Tabea har hamnat i en svår livskris. Det stackars barnet är ju för litet för ALLT som är kul: Hon vill ha en loftsäng precis som storebror. Hon vill gå på Kindergarten (precis som storebror). Hon vill gå hem till kompisar (se ovan, bara det att de stora barnen inte alltid vill ha en tvååring med och att deras föräldrar ju knappast vill ha en tvååring att passa på).
Varje kväll i barnkammaren: "Bea auch Aua-Bett!" (hon vill säga Oben-Bett, alltså säng däruppe ungefär, men Aua-Bett betyder aj-säng, vilket väl är ungefär vad det skulle kunna bli...)
Varje morgon: "Bea auch Kindi!" Hon har stenkoll: "Bea groß! (håller upp tre fingrar). Bea Glück! Bea 'schenk! Bea Kindi!" (=Tabea är stor (man måste vara tre för att få gå på Kindergarten). Tabea grattis. Tabea present. Tabea Kindergarten!" Jag försöker förklara att det är ganska långt dit: För ska vi på semester, sedan kommer St. Martin. Därefter St. Nikolaus följd av jultomten. Sedan Nyår och Trettondagen. Fasching (ung. karneval) och påsk. Och först därefter är det Tabeas födelsedag. "Bea Kindi!" svarar hon och storebror utropar glatt: "Wow, kommer St. Martin snart!?" Mmm, 10 november... Kan bli eghyn lång vinter det här.
Nåja, det där med Kindi kan vi ju inte göra så mycket åt, men hon ska få en halvhög "loftsäng" i alla fall. Vi tänkte bygga en ovanpå låga hyllor. Då få vi lite mer förvaring, kan kasta ut en skrymmande byrå med tillhörande garderob, skjuta på de andra garderoberna och vips (nåja) så ha jag skapar plats för en lekhörna i barnens sovrum. Ska bli lite dockhörna och så tänkte jag. Docksäng, leksaksspisen osv. Kanske en utklädningshörna.
Åh vad det känns igen!
Här är det också stor frustration över att inte få göra allt syrran får. "Jag åttå!" "Jag åttå Ida!" (Jag också, jag också rida) osv i all oändlighet och han är helt oresonlig på den punkten. Syrran ska få börja rida som lite lektion på en ponny och S är så avis, nu på lördag ska han under tiden få bli runtledd på en annan ponny när syrran rider.