Delvis KL
Jag tror inte att det är alla som faktiskt har gett bettlöst en chans. Det känns snarare som att man tar något bettlöst alternativ, struntar i vilket, sätter sig och rider som man rider på bett och sen konstaterar att det är ett sämre kommunikationsverktyg än bett. Ja det klart, vem hade inte dragit den slutsatsen? Det handlar ju om att lära sig om just den typen man rider på, och det gör man knappast den första gången, eller kanske på lång tid beroende på. För självklart blir det större rörelser och en mer döv häst om du går direkt från bett till bettlöst, bettlöst är ju i regel mycket mildare. Att man då väljer att ta finliret med bett tycker jag tyder starkt på att man inte förstått innebörden av huvudlaget, för då hade man kunnat ta finlir med det också. Huvudsaken är att man förstår att man faktiskt måste rida olika, många kanske ger upp när de ger sig på bettlöst eftersom man bättre behärskar bettet.
Hur som helst, att säga att bettlöst skulle vara ett sämre kommunikationsverktyg tycker jag låter lite okunnigt på den fronten. Det är fortfarande handen som håller i det, och kan en häst känna en fluga på pälsen, skulle det då inte vara handen som håller i det bettlösa som inte främjar en känslig kontakt?
Sen är alla bettlösa olika. Du kan inte rida samma på ett sidepull som på en bosal tex, och att ens försöka skulle redan vara att misslyckas.
Ta reda på tekniken bakom huvudlaget, bett som bettlöst, och rid efter den istället för efter den egna tekniken
Självklart måste man arbeta med tekniken verktyget kräver.
Men vissa verktyg är otroligt mycket sämre som verktyg i sig om man ska göra vissa saker.
Det är ingen slump att man använder de verktyg man gör inom respektive grenar och hur man gör det. Man har olika slutmål.
Oavsett om det är bett, bettlöst eller inget huvudlag man har måste man så klart fundera ut hur det inverkar och hur man som ryttare/människa ska kunna påverka hästen bäst.
Jag tror inte det finns någon rutinerad och verkligt kunnig som bara kastar på något huvudlag med vad som helst på det och förväntar sig att de alla ska fungera lika.
Det är ju enormt många faktorer att ta med i beräkningen.
Men gemensamt för de flesta grenar är ju att man vill rida med kontakt/sträckt tygel då man kommer till samling. Där överger ju de flesta som innan jobbat bettlöst det bettlösa.
Inom de grenar då man inte rider i samling kan man fortsätta bettlöst hela tiden. Där jobbar man med annat.
Men där ska man heller aldrig rida in luft i hästens gångarter. Det gör de heller i stort sett aldrig inom AR. Det skiter sig iom oförmågan att ha kontakt iom stången.. Man är som vanlig dödlig för dålig ryttare för att rida på blank stång. Det tyckte även de stora mästarna som AR-läran bygger på.
Mannen som startade AR har ju ändrat sig väldigt rejält i hur han undervisar och vad han är ute efter för ridning under senaste 10-15 åren. Jag vet inte varför.
Men det är intressant! Och intressant är också att många av de stora namnen som då red i Sverige har slutat med AR. Trots att man fortfarande tycker om de klassiska idealen som läran är skapt av/på.
På tränsbett får man en levande kontakt med hästens mun, tunga och käke. En lösgjord häst släpper ju alla spänningar i tunga och käke. Och tar du i tygeln kommer du då känna hur käken rör sig, följer tygeln. Det kan man aldrig få på bettlöst.
Och så lösgjord vill jag ha hästen.
Då kan man inte sitta och dra den i truten/ha stöd a la tryck. Men bettlöst ger heller inte samma. Lätt kontakt på träns eller kandar tycker jag bäst om.
Och det trots att jag testat bettlösa av alla möjliga typer. Och då så klart enligt hur just den utrustningen inverkar. Det finns människor som är väldigt intresserade av ALLA delar i hästeriet, inte bara det som sker mellan vita staket..
Och det finns väldigt mycket kunskap att hämta bara man rotar nog.
