vårföräldrar 2014

[black_darling]

Värkarna kommer och går. Jag blir galen! Detta måste ju vara pinvärkar, för de gör inte tillräckligt ont, eller så är detta helt annat mot förra förlossningen. Finns ingen regelbundenhet i dem heller. Mer av slemproppen släppte under FM i alla fall.

 

[Maléne]

Hur skulle ni andra i tråden göra?
Sambon har ju som sagt bestämt sig för att han inte kommer att vara med på denna förlossning. Något som ändå känns ok för mig, hur stor nytta gör dom liksom mer än att vara till sällskap i början.
Men de flesta andra tycker att jag "måste" ta med mig någon annan, syster eller vän medans jag tycker det känns fel/jobbigt, tycker det är en väldigt "intim" stund i ens liv. Hur hade ni tänkt och valt i ett sånt läge?
Tacksam för olika inputs här

 

[LillaMy84]

Hur skulle ni andra i tråden göra?
Sambon har ju som sagt bestämt sig för att han inte kommer att vara med på denna förlossning. Något som ändå känns ok för mig, hur stor nytta gör dom liksom mer än att vara till sällskap i början.
Men de flesta andra tycker att jag "måste" ta med mig någon annan, syster eller vän medans jag tycker det känns fel/jobbigt, tycker det är en väldigt "intim" stund i ens liv. Hur hade ni tänkt och valt i ett sånt läge?
Tacksam för olika inputs här

Hm, jag hade nog inte heller velat ha med nån annan. Eller jo, men i ett annat rum om jag skulle ändra mig under tiden
Men det som känns rätt för dig är ju det som är rätt liksom, det kan ju ingen annan avgöra.

 

[majola]

Jag hör visserligen inte hemma i den här tråden, men jag skulle absolut inte vilja ha med någon annan under själva förlossningen. Hellre ensam med proffsen! Men jag hade velat att pappan var på standby om det gick och kunde komma så snart bebisen är ute. Vill helst inte att diverse barnmorskor etc ska hålla den om jag inte kan utan hellre en förälder förstås.

 

[Apollo 13]

@Maléne Oj, jätte svårt. Min man var sånt himla bra stöd under förra FL och jag hade nog tyckt det vart jätte jobbigt att inte ha honom där. Klart det alltid hade fått lösa sig men det var en väldig trygghet att ha honom där. Men som du säger är det en väldigt privat och intim stund så det hade känts jätte konstigt att ha någon annan där. Jag vet faktiskt inte hur jag hade ställt mig till det om jag behövt välja.. för jag hade inte velat vara utan den tryggheten och det stödet det innebar att bara ha honom där.

 

[Maléne]

@Maléne Oj, jätte svårt. Min man var sånt himla bra stöd under förra FL och jag hade nog tyckt det vart jätte jobbigt att inte ha honom där. Klart det alltid hade fått lösa sig men det var en väldig trygghet att ha honom där. Men som du säger är det en väldigt privat och intim stund så det hade känts jätte konstigt att ha någon annan där. Jag vet faktiskt inte hur jag hade ställt mig till det om jag behövt välja.. för jag hade inte velat vara utan den tryggheten och det stödet det innebar att bara ha honom där.

Ja det är svårt, samtidigt tror jag inte man bryr sig när väl förlossningen drar igång men just innan tänker jag mig att man lätt känner sig obekväm.
Jag skulle helst att han ville varit med men kan ju inte tvinga honom jag tänker spec på om det skulle vara något fel på min lilla älskling då skulle det vara otroligt skönt att ha honom där. Men han får ju självklart komma då men tar ju säkert en timme innan han är på plats.
Känns dock skönt att det är fler än jag som också hellre är själv än någon annan nära familjemedlem.

 

[Apollo 13]

@Maléne Alltså.. nu e inte jag den som e den, men allvarligt.. varför kan man inte tvinga dem? Hur jobbigt dom än tycker att det är så har förmodligen kvinnan det ändå värre och inte fasen kan vi säga tack men nej tack. Sen är det väl kanske så att dom blir sådana nervvrak att det är lugnast att inte ha med dem, men i min relation till min man, har jag väldigt svårt att se att han skulle komma med en tillräckligt bra anledning för att jag skulle tycka att det var ok att han inte var med.
Sen är vi ju alla olika människor och därför får olika behov under en situation som en förlossning. När dottern föddes blev jag rätt låg och typ kinkig av att ha ont och jag är så att jag inte gärna vill vara till besvär och be om saker. Då var det jätte skönt att ha honom där för jag kände mig ok att be honom om saker, så han sedan kunde be personalen. Senare blev jag visserligen så galet hög av lustgasen så då var det en helt annan grej. Visserligen blev han en än viktigare länk i kommunikationen med sköterskorna och BM för, hahahah, jag var så hög att jag inte hörde vad dom sa. Den enda jag hörde var min man! Så när dom kom in och pratade med mig så nickade jag bara och svarade ja, för jag ville inte erkänna för dem att jag var hög som ett hus så att dom skulle sänka lustgasen, haha, så när de gick ut, då förhörde jag mannen om vad dom sagt! ^^ När det gått hyfsat långt så kom det dock fram till en sköterska att jag inte hörde vad dom sa, och trots att hon gick upp till mitt huvud och stod precis lika nära mig som min man gjorde, så hörde jag inte va hon sa, så jag fick vända mig runt och titta frågande på mannen så kan kunde förklara haha. Det var så snurrigt.. men om det hade vart det mest galna under den FL så hade ju det vart great haha...

 

[jerseyko]

Min sambo berättade ju innan för mej att han tycker det är obehagligt. Så jag funderade en del på att ha med någon annan, en vän eller min mamma. Men kände sen att jag inte vill "visa upp mej" så för dem.

Jag har gått in så i mej själv under värkarna. Inte fixat nån som pratat eller rört vid mej. Under andra förlossningen hjälpte exet till och höll koll på värkkurvan och sa till när jag skulle börja med lustgasen.
Den här förlossningen så gick de snabbt. Jag märkte inte inte ens när min sambo gick ut men de va precis innan hon kom å jag sa "vad f-n är de som händer?" Då blev de för mkt för honom.
Sen kom bebis, fick upp henne på bröstet. Och läget börja lugna ner sej då frågade barnmorskan om de var okey att han kom in igen. Då såg jag att han inte va kvar i rummet.

Har nästan tyckt de vart jobbigt å haft pappan med, där ligger jag å har skitont å han tvingas stå där som ett fån å titta på, helt hjälplös!

 

[Mois]

Men @Maléne, kan han inte vara med på förlossningen fast i ett väntrum eller liknande. Där är det ju inte obehagligt men han finns nära till hands när bebisen är ute eller om något skulle hända.

 

[kamomillo]

Va bra män har det... Dom slipper allt som är obehagligt Hur kan man backa ut att stötta sin kvinna vid en förlossning? Vad mer kommer han att tycka är "jobbigt"? byta blöjor? skola in på förskola? Köpa kläder till barnet? Nä, man är 2 när man gör barn, då bör man vara 2 när barnet föds också.
Jag har en kompis som när hon fick sitt 4;e barn, hans 7:e... då iddes han inte ta ledigt från jobbet... De förhållandet höll inte efter det.

* Jenny *

 

[Victoria Secret]

@Victoria Secret Grattis till bebis och att du fick en bra upplevelse efter all oro.

Idag var vi på återbesök. 4 dagar och uppe i sin födelsevikt. Imponerade på dem med att vara så pigg, vaken och stark trots sin storlek. Fick tips att lägga henne som när man ammar tvillingar och vilken räddning för tuttarna! Hon får bra grepp och produktionen har kommit igång ordentligt.
Snäll som tusan är hon

Hur mycket gick din flicka ner i början? Min lilla tös vägde 2620 när hon föddes och igår, 3 dygn 2422 gram. I samråd med barnmorskorna ger vi henne lite ersättning efter jag ammat om hon vill ha så hon inte tappar mer

 

[Rumpnissen]

Hur skulle ni andra i tråden göra?
Sambon har ju som sagt bestämt sig för att han inte kommer att vara med på denna förlossning. Något som ändå känns ok för mig, hur stor nytta gör dom liksom mer än att vara till sällskap i början.
Men de flesta andra tycker att jag "måste" ta med mig någon annan, syster eller vän medans jag tycker det känns fel/jobbigt, tycker det är en väldigt "intim" stund i ens liv. Hur hade ni tänkt och valt i ett sånt läge?
Tacksam för olika inputs här

Nu hade jag ju aldrig någonsin i helvete gått med på att sambon stannat hemma, men skulle det vara så hade jag nog velat ha med någon annan. Mest för att ha någon som för min talan och vet hur jag vill ha det när jag "försvinner in i dimman" av smärta eller om något går fel. Jag hade förmodligen bett min allra närmsta vän, alternativt min mamma (syrran bor för långt bort annars hade jag bett henne).

 

[jerseyko]

Hur mycket gick din flicka ner i början? Min lilla tös vägde 2620 när hon föddes och igår, 3 dygn 2422 gram. I samråd med barnmorskorna ger vi henne lite ersättning efter jag ammat om hon vill ha så hon inte tappar mer

2655 när hon föddes och 2640 när hon var 4 dagar. Ammar bara och typ hela tiden Har massor av mat och blev besviken på efterbesöket när jag inte fick nån hjälp alls när jag sa att jag vill donera och hur jag gör då och fick till svar "Jag vet inte"

Det är ju mitt tredje barn och jag har ammat dom två tidigare, känner mej som en väl rutinerad mjölkko som direkt märker när hon tar fel grepp och kan amma sittande, liggande och med bebis "åt fel håll". Sen har mjölken kommit igång på ett helt annat sätt mot första barnet.

 

[jerseyko]

Va bra män har det... Dom slipper allt som är obehagligt Hur kan man backa ut att stötta sin kvinna vid en förlossning? Vad mer kommer han att tycka är "jobbigt"? byta blöjor? skola in på förskola? Köpa kläder till barnet? Nä, man är 2 när man gör barn, då bör man vara 2 när barnet föds också.
Jag har en kompis som när hon fick sitt 4;e barn, hans 7:e... då iddes han inte ta ledigt från jobbet... De förhållandet höll inte efter det.

* Jenny *

Män kan väl precis som kvinnor vara förlossningsrädda?

 

[kamomillo]

Givetvis kan dom det! Men vill vi kvinnor ha barn måste vi på något sätt få ut barnet också. Medans män bara kan säga att dom inte vill vara med?

* Jenny *

 

[Hyacinth]

Jag hade blivit vansinnig. För mig var det traumatiskt att föda barn, att min sambo var med gjorde att han i alla fall kunde förstå lite varför. Jag hade känt mig så vansinnigt ensam annars.

 

[Qbaby]

Hur skulle ni andra i tråden göra?
Sambon har ju som sagt bestämt sig för att han inte kommer att vara med på denna förlossning. Något som ändå känns ok för mig, hur stor nytta gör dom liksom mer än att vara till sällskap i början.
Men de flesta andra tycker att jag "måste" ta med mig någon annan, syster eller vän medans jag tycker det känns fel/jobbigt, tycker det är en väldigt "intim" stund i ens liv. Hur hade ni tänkt och valt i ett sånt läge?
Tacksam för olika inputs här

Jag skulle aldrig accepterat att min sambo stannat hemma under förlossningen. Det har ett värde i att partnern faktiskt är med och upplever det som händer så att man kan få förståelse för den sen... Äh Gud va flummigt det lät... Men nej han var så illa tvungen att vara med, även fast min sambo gärna avstått efter första förlossningen men nu är glad att han varit med vid båda våra söners födslar.

Kl
Idag var det då dags för vaccinering av Alfred. Han är 64 cm och väger 6859g. Han grät förstås när han fick sprutorna men det gick över fort. Däremot däckade han redan 20.00 utan att ha ätit sista målet mat innan natten så lite tagen är han allt. Ingen feber dock.

 

[Maléne]

Han har varit med vid första dotterns födsel och det är inget för hans del kan även jag säga, han kan inte ens kolla på 112 när det blir lite blod mm.
Jag brukar klara smärta rätt så bra och var med hela förlossningen sist och behövde inte hans hjälp mer än sällskapet egentligen hoppas även denna förlossningen blir lika bra. Jag har inget emot att han inte vill vara med, förra gången var jag inte ens säker på att jag ville att han skulle vara med, han ville inte då heller men var ju faktiskt med.
Nä sitta i ett rum själv är väl ingen hitt (vet att jag kommer få vara det dock) då är det bättre han är hemma med dottern som är han plan.
Det är ju inte så att ingen fört själv tidigare hur många som helst gör ju det och det går ju bra. Har skrivit ner en del i mina anteckningar just pga att jag är själv mm.
Tack ändå för era tankar.
Och vårat förhållande kommer klara av att han inte är med, vi har klarat värre saker under våra 13 år ihop

 

[Maléne]

41+0 idag så 8 dagar "över" nu så vill bara att det ska dra igång nu. Äntligen fick jag för mig att packa väskan idag i allafall
Har fått en tid den 16 för överburenhetskontroll i allafall men hoppas jag inte kommer behöva den.

Hur går det för dig @black_darling, hoppas det är tyst från dig pga attsing är på BB

 

[jerseyko]

Min sambo åkte hem flera vändor under och efter förlossningen. Han blir så rastlös och jag blir bara stressad när han börjar trampa så skickade ut honom ett par vändor på fredagen och han åkte hem å tog djuren ganska direkt när dottern var född å kom tillbaka sen så fick vi fika, jag duscha osv.
Hemma sköter han allt, jag bara ligger på soffan och ammar