Vårföräldrar 2019 - del 2

Status
Stängd för vidare inlägg.
just hemkommen från matbutik och dagishämtning och sitter och äter ananas och dricker grapefruktjuice. Vad gör man inte :D

Min halsbränna lär inte tacka mig iaf :nailbiting:
 
På ngr dagar har jag gått från att vara gravid till att vara väldigt gravid. Allt har blivit så tungt och magen har blivit gigantisk. Måte kissa typ två gånger i timmen och gå upp för en trappa känns som ett maratonlopp

Tvåan hade ansvar för mellanmålet i skolan idag och imorgon fyller trean 5 år så mkt tid tillbringades i köket med att göra fruktsallad till 15 barn och att baka muffins och chokladbollar som trean ska ta med sig till förskolan imorgon. Fötter och fogar värker.

5 veckor kvar i morgen, hoppas på mindre.

Ha, känner igen mig i att ha gått från att vara gravid till väldigt gravid helt plötsligt. Men jag är bara i vecka 33! :eek: Som tur är går det lite upp och ned, ena dagen kan det kännas helt omöjligt: tung som bara den, ont i ryggen och ljumskarna, blodtrycksfall, huvudvärk, TRÖTT... men som tur är kan det andra dagen kännas mycket bättre. Det som är jobbigt varje dag för mig är ryggen. Den känns väldigt trött och värker i typ alla ställningar. Jag försöker verkligen tänka på hållningen och det är nog det som har räddat mig fram tills nu, men nu verkar det inte spela någon roll hur ordentlig jag än är med rätt hållning. Det gör ont ändå!

Till veckan ska jag resa långt i bil (6 timmar). Det allra värsta för ryggen är att sitta ned, den värker massor redan efter en halvtimmas stillasittande... Så har ni några tips för att ändå överleva en lång bilresa så får ni mer än gärna ösa på! Det är en resa i jobbet och den är verkligen inte bara att avboka tyvärr.

På tal om jobb så skrämde min barnmorska mig lite häromdagen. Hon tyckte att jag borde ta ledigt tidigare än vad jag har tänkt (2 veckor innan BF). Jag blev riktigt förvånad, men samtidigt var det lite skönt med en enda person som faktiskt satte ord på allt: Man är trött, har alla tankar på förlossningen och livet med bebis, man behöver vila, förbereda sig... På jobbet tutar ju allting på i precis lika högt tempo som vanligt trots att man är gravid i vecka 38 (jag är inte det nu, men kommer att vara det sista veckan jag jobbar). Jag arbetar 45 timmar i veckan vilket kommer att vara tufft där på slutet, men samtidigt vill jag ju rent ekonomiskt arbeta så länge det är möjligt. Jag håller nog fast vid min plan, och skulle kroppen braka ihop där på slutet så får jag väl ordna tidigare ledighet än vad som var tänkt från början. Svårt bara när det inte är ordnat med vikarie än. I den bästa av världar skulle jag vilja att min ersättare gick bredvid mig i åtminstone en vecka innan min ledighet, men det finns inte på kartan. :( Och som lärare kan jag inte låta bli att bry mig otroligt mycket om hur det blir för mina elever när jag går.


Och förstås ett stort jättegrattis till er som har fått era fina bebisar! :love:
 
Ha, känner igen mig i att ha gått från att vara gravid till väldigt gravid helt plötsligt. Men jag är bara i vecka 33! :eek: Som tur är går det lite upp och ned, ena dagen kan det kännas helt omöjligt: tung som bara den, ont i ryggen och ljumskarna, blodtrycksfall, huvudvärk, TRÖTT... men som tur är kan det andra dagen kännas mycket bättre. Det som är jobbigt varje dag för mig är ryggen. Den känns väldigt trött och värker i typ alla ställningar. Jag försöker verkligen tänka på hållningen och det är nog det som har räddat mig fram tills nu, men nu verkar det inte spela någon roll hur ordentlig jag än är med rätt hållning. Det gör ont ändå!

Till veckan ska jag resa långt i bil (6 timmar). Det allra värsta för ryggen är att sitta ned, den värker massor redan efter en halvtimmas stillasittande... Så har ni några tips för att ändå överleva en lång bilresa så får ni mer än gärna ösa på! Det är en resa i jobbet och den är verkligen inte bara att avboka tyvärr.

På tal om jobb så skrämde min barnmorska mig lite häromdagen. Hon tyckte att jag borde ta ledigt tidigare än vad jag har tänkt (2 veckor innan BF). Jag blev riktigt förvånad, men samtidigt var det lite skönt med en enda person som faktiskt satte ord på allt: Man är trött, har alla tankar på förlossningen och livet med bebis, man behöver vila, förbereda sig... På jobbet tutar ju allting på i precis lika högt tempo som vanligt trots att man är gravid i vecka 38 (jag är inte det nu, men kommer att vara det sista veckan jag jobbar). Jag arbetar 45 timmar i veckan vilket kommer att vara tufft där på slutet, men samtidigt vill jag ju rent ekonomiskt arbeta så länge det är möjligt. Jag håller nog fast vid min plan, och skulle kroppen braka ihop där på slutet så får jag väl ordna tidigare ledighet än vad som var tänkt från början. Svårt bara när det inte är ordnat med vikarie än. I den bästa av världar skulle jag vilja att min ersättare gick bredvid mig i åtminstone en vecka innan min ledighet, men det finns inte på kartan. :( Och som lärare kan jag inte låta bli att bry mig otroligt mycket om hur det blir för mina elever när jag går.


Och förstås ett stort jättegrattis till er som har fått era fina bebisar! :love:

Lite snabbt svar ang bilresan. Sätesvärmare! Det räddar min pendling till och från jobbet och har även hjälpt vid långresa. Känns lite fånigt nu när det börjar bli varmt men vilken skillnad jag märker när jag stänger av den! En liten kudde att ha i svanken emellanåt, att växla position ofta (speciellt om det inte är du som kör hela tiden är det ju lättare att vända och vrida lite på sig med jämna mellanrum) och att stanna för korta bensträckare oftare än man annars gör var utöver värmen det som räddade mina 10 h i bil för några veckor sedan.
 
Ha, känner igen mig i att ha gått från att vara gravid till väldigt gravid helt plötsligt. Men jag är bara i vecka 33! :eek: Som tur är går det lite upp och ned, ena dagen kan det kännas helt omöjligt: tung som bara den, ont i ryggen och ljumskarna, blodtrycksfall, huvudvärk, TRÖTT... men som tur är kan det andra dagen kännas mycket bättre. Det som är jobbigt varje dag för mig är ryggen. Den känns väldigt trött och värker i typ alla ställningar. Jag försöker verkligen tänka på hållningen och det är nog det som har räddat mig fram tills nu, men nu verkar det inte spela någon roll hur ordentlig jag än är med rätt hållning. Det gör ont ändå!

Till veckan ska jag resa långt i bil (6 timmar). Det allra värsta för ryggen är att sitta ned, den värker massor redan efter en halvtimmas stillasittande... Så har ni några tips för att ändå överleva en lång bilresa så får ni mer än gärna ösa på! Det är en resa i jobbet och den är verkligen inte bara att avboka tyvärr.

På tal om jobb så skrämde min barnmorska mig lite häromdagen. Hon tyckte att jag borde ta ledigt tidigare än vad jag har tänkt (2 veckor innan BF). Jag blev riktigt förvånad, men samtidigt var det lite skönt med en enda person som faktiskt satte ord på allt: Man är trött, har alla tankar på förlossningen och livet med bebis, man behöver vila, förbereda sig... På jobbet tutar ju allting på i precis lika högt tempo som vanligt trots att man är gravid i vecka 38 (jag är inte det nu, men kommer att vara det sista veckan jag jobbar). Jag arbetar 45 timmar i veckan vilket kommer att vara tufft där på slutet, men samtidigt vill jag ju rent ekonomiskt arbeta så länge det är möjligt. Jag håller nog fast vid min plan, och skulle kroppen braka ihop där på slutet så får jag väl ordna tidigare ledighet än vad som var tänkt från början. Svårt bara när det inte är ordnat med vikarie än. I den bästa av världar skulle jag vilja att min ersättare gick bredvid mig i åtminstone en vecka innan min ledighet, men det finns inte på kartan. :( Och som lärare kan jag inte låta bli att bry mig otroligt mycket om hur det blir för mina elever när jag går.


Och förstås ett stort jättegrattis till er som har fått era fina bebisar! :love:

Stödstrumpor, och sätesvärmare. Om du inte behöver köra, strunta i hur det ser ut, du är gravid och får sitta hur du vill! Tänk bara på att ha bältet så det inte är över magen :)

Jag tänker som du med ledighet innan. Jag har nog tänkt jobba så länge det bara går. Har BF 27/4, men tar inte ledigt för påsk om jag inte måste. Jag tror att väntan känns väldigt mycket längre om man går hemma före länge, jag gillar ju mitt jobb! ...och är snål :p
 
Börjar bli kompis med ringsjalen, fasen vad smidigt det är när stora dottern ska lämnas på förskola. Vi har en bit att gå både hemifrån till garaget samt från parkeringen in till avdelningen. Verkligen guld att bara stoppa ner Nora så kan hon hänga på magen och jag har båda händerna fria!
IMG_20190402_092912.webp
 
Börjar bli kompis med ringsjalen, fasen vad smidigt det är när stora dottern ska lämnas på förskola. Vi har en bit att gå både hemifrån till garaget samt från parkeringen in till avdelningen. Verkligen guld att bara stoppa ner Nora så kan hon hänga på magen och jag har båda händerna fria!
Visa bifogad fil 27650
Åh nu fick jag ha-begär....... Har ju en Ergobaby hybridsjal som jag inte alls är kompis med. Tycker den är för elastisk och bebis hamnar som en krokig räka när de är små och ostyriga. Och den är så VARM att den är totalt obrukbar på sommaren i princip.

Tänkte klara mig på sele men det där ser ju väldigt smidigt ut.
 
Åh nu fick jag ha-begär....... Har ju en Ergobaby hybridsjal som jag inte alls är kompis med. Tycker den är för elastisk och bebis hamnar som en krokig räka när de är små och ostyriga. Och den är så VARM att den är totalt obrukbar på sommaren i princip.

Tänkte klara mig på sele men det där ser ju väldigt smidigt ut.
Det är väldigt smidigt!
Förra gången bar jag mest i trikåsjal och senare i sele, men ringsjalen är ju mycket lättare när det bara ska snabbt på/i/ur! Minns att jag använde den när storasyster var stor nog att åka cykel men inte gick än, om vi skulle in på något snabbt ärende någonstans.
Ska jag bära längre föredrar jag nog ändå trikåsjal/sele, blir lite mer ergonomiskt.
 
Vad mysigt det ser ut, jag köpte en ringsjal till förra barnet men fick aldrig till det riktigt. Bar henne annars ganska mkt men hon är född i oktober sa över vintern var det väldigt varmt och mysigt med sjal.
Far se hur det blir nu, somrarna här kan vara rätt varma och jag har svart för värme och svettas mkt sa da känns sjalbärande inte sa lockande men vi far se.

Jag har en känsla av att ha glömt ngt, jag tror egentligen vi har allt här hemma till bebisen men jag har ända en känsla av att ha glömt ngt.

Börjar oroa mig lite för havandeskapsförgiftning, blodtrycket har stigit ganska ordentligt och mina händer och fötter är svullna. Urinprovet visade +1 pa protein. Är ofta yr men ingen direkt huvudvärk. Pa mandag har jag kontroll igen, far se vad läkaren säger da.
 
Vad mysigt det ser ut, jag köpte en ringsjal till förra barnet men fick aldrig till det riktigt. Bar henne annars ganska mkt men hon är född i oktober sa över vintern var det väldigt varmt och mysigt med sjal.
Far se hur det blir nu, somrarna här kan vara rätt varma och jag har svart för värme och svettas mkt sa da känns sjalbärande inte sa lockande men vi far se.

Jag har en känsla av att ha glömt ngt, jag tror egentligen vi har allt här hemma till bebisen men jag har ända en känsla av att ha glömt ngt.

Börjar oroa mig lite för havandeskapsförgiftning, blodtrycket har stigit ganska ordentligt och mina händer och fötter är svullna. Urinprovet visade +1 pa protein. Är ofta yr men ingen direkt huvudvärk. Pa mandag har jag kontroll igen, far se vad läkaren säger da.
Åh hoppas att du slipper! Har du haft något med de tidigare barnen?

KL: Jag mådde ju rätt dåligt inför förra förlossningen. Samlade på mig massor av vätska på slutet. Mådde dåligt av att stå och gå. Det var sommar och jag svettades som en gris. Var nästan som att jag inte riktigt var mentalt närvarande de sista dagarna för jag var så slut. Dessutom fick jag en extrem klåda. Det satt framför allt på ovansidan av fötterna och jag rev sönder dom så att dom blödde. Med facit i hand borde jag ju bett om ett blodprov men jag tänkte att det nog var lugnt eftersom hepatos oftast ger klåda på fotsulor och handflator.

Kollade ett foto när jag är inne för kontroll efter vattenavgången. Mina tår ser ut som prinskorvar!! Har inga såna tendenser nu och känner mig som sagt ganska så "fräsch". Visst blir jag helt slut av minsta ansträngning och jag är både öm och tung men det är inte i närheten av hur det kändes då.

Hoppas det inte betyder att bebis tänker stanna där inne forever bara...
 
Vad mysigt det ser ut, jag köpte en ringsjal till förra barnet men fick aldrig till det riktigt. Bar henne annars ganska mkt men hon är född i oktober sa över vintern var det väldigt varmt och mysigt med sjal.
Far se hur det blir nu, somrarna här kan vara rätt varma och jag har svart för värme och svettas mkt sa da känns sjalbärande inte sa lockande men vi far se.

Jag har en känsla av att ha glömt ngt, jag tror egentligen vi har allt här hemma till bebisen men jag har ända en känsla av att ha glömt ngt.

Börjar oroa mig lite för havandeskapsförgiftning, blodtrycket har stigit ganska ordentligt och mina händer och fötter är svullna. Urinprovet visade +1 pa protein. Är ofta yr men ingen direkt huvudvärk. Pa mandag har jag kontroll igen, far se vad läkaren säger da.
Det är väldigt mysigt! Jag hoppas jag kan bära i sommar med, ringsjalen är ju väldigt sval och jag köpte faktiskt en trikåsjal som ska vara extra sval...

Hoppas blodtrycket lugnar sig och att du slipper hf!
 
Har varit hemma och varit sjuk ett par dagar och mest läst och inte skrivit då det är mycket lättare från (jobb-)datorn (:o:angel:) men jag hoppas det ordnar upp sig för er som verkar ha det jobbigt med annat runtomkring @Schleten & @Panamera :heart och att det blir bättre med graviditetsbesvären och jobbiga omställningar med ny bebis för er andra som verkar ha det tufft :heart

Här flyter det på riktigt bra med 45 dagar kvar till BF. Just nu känns det så himla mysigt att vara gravid, samtidigt som det inte längre känns evighetslångt kvar så just nu försöker jag mest passa på att njuta :love: Hittade en massage-salong några hundra meter hemifrån som har gravid-massage som jag funderar på att unna mig, det tycker jag att jag förtjänar som drar runt på magen varje dag :angel: (vi bor relativt lantligt och har bott här i fem år, men jag hade ingen aning om att den fanns här! :idea:)
 
Har varit hemma och varit sjuk ett par dagar och mest läst och inte skrivit då det är mycket lättare från (jobb-)datorn (:o:angel:) men jag hoppas det ordnar upp sig för er som verkar ha det jobbigt med annat runtomkring @Schleten & @Panamera :heart och att det blir bättre med graviditetsbesvären och jobbiga omställningar med ny bebis för er andra som verkar ha det tufft :heart

Här flyter det på riktigt bra med 45 dagar kvar till BF. Just nu känns det så himla mysigt att vara gravid, samtidigt som det inte längre känns evighetslångt kvar så just nu försöker jag mest passa på att njuta :love: Hittade en massage-salong några hundra meter hemifrån som har gravid-massage som jag funderar på att unna mig, det tycker jag att jag förtjänar som drar runt på magen varje dag :angel: (vi bor relativt lantligt och har bott här i fem år, men jag hade ingen aning om att den fanns här! :idea:)

Klart att du ska unna dej en massage ❤️
 
Hur många av er här i tråden har fortfarande häst och planerar fortsätta med hästeriet efter att barnet kommer? Jag blev oplanerat hästlös när jag var i v 13, och kände inte att det var en bra idé att börja leta ny häst då.

Nu när jag nämner för folk (icke hästfolk oftast iofs...) att jag tänker skaffa ny häst i slutet av sommaren så tittar de på mig antingen som om jag är ung och naiv, eller som om jag vore lätt förståndshandikappad. Allra värst tycker jag det är med alla som säger "Åh, det kommer du inte vilja!". Jag har full förståelse för att mina prioriteringar kommer bli helt annorlunda efter bebis, och jag är också väl insatt i att jag kommer ha bra mycket mindre tid och pengar över till mig. Samtidigt har jag massa bekanta som kunnat fortsätta rida och tävla, trots flera barn. Vi bor ca 500 m från stallet och jag har en man som tycker att det är viktigt att jag har ett eget intresse, så jag tänker att det kommer att lösa sig. Eller är jag naiv/dum?
 
Hur många av er här i tråden har fortfarande häst och planerar fortsätta med hästeriet efter att barnet kommer? Jag blev oplanerat hästlös när jag var i v 13, och kände inte att det var en bra idé att börja leta ny häst då.

Nu när jag nämner för folk (icke hästfolk oftast iofs...) att jag tänker skaffa ny häst i slutet av sommaren så tittar de på mig antingen som om jag är ung och naiv, eller som om jag vore lätt förståndshandikappad. Allra värst tycker jag det är med alla som säger "Åh, det kommer du inte vilja!". Jag har full förståelse för att mina prioriteringar kommer bli helt annorlunda efter bebis, och jag är också väl insatt i att jag kommer ha bra mycket mindre tid och pengar över till mig. Samtidigt har jag massa bekanta som kunnat fortsätta rida och tävla, trots flera barn. Vi bor ca 500 m från stallet och jag har en man som tycker att det är viktigt att jag har ett eget intresse, så jag tänker att det kommer att lösa sig. Eller är jag naiv/dum?

Jag har 🙋‍♀️

Har inga planer whatsoever på att göra mig av med honom! Däremot känner jag redan nu att ambitionsnivån är ordentligt sänkt och jag försöker verkligen att inte ha dåligt samvete när han t.ex. får stå två dagar i rad, för jag misstänker att det inte blir bättre sedan :p
Men jag antar att jag kommer märka på vilken nivå jag orkar hålla igång med bebis, och så får hästen helt enkelt hänga på det som blir. Hade vi inte stått i ett stall där jag trivs så himla bra hade jag övervägt att ställa honom på lösdrift med lite fler kompisar för att slippa tycka synd om honom när han har det "tråkigt".
Tänker att det blir jättebra både för bebis att hänga med i stallet (litet, lungt och med barnvänlig ponny på gården för framtiden :angel:) ibland och att det dessutom blir bra att ha en naturlig anledning till att bebis får egentid med pappa om jag är föräldraledig de första månaderna som vi tänkt.
 
Hur många av er här i tråden har fortfarande häst och planerar fortsätta med hästeriet efter att barnet kommer? Jag blev oplanerat hästlös när jag var i v 13, och kände inte att det var en bra idé att börja leta ny häst då.

Nu när jag nämner för folk (icke hästfolk oftast iofs...) att jag tänker skaffa ny häst i slutet av sommaren så tittar de på mig antingen som om jag är ung och naiv, eller som om jag vore lätt förståndshandikappad. Allra värst tycker jag det är med alla som säger "Åh, det kommer du inte vilja!". Jag har full förståelse för att mina prioriteringar kommer bli helt annorlunda efter bebis, och jag är också väl insatt i att jag kommer ha bra mycket mindre tid och pengar över till mig. Samtidigt har jag massa bekanta som kunnat fortsätta rida och tävla, trots flera barn. Vi bor ca 500 m från stallet och jag har en man som tycker att det är viktigt att jag har ett eget intresse, så jag tänker att det kommer att lösa sig. Eller är jag naiv/dum?

Överlag försöker jag nog att inte överhuvudtaget diskutera med folk hur vi tänkt oss med bebis eller annat när hen väl är här :angel:. Orkar verkligen inte med alla åsikter (och just den där blicken som om man vore 5 år gammal och hur naiv som helst!) :banghead: och skulle vara skitless om folk började säga "vad var det jag sa" bara för att jag inte genomför något jag pratat på / ändrar mig om något jag tänkt från början. Däremot tror jag att det är jättenyttigt att ha de där planerna och tankarna, så att man inte fastnar helt i sin lilla bebisbubbla! Dessutom kan det säkert vara lätt att tappa hästeriet lite om man inte redan har häst/planerar för en kan jag tänka mig? Du får väl känna efter hur det känns för dig och försöka strunta i alla åsikter! Lycka till med hästletandet! :D
 
Överlag försöker jag nog att inte överhuvudtaget diskutera med folk hur vi tänkt oss med bebis eller annat när hen väl är här :angel:. Orkar verkligen inte med alla åsikter (och just den där blicken som om man vore 5 år gammal och hur naiv som helst!) :banghead: och skulle vara skitless om folk började säga "vad var det jag sa" bara för att jag inte genomför något jag pratat på / ändrar mig om något jag tänkt från början. Däremot tror jag att det är jättenyttigt att ha de där planerna och tankarna, så att man inte fastnar helt i sin lilla bebisbubbla! Dessutom kan det säkert vara lätt att tappa hästeriet lite om man inte redan har häst/planerar för en kan jag tänka mig? Du får väl känna efter hur det känns för dig och försöka strunta i alla åsikter! Lycka till med hästletandet! :D

Tack för bra svar :) Min före detta medryttare kommer få barn i maj, så vi har lösa planer på att faktiskt försöka skaffa häst ihop (en till sak som får folk att himla med ögonen över hur naiv man är). Jag tänker att 3 dagar i veckan ska jag väl fasen hinna ha häst. Hann jag med att jobba 60 timmar i veckan och rida och träna innan, så borde jag väl hinna med att rida 3 av veckans 168 timmar utan att helt kvalificera mig som frånvarande mamma...

Sen har jag och sambon planer på att ganska snabbt dela på föräldraledigheten. Första 4 månaderna ska jag vara hemma själv, men efter det ska jag jobba 40% hemifrån och sambon vara ledig 40%. Sen efter nyår byter vi och jag jobbar 60% istället. Visst, det kan hända massor som gör att det inte kommer att funka praktiskt, och det köper både han och jag - vi är flexibla. Men jag blir riktigt irriterad på alla som (även här) säger "Åååh, det kommer du inte vilja!". Som om det bara vore upp till mig att bestämma hur vi ska fördela föräldraledigheten. Min sambo längtar efter att vara föräldraledig så han nästan spricker, och jag tror att jag kommer att trivas med att få vara min egen vuxna person några timmar varje vecka efter ett tag.

Men jag antar att alla välmenta råd hör till :)
 
Hur många av er här i tråden har fortfarande häst och planerar fortsätta med hästeriet efter att barnet kommer? Jag blev oplanerat hästlös när jag var i v 13, och kände inte att det var en bra idé att börja leta ny häst då.

Nu när jag nämner för folk (icke hästfolk oftast iofs...) att jag tänker skaffa ny häst i slutet av sommaren så tittar de på mig antingen som om jag är ung och naiv, eller som om jag vore lätt förståndshandikappad. Allra värst tycker jag det är med alla som säger "Åh, det kommer du inte vilja!". Jag har full förståelse för att mina prioriteringar kommer bli helt annorlunda efter bebis, och jag är också väl insatt i att jag kommer ha bra mycket mindre tid och pengar över till mig. Samtidigt har jag massa bekanta som kunnat fortsätta rida och tävla, trots flera barn. Vi bor ca 500 m från stallet och jag har en man som tycker att det är viktigt att jag har ett eget intresse, så jag tänker att det kommer att lösa sig. Eller är jag naiv/dum?

Jag har hästen kvar. Hon har dock vilat sedan årskiftet men planerar att försöka sätta igång henne under våren om det går. Hon går på lösdrift vilket ju är väldigt smidigt. Jag var inne på att sälja i höstas men beslöt mig för att känna efter när bebis väl var här. Just nu när bebis är 2,5 vecka så känns det som en omöjlig uppgift men jag vet ju att det finns de som klarar av småbarn och häst. Så det återstår att se. Vill ju gärna behålla mitt stora intresse och jag tror att jag mår bra av det men vill inte att det bara ska bli en stor belastning och stress. Jag tror att om man vill så går det :) Särskilt om man har en stöttande respektive!
 
Tack för bra svar :) Min före detta medryttare kommer få barn i maj, så vi har lösa planer på att faktiskt försöka skaffa häst ihop (en till sak som får folk att himla med ögonen över hur naiv man är). Jag tänker att 3 dagar i veckan ska jag väl fasen hinna ha häst. Hann jag med att jobba 60 timmar i veckan och rida och träna innan, så borde jag väl hinna med att rida 3 av veckans 168 timmar utan att helt kvalificera mig som frånvarande mamma...

Sen har jag och sambon planer på att ganska snabbt dela på föräldraledigheten. Första 4 månaderna ska jag vara hemma själv, men efter det ska jag jobba 40% hemifrån och sambon vara ledig 40%. Sen efter nyår byter vi och jag jobbar 60% istället. Visst, det kan hända massor som gör att det inte kommer att funka praktiskt, och det köper både han och jag - vi är flexibla. Men jag blir riktigt irriterad på alla som (även här) säger "Åååh, det kommer du inte vilja!". Som om det bara vore upp till mig att bestämma hur vi ska fördela föräldraledigheten. Min sambo längtar efter att vara föräldraledig så han nästan spricker, och jag tror att jag kommer att trivas med att få vara min egen vuxna person några timmar varje vecka efter ett tag.

Men jag antar att alla välmenta råd hör till :)

"Det kommer du inte att vilja sen när bebis är här" är ju bara så trist att folk ska behöva kläcka ur sig :yuck: Det är ju inte direkt så att allt jag i dagsläget gör är saker jag så himla gärna vill göra och dessutom verkar ingen ta hänsyn till vad barnets pappa vill? Sen förstår jag att folk försöker vara omtänksamma på sitt sätt, men jag har fått så många fina råd i andan "såhär gjorde vi och det fungerade för oss, det kan ju vara värt att tänka på" och önskar att alla kunde hålla sig till det istället för att kläcka ur sig dömande saker om att det aldrig kommer att fungera med ditten eller datten.

Skulle gärna vilja ha ett sådant upplägg som du planerar med föräldraledigheten :love: Faller nog tyvärr på att jag förmodligen blir arbetslös och det blir smidigast för mig att ta ut mer tid :down: Att ha någon att dela hästen med låter ju inte heller så dumt. Sen tänker jag att i alla fall för min del så är hästägandet så mycket mer än att rida, nu när det vårar på och mina fogar inte tål ridning varje dag tycker jag t.ex. att det är jättemysigt att ta med hund och häst ut och promenera i skogen och det hoppas jag att kunna göra även med bebis, (sen om det nu blir med vagn eller sjal eller vad som kan tänkas funka får man väl se) eller bara att hänga i stallet och borsta på hästen :love: Vill bebis sova i vagn kanske man hinner jobba hästen några minuter i paddocken? Man får väl anpassa sig efter sina förutsättningar helt enkelt, men jag vill ju gärna utgå från att det blir bra!
 
Alltså jag måste spy lite. I natt jobbade sambon så mamma var här för att hjälpa till. Vårt största problem är att bebis inte vill sova om han inte får sova tätt bredvid eller på oss. Lägger vi ner honom i neste vaknar han efter nån minut trots att vi kör med värmekudde. Det är jättejobbigt men jag och sambon brukar turas om att sova med honom. Mamma försökte hjälpa till i natt men eftersom hon inte riktigt lyssnar på vad som jag säger funkar och inte så blev det inte nån riktig hjälp, mer än på senkvällen.

När jag frågar hur jag och mina syskon sov så säger hon att vi alltid sovit i egen säng från att vi var små och att hon undrar om det inte var andra tider då, alltså insinuerar att vi skämmer bort honom eller nåt. Sen beklagar hon sig att hon inte sovit nåt de två timmar hon haft honom och att det är ”ohållbart att ha det så här”. Jag frågar då om hon tror att man kan sovträna med ett så litet barn och att det är än mer ohållbart att ha honom gallskrikande i nestet? Ohållbart för mig är ex att ha två timmar till jobbet, att leva lett destruktivt förhållande, etc etc alltså nåt som man kanske kan göra nåt åt?

Jag blev så jävka besviken. Det är så klumpigt sagt.

Är det ngn som sitter inne med tips på hur man får barnet att sova i eget neste så får ni gärna tipsa.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Det är dags för en ny tråd :heart Försökte hitta den senaste listan men vet att det hänt en hel del sen dess, så uppdatera gärna...
38 39 40
Svar
787
· Visningar
74 093
Gravid - 1år Eftersom som ingen annan startat en ny tråd om våra bebisar kommer det en här :D Tror detta är senaste listan från förra tråden...
34 35 36
Svar
707
· Visningar
46 527
Senast: BusBarro
·
Gravid - 1år Scrollade i gamla tråden och tror att jag hittade sista listan. Ber om ursäkt om det fanns en senare och någon är missad. September 9/9...
18 19 20
Svar
391
· Visningar
28 206
  • Låst
Gravid - 1år Återigen dags för en ny tråd för vinterföräldrar (som autocorrect vill ha till vinterförvaring :p ) och vinterbarn. Lägger in listan...
99 100 101
Svar
2 003
· Visningar
97 825
Senast: YaHilweh
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp