Vårföräldrar 2019 - del 2

[jeennnnyy]

Mitt ena barn är tre år, har andrig velat sova själv och gör fortfarande inte. Sover fortfarande skitkasst. Mitt andra barn är snart ett, sover alltid i egen säng, blir irriterad av att ligga nära. Sover (peppar peppar..) bra. Ingen tröst till dig kanske, men jag tror att barn är olika. Och att man måste acceptera det. Min bild är att vi gjort lika med båda barnen.

 

[Elin_B]

Hur många av er här i tråden har fortfarande häst och planerar fortsätta med hästeriet efter att barnet kommer? Jag blev oplanerat hästlös när jag var i v 13, och kände inte att det var en bra idé att börja leta ny häst då.

Nu när jag nämner för folk (icke hästfolk oftast iofs...) att jag tänker skaffa ny häst i slutet av sommaren så tittar de på mig antingen som om jag är ung och naiv, eller som om jag vore lätt förståndshandikappad. Allra värst tycker jag det är med alla som säger "Åh, det kommer du inte vilja!". Jag har full förståelse för att mina prioriteringar kommer bli helt annorlunda efter bebis, och jag är också väl insatt i att jag kommer ha bra mycket mindre tid och pengar över till mig. Samtidigt har jag massa bekanta som kunnat fortsätta rida och tävla, trots flera barn. Vi bor ca 500 m från stallet och jag har en man som tycker att det är viktigt att jag har ett eget intresse, så jag tänker att det kommer att lösa sig. Eller är jag naiv/dum?

Jag hade tre hästar när jag väntade vår son. En valack och ett sto med föl. De stod ganska långt hemifrån - ca 30-40 minuters resväg med bil.

Jag kan ärligt säga att jag ville ta lite hästpaus just när bebis var ny. Eller ville och ville... Jag ville ha allt på en och samma gång, men sonen var inte nöjd i vagnen så även om jag hade med honom till stallet och sövde honom i vagnen vaknade han ALLTID precis när jag skrittat fram eller travat igång. Sen somnade han inte om utan det var bara att amma med hästen i ena handen vid ridbanekanten och sedan att ställa in hästen i boxen igen.

Jag ville inte kompromissa med amningen för ridningen så jag insåg att det inte riktigt skulle funka att hålla igång på samma nivå som tidigare (jag har tävlat och tränat ganska intensivt). Bestämde mig därför för att sälja min valack. Det blev inte bra hos nya ägarna och lång historia kort så finns han inte längre i livet. Det har tyvärr gjort att jag tappat motivationen för hästeriet överlag.

Vi sålde fölet efter ungefär ett år. Han stod på hingstbete men det var ändå mycket jobb med hovsprickor o diverse resor till kliniker och det blev för jobbigt. Nu är jag kvar med stoet som står hemma på vår egen gård. Det skulle funka tidsmässigt men vi matchar inte riktigt i ridning och relationsmässigt så av den anledningen är jag i säljtankar vad gäller henne också och då blir jag plötsligt hästlös och det känns faktiskt delvis ganska skönt. Jag har i flera år haft dåligt samvete för att jag inte ger hästen den tid och uppmärksamhet hon förtjänar. Det är jätteskönt med egentiden i stallet men att vara där flera timmar varje dag fungerar inte för oss och nu under graviditeten har jag fått inse att hon inte är en häst som man lätt hittar medryttare till.

Hade jag kunnat ta tillbaka min valack hade jag inte tvekat en sekund att ha häst. Jag tycker inte om att träna andra motionsformer så har jag ingen häst blir jag en total soffpotatis. Det är dock träningen och tävlingen jag brinner för och det är lite tidskrävande, i synnerhet när man inte har ridhus på gården. Jag har faktiskt kikat lite annonser efter valacker som påminner om honom men jag måste inse att jag inte får tillbaka just honom

Förlåt för wall of text men detta är något jag går och funderar över varje dag... Det har varit kämpigt att få tiden att räcka även med ett barn och med den hästen jag har nu har det faktiskt inte varit värt det men jag tror att situationen hade kunnat vara annorlunda med en annan häst.

 

[Elin_B]

Alltså jag måste spy lite. I natt jobbade sambon så mamma var här för att hjälpa till. Vårt största problem är att bebis inte vill sova om han inte får sova tätt bredvid eller på oss. Lägger vi ner honom i neste vaknar han efter nån minut trots att vi kör med värmekudde. Det är jättejobbigt men jag och sambon brukar turas om att sova med honom. Mamma försökte hjälpa till i natt men eftersom hon inte riktigt lyssnar på vad som jag säger funkar och inte så blev det inte nån riktig hjälp, mer än på senkvällen.

När jag frågar hur jag och mina syskon sov så säger hon att vi alltid sovit i egen säng från att vi var små och att hon undrar om det inte var andra tider då, alltså insinuerar att vi skämmer bort honom eller nåt. Sen beklagar hon sig att hon inte sovit nåt de två timmar hon haft honom och att det är ”ohållbart att ha det så här”. Jag frågar då om hon tror att man kan sovträna med ett så litet barn och att det är än mer ohållbart att ha honom gallskrikande i nestet? Ohållbart för mig är ex att ha två timmar till jobbet, att leva lett destruktivt förhållande, etc etc alltså nåt som man kanske kan göra nåt åt?

Jag blev så jävka besviken. Det är så klumpigt sagt.

Är det ngn som sitter inne med tips på hur man får barnet att sova i eget neste så får ni gärna tipsa.

Vår son ville också ogärna sova själv. Det som kunde funka var att liggamma och sen rulla iväg försiktigt när han somnat men det funkade långtifrån alltid.

En kompis mamma hävdade också bestämt att det var en "träningsfråga" att få barnet att sova i egen säng. "Det är några nätters helvete men det är bara att bestämma sig". Så kanske det är, men jag vill inte ha, eller utsätta mitt barn för, några nätters helvete. Kalla mig hönsmamma men egentligen är det ju inte konstigt att spädbarn vill ha kroppskontakt utan ganska naturligt...

Jag tycker att det har gått i perioder. Ibland har han sovit hela nätter i egen säng, sen är det plötsligt 8 uppvak/natt och inte en chans att han sover nån annanstans än på ens ansikte typ.

Han sover fortfarande i vår säng och min mamma håller också på att fråga hur det ska gå när bebisen är här. "Det hade ju varit bra om han lärt sig sova i eget rum men nu är det ju lite sent att börja".

Jaja, mamma

 

[Panamera]

Har varit hemma och varit sjuk ett par dagar och mest läst och inte skrivit då det är mycket lättare från (jobb-)datorn () men jag hoppas det ordnar upp sig för er som verkar ha det jobbigt med annat runtomkring @Schleten & @Panamera och att det blir bättre med graviditetsbesvären och jobbiga omställningar med ny bebis för er andra som verkar ha det tufft

Här flyter det på riktigt bra med 45 dagar kvar till BF. Just nu känns det så himla mysigt att vara gravid, samtidigt som det inte längre känns evighetslångt kvar så just nu försöker jag mest passa på att njuta Hittade en massage-salong några hundra meter hemifrån som har gravid-massage som jag funderar på att unna mig, det tycker jag att jag förtjänar som drar runt på magen varje dag (vi bor relativt lantligt och har bott här i fem år, men jag hade ingen aning om att den fanns här! )

Tack för din omtanke
Än så länge är läget tyvärr oförändrat, men det kommer bli bra till slut, det tror jag verkligen.

Självklart ska du unna dig lite massage! Passa på att ta hand om dig nu när kroppen börjar bli tyngre

 

[Blyger]

@_Zvea_ hoppar in från höst-tråden. Jag har kvar min häst och inga planer på att sälja! För de flesta av oss löser det sig absolut

 

[Ja88]

Alltså jag måste spy lite. I natt jobbade sambon så mamma var här för att hjälpa till. Vårt största problem är att bebis inte vill sova om han inte får sova tätt bredvid eller på oss. Lägger vi ner honom i neste vaknar han efter nån minut trots att vi kör med värmekudde. Det är jättejobbigt men jag och sambon brukar turas om att sova med honom. Mamma försökte hjälpa till i natt men eftersom hon inte riktigt lyssnar på vad som jag säger funkar och inte så blev det inte nån riktig hjälp, mer än på senkvällen.

När jag frågar hur jag och mina syskon sov så säger hon att vi alltid sovit i egen säng från att vi var små och att hon undrar om det inte var andra tider då, alltså insinuerar att vi skämmer bort honom eller nåt. Sen beklagar hon sig att hon inte sovit nåt de två timmar hon haft honom och att det är ”ohållbart att ha det så här”. Jag frågar då om hon tror att man kan sovträna med ett så litet barn och att det är än mer ohållbart att ha honom gallskrikande i nestet? Ohållbart för mig är ex att ha två timmar till jobbet, att leva lett destruktivt förhållande, etc etc alltså nåt som man kanske kan göra nåt åt?

Jag blev så jävka besviken. Det är så klumpigt sagt.

Är det ngn som sitter inne med tips på hur man får barnet att sova i eget neste så får ni gärna tipsa.

Hon har ju rätt i att det var andra tider på 70-80 talet typ. Då ammade man på schema och Barnaboken med dess metoder gjorde succé. Att det var andra tider är inte något positivt i min mening, idag vet vi bättre om mycket.

Bebisar är olika de med men generellt så vill de ju ofta vara nära vilket ju är helt naturligt. Jag tror inte på sömnmetoder, att följa barnets behov i möjligaste mån brukar vara trevligast för alla parter. Ellen har inte legat ett dugg i spjälsängen hittills utan ligger i babynest intill mig (med andningslarm). Trots att hon är fjärde barnet så sitter jag inte på någon manual över hur man ska "lära" dem att sova själva. Alla våra barn har varit olika, ettan accepterade spjälsängen lätt och sov oftast där (och alltid i den i eget rum från ca 8 mån ålder, utan några uppvak)... sen så har vi ju trean i andra änden av spektrat som är 4.5 och samsover än, vägrar sova själv.

 

[_Zvea_]

"Det kommer du inte att vilja sen när bebis är här" är ju bara så trist att folk ska behöva kläcka ur sig Det är ju inte direkt så att allt jag i dagsläget gör är saker jag så himla gärna vill göra och dessutom verkar ingen ta hänsyn till vad barnets pappa vill? Sen förstår jag att folk försöker vara omtänksamma på sitt sätt, men jag har fått så många fina råd i andan "såhär gjorde vi och det fungerade för oss, det kan ju vara värt att tänka på" och önskar att alla kunde hålla sig till det istället för att kläcka ur sig dömande saker om att det aldrig kommer att fungera med ditten eller datten.

Skulle gärna vilja ha ett sådant upplägg som du planerar med föräldraledigheten Faller nog tyvärr på att jag förmodligen blir arbetslös och det blir smidigast för mig att ta ut mer tid Att ha någon att dela hästen med låter ju inte heller så dumt. Sen tänker jag att i alla fall för min del så är hästägandet så mycket mer än att rida, nu när det vårar på och mina fogar inte tål ridning varje dag tycker jag t.ex. att det är jättemysigt att ta med hund och häst ut och promenera i skogen och det hoppas jag att kunna göra även med bebis, (sen om det nu blir med vagn eller sjal eller vad som kan tänkas funka får man väl se) eller bara att hänga i stallet och borsta på hästen Vill bebis sova i vagn kanske man hinner jobba hästen några minuter i paddocken? Man får väl anpassa sig efter sina förutsättningar helt enkelt, men jag vill ju gärna utgå från att det blir bra!

Precis!! Man kan ge fina tips, och man kan pracka på. Jäkla skillnad.

Vi är så himla glada att våra arbetsgivare har gått med på att låta oss jobba så. vi ska bygga ett attefallshus på tomten så att jag kan jobba där och komma in och amma när det behövs. Sen är ambitionen att orka jobba kanske nån timma på kvällarna, så att jag åtminstone en av dagarna kan vara ledig en halvdag ihop hela familjen.

Precis som du säger så är häst så mkt mer än ridningen. Tjejerna i stallet, närheten med ett djur, allt runt omkring som också är jättemysigt.

 

[Flixon]

Alltså jag måste spy lite. I natt jobbade sambon så mamma var här för att hjälpa till. Vårt största problem är att bebis inte vill sova om han inte får sova tätt bredvid eller på oss. Lägger vi ner honom i neste vaknar han efter nån minut trots att vi kör med värmekudde. Det är jättejobbigt men jag och sambon brukar turas om att sova med honom. Mamma försökte hjälpa till i natt men eftersom hon inte riktigt lyssnar på vad som jag säger funkar och inte så blev det inte nån riktig hjälp, mer än på senkvällen.

När jag frågar hur jag och mina syskon sov så säger hon att vi alltid sovit i egen säng från att vi var små och att hon undrar om det inte var andra tider då, alltså insinuerar att vi skämmer bort honom eller nåt. Sen beklagar hon sig att hon inte sovit nåt de två timmar hon haft honom och att det är ”ohållbart att ha det så här”. Jag frågar då om hon tror att man kan sovträna med ett så litet barn och att det är än mer ohållbart att ha honom gallskrikande i nestet? Ohållbart för mig är ex att ha två timmar till jobbet, att leva lett destruktivt förhållande, etc etc alltså nåt som man kanske kan göra nåt åt?

Jag blev så jävka besviken. Det är så klumpigt sagt.

Är det ngn som sitter inne med tips på hur man får barnet att sova i eget neste så får ni gärna tipsa.

Förstår att du är less och besviken på din mamma, det hade jag också varit.

Har inga bra tips mer än att jag låg typ halvvägs i nestet i början, för att få stora dottern att somna där. Jag har också "tröstammat" otaliga gånger i en märklig vinkel medan barnet låg i nestet, för att de ska somna där. Med både detta och förra barnet.

 

[Kilauea]

En av dom största vinsterna med Instagram är att en slipper notiser eller uppdateringar i flödet baserat på ”din vän x kommenterade/gillade/postade i gruppen för ointressanta idiotsaker du bryr dig ca noll om” som alltid kommer upp på FB!

Hur många av er här i tråden har fortfarande häst och planerar fortsätta med hästeriet efter att barnet kommer? Jag blev oplanerat hästlös när jag var i v 13, och kände inte att det var en bra idé att börja leta ny häst då.

Nu när jag nämner för folk (icke hästfolk oftast iofs...) att jag tänker skaffa ny häst i slutet av sommaren så tittar de på mig antingen som om jag är ung och naiv, eller som om jag vore lätt förståndshandikappad. Allra värst tycker jag det är med alla som säger "Åh, det kommer du inte vilja!". Jag har full förståelse för att mina prioriteringar kommer bli helt annorlunda efter bebis, och jag är också väl insatt i att jag kommer ha bra mycket mindre tid och pengar över till mig. Samtidigt har jag massa bekanta som kunnat fortsätta rida och tävla, trots flera barn. Vi bor ca 500 m från stallet och jag har en man som tycker att det är viktigt att jag har ett eget intresse, så jag tänker att det kommer att lösa sig. Eller är jag naiv/dum?

Hoppar in från sommartråden -18. Skaffade min första egna häst i höstas, när bebis var 6 månader .

 

[Killaloe]

Hoppar in från sommartråden -18. Skaffade min första egna häst i höstas, när bebis var 6 månader .

Jag tror kanske inte citatet om Instagram passar i tråden?

 

[Kilauea]

Jag tror kanske inte citatet om Instagram passar i tråden?

Jag har ju inte ens kommenterat i Instagram-tråden. Eller ens funderat på att svara på nåt där. Måste kommit åt av misstag .

 

[Elin_B]

Äääh... Hade lite halvregelbundna förvärkar igår kväll. Låånga med kanske 3-4 min mellanrum. Hoppades att det skulle fortsätta och kicka igång under natten men nä.... Även risig mage vilket ju brukar kunna betyda att det är på G. Men det dog av igen.

Idag går jag in i vecka 40 och ska till barnmorskan. Var inte alls inställd på att gå på detta besök utan räknade kallt med att bebis skulle vara här nu.

 

[Elin_B]

Jag är också sjuk ÖM i livmodern ner mot bäckenet. Inget som känns när jag är stilla utan bara när jag rör mig. Inte som värkar/sammandragningar utan som att den är ett enda stort blåmärke. Jättesvårt att röra mig pga det.

 

[Lady_D]

För mig blev det hinnsvepning igår. Bm sa att tappen var mjuk och fin och fick utan problem (eller smärta) in två fingrar i den. Hon tror inte att det ska behövas igångsättningssamtal på måndag.

Har sedan dess kännt av en del mensvärksliknande smärta, bäckenet har blivit ännu mjukare vilket jag knappt trodde var möjligt och jag tror att slemproppen har släppt.
Det är dock inget snabbt förlopp! Vilket iofs gör att jag inte har speciellt ont heller... Men jag vill ju bara få ut bebis

 

[Luktpion]

Åh så segt @Elin_B och @Lady_D När vissa personer *nämner inga namn* skrivit ett inlägg så hoppas man ju på en liten bebisuppdatering. Kämpa på, det KAN inte vara så himla länge kvar nu!


Själv har jag typ fått kalla fötter? För ett par veckor sedan var jag ändå hyfsat mentalt redo men känner mig inte alls så nu. Tänker typ "det här kanske var dumt" men det kanske är lite sent att ångra sig nu. Jag har börjat känna som håll i magen när jag går vilket väl är det första riktiga föraningen av vad som komma skall eftersom jag inte haft några sammandragningar att tala om förut. Så det känns väl lite mer på riktigt nu. Det skrämmer väl mig lite, att vid minsta tecken på att det är nära så vill jag banga ur, typ. Inte riktigt där man vill vara mentalt när man är i v 39.

 

[Elin_B]

Åh så segt @Elin_B och @Lady_D När vissa personer *nämner inga namn* skrivit ett inlägg så hoppas man ju på en liten bebisuppdatering. Kämpa på, det KAN inte vara så himla länge kvar nu!


Själv har jag typ fått kalla fötter? För ett par veckor sedan var jag ändå hyfsat mentalt redo men känner mig inte alls så nu. Tänker typ "det här kanske var dumt" men det kanske är lite sent att ångra sig nu. Jag har börjat känna som håll i magen när jag går vilket väl är det första riktiga föraningen av vad som komma skall eftersom jag inte haft några sammandragningar att tala om förut. Så det känns väl lite mer på riktigt nu. Det skrämmer väl mig lite, att vid minsta tecken på att det är nära så vill jag banga ur, typ. Inte riktigt där man vill vara mentalt när man är i v 39.

Tack för pepp

Jag tror att det är jättevanligt att pendla mellan supertagg och kalla fötter. Jag har som sagt varit jättepeppad och sen när jag trodde det var igång blev jag livrädd och ville inte alls föda längre men nu har jag kommit över det och är peppad igen Det hinner säkert ändra sig fler gånger innan bebis är här.

Även när det väl kickar igång tycker jag att det kan pendla. Jag hade förra gången en väldigt snabb och intensiv start med kraftiga värkar i tät följd och vattenavgång vilket gjorde att jag kom av mig lite och det kan jag tänka mig är vanligt. Man ställer in sig på att det ska vara något eskalerande så att man hinner med men jag kände bara att jag slogs omkull och drunknade av kraften och intensiteten typ. Sen hittade jag rytm och teknik efter hand och då blev jag mycket lugnare igen. Sen tror jag de flesta har en kort stund just före/vid utdrivningen när de känner "tack men nej tack" och vill avbryta och gå hem. Har hört att det är ganska klassiskt och precis så var det för mig med. Då kan man snacka om att det är lite sent att ångra sig

 

[Flixon]

Äääh... Hade lite halvregelbundna förvärkar igår kväll. Låånga med kanske 3-4 min mellanrum. Hoppades att det skulle fortsätta och kicka igång under natten men nä.... Även risig mage vilket ju brukar kunna betyda att det är på G. Men det dog av igen.

Idag går jag in i vecka 40 och ska till barnmorskan. Var inte alls inställd på att gå på detta besök utan räknade kallt med att bebis skulle vara här nu.

Låter ungefär som jag hade det. Hoppas det sätter igång snart igen! Annars kan jag rekommendera igångsättning, det var rätt behändigt

 

[Flixon]

Åh så segt @Elin_B och @Lady_D När vissa personer *nämner inga namn* skrivit ett inlägg så hoppas man ju på en liten bebisuppdatering. Kämpa på, det KAN inte vara så himla länge kvar nu!


Själv har jag typ fått kalla fötter? För ett par veckor sedan var jag ändå hyfsat mentalt redo men känner mig inte alls så nu. Tänker typ "det här kanske var dumt" men det kanske är lite sent att ångra sig nu. Jag har börjat känna som håll i magen när jag går vilket väl är det första riktiga föraningen av vad som komma skall eftersom jag inte haft några sammandragningar att tala om förut. Så det känns väl lite mer på riktigt nu. Det skrämmer väl mig lite, att vid minsta tecken på att det är nära så vill jag banga ur, typ. Inte riktigt där man vill vara mentalt när man är i v 39.

Jag fick kalla fötter när krystvärkarna drog igång, där kan vi snacka om sent att dra sig ur... Jag håller tummarna för att du känner dig mer redo när det drar igång "på riktigt"!

 

[BusBarro]

Tack för bra svar Min före detta medryttare kommer få barn i maj, så vi har lösa planer på att faktiskt försöka skaffa häst ihop (en till sak som får folk att himla med ögonen över hur naiv man är). Jag tänker att 3 dagar i veckan ska jag väl fasen hinna ha häst. Hann jag med att jobba 60 timmar i veckan och rida och träna innan, så borde jag väl hinna med att rida 3 av veckans 168 timmar utan att helt kvalificera mig som frånvarande mamma...

Sen har jag och sambon planer på att ganska snabbt dela på föräldraledigheten. Första 4 månaderna ska jag vara hemma själv, men efter det ska jag jobba 40% hemifrån och sambon vara ledig 40%. Sen efter nyår byter vi och jag jobbar 60% istället. Visst, det kan hända massor som gör att det inte kommer att funka praktiskt, och det köper både han och jag - vi är flexibla. Men jag blir riktigt irriterad på alla som (även här) säger "Åååh, det kommer du inte vilja!". Som om det bara vore upp till mig att bestämma hur vi ska fördela föräldraledigheten. Min sambo längtar efter att vara föräldraledig så han nästan spricker, och jag tror att jag kommer att trivas med att få vara min egen vuxna person några timmar varje vecka efter ett tag.

Men jag antar att alla välmenta råd hör till

Jag gillar ert sätt att tänka kring föräldraledighet! (men självklart får alla göra som dom vill) men jag har ärligt talat ångest över att gå hem från jobbet. Har BF 24/4 och har planer på att gå hem 17/4 en vecka innan. Och många reagerar redan nu på att jag fortfarande jobbar.
Jag älskar mitt jobb och vill inte gå hem

Jag ska vara ledig året ut och börja jobba 100% i januari då ska mannen vara hemma 100% men om våra planer går i lås med att han ska börja läsa polis på distans i höst vill jag gärna jobba 1-2 dagar i veckan redan i höst om det funkar med hans skola. Jag kan jobba dagtid, kvällstid eller nattetid spelar ingen roll och kan jobba hemifrån med så varför inte? Men när man nämner det för andra är det många som reagerar som du skriver "så kommer du aldrig vilja sen".
Det passar inte mig att vara hemma i 1,5 år men att andra vill det stör mig ingenting så varför ska andra störa sig på att jag och min man ska fördela ledigheten tidigt?

 

[Flixon]

För mig blev det hinnsvepning igår. Bm sa att tappen var mjuk och fin och fick utan problem (eller smärta) in två fingrar i den. Hon tror inte att det ska behövas igångsättningssamtal på måndag.

Har sedan dess kännt av en del mensvärksliknande smärta, bäckenet har blivit ännu mjukare vilket jag knappt trodde var möjligt och jag tror att slemproppen har släppt.
Det är dock inget snabbt förlopp! Vilket iofs gör att jag inte har speciellt ont heller... Men jag vill ju bara få ut bebis

Heja heja!