Såna dagar har man ju haft, man får gilla läget
Ja det är ju det!
Också uppmuntrande när man av (min) mamma får höra "han är väl släkt med dig" Jag valde att hon inte skulle fortsätta berätta hur jag var som bebis
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Såna dagar har man ju haft, man får gilla läget
För mig räckte med en kort tölttur på en helt överladdad häst som jobbade uppåt när han inte fick gå framåt...kändes som jag ridit barbacka på en ardenner och jag hade god lust att skicka upp honom i en grantopp . Han har aldrig vilat förut och det verkar som han har lagrat energin på hög i fyra veckor .
Om du tänker på smittorisk så gjorde jag ärenden i stan med honom när han var runt 3 veckor gammal (är nu 4,5).Hur länge väntar ni innan ni tar med era småttingar till affären osv?
Hur länge väntar ni innan ni tar med era småttingar till affären osv?
Väldigt lite ärenden ännu men när hon var tre veckor följde hon med in i en affär.Hur länge väntar ni innan ni tar med era småttingar till affären osv?
H var med inne på Babyproffsen när han var någon vecka. Idag är han fyra veckor och har varit med på några besök i affärer och på café.Hur länge väntar ni innan ni tar med era småttingar till affären osv?
Hur länge väntar ni innan ni tar med era småttingar till affären osv?
Att vara gravid, deppig, ha ont och behöva avstå från typ allt jag tycker är kul blir inte roligare när man ovanpå det lyckas dra på sig huvudlöss. Jag vet inte hur eller vem jag har fått det av men nu har jag det i alla fall och det kliar och jag hoppas dom försvinner fort av behandling.
I en gravidgrupp var det en som tipsade om att ha en målbild att tänka på när det är jobbigt, främst under förlossningen. Kände bara: för jag har absolut ingen målbild som gör att något känns bättre. Varken som har med bebis eller något annat att göra. Allt efter förlossningen känns bara som en massa kanske. Det kanske går bra, jag kanske kommer må bra, jag kanske kommer hinna bada i sommar om avslaget slutar i tid, jag kanske kommer kunna rida inom två månader om jag ens hittar en häst att rida på. Jag kanske även kommer bli djupt deprimerad och inte alls trivas med livet, vilket känns som en överhängande risk för min del med tanke på min historia med psykisk ohälsa. Känns bara jäkligt tungt nu och jag ser inte fram emot något alls. Kanske något jag borde ta upp med min barnmorska istället för att säga att allt är bra som jag brukar men det känns lite sent påtänkt nu när det bara är 24 dagar kvar till BF.
Att vara gravid, deppig, ha ont och behöva avstå från typ allt jag tycker är kul blir inte roligare när man ovanpå det lyckas dra på sig huvudlöss. Jag vet inte hur eller vem jag har fått det av men nu har jag det i alla fall och det kliar och jag hoppas dom försvinner fort av behandling.
I en gravidgrupp var det en som tipsade om att ha en målbild att tänka på när det är jobbigt, främst under förlossningen. Kände bara: för jag har absolut ingen målbild som gör att något känns bättre. Varken som har med bebis eller något annat att göra. Allt efter förlossningen känns bara som en massa kanske. Det kanske går bra, jag kanske kommer må bra, jag kanske kommer hinna bada i sommar om avslaget slutar i tid, jag kanske kommer kunna rida inom två månader om jag ens hittar en häst att rida på. Jag kanske även kommer bli djupt deprimerad och inte alls trivas med livet, vilket känns som en överhängande risk för min del med tanke på min historia med psykisk ohälsa. Känns bara jäkligt tungt nu och jag ser inte fram emot något alls. Kanske något jag borde ta upp med min barnmorska istället för att säga att allt är bra som jag brukar men det känns lite sent påtänkt nu när det bara är 24 dagar kvar till BF.
Vi var ute dagen efter vi kommit från bb. Vi är ute flera timmar varenda dag, både i stallet, i stora köpcentrum, på bilträffar, i garaget o mekar bil etc etc. Längsta resan vi varit på var på en bilträff 10 mil härifrån, då var hon exakt en vecka gammal.Hur länge väntar ni innan ni tar med era småttingar till affären osv?
Jag körde själv till förlossningen , det gick rätt bra, var mitt i natten och ingen trafik. Fick stanna en gång på vägen bara.Uppdatering från gravidträsket, v. 39:
Igår spenderade jag hela dagen ute i skogen på exkursion med ena kursen i regn och snålblåst, det var dumt, gjorde ont och efter några timmar ångrade jag bittert att jag följt med. Småspringa fram över stock och sten var ingen hit och när vi tvingades upp för vad var tänkt att ha blivit en alpin skidanläggning kände jag mig ungefär såhär:
Sambon tyckte jag tog i i överkant när jag tvunget skulle ut och spåra med hundarna i förrgår, men att klättra upp för en slalombacke hade jag då inte kommit på att göra frivilligt
Är glad över att jag hoppade över de resterande två exkursionsdagarna för att istället ligga på soffan och ta igen mig.
Var uppe tidigt imorse för att först skjutsa sambon till tåget och sedan åka vidare till BM. Halvslumrade under tiden i bilen när jag fick en värk och en stund senare en till. Blev litet stressad eftersom det a) skulle ta sambon 3-4 timmar hem och b) jag hade varit en mycket olämplig bilförare om det kommit en värk under bilkörning. Lyckligtvis klingade det av och jag kunde ta mig hem utan problem.
Vet inte hur mycket sanning det ligger i högre blodtryck innan förlossning, men det hade hoppat upp till 140/90 efter att ha legat stadigt på 125/85 hela graviditeten. Ingen äggvita i urinen, men bm bad mig komma tillbaka för att ta trycket igen på torsdag.
Återstår att se om det är någonting på gång eller om det kommer att dröja ytterligare en stund innan det är dags. Personligen tycker jag att bebisen kan komma nu
Jag hade oerhört svårt med målbilden eftersom jag inte visste alls vad som väntade. Min målbild blev att få min kropp tillbaka och kunna rida ordentligt igen. Under förlossningen tänkte jag inte ett dugg på målbilden, mer på att andas och så.Att vara gravid, deppig, ha ont och behöva avstå från typ allt jag tycker är kul blir inte roligare när man ovanpå det lyckas dra på sig huvudlöss. Jag vet inte hur eller vem jag har fått det av men nu har jag det i alla fall och det kliar och jag hoppas dom försvinner fort av behandling.
I en gravidgrupp var det en som tipsade om att ha en målbild att tänka på när det är jobbigt, främst under förlossningen. Kände bara: för jag har absolut ingen målbild som gör att något känns bättre. Varken som har med bebis eller något annat att göra. Allt efter förlossningen känns bara som en massa kanske. Det kanske går bra, jag kanske kommer må bra, jag kanske kommer hinna bada i sommar om avslaget slutar i tid, jag kanske kommer kunna rida inom två månader om jag ens hittar en häst att rida på. Jag kanske även kommer bli djupt deprimerad och inte alls trivas med livet, vilket känns som en överhängande risk för min del med tanke på min historia med psykisk ohälsa. Känns bara jäkligt tungt nu och jag ser inte fram emot något alls. Kanske något jag borde ta upp med min barnmorska istället för att säga att allt är bra som jag brukar men det känns lite sent påtänkt nu när det bara är 24 dagar kvar till BF.
Hej, hej! Får väl de om jag får flytta in i den här tråden istället.... Mina tvillingar är beräknade till 3/7, men ligger inlagd på sjukhus eftersom det finns risk att de kommer för tidigt. Är i v 32.