I morgon bitti ska vi tillbaka till BB för att ta PKU-provet, kolla hörseln och väga lilleman. Tänk att han snart är hela 3 dagar gammal.
2-åringen här hemma är så faschinerad av bebisen. Hon ska hjälpa till med allt, trösta honom, klappa på honom och säger till de andra att vara tysta när han soverUnderbara lilla unge
Åh vad gulligt! Hoppas lilleman också gillar bebis!I morgon bitti ska vi tillbaka till BB för att ta PKU-provet, kolla hörseln och väga lilleman. Tänk att han snart är hela 3 dagar gammal.
2-åringen här hemma är så faschinerad av bebisen. Hon ska hjälpa till med allt, trösta honom, klappa på honom och säger till de andra att vara tysta när han sover
Hoppas både jag o ni andra får sova gott inatt!Jag hoppas det drar igång på riktigt för en sj. Men det blir väl som vanligt att det bara fjantar sig hahVar en rackarns envis molvärk.. nu har den hållt i sig hela dagen med få o korta undantag. Har nog glömt hur det är att ha mensvärk efter så många år med p-piller.. är inte den som tar värktabletter i första taget men nu vill jag gärna sova. Värmekudde o alvedon borde göra susen misstänker jag
Hur har det gått inatt?
sovit sjuuukt bra, vilket ä negativt för då har det inte hänt nått
men det kanske kommer igång igen under dagen eller så! Håller tummarnaDrar nog igång snart när du minst anar det
Tror nog sambons chef stoppade mina förvärkar. De började igår när vi köpte ny bil. (happy feeling) lixom. Så vi förbereder sambons chef sim kommer köra för honom när bebisen kommit. Så säger han: nej! Jag har tandläkartid imorgon!! Typ så haha. Men det är ju inget jag kan styraJag har också fått sova, äntligen! Alvedonen var inte mkt att hänga i gran dock men var så jäkla slut att jag somnade mensvärk till trots. Den höll i sig större delar av natten men var borta en stund imorse för att återigen vara tbx nu. Hoppas den gör ngn nytta annars kan jag vara utan!
Skönt att du hade en bra natt @MinIan, även om jag förstår att du hade valt att få träffa bebis hellre
Skrivit ihop en förlossningsberättelse. Vill ni läsa? Välj själva. Lägger den i spoiler, men odramatiskt!
Väcktes av regelbundna värkar var fjärde minut vid 23. Efter ett par timmar glesades de ut och när de återkom var de varierande, men följde ändå sitt eget mönster. En period med värkar på 30 sek varannan minut för att byggas på i längd till max 90 sek upp emot var tolfte minut. Sedan vände det till kortare men tätare värkar. Jag pratade med förlossningen och barnmorskan tyckte värkarna lät för lätthanterliga för att vara riktigt verksamma värkar. Återkom när det blir jobbigt tyckte hon!
Eftersom jag fastnade i en lång latensfas första graviditeten blev jag rätt missmodig. Ringde förlossningen igen. Ställde in min på att jag var fast i latensfasen och skulle behöva sovdos, men bad att få komma in på kontroll för att i alla fall få klarhet i om värkarna gjort något.
När jag kom till förlossningen kring kl 13 hade värkarna upphört, men vid undersökning framkom att jag var öppen 5 cm. Tjoho! Jag blev inskriven och det beslutades att hinnorna skulle tas. Vi fick ett rum, men det var mitt i ett skiftbyte så barnmorskan dröjde. Jag försökte få igång värkarna på egen hand och efter promenerande hade jag återigen värkar på 30 sek varannan minut. Alltid något! Efter 45 min med värkar kom barnmorskan och jag fick en ny koll. 7 cm öppen! Fanns inget behov att ta hinnorna. Barnmorskan frågade om jag behövde smärtlindring, men värkarna var lätta att andas igenom. Däremot var jag hungrig så något att äta fick hon gärna bjuda på.
Fick en macka och ett gåbord. Värkarna byggde på i intensitet men var ändå hanterliga. Efter en timme så började värkarna bli väl intensiva och jag kallade på barnmorskan för att be om TENS, det hjälpte mig bra under förra förlossningen. Barnmorskan kom, men som reaktion på min fråga om smärtlindring började hon plocka fram förlossningspall och annat för utdrivningsskedet. Både jag och sambon trodde hon missförstått mig, är inte detta lite tidigt? Jag hade ju precis börjat få svårhanterliga värkar. Men när hon kollade så var jag mycket riktigt fullt öppen! ”Smärtlindring var det ja! Vill du testa lustgas?” Det tackade ja jag till. Lustgas passade väl till den upprymda känslan jag hade över att jag öppnat mig fullt, så snabbt och lätt!
Tog några värkar med lustgas och hade väldigt trevligt. Men lustgasen gav snabbt en väldigt skev tidsuppfattning. Jag började bli otålig, tyckte jag väntat på krystvärkar i evigheter. Vattnet hade ännu inte gått och barnmorskan förklarade att hon skulle kunna ta vattnet, men det fanns ingen anledning att forcera i detta skede. I mitt huvud tog lustgasen över, fanns väl all anledning i världen att forcera!
Men så nästa värk gick vattnet och krystkänslan kom. Satt på förlossningspall utifrån eget önskemål, det fungerade så bra förra förlossningen. Men efter några värkar kände både jag och barnmorskan att det inte fungerade. Barnmorskan ville ha mig knästående i sängen och jävlar vad det tog fart. Hade med lätthet kunnat krysta ut bebisen på en värk eller två. Svårigheten blev att hålla tillbaka. Det var svårt, så svårt. Men med barnmorskan, undersköterskan och sambon skrikandes på mig så lyckades jag dra ut på det till viss del i alla fall. Så kom han ut! Snabbt! Så lätt det gick! Jag var nog närmast i chock. Jag hade ju förväntat mig något långt och utdraget som första gången. Han föddes 18:21. När jag åkte in vid 13 såg jag det som osannolikt att jag skulle föda samma dag.
Förstod att barnmorskan befarade att jag fått en rätt rejäl bristning pga farten han kom ut med, men jag hade fått en minimal bristning. Bebis vägde 3500g och var 50 cm. Långt ifrån stor, som läkaren på spec MVC envist hävdat.
Hade jag lyssnat på barnmorskan som sa att jag skulle åka in när värkarna kändes ohanterliga hade jag varit fullt öppen när jag satt mig i bilen. Nu fick jag en väldigt enkel förlossning som jag hanterade själv fram till utdrivningsskedet, men i trygg miljö. Allt blev helt perfekt!
Som om man inte skulle berätta om bebisen kommit liksom
Och svarar man inte räknar väl folk med att man är på förlossningen Det fick man ju äta upp idag, men tror ändå det var värt det Annars händer här ingenting, 12 dagar till Bf och jag vet inte ens vad en förvärk är. Har ställt in mig på att jag nog får vänta mer än de 12 dagarna. Även om jag gärna hade önskat att han kommer nästa vecka Tack för berättelsenSkrivit ihop en förlossningsberättelse. Vill ni läsa? Välj själva. Lägger den i spoiler, men odramatiskt!
Väcktes av regelbundna värkar var fjärde minut vid 23. Efter ett par timmar glesades de ut och när de återkom var de varierande, men följde ändå sitt eget mönster. En period med värkar på 30 sek varannan minut för att byggas på i längd till max 90 sek upp emot var tolfte minut. Sedan vände det till kortare men tätare värkar. Jag pratade med förlossningen och barnmorskan tyckte värkarna lät för lätthanterliga för att vara riktigt verksamma värkar. Återkom när det blir jobbigt tyckte hon!
Eftersom jag fastnade i en lång latensfas första graviditeten blev jag rätt missmodig. Ringde förlossningen igen. Ställde in min på att jag var fast i latensfasen och skulle behöva sovdos, men bad att få komma in på kontroll för att i alla fall få klarhet i om värkarna gjort något.
När jag kom till förlossningen kring kl 13 hade värkarna upphört, men vid undersökning framkom att jag var öppen 5 cm. Tjoho! Jag blev inskriven och det beslutades att hinnorna skulle tas. Vi fick ett rum, men det var mitt i ett skiftbyte så barnmorskan dröjde. Jag försökte få igång värkarna på egen hand och efter promenerande hade jag återigen värkar på 30 sek varannan minut. Alltid något! Efter 45 min med värkar kom barnmorskan och jag fick en ny koll. 7 cm öppen! Fanns inget behov att ta hinnorna. Barnmorskan frågade om jag behövde smärtlindring, men värkarna var lätta att andas igenom. Däremot var jag hungrig så något att äta fick hon gärna bjuda på.
Fick en macka och ett gåbord. Värkarna byggde på i intensitet men var ändå hanterliga. Efter en timme så började värkarna bli väl intensiva och jag kallade på barnmorskan för att be om TENS, det hjälpte mig bra under förra förlossningen. Barnmorskan kom, men som reaktion på min fråga om smärtlindring började hon plocka fram förlossningspall och annat för utdrivningsskedet. Både jag och sambon trodde hon missförstått mig, är inte detta lite tidigt? Jag hade ju precis börjat få svårhanterliga värkar. Men när hon kollade så var jag mycket riktigt fullt öppen! ”Smärtlindring var det ja! Vill du testa lustgas?” Det tackade ja jag till. Lustgas passade väl till den upprymda känslan jag hade över att jag öppnat mig fullt, så snabbt och lätt!
Tog några värkar med lustgas och hade väldigt trevligt. Men lustgasen gav snabbt en väldigt skev tidsuppfattning. Jag började bli otålig, tyckte jag väntat på krystvärkar i evigheter. Vattnet hade ännu inte gått och barnmorskan förklarade att hon skulle kunna ta vattnet, men det fanns ingen anledning att forcera i detta skede. I mitt huvud tog lustgasen över, fanns väl all anledning i världen att forcera!
Men så nästa värk gick vattnet och krystkänslan kom. Satt på förlossningspall utifrån eget önskemål, det fungerade så bra förra förlossningen. Men efter några värkar kände både jag och barnmorskan att det inte fungerade. Barnmorskan ville ha mig knästående i sängen och jävlar vad det tog fart. Hade med lätthet kunnat krysta ut bebisen på en värk eller två. Svårigheten blev att hålla tillbaka. Det var svårt, så svårt. Men med barnmorskan, undersköterskan och sambon skrikandes på mig så lyckades jag dra ut på det till viss del i alla fall. Så kom han ut! Snabbt! Så lätt det gick! Jag var nog närmast i chock. Jag hade ju förväntat mig något långt och utdraget som första gången. Han föddes 18:21. När jag åkte in vid 13 såg jag det som osannolikt att jag skulle föda samma dag.
Förstod att barnmorskan befarade att jag fått en rätt rejäl bristning pga farten han kom ut med, men jag hade fått en minimal bristning. Bebis vägde 3500g och var 50 cm. Långt ifrån stor, som läkaren på spec MVC envist hävdat.
Hade jag lyssnat på barnmorskan som sa att jag skulle åka in när värkarna kändes ohanterliga hade jag varit fullt öppen när jag satt mig i bilen. Nu fick jag en väldigt enkel förlossning som jag hanterade själv fram till utdrivningsskedet, men i trygg miljö. Allt blev helt perfekt!
Naaaw liten. Blir inte ett dugg bebbissjukBb-besök avklarat. Lilleman fick en OK-stämpel i rumpan, men har gått från 3955 gram till 3595 gram. Det är inom de där 10% som de får gå ner, men jag hoppas han börjar gå uppåt igen nu när mjölken runnit till och han inte gör annat än äter
Bjuder på en bild också
