Han ville ha öppnade ganaschvinkel, bättre kontakt och längre hals. Då kommer ju nosen fram. Upplevde inte alls att han sa "andra grejer" istället för att säga att nosen skulle fram. Snarare så att de tre sakerna ovan är viktigast och GER nosen fram. Han pratade inte direkt om lodplan vad jag uppfattade i arbetsform utan mer om kontakten. Däremot var kontakten sällan bra när hästen vek in nosen och han ville inte heller ha in nosen när de stretchade på slutet utan då skulle tygeln bli superlång o hästen följa tygeln framåt.
Jag har nog felaktigt refererat till "nosen fram" när jag skrivit i Carl-tråden eftersom det för mig innebär alltihopa, dvs längre hals, nacken upp, bättre/ärligare kontakt och öppnare ganaschvinkel, ber om ursäkt för förvirringen.
Fetmarkerat. Det var ju precis det jag skrev. Som jag uppfattat många i den här tråden så tycks det att ryttare håller hårt i tygeln så att hästen går bakom lod. Carl sa alltså TVÄRTOM. Ryttaren har ofta en väldigt lätt och trevlig kontakt när hästen går bakom hand och tror det är bra just för att kontakten är trevlig. Men den är inte ÄRLIG. Det är alltså inte så att hästen dras ner och hålls fast bakom lod (som jag uppfattar en del i tråden) utan hästen hamnar bakom hand och upplevs som lättriden där och därför upptäcker väl inte ryttarna att det är fel lika lätt gissar jag? Utan fortsätter jobba vidare därifrån med känslan av att formen är bra. Inte så konstigt om man ser mycket hästar som både är bakom hand och bakom lod då ju eller hur?
Om jag spinner vidare på mitt sista stycke så gissar jag friskt att anledningen till att inte nacken är högst i GP mfl längre är väl just det att dagens hästar har så mycket gratis och så mycket arbetsvilja att även om hästen inte ger en helt ärlig kontakt så är den helt ridbar och tappar inte bjudningen även om den är lite kort fram/bakom hand/lod. Det går liksom att rida och tävla på jäkligt bra procent TROTS det? Inte tack vare? Det är ju helheten som bedöms.
Säger jag som aldrig i mitt liv ens kommer kunna transportera mig i en samlad gångart