Vårföräldrar 2016 del 4

[sicx]

Hoppas ni har en mysig påskhelg allihopa!
Jag firar med att bjuda på en v35-tjock sicx

 

[Lazy Lady]

Hoppas ni har en mysig påskhelg allihopa!
Jag firar med att bjuda på en v35-tjock sicx

Tack detsamma och glad påsk till alla ni andra också såklart!

 

[KattenKorven]

Nu när alla i tråden är fyllda av påskgodis och julmust och ni är lite lagom stinna och trötta allihop så tänkte jag passa på att lyfta ämnet bristningar: Har ni fått några? Har ni några käcka tips på hur man kan låta bli att bry sig om dem?

Jag fick några små streck redan i vecka 17 innan magen ens hade börjat växa, men tänkte optimistiskt att "Ja ja, det kanske inte blir mer än såhär!" Nu i mitten av vecka 35 kan jag konstatera att ....jo, det blev mer. Ganska mycket mer. Och det verkar som att de tagit fart senaste veckan och blir fler för varje dag, de små jäklarna. Inleder nu varje dag med att titta mig i spegeln och konstatera att det iallafall är en jäkla tur att jag inte försörjer mig som underklädesmodell.

Men trots att jag försöker vara avslappnad och realistisk och inse att det är heeelt normalt och såklart värt det för att få en bebis och allt sånt så mår jag lite dåligt av dem. Och jag är i hemlighet väldigt rädd för att hela jag kommer vara rödrandig innan det här är över.

 

[Ottisen]

Nu när alla i tråden är fyllda av påskgodis och julmust och ni är lite lagom stinna och trötta allihop så tänkte jag passa på att lyfta ämnet bristningar: Har ni fått några? Har ni några käcka tips på hur man kan låta bli att bry sig om dem?

Jag fick några små streck redan i vecka 17 innan magen ens hade börjat växa, men tänkte optimistiskt att "Ja ja, det kanske inte blir mer än såhär!" Nu i mitten av vecka 35 kan jag konstatera att ....jo, det blev mer. Ganska mycket mer. Och det verkar som att de tagit fart senaste veckan och blir fler för varje dag, de små jäklarna. Inleder nu varje dag med att titta mig i spegeln och konstatera att det iallafall är en jäkla tur att jag inte försörjer mig som underklädesmodell.

Men trots att jag försöker vara avslappnad och realistisk och inse att det är heeelt normalt och såklart värt det för att få en bebis och allt sånt så mår jag lite dåligt av dem. Och jag är i hemlighet väldigt rädd för att hela jag kommer vara rödrandig innan det här är över.

Jag har inte fått några än men väntar med bävan. Har gamla bristningar från tonåren på låren så jag antar att jag har fallenhet att få.. De på låren har aldrig bleknat direkt, jag är iofs blek som värsta blekfisen och då syns de väl extra mkt. Men de är fortfarande lila och syns väldigt mkt nät man ex fryser. Hursomhelst så bryr jag mig ärligt talat inte så mkt om dem så jag hoppas att jag kan vara lika avslappnad inför de som lär dyka upp på magen (?!)

Men på mer brunaktiga människor (dvs 99,999% av Sveriges befolkning, nu snackar vi blek) så tycker jag inte att det syns överhuvudtaget.

 

[Whirlie]

Jag har haft bristningar sedan i tonåren pga snabb viktupp- och nedgång, men de har ju bleknat med åren. Och att jag är lite till åren kanske också spelar in. Men jag vet faktiskt inte om jag fått några (nya) bristningar, och är inte särskilt oroad. Precis som strykjärnsärret jag ådrog mig inför ett klubbesök och ärret på knät från en underbar löptur längs stranden i LA så kommer detta sätta minnen på kroppen. Och då inte bara i form av bristningar.

 

[Lazy Lady]

Nu när alla i tråden är fyllda av påskgodis och julmust och ni är lite lagom stinna och trötta allihop så tänkte jag passa på att lyfta ämnet bristningar: Har ni fått några? Har ni några käcka tips på hur man kan låta bli att bry sig om dem?

Jag fick några små streck redan i vecka 17 innan magen ens hade börjat växa, men tänkte optimistiskt att "Ja ja, det kanske inte blir mer än såhär!" Nu i mitten av vecka 35 kan jag konstatera att ....jo, det blev mer. Ganska mycket mer. Och det verkar som att de tagit fart senaste veckan och blir fler för varje dag, de små jäklarna. Inleder nu varje dag med att titta mig i spegeln och konstatera att det iallafall är en jäkla tur att jag inte försörjer mig som underklädesmodell.

Men trots att jag försöker vara avslappnad och realistisk och inse att det är heeelt normalt och såklart värt det för att få en bebis och allt sånt så mår jag lite dåligt av dem. Och jag är i hemlighet väldigt rädd för att hela jag kommer vara rödrandig innan det här är över.

Än så länge har jag inte fått en enda, är i v39. Jag fick däremot bristningar på höfterna och ländryggen i tonåren. Så jag trodde faktiskt jag skulle spricka totalt i huden (min mamma fick otroligt mkt bristningar när hon väntade oss)
Jag smörjer med Bio oil morgon och kväll, sen om det hjälpt vet jag inte, men det är helt klart skönare med mjuk hud än torr och stramande.
Sen kan ju bristningarna komma efter förlossningen också, så jag ropar inte hej än. Får jag några så är det ju så.

 

[Elisha]

Nu när alla i tråden är fyllda av påskgodis och julmust och ni är lite lagom stinna och trötta allihop så tänkte jag passa på att lyfta ämnet bristningar: Har ni fått några? Har ni några käcka tips på hur man kan låta bli att bry sig om dem?

Jag fick några små streck redan i vecka 17 innan magen ens hade börjat växa, men tänkte optimistiskt att "Ja ja, det kanske inte blir mer än såhär!" Nu i mitten av vecka 35 kan jag konstatera att ....jo, det blev mer. Ganska mycket mer. Och det verkar som att de tagit fart senaste veckan och blir fler för varje dag, de små jäklarna. Inleder nu varje dag med att titta mig i spegeln och konstatera att det iallafall är en jäkla tur att jag inte försörjer mig som underklädesmodell.

Men trots att jag försöker vara avslappnad och realistisk och inse att det är heeelt normalt och såklart värt det för att få en bebis och allt sånt så mår jag lite dåligt av dem. Och jag är i hemlighet väldigt rädd för att hela jag kommer vara rödrandig innan det här är över.

Jag har inte fått några hittils, och skulle få kraftig ångest om jag fick ärligt talat. Har lite småstreck på höfterna sen innan och dom döljs iaf med bikinitrosor eller med baddräkt på stranden/simhallen, glad för det.

 

[BubbelA]

Jag har inte heller fått några bristningar än vilket jag trodde jag skulle få för jag har en del blekta på brösten och låren sedan tonåren. Jag har försökt att intala mig själv att det absoluuut inte gör något om det kommer några men i ärlighetens namn är jag jätteglad att jag inte fått några och hoppas att det inte blir några heller.

 

[Magnum]

Jag har bristningar på magen och låren.
Inte snyggt, men jag orkar inte riktigt bry mig och det stör mej inte särskilt mycket.

Jag kommer nog tycka det är fult sen men känner ändå jag kan leva med det.

Det stör mig väldigt mycket mer hur andra eventuellt ser på det som fult

 

[KattenKorven]

Oj. Det här var kanske ett ämne jag borde hållit för mig själv. Jag trodde vi skulle vara några fler här inne med bristningar...

Jag tröstar mig med att de bleknar, att det inte finns något man kan göra för att förhindra dem och att jag ändå typ aldrig visar magen offentligt så den enda som kommer se dem förutom jag är min man och han bryr sig verkligen inte alls.

 

[KattenKorven]

Jag har bristningar på magen och låren.
Inte snyggt, men jag orkar inte riktigt bry mig och det stör mej inte särskilt mycket.

Jag kommer nog tycka det är fult sen men känner ändå jag kan leva med det.

Det stör mig väldigt mycket mer hur andra eventuellt ser på det som fult

Jag bryr mig egentligen inte om själva strecken, men jag är lite rädd att hela magen bara kommer bli ett enda stort skrynkel på grund av dem. Men självklart kan man leva med dem och det är ju en liten detalj i det stora hela. På andra tycker jag inte att det är fult alls, där blir det bara någon sorts mental notering att "Jaha, hon har fött barn. Coolt."

 

[Magnum]

Oj. Det här var kanske ett ämne jag borde hållit för mig själv. Jag trodde vi skulle vara några fler här inne med bristningar...

Jag tröstar mig med att de bleknar, att det inte finns något man kan göra för att förhindra dem och att jag ändå typ aldrig visar magen offentligt så den enda som kommer se dem förutom jag är min man och han bryr sig verkligen inte alls.

Nä det tycker jag inte, att du borde hålla det för dig själv!
Klart man ska ventilera ändå

Just jag personligen är dock rätt obrydd men det kan ju vara skönt att veta att man inte är ensam ändå om sina bristningar !

 

[Lazy Lady]

Jag bryr mig egentligen inte om själva strecken, men jag är lite rädd att hela magen bara kommer bli ett enda stort skrynkel på grund av dem. Men självklart kan man leva med dem och det är ju en liten detalj i det stora hela. På andra tycker jag inte att det är fult alls, där blir det bara någon sorts mental notering att "Jaha, hon har fött barn. Coolt."

Klart det inte är kul med skrynkel.. Jag räknar med en hudpåse a la känguru när bebis kommit ut Den lär väl ta sin lilla tid att bli av med..
Jag tänker som du när jag ser nån med bristningar, att dom just fött barn eller vuxit på längden snabbt som jag gjorde. Jag hoppas och tror att andra tänker så också.

 

[MM]

Oj. Det här var kanske ett ämne jag borde hållit för mig själv. Jag trodde vi skulle vara några fler här inne med bristningar...

Jag tröstar mig med att de bleknar, att det inte finns något man kan göra för att förhindra dem och att jag ändå typ aldrig visar magen offentligt så den enda som kommer se dem förutom jag är min man och han bryr sig verkligen inte alls.

Jag har bristningar x 1000. Och jag bryr mig om dom på ett negativt sätt. Och JAG upplever det som att folk som inte har dom oftast säger att dom bleknar, det är ingen som bryr sig, det är fint med "mammaränder" men ärligt talat, nej, jag tycker inte det är så jävla fint! Då kan dom väl ta dom själva istället så kan jag få en fin slät mage igen men tror du någon vill byta
Nä precis, så många kan bara hålla käften känner jag.
Du får tycka så illa du vill om dina bristningar. Dom är inte speciellt roliga att ha. Jag har tex ingen navel längre av att överflödig hud och bristningar men ja, dom bleknar men det betyder inte att man inte ser dom. Dom finns där och det är bara att lära sig leva med dom tyvärr.

 

[Mois]

Jag har också bristningar på magen och jag hatar dem!! Kan inte alls se kopplingen att jag ska vara tacksam för vad jag har fått o stolt över mina bristningar. Jag är tacksam för mina döttrar men inte ett dugg glad över bristningarna.
Det blir ju bättre med tiden men det blir inte bra och hur ytligt det än må vara så sörjer jag det.

Hoppas på att kunna hitta en snygg baddräkt till i sommar men då måste den lilla hängmagen/degen också se till att försvinna. Känns spontant som att huden på magen har svårare att dra ihop sig pga bristningarna. Det suger!

 

[Ray]

Nu när alla i tråden är fyllda av påskgodis och julmust och ni är lite lagom stinna och trötta allihop så tänkte jag passa på att lyfta ämnet bristningar: Har ni fått några? Har ni några käcka tips på hur man kan låta bli att bry sig om dem?

Jag fick några små streck redan i vecka 17 innan magen ens hade börjat växa, men tänkte optimistiskt att "Ja ja, det kanske inte blir mer än såhär!" Nu i mitten av vecka 35 kan jag konstatera att ....jo, det blev mer. Ganska mycket mer. Och det verkar som att de tagit fart senaste veckan och blir fler för varje dag, de små jäklarna. Inleder nu varje dag med att titta mig i spegeln och konstatera att det iallafall är en jäkla tur att jag inte försörjer mig som underklädesmodell.

Men trots att jag försöker vara avslappnad och realistisk och inse att det är heeelt normalt och såklart värt det för att få en bebis och allt sånt så mår jag lite dåligt av dem. Och jag är i hemlighet väldigt rädd för att hela jag kommer vara rödrandig innan det här är över.

Kan ge dig lite perspektiv på att jag hade ett litet märke efter dottern. Nu ser jag ut som ett spindelnät och inte kan jag gå runt och vara stolt över att min kropp fixat mig en bäbis heller. Det är ju annars vad folk alltid använder som tröst
Nej ja ä inte bitter...

 

[fia-lisa]

Nu när alla i tråden är fyllda av påskgodis och julmust och ni är lite lagom stinna och trötta allihop så tänkte jag passa på att lyfta ämnet bristningar: Har ni fått några? Har ni några käcka tips på hur man kan låta bli att bry sig om dem?

Jag fick några små streck redan i vecka 17 innan magen ens hade börjat växa, men tänkte optimistiskt att "Ja ja, det kanske inte blir mer än såhär!" Nu i mitten av vecka 35 kan jag konstatera att ....jo, det blev mer. Ganska mycket mer. Och det verkar som att de tagit fart senaste veckan och blir fler för varje dag, de små jäklarna. Inleder nu varje dag med att titta mig i spegeln och konstatera att det iallafall är en jäkla tur att jag inte försörjer mig som underklädesmodell.

Men trots att jag försöker vara avslappnad och realistisk och inse att det är heeelt normalt och såklart värt det för att få en bebis och allt sånt så mår jag lite dåligt av dem. Och jag är i hemlighet väldigt rädd för att hela jag kommer vara rödrandig innan det här är över.

Jag är en av de där som får bristningarna efter förlossningen, har fått efter båda, antar att det har med amningshormoner att göra. De gamla efter sonen syns inte speciellt om jag inte är väldigt varm efter bastu edyl. De nya efter dottern är ilsket röda än så länge. Fast jag tänker sällan på dem, iaf inte på negativt sätt. De visar att jag burit mina barn. Punkt. Tror jag får fulare märke av snittet, men det sitter ju så långt ner så tänker att det inte heller kommer störa mig så mycket.

 

[Lazy Lady]

Tror jag har graviditetens tröttaste dag? Hade lite kalas här hemma igår och pedant som jag är så storstädade jag huset på fm och gick sedan över direkt till att laga påskmat och sen kom gästerna. Tror vi kom i säng vid 24.. Va uppe och pinkade med värsta stenhårda magen 1gång i timmen inatt.
Idag har jag sammandragningar så fort jag går mer än 10 meter plus att jag har börjat få "hugg" ilningar i livmodertappen typ, vass lite otrevlig känsla.
känner att det vore skönt om det drog igång ordentligt.

 

[Lazy Lady]

Jag är en av de där som får bristningarna efter förlossningen, har fått efter båda, antar att det har med amningshormoner att göra. De gamla efter sonen syns inte speciellt om jag inte är väldigt varm efter bastu edyl. De nya efter dottern är ilsket röda än så länge. Fast jag tänker sällan på dem, iaf inte på negativt sätt. De visar att jag burit mina barn. Punkt. Tror jag får fulare märke av snittet, men det sitter ju så långt ner så tänker att det inte heller kommer störa mig så mycket.

Det är rätt skumt att det kan komma efteråt egentligen. Skum process! Sen kan man ju få bristningar av att gå ner snabbt i vikt också, att huden inte hinner dra ihop sej.

 

[Ottisen]

Vad kom vi egentligen fram till gällande molvärk/mensvärk? Har haft det på kvällarna ett par tre dagar nu. Idag kom det även på morgonen, sen uppehåll och nu mensvärk igen. Inga sammandragningar vad jag kan uppfatta utan bara värk i nedre delen av magen. Har ni också så?