Vårföräldrar 2019 - del 2

[Eli]

Jag minns faktiskt inte när det vände, haha! Sånt förtränger man, det är därför folk skaffar fler än ett barn trots allt Kanske var det i samband med att hon slutade amma och att hon helt enkelt blev lite äldre och det gick att införa lite rutiner. Hon var/är väldigt intresserad av mat och övergick även till välling på kvällen (och en gång på natten om jag inte minns fel). Det var väl när hon var sju månader ungefär Minns också hur jag brast ut i skratt när barnmorskan tog upp preventivmedel

Men ja, det ÄR fruktansvärt jobbigt. Det blev inte enklare av att två av mina närmsta vänner fick barn ungefär samtidigt och deras barn sov hela nätterna från att de bara var någon månad gammal. De var också väldigt noga med att påpeka detta, typ varje dag

Hoppar också in och stämmer in i hur slitigt det är med en bebis som inte sover annat än på en! Vi hade det så i 1,5 år, tills han började på förskola. Då fick han helt enkelt lära sig att sova själv, men de första månaderna kröp han över till madrassen bredvid och knödde in sig med barnet som sov där Han sov dåligt på nätterna till ungefär 2 år. Nu vid 3 år vaknar han högst 2 gånger per natt. Ibland sover han hela nätterna. Halleluja!

Önskar också att vi inte försökt en massa tricks för att försöka få honom att sova själv utan bara accepterat läget, inget funkade ju ändå. Ångrar också lite att vi inte hade honom i sjal/sele från början så han vande sig med det. Vi började med det vid runt 4-5 månader och då sov han bara i den om vi satt stilla

 

[Guldaskig]

Önskar också att vi inte försökt en massa tricks för att försöka få honom att sova själv utan bara accepterat läget, inget funkade ju ändå. Ångrar också lite att vi inte hade honom i sjal/sele från början så han vande sig med det. Vi började med det vid runt 4-5 månader och då sov han bara i den om vi satt stilla

Det där är verkligen så sant, hade vi bara tänkt att ”jaha, så här sover bebis bäst, då gör vi så” så hade allt blivit mycket enklare. Nu gick hela vardagen med bebis istället ut på att prova en massa olika saker som ändå inte fungerade i det långa loppet. Ett tag hade vi henne sovandes i en liten korgsäng vid torktumlaren, fungerade hur bra som helst men där kunde hon ju inte sova hela natten

 

[Ja88]

Fy så slitigt, men så härligt med den tydliga utvecklingen! Ändå ett kvitto på att ”allt är som det ska”, trots allt. Jag försöker verkligen komma ihåg att det här är övergående, att de i ett större perspektiv är just såhär (små, ynkliga, hjälplösa) en högst begränsad tid. En klen tröst i stunden, men ibland ändå hjälpsamt för mig att komma ihåg. Hoppas det är en snabbt övergående fas för er❤

Ja jag som har större barn också kan verkligen skriva under på att bebistiden är så himla flyktig. Poff så är det förbi (och då så väntar andra utmaningar istället...)

Vad skönt att ni har det lite bättre nu och som du säger, de underbara smajlen och att bebisen börjar bli lite social och kommunikativ gör verkligen såå mycket!

 

[Lönn]

Idag har vi haft en jätteledsen liten bebis flera gånger Misstänker att den plötsliga värmen är lite jobbig för henne. Ett bad var uppskattat men det går ju inte att bada henne så fort hon blir varm och ledsen.

 

[Flixon]

Vet inte om det är förkylning eller utvecklingssprång, men något är det som stör den här lilla tjejen i alla fall. Hon har sovit under tvång i sjalen idag, men vaknat betydligt lättare än hon brukar. Hoppas det går över snabbt, tycker så synd om henne när hon inte får sova ordentligt! Hon har ändå hållit humöret uppe, ligger mest och flinar när jag tänker att hon ska äta och sova

 

[KarinStarfighter]

Just det ja, glömde ju skriva att jag idag anmält oss till babysim som börjar i mitten av augusti. Utifrån en rätt skrikig dag känns det som jag tagit mig vatten över huvudet men Frank kommer ju nästan vara 6 månader när det drar igång så hoppas mkt fallit på plats då.

 

[Undeniable]

Känner redan nu att värme och bebis inte är en hit.. Hoppas på en sval sommar!
Igår var liten vaken från 8 till halv 6, jättegnällig, förmodar värmen då vi hade bortåt 28 grader igår..

 

[KarinStarfighter]

Känner redan nu att värme och bebis inte är en hit.. Hoppas på en sval sommar!
Igår var liten vaken från 8 till halv 6, jättegnällig, förmodar värmen då vi hade bortåt 28 grader igår..

Håller med om det här med värmen. Det ör ett gissel. Frank är mer trött än vanligt och kanske mer gnällig. Svårt att veta vad som är vad. Jag hade svårt att sova i natt för att det var så varmt. Tycker det räcker med 20 grader isf de närmare 30 som vi har nu...

 

[Skrottiskrott]

Zzzzzz... vecka 41+0 idag och det händer absolut ingenting. Är inbokad på igångsättning om en vecka och försöker för fullt att ställa in mig mentalt på att det är så det kommer att bli. Kan inte låta bli att känna mig lite besviken, jag har liksom peppat så mycket inför förlossningen med tankar som att "kroppen är gjord för att föda", "jag litar på min kropp", "kroppen fixar det naturligt"... går det en vecka till och vi får tvinga igång förlossningen så faller ju de där argumenten. Men jag vill verkligen inte låta tankarna om att något är fel på min kropp och att den INTE är gjord för att föda ta över... De ligger dock där bak och gnager mer och mer för varje dag som går med absolut noll tecken på att något skulle dra igång. Men man kan ju bara ta det som det kommer, det finns absolut ingenting jag kan göra. Vilket gör det extra frustrerande när folk hela tiden frågar. "Men känner du verkligen ingenting?" "Är det inte på gång snart då tror du?" "Varför vill han inte ut!?" "Jaså har du FORTFARANDE inte fått barn!?" "Åh vad jag längtar till att mitt barnbarn/min kusin/min systerson kommer nu!" "Går du här i stallet och grejar, ska inte du föda barn?"

Min hjärna är den mest ologiska just nu, varje dag som passerar innebär ju en dag närmare att vi får träffa vår bebis - men det känns preciiiis tvärtom. För varje dag som passerar känns bebisgos längre och längre bort. Som att det var BF-datumet som gällde och nu har tåget gått.

 

[KarinStarfighter]

Zzzzzz... vecka 41+0 idag och det händer absolut ingenting. Är inbokad på igångsättning om en vecka och försöker för fullt att ställa in mig mentalt på att det är så det kommer att bli. Kan inte låta bli att känna mig lite besviken, jag har liksom peppat så mycket inför förlossningen med tankar som att "kroppen är gjord för att föda", "jag litar på min kropp", "kroppen fixar det naturligt"... går det en vecka till och vi får tvinga igång förlossningen så faller ju de där argumenten. Men jag vill verkligen inte låta tankarna om att något är fel på min kropp och att den INTE är gjord för att föda ta över... De ligger dock där bak och gnager mer och mer för varje dag som går med absolut noll tecken på att något skulle dra igång. Men man kan ju bara ta det som det kommer, det finns absolut ingenting jag kan göra. Vilket gör det extra frustrerande när folk hela tiden frågar. "Men känner du verkligen ingenting?" "Är det inte på gång snart då tror du?" "Varför vill han inte ut!?" "Jaså har du FORTFARANDE inte fått barn!?" "Åh vad jag längtar till att mitt barnbarn/min kusin/min systerson kommer nu!" "Går du här i stallet och grejar, ska inte du föda barn?"

Min hjärna är den mest ologiska just nu, varje dag som passerar innebär ju en dag närmare att vi får träffa vår bebis - men det känns preciiiis tvärtom. För varje dag som passerar känns bebisgos längre och längre bort. Som att det var BF-datumet som gällde och nu har tåget gått.

Åh! Kämpigt! Skickar en kram och vill samtidigt påminna om att det ju kan sätta igång naturligt. Statistiken talar ju för det. Kommer inte ihåg riktiga siffror men tror det är 90-95% som fött innan 42+0. Min förlossningen startade med vattenavgång en morgon utan att jag haft några som helst känningar innan. Heja dej!

 

[Luktpion]

Zzzzzz... vecka 41+0 idag och det händer absolut ingenting. Är inbokad på igångsättning om en vecka och försöker för fullt att ställa in mig mentalt på att det är så det kommer att bli. Kan inte låta bli att känna mig lite besviken, jag har liksom peppat så mycket inför förlossningen med tankar som att "kroppen är gjord för att föda", "jag litar på min kropp", "kroppen fixar det naturligt"... går det en vecka till och vi får tvinga igång förlossningen så faller ju de där argumenten. Men jag vill verkligen inte låta tankarna om att något är fel på min kropp och att den INTE är gjord för att föda ta över... De ligger dock där bak och gnager mer och mer för varje dag som går med absolut noll tecken på att något skulle dra igång. Men man kan ju bara ta det som det kommer, det finns absolut ingenting jag kan göra. Vilket gör det extra frustrerande när folk hela tiden frågar. "Men känner du verkligen ingenting?" "Är det inte på gång snart då tror du?" "Varför vill han inte ut!?" "Jaså har du FORTFARANDE inte fått barn!?" "Åh vad jag längtar till att mitt barnbarn/min kusin/min systerson kommer nu!" "Går du här i stallet och grejar, ska inte du föda barn?"

Min hjärna är den mest ologiska just nu, varje dag som passerar innebär ju en dag närmare att vi får träffa vår bebis - men det känns preciiiis tvärtom. För varje dag som passerar känns bebisgos längre och längre bort. Som att det var BF-datumet som gällde och nu har tåget gått.

Det kan mycket väl sätta igång den här veckan! På morgonen 41+0 hade jag fortfarande inte känt någonting, på förmiddagen kände jag plötsligt värkar i väntrummet till undersökning för ev igångsättning och dagen efter kom han. Så det kan absolut plötsligt bara sätta igång utan att det känns något speciellt innan. Jag tycker det är alldeles för mycket hets om datum, både hos förlossningsvården men också hos anhöriga. Jag såg BF som ett gissningsdatum, och hade han inte kommit då så var han väl helt enkelt inte klar. Men gud vilken hets det var på folk i min omgivning, för att inte tala om förlossningsvården som ville sätta igång mig fastän tappen var mogen och jag var öppen 2 cm, värkarna hade börjat komma med några min mellanrum och bebis mådde fint?!

Min man bestämde sig för att komma ut tre veckor efter BF och det gick bra och är inga större fel på honom. Idag hade man ju inte "fått" gå över så länge (fast ingen kan ju tvinga en att sättas igång) men det är trist om man skulle känna att det vore något fel på en för att det inte kom igång av sig självt innan 42+0. Bebisen kanske skulle kommit dagen efter utan igångsättning, det vet man ju inte.

Det kommer att bli bra hur det än blir, snart är din bebis här hur länge det än KÄNNS som det är kvar. Jag håller tummarna för att det sätter igång supersnart. Försök tränga undan alla andras hets så länge.

 

[Luktpion]

Inatt klockan 00 satt jag och bebis och kikade på Babblarna. Han följde verkligen med med blicken och var hur nöjd som helst de tio minuterna. Sedan googlade jag barn + skärm och fick dåligt samvete och är rädd att han ska få koncentrationssvårigheter och allt möjligt. Idag har han sovit typ hela dagen (tom vaknat och sedan somnat om själv?!), kanske Babblarna tog knäcken på honom.

Idag har han hittat vänster hand också.

 

[Luktpion]

Jag hittade den här videon om olika gråt som bebisar har upp till tre månader.

Jag har försökt lyssna efter de olika men tycker det är lite svårt. Neh är ganska tydligt tycker jag, speciellt i kombination med att söka med munnen. Men resten blir lite som en gröt för mig bara. Känner ni igen ljuden från era små?

 

[Flixon]

Vet inte om någon har bytt ut mitt barn? Igår kväll var hon typiskt trött-kinkig och jag skulle gå och ta på sjalen. Lägger henne på sängen och inser att ungen håller ju på att somna av sig själv där? Flyttar henne till nestet, lägger mig bredvid och 30 sekunder senare sover hon! Sen sov hon till 06 imorse..! Mina bröst höll dock på att dö

 

[Undeniable]

Jag hittade den här videon om olika gråt som bebisar har upp till tre månader.

Jag har försökt lyssna efter de olika men tycker det är lite svårt. Neh är ganska tydligt tycker jag, speciellt i kombination med att söka med munnen. Men resten blir lite som en gröt för mig bara. Känner ni igen ljuden från era små?

Intressant! Känner igen ljudet för hunger ganska tydligt, och ljudet för gasig mage är klockrent på min lille när jag lyssnade på detta så gjorde han ett heh, rättade till honom lite så var han nöjd ska ha detta i åtanke hädanefter och se om man kan göra liten nöjd fortare

 

[Luktpion]

Vet inte om någon har bytt ut mitt barn? Igår kväll var hon typiskt trött-kinkig och jag skulle gå och ta på sjalen. Lägger henne på sängen och inser att ungen håller ju på att somna av sig själv där? Flyttar henne till nestet, lägger mig bredvid och 30 sekunder senare sover hon! Sen sov hon till 06 imorse..! Mina bröst höll dock på att dö

Stackars boobs Men så härligt! Min har somnat om av sig själv i sitt nest både igår och idag. Fattar ingenting. Det som annars är så väldigt noga med att man ska ha tutte i munnen om man ska sova. Däremot har kvällarna blivit lite kaos ett par gånger nu, det som gått bra innan. Men man kan väl inte få allt i världen!

Intressant! Känner igen ljudet för hunger ganska tydligt, och ljudet för gasig mage är klockrent på min lille när jag lyssnade på detta så gjorde han ett heh, rättade till honom lite så var han nöjd ska ha detta i åtanke hädanefter och se om man kan göra liten nöjd fortare

Kul! Jag tror jag måste skriva en fusklapp och sätta på kylskåpet eller något. Ska bli intressant att se om man kan lyckas tyda alla olika sorters gråt. Det hade ju verkligen underlättat!

 

[KarinStarfighter]

Vet inte om någon har bytt ut mitt barn? Igår kväll var hon typiskt trött-kinkig och jag skulle gå och ta på sjalen. Lägger henne på sängen och inser att ungen håller ju på att somna av sig själv där? Flyttar henne till nestet, lägger mig bredvid och 30 sekunder senare sover hon! Sen sov hon till 06 imorse..! Mina bröst höll dock på att dö

Åh, så gött! Vad avundsjuk jag blir, men känner igen det där med spända bröst när bebin sover längre än vad som är brukligt...

 

[Skrottiskrott]

Det kan mycket väl sätta igång den här veckan! På morgonen 41+0 hade jag fortfarande inte känt någonting, på förmiddagen kände jag plötsligt värkar i väntrummet till undersökning för ev igångsättning och dagen efter kom han. Så det kan absolut plötsligt bara sätta igång utan att det känns något speciellt innan. Jag tycker det är alldeles för mycket hets om datum, både hos förlossningsvården men också hos anhöriga. Jag såg BF som ett gissningsdatum, och hade han inte kommit då så var han väl helt enkelt inte klar. Men gud vilken hets det var på folk i min omgivning, för att inte tala om förlossningsvården som ville sätta igång mig fastän tappen var mogen och jag var öppen 2 cm, värkarna hade börjat komma med några min mellanrum och bebis mådde fint?!

Min man bestämde sig för att komma ut tre veckor efter BF och det gick bra och är inga större fel på honom. Idag hade man ju inte "fått" gå över så länge (fast ingen kan ju tvinga en att sättas igång) men det är trist om man skulle känna att det vore något fel på en för att det inte kom igång av sig självt innan 42+0. Bebisen kanske skulle kommit dagen efter utan igångsättning, det vet man ju inte.

Det kommer att bli bra hur det än blir, snart är din bebis här hur länge det än KÄNNS som det är kvar. Jag håller tummarna för att det sätter igång supersnart. Försök tränga undan alla andras hets så länge.

+ @KarinStarfighter, tack snälla för peppen!

Detta med andras hets kring BF-datumet känner jag igen så oerhört. Jag var jätteduktig fram till BF-datumet med att själv se det mer som en "BF-månad", för det är ju som allra vanligast att bebisar kommer någon gång två veckor före till två veckor efter det där datumet. Men så fort BF-datumet kom blev ju folk som hyenor (nåja, jag är möjligtvis lite extra känslig för deras kommentarer nu också) och det har onekligen påverkat mig. Det är som att ingen i min bekantskapskrets någonsin tidigare har varit med om att någon har passerat BF-datumet, trots att det är så vanligt. Sedan är det så roligt när folk frågar "Känner du verkligen inga tecken alls!?"Jag menar, hur smaskiga detaljer vill de ha? De kroppsliga förändringar jag känner har varit samma i några veckor nu, så jag ser dem inte direkt som några tecken på att förlossningen snart drar igång, men jag SKULLE ju kunna beskriva hur satans ont jag har i blygdbenet, hur rikliga flytningar jag har och hur jag ständigt känner mig bajsnödig. Då kanske de skulle bli tysta...

 

[Flixon]

+ @KarinStarfighter, tack snälla för peppen!

Detta med andras hets kring BF-datumet känner jag igen så oerhört. Jag var jätteduktig fram till BF-datumet med att själv se det mer som en "BF-månad", för det är ju som allra vanligast att bebisar kommer någon gång två veckor före till två veckor efter det där datumet. Men så fort BF-datumet kom blev ju folk som hyenor (nåja, jag är möjligtvis lite extra känslig för deras kommentarer nu också) och det har onekligen påverkat mig. Det är som att ingen i min bekantskapskrets någonsin tidigare har varit med om att någon har passerat BF-datumet, trots att det är så vanligt. Sedan är det så roligt när folk frågar "Känner du verkligen inga tecken alls!?"Jag menar, hur smaskiga detaljer vill de ha? De kroppsliga förändringar jag känner har varit samma i några veckor nu, så jag ser dem inte direkt som några tecken på att förlossningen snart drar igång, men jag SKULLE ju kunna beskriva hur satans ont jag har i blygdbenet, hur rikliga flytningar jag har och hur jag ständigt känner mig bajsnödig. Då kanske de skulle bli tysta...

Känner igen det där. Det är också lite som att folk verkar tro att den gravida på något vis skulle missa att det kommit en bebis /är en bebis på väg? Skickar lite pepp hur som!

 

[Flixon]

@Luktpion så härligt att bebis kunnat somna om själv! Nej det är alltid nånting, kosmisk balans och allt det där

@KarinStarfighter ja det var ljuvligt, värt spända bröst! Önskar jag kunde skicka lite sömn till alla er som behöver

Idag hade Nora dessutom den goda smaken att sova igenom ett besök hos en vän till mig, vilket innebar att jag kunde bada i deras pool tillsammans med storasyster sen vaknade hon, åt och sen skrek hon hela vägen hem i bilen... Hon gillar verkligen inte bilen just nu.