Vårföräldrar 2019 - del 2

[Flixon]

Jag gillar ert sätt att tänka kring föräldraledighet! (men självklart får alla göra som dom vill) men jag har ärligt talat ångest över att gå hem från jobbet. Har BF 24/4 och har planer på att gå hem 17/4 en vecka innan. Och många reagerar redan nu på att jag fortfarande jobbar.
Jag älskar mitt jobb och vill inte gå hem

Jag ska vara ledig året ut och börja jobba 100% i januari då ska mannen vara hemma 100% men om våra planer går i lås med att han ska börja läsa polis på distans i höst vill jag gärna jobba 1-2 dagar i veckan redan i höst om det funkar med hans skola. Jag kan jobba dagtid, kvällstid eller nattetid spelar ingen roll och kan jobba hemifrån med så varför inte? Men när man nämner det för andra är det många som reagerar som du skriver "så kommer du aldrig vilja sen".
Det passar inte mig att vara hemma i 1,5 år men att andra vill det stör mig ingenting så varför ska andra störa sig på att jag och min man ska fördela ledigheten tidigt?

Jag förstår dig jag älskar också mitt jobb och kommer inte vilja vara hemma hela tiden. Jag har kollegor som trodde jag menade 2020 när jag sa att vi ses i höst...

Var ska din man läsa polis? Jag har en kollega som precis ska ut på aspirant som läst i Växjö, med det schemat tror jag inte det hade varit några problem

 

[Pontevecchio]

Jag gillar ert sätt att tänka kring föräldraledighet! (men självklart får alla göra som dom vill) men jag har ärligt talat ångest över att gå hem från jobbet. Har BF 24/4 och har planer på att gå hem 17/4 en vecka innan. Och många reagerar redan nu på att jag fortfarande jobbar.
Jag älskar mitt jobb och vill inte gå hem

Jag ska vara ledig året ut och börja jobba 100% i januari då ska mannen vara hemma 100% men om våra planer går i lås med att han ska börja läsa polis på distans i höst vill jag gärna jobba 1-2 dagar i veckan redan i höst om det funkar med hans skola. Jag kan jobba dagtid, kvällstid eller nattetid spelar ingen roll och kan jobba hemifrån med så varför inte? Men när man nämner det för andra är det många som reagerar som du skriver "så kommer du aldrig vilja sen".
Det passar inte mig att vara hemma i 1,5 år men att andra vill det stör mig ingenting så varför ska andra störa sig på att jag och min man ska fördela ledigheten tidigt?

Märkligast är att det alltid utgås ifrån att det inte kommer funka att pappan är föräldrarledig. Det är rätt många mammor som får depressioner eller mår kasst där en avlastande pappa hade varit en stor hjälp.

jag ska vara hemma 2 mån (jobba hemifrån) sen kör vi typ 60-40 eller 50-50. Får höra "glöm inte bort att njuta av bebisen", tydligen är det bara mamman som ska göra det? Det är vårt andra barn, vi känner båda att vi är trygga i hur vi vill ha det denna gången.

 

[BusBarro]

Jag förstår dig jag älskar också mitt jobb och kommer inte vilja vara hemma hela tiden. Jag har kollegor som trodde jag menade 2020 när jag sa att vi ses i höst...

Var ska din man läsa polis? Jag har en kollega som precis ska ut på aspirant som läst i Växjö, med det schemat tror jag inte det hade varit några problem

Haha, ja du ser. Jag hade planer på att kanske hoppa in och jobba 1 vecka i sommar bara för att min vikarie ska kunna få ha lite extra semester men jag ska försöka hålla mig, kan ju vara skönt att vara ledig en sommar faktiskt
Ja det är ju mera "normalt" att vara hemma 1-1,5 år och jag förstår dem som vill det och respekterar det men förväntar mig också tvärtom, att man inte blir "hängd" för att man gillar sitt jobb och vill tillbaka.

Han har sökt Växjö distans som första hand och sen Växjö på plats så vi får se vad det blir (om han kommer in) jag håller verkligen tummarna för honom. Det känns tryggt att du skriver så, då känner jag mig lite lugnare

 

[BusBarro]

Märkligast är att det alltid utgås ifrån att det inte kommer funka att pappan är föräldrarledig. Det är rätt många mammor som får depressioner eller mår kasst där en avlastande pappa hade varit en stor hjälp.

jag ska vara hemma 2 mån (jobba hemifrån) sen kör vi typ 60-40 eller 50-50. Får höra "glöm inte bort att njuta av bebisen", tydligen är det bara mamman som ska göra det? Det är vårt andra barn, vi känner båda att vi är trygga i hur vi vill ha det denna gången.

Ja det där är något gammalt som lever kvar. Att kvinnan ska vara hemma och pappan ska jobba.

Det låter jättebra att ni känner er trygga i hur ni vill ha det!
Jag har ett kompispar där mannen absolut inte vill vara hemma med deras barn och jag skulle inte tycka det kändes bra om min man nekade.. Jag menar vi är väl ändå två om det?
Har ett annat kompispar som jobbar på samma jobb, de har delat en 100% tjänst och jobbar 50% var och har gjort det sedan barnet var 3 månader (nu är barnet 1 år) och de säger att de har varit optimalt för dom

Ja det där med att njuta har jag också fått höra många gånger. Kan man inte njuta för att man delar föräldraledigheten?

 

[Pontevecchio]

Ja det där är något gammalt som lever kvar. Att kvinnan ska vara hemma och pappan ska jobba.

Det låter jättebra att ni känner er trygga i hur ni vill ha det!
Jag har ett kompispar där mannen absolut inte vill vara hemma med deras barn och jag skulle inte tycka det kändes bra om min man nekade.. Jag menar vi är väl ändå två om det?
Har ett annat kompispar som jobbar på samma jobb, de har delat en 100% tjänst och jobbar 50% var och har gjort det sedan barnet var 3 månader (nu är barnet 1 år) och de säger att de har varit optimalt för dom

Ja det där med att njuta har jag också fått höra många gånger. Kan man inte njuta för att man delar föräldraledigheten?

Min erfarenhet är att om man inte delar FL så delar man inte ansvaret sen heller. Då blir det mamman som håller koll på kläder/möten/matsäck/skola/osv.

nej det där med njutning är en väldigt märklig grej..

 

[Undeniable]

Ja det där är något gammalt som lever kvar. Att kvinnan ska vara hemma och pappan ska jobba.

Det låter jättebra att ni känner er trygga i hur ni vill ha det!
Jag har ett kompispar där mannen absolut inte vill vara hemma med deras barn och jag skulle inte tycka det kändes bra om min man nekade.. Jag menar vi är väl ändå två om det?
Har ett annat kompispar som jobbar på samma jobb, de har delat en 100% tjänst och jobbar 50% var och har gjort det sedan barnet var 3 månader (nu är barnet 1 år) och de säger att de har varit optimalt för dom

Ja det där med att njuta har jag också fått höra många gånger. Kan man inte njuta för att man delar föräldraledigheten?

Jag tycker det är så sjukt att hur man än väljer at göra så är det aldrig bra ur allmänhetens och personer runt omkring ens ögon. För jag har stött på tvärt om nämligen - jag kommer vara den som är hemma typ nästan mest, det funkar bäst för oss då min man tjänar väldigt mkt mer än mig, älskar sitt jobb och dessutom kan vara flexibel och jobba hemma ganska ofta. Jag gillar mitt jobb med såklart, men det är stressigt med dålig lön och jag ser fram emot ett långt break (kommer vara hemma typ 1,5 år). Detta upplägg får jag ganska mkt gliringar för, som att min man inte tar sitt ansvar etc och att jag hamnar i en kvinnofälla. Det är istället helt självvalt och det som passar oss bäst, ffa ekonomiskt.
Ändå kan folk inte ge sig och aldrig kan det vara bra, man ska alltid göra på ngt annat sätt för att det ska passa alla andras tycke och tänke!
Därför blir jag förvånad när ni som har ett mer jämt fördelat upplägg också får gliringar och kommentarer? Sjukt! Folk borde köra sig att inte lägga sig i så mkt..

 

[Elin_B]

Hemkommen från BM. Blodtrycket hade stigit en del - från 100/60 till 128/70. Fortfarande OK med tanke på att jag kom in lite stressad efter att ha letat parkering.

Bebis ligger fortfarande rörlig. Så är fortfarande nojig över vattenavgång hemma. Den tänker nog inte fixera sig innan förlossningen sätter igång helt enkelt.

Spydde ur mig all noja över stort barn och skulderdystocier men hon tyckte inte att det finns någon anledning till oro. Fundusmåttet ligger precis på medelkurvan och med sonen låg det en bit över och hon får inte känslan av ett stort barn utan den har ändå en del plats att röra sig på där inne.

Nästa återbesök den 16e, när jag gått över 5 dagar. Hoppas inte det blir av!

 

[turbofling]

Hur man än gör blir det fel i andras ögon, är pappan hemma mer är man en "dalig" mamma, är mamman hemma mer är man fast i könsroller och helt ojämnställda. Fast det känns som det är sa generellt när man har barn, hur man än gör finns det 1000 asikter. Det är mitt tips till er som far ert första barn, lita pa er magkänsla och det är ni föräldrar som känner ert barn och era behov bäst. Gör som det fungerar bäst för ER, inte hur andra tycker det skulle fungera bäst för er.

Här är systemet lite annorlunda än i Sverige, mkt mer oflexibelt även om det blir bättre och bättre.
Med fyran kunde vi dela 60/40 sa min man var hemma nästan lika mkt som jag. Det kommer egonomiskt inte fungera nu med femman sa tyvärr blir det vara 3 manader för honom den här gangen. Nu lever vi i ett extremt ojämnställt land sa dom flesta är imponerade över att han kan vara hemma överhuvudtaget.
Jag far ofta höra att nu när jag (snart) har fem barn kommer jag väl inte börja jobba sen utan vara hemma länge. Eh, nej, jag vill ocksa jobba och komma hemifran lite och pappan vill ha mer tid med sina barn. Preliminärt kommer vi därför jobba deltid bada tva fran hösten -20, exakt hur vi fördelar far vi se.

 

[turbofling]

Hemkommen från BM. Blodtrycket hade stigit en del - från 100/60 till 128/70. Fortfarande OK med tanke på att jag kom in lite stressad efter att ha letat parkering.

Bebis ligger fortfarande rörlig. Så är fortfarande nojig över vattenavgång hemma. Den tänker nog inte fixera sig innan förlossningen sätter igång helt enkelt.

Spydde ur mig all noja över stort barn och skulderdystocier men hon tyckte inte att det finns någon anledning till oro. Fundusmåttet ligger precis på medelkurvan och med sonen låg det en bit över och hon får inte känslan av ett stort barn utan den har ändå en del plats att röra sig på där inne.

Nästa återbesök den 16e, när jag gått över 5 dagar. Hoppas inte det blir av!

Haller tummarna för att du slipper nästa bm besök.

Mitt blodtryck är längre idag och jag känner mig piggare. I eftermiddag tänker jag skicka iväg man och barn och ha ngr timmar för mig själv. Har senaste dagarna börjat känna ett stort behov av att vara ensam

 

[Lönn]

Jag gillar ert sätt att tänka kring föräldraledighet! (men självklart får alla göra som dom vill) men jag har ärligt talat ångest över att gå hem från jobbet. Har BF 24/4 och har planer på att gå hem 17/4 en vecka innan. Och många reagerar redan nu på att jag fortfarande jobbar.
Jag älskar mitt jobb och vill inte gå hem

Jag ska vara ledig året ut och börja jobba 100% i januari då ska mannen vara hemma 100% men om våra planer går i lås med att han ska börja läsa polis på distans i höst vill jag gärna jobba 1-2 dagar i veckan redan i höst om det funkar med hans skola. Jag kan jobba dagtid, kvällstid eller nattetid spelar ingen roll och kan jobba hemifrån med så varför inte? Men när man nämner det för andra är det många som reagerar som du skriver "så kommer du aldrig vilja sen".
Det passar inte mig att vara hemma i 1,5 år men att andra vill det stör mig ingenting så varför ska andra störa sig på att jag och min man ska fördela ledigheten tidigt?

De som jag vet som delat föräldraledigheten tidigt är toppennöjda

Jag är faktiskt förvånad över att fler inte kommenterat negativt på vårat upplägg med att jag ska börja jobba heltid "redan" i januari 2020, dvs när barnet är ca 7-8 månader gammalt. De på jobbet verkar mest glada att jag inte blir borta så länge. EN person tror jag det är som förvånat frågade om jag inte "fick" vara hemma ett helt år. Men när förklarade att jag hade en man som ville vara hemma med barnet och att jag ansåg att han hade rätt till det (hade aldrig skaffat barn med en man som inte velat det heller) också så var det inget konstigt med det. Jag hade gärna delat "deltid" ännu tidigare men mannen vill vara hemma på heltid för att kunna koppla bort jobbet helt. Han får också bara ta ut 3 perioder av FL under ett år så hur vi ska lösa det de få dagar i höst jag hoppas på att hoppa in en dag eller halvdag på jobbet får vi se men han får väl ta semester eller flex om de inte godkänner FL pga. för många "perioder" samma år.

Desto fler verkade förvånade att jag planerar att jobba fram till BF, få se hur det går men än så länge inga direkta problem, 31 dagar kvar till BF, har dock bara kontorsjobb just nu, går inte ut i "fält" längre. De är väl oroliga att förlossningen ska starta på jobbet men det känns inte som om jag kommer ha sån tur att det skulle ske innan BF och oavsett så tar det ju normalt många timmar så jag hinner nog hem och vara där många timmar innan det är dags att åka till förlossningen.

 

[Luktpion]

Tack för pepp

Jag tror att det är jättevanligt att pendla mellan supertagg och kalla fötter. Jag har som sagt varit jättepeppad och sen när jag trodde det var igång blev jag livrädd och ville inte alls föda längre men nu har jag kommit över det och är peppad igen Det hinner säkert ändra sig fler gånger innan bebis är här.

Även när det väl kickar igång tycker jag att det kan pendla. Jag hade förra gången en väldigt snabb och intensiv start med kraftiga värkar i tät följd och vattenavgång vilket gjorde att jag kom av mig lite och det kan jag tänka mig är vanligt. Man ställer in sig på att det ska vara något eskalerande så att man hinner med men jag kände bara att jag slogs omkull och drunknade av kraften och intensiteten typ. Sen hittade jag rytm och teknik efter hand och då blev jag mycket lugnare igen. Sen tror jag de flesta har en kort stund just före/vid utdrivningen när de känner "tack men nej tack" och vill avbryta och gå hem. Har hört att det är ganska klassiskt och precis så var det för mig med. Då kan man snacka om att det är lite sent att ångra sig

Ja det är säkert så. Det är väl bara att hoppas att ungen får för sig att titta ut när man är någorlunda positiv mentalt och inte när man är i världens dipp. Det hjälper ju också att min man är så positiv, han är helt övertygad om att det kommer att gå galant. Han får ge mig världens peptalk när han kommer hem från jobbet och styra upp det här sjunkande skeppet lite.

Haha, ja då är det verkligen lite sent att dra sig ur @Elin_B och @Flixon

Jag fick kalla fötter när krystvärkarna drog igång, där kan vi snacka om sent att dra sig ur... Jag håller tummarna för att du känner dig mer redo när det drar igång "på riktigt"!

Tack, jag ska jobba lite på min inställning nu. Allt för man ju faktiskt inte gratis här i världen. Men det är lite roligt att flera i tråden vill att det ska dra igång NUNUNU och själv känner jag bara "nu stannar du inne ett tag till!!"

 

[_Zvea_]

Jag gillar ert sätt att tänka kring föräldraledighet! (men självklart får alla göra som dom vill) men jag har ärligt talat ångest över att gå hem från jobbet. Har BF 24/4 och har planer på att gå hem 17/4 en vecka innan. Och många reagerar redan nu på att jag fortfarande jobbar.
Jag älskar mitt jobb och vill inte gå hem

Jag ska vara ledig året ut och börja jobba 100% i januari då ska mannen vara hemma 100% men om våra planer går i lås med att han ska börja läsa polis på distans i höst vill jag gärna jobba 1-2 dagar i veckan redan i höst om det funkar med hans skola. Jag kan jobba dagtid, kvällstid eller nattetid spelar ingen roll och kan jobba hemifrån med så varför inte? Men när man nämner det för andra är det många som reagerar som du skriver "så kommer du aldrig vilja sen".
Det passar inte mig att vara hemma i 1,5 år men att andra vill det stör mig ingenting så varför ska andra störa sig på att jag och min man ska fördela ledigheten tidigt?

Men TACK! Så skönt att höra att det finns andra som tänker som vi. Man är ju olika och har olika behov. Jag jobbar också fortfarande, och får ganska mycket gliringar eller folk som är oroliga. Men jag gillar ju mitt jobb! Jag kan också jobba när jag vill på dygnet, så jag tänker att jag anpassar mig till när det känns bäst.

Sen tror jag också att både jag, bebis och min man kommer tjäna på det. Jag (som kan vara lite kontrollfreak) kommer inte få etablera alla rutiner, utan han kommer få vara med och ta fram egna rutiner redan från början. Plus att vi både får vara föräldralediga i den lite roligare, och jobbigare, perioden när barnet börjar bli större

 

[_Zvea_]

Jag tycker det är så sjukt att hur man än väljer at göra så är det aldrig bra ur allmänhetens och personer runt omkring ens ögon. För jag har stött på tvärt om nämligen - jag kommer vara den som är hemma typ nästan mest, det funkar bäst för oss då min man tjänar väldigt mkt mer än mig, älskar sitt jobb och dessutom kan vara flexibel och jobba hemma ganska ofta. Jag gillar mitt jobb med såklart, men det är stressigt med dålig lön och jag ser fram emot ett långt break (kommer vara hemma typ 1,5 år). Detta upplägg får jag ganska mkt gliringar för, som att min man inte tar sitt ansvar etc och att jag hamnar i en kvinnofälla. Det är istället helt självvalt och det som passar oss bäst, ffa ekonomiskt.
Ändå kan folk inte ge sig och aldrig kan det vara bra, man ska alltid göra på ngt annat sätt för att det ska passa alla andras tycke och tänke!
Därför blir jag förvånad när ni som har ett mer jämt fördelat upplägg också får gliringar och kommentarer? Sjukt! Folk borde köra sig att inte lägga sig i så mkt..

Sen det här med lön tycker jag också är konstigt. Jag tjänar ganska mycket mer än min man. Vi har ett kompispar där det är tvärt om, och där de av ekonomiska skäl kommer låta henne ta ut det mesta av FL. När de säger att det är av ekonomiska skäl säger folk saker som "ja, det kan man ju förstå". Om jag ens råkar nämna att det ekonomiskt smart av oss att dela tidigt får jag, utan undantag, höra "Men så ska du absoluuuuuuut inte tänka". Vi kommer inte maxa föräldradagarna, så för oss kommer de 12' jag tjänar mer än mannen göra att vi båda kan vara hemma längre istället.

Men jag håller med dig, hur man än gör så gör man fel. Så skönt att det känns som att folk i den här tråden är helt odömande däremot. Kanske för att vi alla sitter i samma båt

 

[Pontevecchio]

Jag tycker det är så sjukt att hur man än väljer at göra så är det aldrig bra ur allmänhetens och personer runt omkring ens ögon. För jag har stött på tvärt om nämligen - jag kommer vara den som är hemma typ nästan mest, det funkar bäst för oss då min man tjänar väldigt mkt mer än mig, älskar sitt jobb och dessutom kan vara flexibel och jobba hemma ganska ofta. Jag gillar mitt jobb med såklart, men det är stressigt med dålig lön och jag ser fram emot ett långt break (kommer vara hemma typ 1,5 år). Detta upplägg får jag ganska mkt gliringar för, som att min man inte tar sitt ansvar etc och att jag hamnar i en kvinnofälla. Det är istället helt självvalt och det som passar oss bäst, ffa ekonomiskt.
Ändå kan folk inte ge sig och aldrig kan det vara bra, man ska alltid göra på ngt annat sätt för att det ska passa alla andras tycke och tänke!
Därför blir jag förvånad när ni som har ett mer jämt fördelat upplägg också får gliringar och kommentarer? Sjukt! Folk borde köra sig att inte lägga sig i så mkt..

För mig skiljer sig dock diskussionerna. När mamman återgår till jobb är hon, som individ, dålig. Men när pappan inte tar ut FL diskuterar man normer och könsroller, dvs inte individnivå. Få pappor får skit för att de är på jobbet efter en vecka.

Sen ang det ekonomiska, det kanske är bättre på daglig basis dvs man har en högre gemensam inkomst. Sett över tid förlorar den som är hemma både pension, löneutveckling och fördelar.

 

[_Zvea_]

För mig skiljer sig dock diskussionerna. När mamman återgår till jobb är hon, som individ, dålig. Men när pappan inte tar ut FL diskuterar man normer och könsroller, dvs inte individnivå. Få pappor får skit för att de är på jobbet efter en vecka.

Sen ang det ekonomiska, det kanske är bättre på daglig basis dvs man har en högre gemensam inkomst. Sett över tid förlorar den som är hemma både pension, löneutveckling och fördelar.

Vad klok du är

 

[Undeniable]

För mig skiljer sig dock diskussionerna. När mamman återgår till jobb är hon, som individ, dålig. Men när pappan inte tar ut FL diskuterar man normer och könsroller, dvs inte individnivå. Få pappor får skit för att de är på jobbet efter en vecka.

Sen ang det ekonomiska, det kanske är bättre på daglig basis dvs man har en högre gemensam inkomst. Sett över tid förlorar den som är hemma både pension, löneutveckling och fördelar.

Till viss del, men inte helt. Har kompisar som yttrat att de tycker min man är dålig som ej vill vara hemma nu i början utan istället jobba.. dvs trots att vi fattat ett gemensamt beslut som blir bäst för oss, så får han skit för att han inte typ krigar mot mig om att få vara hemma
Det du skriver om det ekonomiska stämmer ej på oss iallafall. Min man jobbar i en bransch där han kan klättra högt och snabbt i både karriär och lön, medan jag inte kan det. Min löneutveckling kommer inte påverkas nämnvärt av att jag är hemma. Så nej, kommer ej innebära en skillnad för oss. Eller jo, om min man skulle vara hemma en längre tid påverkar det förmodligen negativt. Men inte som vi lägger upp det nu.
Allas situationer är olika, tror alla väljer det som passar dem bäst

 

[Anno]

Hur många av er här i tråden har fortfarande häst och planerar fortsätta med hästeriet efter att barnet kommer? Jag blev oplanerat hästlös när jag var i v 13, och kände inte att det var en bra idé att börja leta ny häst då.

Nu när jag nämner för folk (icke hästfolk oftast iofs...) att jag tänker skaffa ny häst i slutet av sommaren så tittar de på mig antingen som om jag är ung och naiv, eller som om jag vore lätt förståndshandikappad. Allra värst tycker jag det är med alla som säger "Åh, det kommer du inte vilja!". Jag har full förståelse för att mina prioriteringar kommer bli helt annorlunda efter bebis, och jag är också väl insatt i att jag kommer ha bra mycket mindre tid och pengar över till mig. Samtidigt har jag massa bekanta som kunnat fortsätta rida och tävla, trots flera barn. Vi bor ca 500 m från stallet och jag har en man som tycker att det är viktigt att jag har ett eget intresse, så jag tänker att det kommer att lösa sig. Eller är jag naiv/dum?

Jag har fortfarande häst och rider 3 gånger i veckan 2 st ridhästar plus en dräktig som ska föla typ samtigt som mig.. Totalt 15 hästar på gården med full service. Och jag hade tänkt att fortsätta.. Har börjat planera in tävlingar i början på juli

Så köp häst! Funkar det inte så kan man faktiskt sälja

 

[Lady_D]

Jag blir knäpp!
Igår kväll hade jag en hel del småvärkar och kände att nu är det nog faktiskt på g! Så jag gick och la mig tidigt och tänkte att det är bäst att sova innan det sätter igång på riktigt.
Vaknar nu på morgonen efter en lugn natt och känner ingenting

 

[Safir]

Tillhör också gänget som gått med förvärkar ett tag nu... känns så segt även om det är 9 dagar kvar till BF. Man börjar ju hoppas varje gång de sätter igång och lika besviken när de plötsligt avtar.

Vi kommer dela föräldraledigheten lite annorlunda denna gång (första barnet var jag hemma heltid de första månaderna sedan delade 50/50 med 2,5 dag var i veckan) men på det stora hela fördelas procenten rätt lika. Tanken är jag är hemma höstterminen och så är maken hemma vårterminen (båda jobbar som lärare så det känns smidigare än att byta mitt i).

 

[Skrottiskrott]

Hur många av er här i tråden har fortfarande häst och planerar fortsätta med hästeriet efter att barnet kommer? Jag blev oplanerat hästlös när jag var i v 13, och kände inte att det var en bra idé att börja leta ny häst då.

Nu när jag nämner för folk (icke hästfolk oftast iofs...) att jag tänker skaffa ny häst i slutet av sommaren så tittar de på mig antingen som om jag är ung och naiv, eller som om jag vore lätt förståndshandikappad. Allra värst tycker jag det är med alla som säger "Åh, det kommer du inte vilja!". Jag har full förståelse för att mina prioriteringar kommer bli helt annorlunda efter bebis, och jag är också väl insatt i att jag kommer ha bra mycket mindre tid och pengar över till mig. Samtidigt har jag massa bekanta som kunnat fortsätta rida och tävla, trots flera barn. Vi bor ca 500 m från stallet och jag har en man som tycker att det är viktigt att jag har ett eget intresse, så jag tänker att det kommer att lösa sig. Eller är jag naiv/dum?

Jag har två hästar, hyr även ut två stallplatser och har ca 2 km promenad till stallet. Har verkligen inga planer på att göra mig av med hästarna. Ridningen fick jag pausa i vecka 30 ungefär på grund av foglossning. Har ingen plan för när jag ska börja rida igen, utan tänker ta det som det kommer. Nu tränar jag hästarna från marken, sedan är jag inställd på att de får vila helt en period på bete när bebis har kommit. Är kanske naiv men jag är faktiskt inte alls orolig över hur det ska gå sedan med att kombinera bebis/barn och hästar... har så många vänner som har lyckats med det och en sambo som är helt inställd på att jag ska hålla på med hästarna så det bara måste gå, tänker jag. Men för min del känns det viktigt att inte bestämma något nu innan, alltså att inte bestämma att jag ska kunna vara i stallet en viss tid eller så... utan först lära känna bebisen och känna av med tiden vad som fungerar och hur vi kan lägga upp det.