Grattis!Även här kom bebis idag, Kom in till förlossningen 8, han var ute 13,04. 4015 g och 52 lång,
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Grattis!Även här kom bebis idag, Kom in till förlossningen 8, han var ute 13,04. 4015 g och 52 lång,
Tack för alla gratulationer och glada tillrop! Det känns obeskrivligt skönt och än mer overkligt att hon faktiskt är på rätt sida av magen nu. Nu saknas det bara att få doktorns välsignelse att åka hem (vilket vi lär få om ett par timmar).
Förlossningen var väldigt odramatisk och okomplicerad men lägger det ändå som en spoiler.
Under torsdagen fick jag lite blodbandade flytningar och vid halv nio på kvällen började jag få regelbundna men inte alltför starka värkar. Vid två på natten var de så pass täta och hade pågått så länge att vi ringde förlossningen som tyckte att vi skulle komma in. Väl inne så undersöktes jag och var öppen några centimeter plus att livmodertappen var utplånad. Värkarna fortsatte i samma stuk under den tidiga torsdagsmorgonen och jag fick betalt i ytterligare någon centimeter - rätt bra utdelning på rätt så svaga värkar.
Inför morgonronden så debatterades det hur vi skulle göra eftersom jag står på blodförtunnande och ville ha möjlighet att få EDA (ökad blödningsbenägenhet och stick i ryggen är en dålig kombo, att jag inte skulle ta mitt blodförtunnande var inte heller ett alternativ). Det slutade med att de satte själva "infarten" i ryggen men de satte inte in någon bedövning, utan det var helt enkelt ifall jag skulle vilja ha EDA sen. Minns dock att jag sa att jag ville ha valuta för att ha fått en nål i ryggen, även om upplevelsen som sådan inte alls var så hemsk som jag trodde (nålfobiker). Under den här tiden hade värkarna tilltagit men det räckte fint med TENS och noggrann andning.
Nån gång vid elva så hade vattnet fortfarande inte gått och även om värkarna blev starkare och det kändes rätt troligt att naturen skulle ha sin gilla gång fick jag erbjudandet att ta hål på hinnorna. Nu räckte det inte med andning och TENS och jag fick lustgas. Bra grejer! Här upplevde jag att det gick rätt fort, att hon skulle komma innan kvällen kändes rätt säkert.
Vid halv ett sa jag att jag ville ha valuta för tidigare nämnda nålupplevelse och narkosläkaren kom. Tiden från det att jag sa att jag ville ha EDA tills den faktiskt började ta effekt var nog den jobbigaste på hela förlossningen, inte på grund av outhärdlig smärta utan för att jag inte hade något att göra av värkarna, liksom.
Nåväl, EDA:n kickade in och då rasslade det till igen och värkarna började ändra karaktär. Krystvärkarna började och det gick hur bra som helst, för att formulera det på enklast sätt. Fick jättebra instruktioner hela vägen och varje värk resulterade i framsteg. Det knepigaste kom på slutet då de var noga med att huvudet verkligen skulle komma ut långsamt och pausa i flera steg på vägen, krävdes en del koncentration för att pausa när jag blev tillsagd.
Efter ett krystarbete som inte kan ha pågått särskilt länge kom lillan ut, maken fick klippa navelsträngen och moderkakan lossnade hur snällt som helst. Jag fick några små bristningar som syddes med sådan omsorg att jag måste fan se snyggare ut än innan sen när allt är läkt.
Överlag så var det en väldigt positiv upplevelse, det finns ingen del av skedet som känns det minsta jobbig att tänka på. Allt gick bättre än vad jag trodde, det mesta gjorde mindre ont än jag föreställt mig och jag kände mig väldigt positiv hela tiden. Jag var så glad att graviditeten var över och att vi äntligen skulle få vårt barn att precis alla glas var halvfulla.
Förlossningen var lika bra som graviditeten var jobbig och jag är så tacksam att jag kan minnas början på föräldraskapet på det här sättet. Så här dagen efter mår jag bättre och har överlag mindre ont än vad jag hade så sent som natten mellan torsdag och fredag. Jag har förstås ont på andra ställen än innan, det som stör mest är förvånande nog att jag är väldigt öm i ryggen där EDA:n satt.
Så nu när allt är sagt och gjort: fet tumme ner för graviditeten, rätt så stor tumme upp för förlossningen och alla tummar upp för resultatet av det hela!
Vad härligt med en så positiv förlossningsupplevelse
Alltså mjölkuppsamlingskopp, vilken uppfinning! Mina bröst tar det här med mjölkproduktion på största allvar, skulle räcka åt ett par tre stycken bebisar tror jag.. Lilleman går igenom ett antal klädombyten per dag, oftast pga att han blivit nedsköljd av mamma i samband med amning Men efter att uppsamlingskopp inköptes igår är tillvaron betydligt torrare, och omsättningen av amningsinlägg har minskat väsentligt
Men brösten skulle gärna få ställa in sig på rätt produktionsmängd snart..
Lilleman har förresten också fått uppleva vilka negativa konsekvenser det kan få om man ligger och skriker och kissar samtidigt på skötbordet