske hinner ongen fixera sig, men jag var redan lite orolig för syrebrist i samband med förlossningen och detta ökade liksom den oron lite.

Är bebisen ruckbar eller helt rörlig? Min är ju helt rörlig än vilket storasyster också var ända fram till snittet i v 38+6 så det känns ju troligt att den här inte heller tänker kila fast sig. Här är det ingen BM som sagt ett ord om det men jag har ju läst att andra fått höra att vid ev vattenavgång så är det bråttom in (eller tom att man bör ligga ner eller få ambulanstransport in ) pga risken för navelsträngsprolaps. Så jag är jättenojig att det ska hinna starta med vattenavgång innan snittdatum. Även om risken säkert är liten så kan den ju inte vara helt försumbar när vissa får de här råden/uppmaningarna av sin BM?

 

[Schleten]

Verkligen! Jag råkade se att vi dessutom har nästa besök samma dag, men då hoppas jag att jag redan har bebis på utsidan

Har vi, så lustigt! Fast som du skriver hoppas vi på bebis utanför för din del då

 

[Schleten]

Är bebisen ruckbar eller helt rörlig? Min är ju helt rörlig än vilket storasyster också var ända fram till snittet i v 38+6 så det känns ju troligt att den här inte heller tänker kila fast sig. Här är det ingen BM som sagt ett ord om det men jag har ju läst att andra fått höra att vid ev vattenavgång så är det bråttom in (eller tom att man bör ligga ner eller få ambulanstransport in ) pga risken för navelsträngsprolaps. Så jag är jättenojig att det ska hinna starta med vattenavgång innan snittdatum. Även om risken säkert är liten så kan den ju inte vara helt försumbar när vissa får de här råden/uppmaningarna av sin BM?

Jag vet faktiskt inte säkert, men jag tror rörlig. Efter att ha läst om att en del landsting rekommenderar stillaliggande och ambulanstransport blev jag faktiskt också orolig, men försöker trösta mig med att vi har nära till sjukhuset och att bara en femtedel av alla förlossningar startar med vattenavgång. Dessutom finns det tid för fixering än och även om vattnet skulle gå måste ju inte navelsträngen hamna i kläm. Jag pratade med min mamma och självklart var det samma sak för henne med hennes första barn, ingen fixering och så startade det med vattenavgång...tre veckor för tidigt

 

[Schleten]

Jag har besök hos bm på torsdag, har då gått fulla 33 veckor.

Hur ofta går man sen?

Erbjuder er mvc föräldraträffar? Det gör den vi går på, 4 träffar.
Vi var på första men har inte kunnat gå sen pga vak av min sjuka pappa som tyvärr somnade in i lördags efter en tids sjukdom.

Jag beklagar din sorg. Så väldigt tungt och tråkigt

 

[Ja88]

Jag vet faktiskt inte säkert, men jag tror rörlig. Efter att ha läst om att en del landsting rekommenderar stillaliggande och ambulanstransport blev jag faktiskt också orolig, men försöker trösta mig med att vi har nära till sjukhuset och att bara en femtedel av alla förlossningar startar med vattenavgång. Dessutom finns det tid för fixering än och även om vattnet skulle gå måste ju inte navelstrngen hamna i kläm. Jag pratade med min mamma och självklart var det samma sak för henne med hennes första barn, ingen fixering och så startade det med vattenavgång...tre veckor för tidigt

Suck, ja alltid finns det något att noja över. Ska höra lite med min BM till veckan, om bebisen fortfarande är rörlig, vad hennes åsikt är kring riskerna. Det är ju lite märkligt att vissa får handfasta råd och i vissa fall sägs det inte ett ord om det.

 

[nejlica]

Jag har besök hos bm på torsdag, har då gått fulla 33 veckor.

Hur ofta går man sen?

Erbjuder er mvc föräldraträffar? Det gör den vi går på, 4 träffar.
Vi var på första men har inte kunnat gå sen pga vak av min sjuka pappa som tyvärr somnade in i lördags efter en tids sjukdom.

Jag beklagar! cry:

Här är nästa besök v32 och efter det blir det varannan vecka. Ska på två föräldraträffar innan förlossningen och sedan en uppföljning typ efter sommaren. Det blir en grupp där alla ska ha sitt första barn runt maj, vet inte om det erbjuds även till omföderskor.

 

[Luktpion]

Jag har besök hos bm på torsdag, har då gått fulla 33 veckor.

Hur ofta går man sen?

Erbjuder er mvc föräldraträffar? Det gör den vi går på, 4 träffar.
Vi var på första men har inte kunnat gå sen pga vak av min sjuka pappa som tyvärr somnade in i lördags efter en tids sjukdom.

Beklagar, så fruktansvärt tråkigt med din pappa.

Här går man varannan vecka från v 32 tror jag. Här blir man bjuden till tre tillfällen med föräldraträffar och det är samma grupp sedan på barnträffarna som BVC ordnar. Eftersom det är så liten kommun så får alla gravida inbjudan, även de som fått barn tidigare. Vad jag förstår så varierar det lite.

 

[Elin_B]

Suck, ja alltid finns det något att noja över. Ska höra lite med min BM till veckan, om bebisen fortfarande är rörlig, vad hennes åsikt är kring riskerna. Det är ju lite märkligt att vissa får handfasta råd och i vissa fall sägs det inte ett ord om det.

Tycker också det är märkligt. Jag har ju en del tid kvar men med tanke på familjehistorik och förra graviditeten tror jag ju att förlossningen kan starta om 3 veckor och bebis är inte i närheten av bäckenet här heller. Förra förlossningen startade dessutom med vattenavgång.

På en av utbildningarna i Sthlm sa de just att det var akutläge om vattnet skulle gå utan fixerad bebis, i synnerhet om den var helt rörlig. På 1177 står också att man ska lägga sig med huvudet ner och rumpan upp och ringa förlossningen direkt.

Jag frågade barnmorskan senast men hon viftade också bort det och sa att man "inte är så orolig för navelsträngen nuförtiden".

Kan inte säga att jag blev lugnare, tar ju såklart det säkra före det osäkra så skulle vattnet gå står jag nog på huvudet och frågar efter ambulans....

 

[Ja88]

Tycker också det är märkligt. Jag har ju en del tid kvar men med tanke på familjehistorik och förra graviditeten tror jag ju att förlossningen kan starta om 3 veckor och bebis är inte i närheten av bäckenet här heller. Förra förlossningen startade dessutom med vattenavgång.

På en av utbildningarna i Sthlm sa de just att det var akutläge om vattnet skulle gå utan fixerad bebis, i synnerhet om den var helt rörlig. På 1177 står också att man ska lägga sig med huvudet ner och rumpan upp och ringa förlossningen direkt.

Jag frågade barnmorskan senast men hon viftade också bort det och sa att man "inte är så orolig för navelsträngen nuförtiden".

Kan inte säga att jag blev lugnare, tar ju såklart det säkra före det osäkra så skulle vattnet gå står jag nog på huvudet och frågar efter ambulans....

Oj står det så på 1177? Kan du länka, jag hittar inte?

Tvivlar ju på att de ens skickar någon ambulans på den indikationen faktiskt...

 

[Elin_B]

Oj står det så på 1177? Kan du länka, jag hittar inte?

Tvivlar ju på att de ens skickar någon ambulans på den indikationen faktiskt...

Det var visst inte alls 1177 utan här https://www.babyhjalp.se/fixeras-huvud-forlossning/. Satt och googlade massor på ämnet igår så har nog blandat ihop sidorna

Men i det fall det konstateras navelsträngsprolaps under förlossningen är det ju verkligen akutläge så jag har svårt att ta att "de inte är så oroliga för navelsträngen nuförtiden"....

Hoppas helt enkelt alla bebisar fixerar sig innan de ska ut och att det inte börjar med vattenavgång.

 

[Ja88]

Det var visst inte alls 1177 utan här https://www.babyhjalp.se/fixeras-huvud-forlossning/. Satt och googlade massor på ämnet igår så har nog blandat ihop sidorna

Men i det fall det konstateras navelsträngsprolaps under förlossningen är det ju verkligen akutläge så jag har svårt att ta att "de inte är så oroliga för navelsträngen nuförtiden"....

Hoppas helt enkelt alla bebisar fixerar sig innan de ska ut och att det inte börjar med vattenavgång.

Okej! Ja jag har också googlat alldeles för mycket då kan man ju hitta lite allt möjligt men något av det mer konkreta jag hittade var aktuella riktlinjer för telefonrådgivning av BM på förlossningen från ett landsting. Där står det att en patient som ringer in med vattenavgång och icke fixerat barn ska komma in för kontroll direkt och bör halvligga i bilen, samt att det klassas som en medelriskpatient. Känns då lite nonchalant att andra inte får någon info alls om det

Men ja, vi får hoppas att det inte blir aktuellt för någon av oss utan att bebisarna fixerar sig eller låter bli vattenavgång hemma, och att min sitter lugnt i båten fram till snittdagen.

 

[KarinStarfighter]

Jag har besök hos bm på torsdag, har då gått fulla 33 veckor.

Hur ofta går man sen?

Erbjuder er mvc föräldraträffar? Det gör den vi går på, 4 träffar.
Vi var på första men har inte kunnat gå sen pga vak av min sjuka pappa som tyvärr somnade in i lördags efter en tids sjukdom.

Beklagar sorgen! Hann ni åka upp till honom innan han gick bort? Det låter så.

 

[KarinStarfighter]

Spoiler: Förlossningsberättels

tänkte dela med mig av hur det gick till när pojkisen kom till världen. Vaknade upp i fredags morgon, dagen efter bf. Gick på toa och upptäckte då att jag blödde lite och sipprade fostervatten. Fostervattnet var grönfärgat. Sambon ringer in till förlossningen och vi får komma in på kontroll. Är där inne runt 8.30 . Gör ctg som ser bra ut och får träffarna läkare som gör ultraljud och som bedömer att det är okej med fostervatten kvar. Allt bedöms som vattenavgång med mekonium i fostervattnet. Vi bestämmer att vi får åka hem ett par timmar och komma in på kontroll 13.30. Väl hemma drar värkarna igång ordentligt. Sambon håller på att göra lunch (han älskar mat) och jag bara skriker ”du kan väl för fan inte göra korvstroganoff nu”. Värkarna kommer tätt, jag börjar kräkas och får jätteont och vi får åka tillbaka till förlossningen direkt. Är där inne strax innan 13. Får träffa en bm som undersöker mig och får då besked att jag är öppen 10 cm. Yes tänker jag. Nu är det inte långt kvar. Jag får testa lustgas och det hjälper lite, men känner mig hög. Vet att jag säger att jag håller på att bli galen. Ber om Eda och har tur att narkos har möjlighet att komma rätt så direkt. Får eda av en av sambons kollegor som önskar oss lycka till. Edan tar sjukt bra och jag känner typ inget. Ser på skärmen att värkarna kommer men känner knappt av det. Kan släppa lustgasen. Vid 15 kommer nya barnmorskan och vill undersöka mig. Hon säger då att den första bedömt fel och att jag bara är öppen 5 cm. Vilket var en motgång såklart. Jag fortsätter att testa olika positioner och får påfyllning av edan. Hon undersöker mig igen under em och jag har då öppnat mig till 6 cm. Därefter ska jag få påfyllning av eda igen och då får jag ett blodtrycksfall. Min puls går ner, barnets hjärtljud går ner. Jag får syrgas och bricanyl för att stoppa värkarna. Det kommer in massor av folk på salen och jag får jättemkt ångest. Bebin hämtar sig rätt så snabbt. Jag fortsätter några timmar till men öppnar mig inte mer trots att man satt värlstimulerande dropp. Ska sen byta position och sätta mig i sängen vilket fungerat bra innan. Barnets hjärtljud går ner igen, men återhämtar sig snabbt. Börjar nu få mer ont och anv lustgas igen. Ber om påfyllning av eda men bm och läkare är iväg på annat håll. Börjar få panik av smärtan. När de väl kommer in skriker jag av smärta. Läkaren undersöker mig och jag är forfarande 6 cm öppen. Det har inte hänt ngt trots 9 h värkar. Jag gråter och ber om snitt. Läkaren ringer sin bakjour och beslut om snitt tas. Får vänta runt 1,5 h pga av andra akuta operationer. 03.11 på lördagen 2 mars föds vår lilla pojke, 51 cm och 3115 gr. Apgar 9-10-10. Snittet går lugnt till och blir en bra upplevelse. Dock mår jag illa som jag gjort under förlossning också och kräks flera gånger efteråt. Vi får komma upp till BB på lördagmorgonen och stannar sedan till söndag kväll. Vi får eget rum, vilket kändes jättebra och personalen var helt fantastisk.

 

[Elin_B]

Spoiler: Förlossningsberättels

tänkte dela med mig av hur det gick till när pojkisen kom till världen. Vaknade upp i fredags morgon, dagen efter bf. Gick på toa och upptäckte då att jag blödde lite och sipprade fostervatten. Fostervattnet var grönfärgat. Sambon ringer in till förlossningen och vi får komma in på kontroll. Är där inne runt 8.30 . Gör ctg som ser bra ut och får träffarna läkare som gör ultraljud och som bedömer att det är okej med fostervatten kvar. Allt bedöms som vattenavgång med mekonium i fostervattnet. Vi bestämmer att vi får åka hem ett par timmar och komma in på kontroll 13.30. Väl hemma drar värkarna igång ordentligt. Sambon håller på att göra lunch (han älskar mat) och jag bara skriker ”du kan väl för fan inte göra korvstroganoff nu”. Värkarna kommer tätt, jag börjar kräkas och får jätteont och vi får åka tillbaka till förlossningen direkt. Är där inne strax innan 13. Får träffa en bm som undersöker mig och får då besked att jag är öppen 10 cm. Yes tänker jag. Nu är det inte långt kvar. Jag får testa lustgas och det hjälper lite, men känner mig hög. Vet att jag säger att jag håller på att bli galen. Ber om Eda och har tur att narkos har möjlighet att komma rätt så direkt. Får eda av en av sambons kollegor som önskar oss lycka till. Edan tar sjukt bra och jag känner typ inget. Ser på skärmen att värkarna kommer men känner knappt av det. Kan släppa lustgasen. Vid 15 kommer nya barnmorskan och vill undersöka mig. Hon säger då att den första bedömt fel och att jag bara är öppen 5 cm. Vilket var en motgång såklart. Jag fortsätter att testa olika positioner och får påfyllning av edan. Hon undersöker mig igen under em och jag har då öppnat mig till 6 cm. Därefter ska jag få påfyllning av eda igen och då får jag ett blodtrycksfall. Min puls går ner, barnets hjärtljud går ner. Jag får syrgas och bricanyl för att stoppa värkarna. Det kommer in massor av folk på salen och jag får jättemkt ångest. Bebin hämtar sig rätt så snabbt. Jag fortsätter några timmar till men öppnar mig inte mer trots att man satt värlstimulerande dropp. Ska sen byta position och sätta mig i sängen vilket fungerat bra innan. Barnets hjärtljud går ner igen, men återhämtar sig snabbt. Börjar nu få mer ont och anv lustgas igen. Ber om påfyllning av eda men bm och läkare är iväg på annat håll. Börjar få panik av smärtan. När de väl kommer in skriker jag av smärta. Läkaren undersöker mig och jag är forfarande 6 cm öppen. Det har inte hänt ngt trots 9 h värkar. Jag gråter och ber om snitt. Läkaren ringer sin bakjour och beslut om snitt tas. Får vänta runt 1,5 h pga av andra akuta operationer. 03.11 på lördagen 2 mars föds vår lilla pojke, 51 cm och 3115 gr. Apgar 9-10-10. Snittet går lugnt till och blir en bra upplevelse. Dock mår jag illa som jag gjort under förlossning också och kräks flera gånger efteråt. Vi får komma upp till BB på lördagmorgonen och stannar sedan till söndag kväll. Vi får eget rum, vilket kändes jättebra och personalen var helt fantastisk.

Tack för att du delar med dig! Vad jobbigt att kastas fram och tillbaks men jag hoppas att du ändå känner dig OK och grymt bra jobbat!!

 

[BusBarro]

Beklagar sorgen! Hann ni åka upp till honom innan han gick bort? Det låter så.

Tack.

Vi var uppe på Akademiska med honom i 4 dagar, sedan blev han stabilare och vi åkte hem några dagar. Sedan blev han sämre igen och vi när vi var på väg till honom fick vi veta att han somnat in i sömnen.

 

[_Zvea_]

Spoiler: Förlossningsberättels

tänkte dela med mig av hur det gick till när pojkisen kom till världen. Vaknade upp i fredags morgon, dagen efter bf. Gick på toa och upptäckte då att jag blödde lite och sipprade fostervatten. Fostervattnet var grönfärgat. Sambon ringer in till förlossningen och vi får komma in på kontroll. Är där inne runt 8.30 . Gör ctg som ser bra ut och får träffarna läkare som gör ultraljud och som bedömer att det är okej med fostervatten kvar. Allt bedöms som vattenavgång med mekonium i fostervattnet. Vi bestämmer att vi får åka hem ett par timmar och komma in på kontroll 13.30. Väl hemma drar värkarna igång ordentligt. Sambon håller på att göra lunch (han älskar mat) och jag bara skriker ”du kan väl för fan inte göra korvstroganoff nu”. Värkarna kommer tätt, jag börjar kräkas och får jätteont och vi får åka tillbaka till förlossningen direkt. Är där inne strax innan 13. Får träffa en bm som undersöker mig och får då besked att jag är öppen 10 cm. Yes tänker jag. Nu är det inte långt kvar. Jag får testa lustgas och det hjälper lite, men känner mig hög. Vet att jag säger att jag håller på att bli galen. Ber om Eda och har tur att narkos har möjlighet att komma rätt så direkt. Får eda av en av sambons kollegor som önskar oss lycka till. Edan tar sjukt bra och jag känner typ inget. Ser på skärmen att värkarna kommer men känner knappt av det. Kan släppa lustgasen. Vid 15 kommer nya barnmorskan och vill undersöka mig. Hon säger då att den första bedömt fel och att jag bara är öppen 5 cm. Vilket var en motgång såklart. Jag fortsätter att testa olika positioner och får påfyllning av edan. Hon undersöker mig igen under em och jag har då öppnat mig till 6 cm. Därefter ska jag få påfyllning av eda igen och då får jag ett blodtrycksfall. Min puls går ner, barnets hjärtljud går ner. Jag får syrgas och bricanyl för att stoppa värkarna. Det kommer in massor av folk på salen och jag får jättemkt ångest. Bebin hämtar sig rätt så snabbt. Jag fortsätter några timmar till men öppnar mig inte mer trots att man satt värlstimulerande dropp. Ska sen byta position och sätta mig i sängen vilket fungerat bra innan. Barnets hjärtljud går ner igen, men återhämtar sig snabbt. Börjar nu få mer ont och anv lustgas igen. Ber om påfyllning av eda men bm och läkare är iväg på annat håll. Börjar få panik av smärtan. När de väl kommer in skriker jag av smärta. Läkaren undersöker mig och jag är forfarande 6 cm öppen. Det har inte hänt ngt trots 9 h värkar. Jag gråter och ber om snitt. Läkaren ringer sin bakjour och beslut om snitt tas. Får vänta runt 1,5 h pga av andra akuta operationer. 03.11 på lördagen 2 mars föds vår lilla pojke, 51 cm och 3115 gr. Apgar 9-10-10. Snittet går lugnt till och blir en bra upplevelse. Dock mår jag illa som jag gjort under förlossning också och kräks flera gånger efteråt. Vi får komma upp till BB på lördagmorgonen och stannar sedan till söndag kväll. Vi får eget rum, vilket kändes jättebra och personalen var helt fantastisk.

Vad skönt att slutet gott, allting gott. Hoppas att du och lille återhämtar en snart Tack för att du delade med dig!

 

[Winifred]

Beklagar sorgen @BusBarro