Ja jag förstår, men går det liksom inte emot själva grundprinciperna att hästarna har nerverna så utanpå, eller kanske ska säga okontrollerade?
Jag tycker ju det. Men det finns nog lika många eller fler som inte tycker det.
Utöver att man ju så klart tycker det är olika vad som är lydighet och lugn etc.
Jag tror absolut min häst skulle balla ur om vi skulle försöka tävla idag. Vi är inte lydiga nog i ridning. Och vi har inte tränat tillräckligt med saker som kan tänkas uppkomma liknande i tävlingsmiljö. Han kan bli skrämd och hoppa till, han kan bli svår att få fram etc.. Det tror jag absolut.
Men jag vill inte tävla om jag inte klarar av att rida in där själv.
För mig är det inget alternativ. Då får jag skämmas helt enkelt och ge upp i värsta fall.
Förhoppningsvis är jag smart nog och börjar med programridning och en domare som låter det kärva tills jag tar mig in.
Ramlar jag av och bryter saker så ja.. Då har jag ju gjort bort mig i något. Antingen beräkning i hur hästen är eller ridit fel/utbildat fel.
Det kan säkert ske.
Men som redan framgått är tävling inte så viktigt för mig. Och inget jag gör mycket.
Däremot jobbar jag ju med problemlösning och i att släcka rädslor tex.
Så för mig är sånt något som inte undviks att tränas. Jag är förmodligen rätt färgad av det.
I min värld ska hästen gå fram för hjälperna. Inte för att de vill springa. De ska också stanna för hjälperna.
Jag är inte rädd att tappa bjudning om man bromsar, ryggar eller så.
Det vet jag att vissa är med dressyrhästar och löphästar. Alltså stannar man dem inte och ev ryggar om de vräker sig iväg.
Det gäller dock inte alla dressyrryttare så klart! Men en del..