Vårföräldrar 2017 del fyra

[Beppo]

Efter två dagar med väldigt lugn lillmuffel så är det återigen disco i magen! vissa sparkar är dock riktigt obehagliga! Men det är oerhört skönt att känna rörelser igen, man hinner bli rätt orolig...

 

[Melisen]

Ligger i soffan och sambon masserar ben och fötter medan han kollar fotboll

 

[Mirifax]

Idag var det sovmorgon ända till 04:00, skönt. Slumrade om vid fem o det resulterade i att hela familjen försov sig men nu har lugnet lagt sig. Idag är det sjukgymnast besök och barnmorskan. Från och med i morgon börjar dottern på 15 timmar på fsk vilket innebär att hon är ledig onsdagar o torsdagar. Blir nog bra... Frågan vad vi ska pyssla med om dagarna bara. Sonen är ju i skolan till bussen lämnar honom 13:30. Hans sista dag på fritids idag. Mycket förändringar...

Tror jag o mannen ska smyga till oss en gemensam lunch idag, buffé gäller o hitta de små stunderna med

 

[Mayalv]

Riktigt elaka förvärkar igår kväll.. I natt trodde jag nästan att det var dags att åka in eftersom de började komma regelbundna värkar. Sen.. Poff! Slutade det. Nu är jag galet öm och har ont om jag rör mig. Men inga värkar . Lurendrejeri!

 

[BobberiBoo]

***Morgonen väldigt logiska hormontankar**

Jag har en gigantmage, som fan i mig bara är i vägen, jag är ju för fasen bara i v 28... Jag kommer se ut som en elefant när jag är färdig

Och inte fan blir det bättre att första mamman man träffar på dagis kommer med "och nu snart är det dax va??"

Tror dessutom att jag börjar bli förlyld, har ont i halsen och snorar som bara den så idag ska jag bädda ner mig i soffan och bara dega!!

 

[kakan89]

Ja, det kan ju bli lite mycket kanske.. Det finns inte vattengympa någon annan dag då?

Nej tyvärr det är ju genom VC så har remiss just till den gruppen. Och de har bara bassängen på tisdagar. Så lite surt tyvärr.

 

[kakan89]

Riktigt elaka förvärkar igår kväll.. I natt trodde jag nästan att det var dags att åka in eftersom de började komma regelbundna värkar. Sen.. Poff! Slutade det. Nu är jag galet öm och har ont om jag rör mig. Men inga värkar . Lurendrejeri!

Hoppas bäbis slutar lura dig snart!

***Morgonen väldigt logiska hormontankar**

Jag har en gigantmage, som fan i mig bara är i vägen, jag är ju för fasen bara i v 28... Jag kommer se ut som en elefant när jag är färdig

Och inte fan blir det bättre att första mamman man träffar på dagis kommer med "och nu snart är det dax va??"

Tror dessutom att jag börjar bli förlyld, har ont i halsen och snorar som bara den så idag ska jag bädda ner mig i soffan och bara dega!!

Är också i v 28 och får samma kommentarer... Så jag förstår hur du känner dig!

 

[BobberiBoo]

Hoppas bäbis slutar lura dig snart!



Är också i v 28 och får samma kommentarer... Så jag förstår hur du känner dig!

I vanliga fall brukar jag inte bry mig, men idag när jag själv reagerade på magens omkrets, att jag har fått svårt att andas i vissa ställningar, att jag knappt lyckades klippa tånaglarna imorse och att jag hittade en bild på mig från förra graviditeten när jag var lika stor i v 39 som jag är nu, så tog den kommentaren jäkligt mycket hårdare än det vanligtvis gör...

 

[Mirifax]

Men folk är inte kloka överlag o har en massa åsikter om allt. Här är det tvärt om, skulle jag tro på folks åsikter så har jag världens minsta bebis i magen så när jag säger att det är dags om typ 2-3 veckor säger folk Nähä..... Skit i folk, de har problem själva om de måste kommentera alla andra mer än o hålla reda på sig själva.

 

[kakan89]

I vanliga fall brukar jag inte bry mig, men idag när jag själv reagerade på magens omkrets, att jag har fått svårt att andas i vissa ställningar, att jag knappt lyckades klippa tånaglarna imorse och att jag hittade en bild på mig från förra graviditeten när jag var lika stor i v 39 som jag är nu, så tog den kommentaren jäkligt mycket hårdare än det vanligtvis gör...

Man har ju sina sämre dagar. Oavsett är sånna kommentarer så onödiga. Jag kan ju helt ärligt säga att jag trivs inte alls med att vara gravid rent kroppsligt. Jag känner mig stor och klumpig och det har jag aldrig känt förut även om jag pendlat väldigt kraftigt i vikt. Sånna kommentarer som du fick förstör ännu mer för mig. Speciellt nu när jag vart hos BM och mätt magen och den är större än vanligt...

 

[clusia]

Tänkte slänga in ett litet tips bara, det finns säkert fler förstagångsföderskor med samma problem som mig och i vintertråden är det ju inte aktuellt längre.

Min sambo blev sjukt nervös för förlossningen. Jag tror han dels försökte visa sig stark och obrydd inför mig men jag märkte ju att han fick panik inombords av att tänka på förlossning. Kunde inte riktigt nå honom heller så visste inte vad det var som stressade honom så heller.
Jag hittade helt enkelt en pod som heter "vattnet går". Finns säkert flera men den har vi lyssnat på varje kväll när vi ska sova. Dels får vi höra om olika scenarior men framförallt har det öppnat upp för diskussion och det är lättare för honom att säga vad det är som skrämmer honom och sen kan vi prata om det.

 

[Ariane]

Med 15 dagar kvar ser magen ut såhär.

Ni får stå ut med att bilden blev stor, jag + mobil + photobucket är inte vänner i dag


 

[Ariane]

Jag är helt färdig idag. Har varit och lämnat in papper till löne, släppt av junioren på fsk och gjort ett ärende a tre minuter åt sambon.
Nu vet jag inte hur jag ska komma ur soffan för att ta fram lunch. Täppt i näsa och fötter som känns som att de ska koka sönder.
Blä!

 

[TeamLundVer]

Tog en tupplur efter frukost och vaknade precis hivudvärken är dock betydligt bättre idag så satsar på jobb i morgon. Har en deadline i morgon spm egentligen innebär 3 dagars jobb ( inte påbörjad ).

Ni som har köpt andningslarm, vilka har ni köpt?

 

[hjärter_dam]

Tänkte slänga in ett litet tips bara, det finns säkert fler förstagångsföderskor med samma problem som mig och i vintertråden är det ju inte aktuellt längre.

Min sambo blev sjukt nervös för förlossningen. Jag tror han dels försökte visa sig stark och obrydd inför mig men jag märkte ju att han fick panik inombords av att tänka på förlossning. Kunde inte riktigt nå honom heller så visste inte vad det var som stressade honom så heller.
Jag hittade helt enkelt en pod som heter "vattnet går". Finns säkert flera men den har vi lyssnat på varje kväll när vi ska sova. Dels får vi höra om olika scenarior men framförallt har det öppnat upp för diskussion och det är lättare för honom att säga vad det är som skrämmer honom och sen kan vi prata om det.

Håller helt med om att det är toppen på att lyssna på och diskutera andra förlossningsberättelser tillsammans! Tipsar även om "Förlossningspodden" som i mitt tycke har en lite mer tillåtande och feministisk vinkel än "Vattnet går".

 

[Fille]

Har varit hos BM, 145/90 idag men fortfarande ingen äggvita. Dock trodde hon att bäbis ev vänt sig i säte (hittade hjärtljudet väldigt högt upp och jag hade berättat att det rumlat runt rejält tors-fre), så hon fick hämta andra BM som är mer erfaren. Men som tur var tyckte hon att bäbis låg med huvudet ner, fortfarande inte fixerad men åt rätt håll annars hade jag blivit skickad på extra UL om den andra BM inte vart där!

 

[Diremone]

Jag håller på och läser och funderar och försöker förbereda mig inför förlossningen. Känner mig inte rädd eller orolig (än i alla fall) utan mest nyfiken och att det känns spännande liksom.
Men överallt upprepas hela tiden tipset att man ska fundera över hur man reagerar vid smärta så man kan lägga upp strategier för hur man kan hantera det. Liksom vad man vill höra och vilket stöd man vill ha för att orka. Hur man brukar reagera och sådär. Men jag känner att jag har ju aldrig haft ont, aldrig skadat mig illa, aldrig varit sjuk eller inlagd på sjukhus för nått. Värsta smärtan jag kan komma på är när man slår sig på fingrarna med hammaren eller sparkar i en tå... Och det gör ju ont men går ju över på två sekunder.. Jag känner att jag kan inte föreställa mig hur det kommer att kännas, jag vet inte hur jag kommer reagera på det. Jag känner att jag är överdrivet självsäker när det kommer till det här med förlossningen. Min hjärna säger mig att det kommer vara "piece of cake" medan mitt förstånd säger att det kommer det inte alls.. Det är klart att det är bra att ha en positiv inställning och inte känna sig rädd, men jag känner ju också att min hjärnas självsäkra inställning till det hela gör att jag riskerar att blir helt ställd och tappa konceptet fullständigt när verkligheten väl kommit ifatt en där på förlossningen...

 

[Fille]

Jag håller på och läser och funderar och försöker förbereda mig inför förlossningen. Känner mig inte rädd eller orolig (än i alla fall) utan mest nyfiken och att det känns spännande liksom.
Men överallt upprepas hela tiden tipset att man ska fundera över hur man reagerar vid smärta så man kan lägga upp strategier för hur man kan hantera det. Liksom vad man vill höra och vilket stöd man vill ha för att orka. Hur man brukar reagera och sådär. Men jag känner att jag har ju aldrig haft ont, aldrig skadat mig illa, aldrig varit sjuk eller inlagd på sjukhus för nått. Värsta smärtan jag kan komma på är när man slår sig på fingrarna med hammaren eller sparkar i en tå... Och det gör ju ont men går ju över på två sekunder.. Jag känner att jag kan inte föreställa mig hur det kommer att kännas, jag vet inte hur jag kommer reagera på det. Jag känner att jag är överdrivet självsäker när det kommer till det här med förlossningen. Min hjärna säger mig att det kommer vara "piece of cake" medan mitt förstånd säger att det kommer det inte alls.. Det är klart att det är bra att ha en positiv inställning och inte känna sig rädd, men jag känner ju också att min hjärnas självsäkra inställning till det hela gör att jag riskerar att blir helt ställd och tappa konceptet fullständigt när verkligheten väl kommit ifatt en där på förlossningen...

Jag vet inte alls hur jag kommer reagera, jag är lugn än så länge. Jag förstår att smärtan kan va hemsk och inget går att jämföra med samma smärta vad jag förstått. Det tips jag hört från flera är att "lära sig" andas. In genom näsan, ut genom munnen. Att man ska träna på att andas så lite varje dag för att få in rytmen. Är dock dålig på att andasträna, inbillar mig att jag kan men skulle nog behöva träna mer, så att det sitter i ryggmärgen! Annars tänker jag att jag får ta det som det kommer, har inga krav på smärtstillande eller så, utan får se hur allt fortlöper

 

[Mayalv]

Jag håller på och läser och funderar och försöker förbereda mig inför förlossningen. Känner mig inte rädd eller orolig (än i alla fall) utan mest nyfiken och att det känns spännande liksom.
Men överallt upprepas hela tiden tipset att man ska fundera över hur man reagerar vid smärta så man kan lägga upp strategier för hur man kan hantera det. Liksom vad man vill höra och vilket stöd man vill ha för att orka. Hur man brukar reagera och sådär. Men jag känner att jag har ju aldrig haft ont, aldrig skadat mig illa, aldrig varit sjuk eller inlagd på sjukhus för nått. Värsta smärtan jag kan komma på är när man slår sig på fingrarna med hammaren eller sparkar i en tå... Och det gör ju ont men går ju över på två sekunder.. Jag känner att jag kan inte föreställa mig hur det kommer att kännas, jag vet inte hur jag kommer reagera på det. Jag känner att jag är överdrivet självsäker när det kommer till det här med förlossningen. Min hjärna säger mig att det kommer vara "piece of cake" medan mitt förstånd säger att det kommer det inte alls.. Det är klart att det är bra att ha en positiv inställning och inte känna sig rädd, men jag känner ju också att min hjärnas självsäkra inställning till det hela gör att jag riskerar att blir helt ställd och tappa konceptet fullständigt när verkligheten väl kommit ifatt en där på förlossningen...

Eftersom man inte kan veta hur det blir innan man är där, så tror jag att det enda man kan göra är att förbereda sig så gott det går. Jag tycker att det är bra att du är positiv och självsäker!

Jag ska ju få nr 2. Men känner ändå att jag inte vet hur jag kommer att reagera. Känns som ngt helt nytt igen. Nu är jag iof rädd men det var jag första gången också. Så jag försöker bara ställa mig in på hur jag VILL att det ska bli och försöker tänka vad som skulle fungera för mig om jag blir för rädd. Mer än så kan jag nog inte göra innan jag väl är där.

 

[Mirifax]

Bm besök....
37+4
+ 8,5 kg
SF mått 35
Flj 140
Bt 143/88
Ferritinvärde 16 = förklaring till att jag är trött....

Bebis i stort sett fixerad med huvudet ner. Ska ringa vid 2 värkar på 10 minuter, blödningar eller vattenavgång.

Idag började föräldraledigheten med att hela familjen försov sig, dvs mamman hade ingen klocka ställd så resten blev pannkaka