Min första förlossning startade med vattenavgång vid 14 på dagen inte Hollywoodsplash men det var ingen tvekan om att det var vattnet. Åkte in för kontroll framåt 18-19 har jag för mig, då med bara lite sammandragningar. Vi åkte hem igen då de konstaterat att det var vattnet men jag var bara öppen någon cm. Värkarna drog igång ordentligt vid 22-23 någon gång och blev snabbt så intensiva att jag inte kunde vara kvar hemma. Han är född 05.23 samma natt/morgon.
Med dottern vaknade jag på natten vid 04 av ganska onda värkar. Jag låg och klockade dem en stund i sängen men minns inte alls hur regelbundet de kom men det var med jämna mellanrum. Jag gick och satte mig i köket ett bra tag och kunde tvinga i mig lite frukost. Vid 06,30 fick jag för mig att jag skulle gå upp och ta ett bad, jag befann mig dock på första våning och badkaret ligger på tredje så jag landade lite i sängen emellan. När värkarna kom var de ganska starka och gjorde såklart lite ont men det var absolut inga problem att härda ut. Jag väckte min sambo och bad honom ringa förlossningen för att kolla så det fanns plats vilket det gjorde. De sa att jag fick känna efter själv när jag ville komma men det lät inte så brådskande än. Jag skippar iaf badet och går in i en kokhet dusch istället. Vid 07.10 får jag typ panik av värmen och känner att jag måste ut, i samma minut går vattnet och det känns som att jag går från noll öppen till fullt öppen. Så var det ju säkert inte men det var en sjukt häftig känsla. I samma veva känner jag bara att jag kommer aldrig palla att sätta mig i en bil och mormor kommer aldrig hinna hit och passa lilleman innan bebisen kommer. Jag gick och satte mig på toaletten för att vila och försöka ropa på min sambo men två krystvärkar senare är hon född. Min sambo fick en smärre chock när han kom in i badrummet och hon redan var ute
Jag har inte haft varken förverkar, slempropp, blod eller annat som har förvarnat utan när det väl dragit igång har det varit på riktigt så att säga.