Sv: Vårmammor 2012?
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara vart det gör ont, men jag gjorde en VÄLDIGT trevlig upptäckt, att rida gör att smärt-huggen försvinner till stor del. Kan det bli bättre liksom!?
delvis kl.
Till och från får jag nästan panik över att jag ska få barn, nu har magen börjat växa liiite och jag mår dåligt över att jag börjar känna mig tjock. Men en bra sak är att jag slutat gått ner i vikt nu, har faktiskt ökat ½kg, ligger fortfarande minus om man utgår från start-vikten men det är skönt att jag inte minskar ännu mer. Så samtidigt som jag inte vill bli stor så tycker jag det är skönt att slutat gå ner i vikt, men är livrädd för att öka lavinartat istället.
Samtidigt vill jag ju få en gravidmage, men i nästa stund hatar jag att jag ska få det. Varför i hela friden reagerar jag så starkt på det, sambo längtar tills det börjar synas.
Helst när jag är trött och hungrig känns hela grav. åt helvete. Har bara mått dåligt under grav än så länge, jag kommer bli stor och tjock och inte kunna rida, förlossning med allt vad det innebär och sen ska man läka ihop. Jag antar att jag kommer behöva mycket hjälp för att klara djuren både i slutet av grav och efter förlossning. Det kommer bli astungt med skolan både under grav och efter barnafödseln.
Hjälp mig se något positivt mitt allt det negativa! Det här är ju någonting jag längtat efter!
Ligamentsmärtor har jag inte känt av alls, tack och lov! Menar du omkring livmodern eller i bäckenet, som foglossning?
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara vart det gör ont, men jag gjorde en VÄLDIGT trevlig upptäckt, att rida gör att smärt-huggen försvinner till stor del. Kan det bli bättre liksom!?
delvis kl.
Till och från får jag nästan panik över att jag ska få barn, nu har magen börjat växa liiite och jag mår dåligt över att jag börjar känna mig tjock. Men en bra sak är att jag slutat gått ner i vikt nu, har faktiskt ökat ½kg, ligger fortfarande minus om man utgår från start-vikten men det är skönt att jag inte minskar ännu mer. Så samtidigt som jag inte vill bli stor så tycker jag det är skönt att slutat gå ner i vikt, men är livrädd för att öka lavinartat istället.
Samtidigt vill jag ju få en gravidmage, men i nästa stund hatar jag att jag ska få det. Varför i hela friden reagerar jag så starkt på det, sambo längtar tills det börjar synas.
Helst när jag är trött och hungrig känns hela grav. åt helvete. Har bara mått dåligt under grav än så länge, jag kommer bli stor och tjock och inte kunna rida, förlossning med allt vad det innebär och sen ska man läka ihop. Jag antar att jag kommer behöva mycket hjälp för att klara djuren både i slutet av grav och efter förlossning. Det kommer bli astungt med skolan både under grav och efter barnafödseln.
Hjälp mig se något positivt mitt allt det negativa! Det här är ju någonting jag längtat efter!