Bm-besök idag då, hos icke-ordinarie BM. Gick superbra, jag glömde dock bort att inte kissa innan så jag fick ju kämpa fram ett par droppar efter ungefär hundra glas vatten. Men det gick det också, skam den som ger sig liksom! Konstigt dock att man går runt och känner sig konstant kissnödig med en bebis som älskar att sparka på blåsan men när man väl behöver leverera så går det inte
SF-måttet låg på 25. Är idag i v 23+3, så det kändes normalt.
Kiddots hjärta tickade på hur bra som helst, lät som en galopperande häst
Blodtrycket låg på 120/80, vilket jag uppfattar som väldigt bra. Men BM verkade tycka att det var lågt, fast det kanske bara var jag som uppfattade hennes ton så, för hon sa liksom inget mer om det mer än att hon frågade hur jag brukar ligga i blodtryck och så tog hon om det en gång.
Sen var blodvärdet inte super tydligen. 112/112 och BM sa att det var dags att börja äta järn. Nu vet ju inte jag vad det låg på vid inskrivning eftersom min ordinarie inte berättade det då, så har ingen aning om vad det sjunkit från, däremot har mina blodvärden förr inte varit speciellt bra. Har både haft B12-brist och B9 för ett par år sen. Men 112 är väl inte katastrof? Eller det kanske är väldigt lågt? Jaja, en tablett om dagen fick jag ordinerat först, min mage är expert på att krångla så bm ville inte lägga in för mycket direkt. Förstoppning är ju lite av min mages grej i vanliga fall också så, hurra!
Och alltså... När hon skulle mäta magen och petade på mitt blygdben....
Herregud vad jävla ont det gjorde! Kändes som att hon stack en kniv i mig och rörde runt lite. Himla trevligt
Ny tid 5 februari för glukosbelastning och bm-besök. Ska bli intressant att dricka det där sockret