Varför slutade du med hästar/ridning?

[Vogue]

Min häst fick avlivas och hennes avkomma blev för liten för mig. Har inte ridit ordentligt sedan 2012. Tappade lusten helt, det har varit mycket skönt med en paus. Dock har den smugit sig tillbaka lite, och eventuellt så blir det medryttarhäst.

Vet du hur det går med Storm nu?
Skulle vara roligt att få se henne igen och vad hon gör nu

 

[AraSlei]

Jag sålde min d-ponny efter gymnasiet och sedan var jag medryttare ett tag tills jag tog hem en frieser på foder i ungefär ett år. Jag lämnade tillbaka honom när jag bestämde mig för att flytta till Stockholm och jobba/plugga, och sedan dess har jag varit medryttare något år och annars bara ridit sporadiskt. Skaffade min första hund ett par år efter att jag flyttade till Stockholm och efter det har det blivit hund på heltid i stället.

 

[Tonto]

Vet du hur det går med Storm nu?
Skulle vara roligt att få se henne igen och vad hon gör nu

Hon utbildas och tävlas i dressyr och lite hoppning av en duktig tjej. Sen ska hon komma tillbaka till sin ägare och bli tävlingsponny till ägarens dotter. Tror dom planerar att betäcka med, då ägaren har stuteri/seminstation osv.

 

[Riru]

Trista inackorderingsstall och inga vettiga träningsmöjligheter var grunden till att jag slutade, gjorde att jag tappade lusten helt att ens åka till stallet så det var bara att ge upp och sälja.
Har inte suttit på en häst på 10 år men saknar det jättemycket.

 

[Soffan74]

Slutade med hästar när min älskade gammelman gick bort 2012, 31 år gammal.
Har sedan dess "åkt" på islänning en gång.
Åkt med min kompis och pysslat med hennes häst då och då.
Saknar min gammelman och det dagliga pysslet i stallet, men inte dv stallägare och hästägare...

 

[Rolfan]

Livet förändrades ganska mycket när jag fick barn och vi köpte hus.
Jag kände att jag ville och behövde lägga tid och pengar på andra saker än tidigare.
Intresset hade väl sakta svalnat av en tid innan dess också. Som någon annan skrev, till slut så tog det mer än det gav. Ständigt dåligt samvete, pusslande med tider och ja... stressande. Stallet blev bara ett till Måste varje dag istället för avkoppling.

Idag kan jag känna att jag saknar hästarna ibland, men det är samtidigt skönt att vara hästlös. Mer tid och pengar till annat som känns viktigare just nu.
Om några år kanske det blir en ny häst om saknaden infinner sig på riktigt.

 

[caradan]

Jag slutade rida för att jag blev gravid och efter det så har jag bara ridit sporadiskt för att jag är för tjock.

 

[em-pirre]

Jag var ganska dålig, hade dåligt med pengar och tid samt en kropp som gjorde ont.

Om jag nånsin skaffar häst igen ska jag typ vara miljonär. Jag vill ha bra häst, bra ridmöjligheter, pengarna till bra träning och utrustning samt tiden till allt. Så, not going to happen.

 

[kryddelydd]

En kombination av viktuppgång och få ridmöjligheter utöver ridskola. Jag har svårt för att göra saker i grupp och tycker att det är astrist att harva runt i ridhus eller paddock större delen av tiden, så även om jag inte vore för tung för att känna mig bekväm med att sitta upp så skulle jag inte ta upp ridskoleridning igen.

Jag känner dock att jag saknar hästeriet, så jag har börjat fundera på alternativ som inte innebär ridning. Jag har lite lösa tankar på att gå travkurs om det finns några tillgängliga när min ekonomi är stabilare, så vi får se hur det går med den biten. Att ha egen häst kommer nog aldrig att vara möjligt för mig, pga brist på pengar och tänkbara stallplatser där jag bor...

sportkörning är också väldigt kul!
Men dyrt och krångligt med utrustningen och om man ska åka på träningar och tävlingar.

 

[Tranan]

Barn tid och pengar. därför slutade jag, nu har jag inte börjat för att jag är så tung.

 

[Rie]

Nyfiken på de som slutat helt med hästar/ridning men också de som inte längre har egen. Varför och hur det beslutet känns idag?

Jag började rida 1969, blev hästägare 1976 och har haft 1-2 hästar fram tills för fem år sedan.
Redan flera år tidigare började jag få problem med händerna, att jag inte hade någon inspiration de sista åren och att jag pendlar vilket medför många timmar borta.

Än känns det bra och jag har gjort en hel del som jag inte haft tid/pengar till tidigare.
Jag lovade mig själv att jag inte skulle sitta på en häst på minst ett år och därefter först om jag kände suget.
Blev uppringd av några hästägare som ville ha medryttare men jag avstod.
Än har suget inte kommit tillbaka, och jag gissar att det skulle i så fall kännas konstigt att i så fall sitta på någon annan häst - det lär ju inte kännas som "hemma" i den sadeln och med den hästen.
Det jag kan sakna är snacket med hästkompisarna. Visst kan jag delta, men känner numera varken igen hästar eller ryttarnamn i den utsträckning att jag hänger med i snacket.

 

[Pineapple]

Jag har en funktionsnedsättning som innebär nedsatt motorik och koordination, samt ganska kraftiga perceptionsproblem, så jag slutade när jag kände att jag inte kom längre i min utveckling som ryttare. Jag lärde mig de mest basala grunderna, men när det kom till sådant som kräver lite mera känsla så tog det stopp, för den känslan hade inte jag. Jag kämpade och tragglade länge, men när jag kom upp i tonåren blev det för jobbigt att se alla andra utvecklas medan jag stannade kvar på samma nivå. Så jag slutade, och idag är jag glad för det, för istället för att fortsätta traggla med något som var fruktansvärt svårt och energikrävande så började jag ta tillvara på mina styrkor genom att ägna mig åt andra intressen. Jag fick en mycket roligare fritid och en bättre självkänsla.

Sedan ett antal år tillbaka rider jag faktiskt igen och tycker att det är roligt, men jag ägnar mig bara åt lättare motionsridning. Intresset är inte alls på samma nivå som förut. Intresset för aktiv dressyr- och hoppträning är dock obefintligt. Den typen av träning är ingenting jag saknar, och jag har inga planer på att återuppta den.

 

[Sonic76]

Tog bort min sista häst bara nån månad innan pappa dog
Sen tappade jag lusten
Så mycket elände och skit har hänt i mitt liv att jag aldrig mer kommer orka en häst

 

[miumiu]

Jag har inte slutat rida men sålde nyligen min häst. Av många olika anledningar. Tid, pengar och allmänt dåligt mående gjorde det ohållbart. Fick en hjärnskakning förra året och i samband med det drabbades jag av hjärntrötthet. Migrän som slår ut mig i dagar osv. Svårt med minnet.

Dessutom har jag en liten son som behöver mig och precis har börjat rida lite själv, och jag känner att vi i framtiden kanske kan skaffa en ponny tillsammans. Tills dess rider vi på annat håll, han på ridskola och jag med ibland, på kompisars hästar. Överväger nu att skaffa medishäst och ska faktiskt provrida en, så vi får se hur det går.

 

[escodobe]

Jag har aldrig haft egen häst utan att ridit på ridskola med perioder av medryttari/hyrhäst några dagar i veckan.

Jag slutade för två år sedan, några år efter att min favorit dog. Jag kom till stadiet där jag var trött på att inte ha en egen häst.
Det var inte roligt att rida andras, jag ville ha en egen men jag hade inte möjlighet då.

Jag började dyka, och har aldrig fastnat för något så mycket sedan jag såg en häst för första gången typ.

 

[Lager]

Nyfiken på de som slutat helt med hästar/ridning men också de som inte längre har egen. Varför och hur det beslutet känns idag?
Även er som funderar på att sluta?

Fick avliva mitt gamla halvblod pga skada, det var cirkus två år sen nu. Har inte köpt nån ny häst, men ridit lite sporadiskt på vänners hästar, nån lektion för min gamla tränare, varit på ridresor, lite sånt.

Orsaken till att jag inte köpt nån ny är delvis ekonomi, och delvis tiden. Jag arbetar heltid och pluggar 50% samtidigt. Bor centralt utan bil, så utöver kostnaden och själva hästtiden i stallet skulle jag få all transporttid t/r.

Saknar det helt klart, både ridningen och gemenskapen. Får se om jag tar upp det igen längre fram, men jag planerar inte att köpa nån ny häst de kommande åren, utan det blir nog som medryttare i så fall.

 

[Raderad medlem 142658]

Efter mycket övervägande fram och tillbaka beslutade jag att att det var bäst för min ponny att få vandra vidare mot de evigt gröna ängarna hösten 2016.

Svår situation med en ponny med insulinresistens, artros som inte svarade bra på behandling och att jag samtidigt blivit för tung för att rida. Hon behövde motioneras kontinuerligt för att inte bli överviktig men med restriktioner för artrosen. Hon verkade tillslut tröttna på de promenader och den tömkörning jag kunde erbjuda och jag kände inte längre igen min ponny Hon kunde relaterat till IR inte enbart gå som hagprydnad och med våra förutsättningar flockades inte medryttare runt oss...

Vi fick 10 jättefina år tillsammans och jag tänker på henne och saknar henne dagligen

Nu har jag varken tid eller pengar för att ha häst men saknar det något enormt!

 

[Derivata]

Jag började mitt vuxenliv med att försöka försörja mig själv och en häst på flera olika deltidsjobb. Tillslut insåg jag att det inte var hållbart, ångesten för att inte kunna betala räkningar och insikten om att jag aldrig skulle få råd att stå i stall med träningsmöjligheter och kunna tävla fick mig att sälja min själsfrände och istället börja plugga. Hade tänkt bli medryttare men pausen blev lång.

Hade i några omgångar någon häst som stod för försäljning hos mig. Men under tio år var det väldigt spoaradiskt. Sedan en dag såg jag en lapp i affären om drop in ridning på ridskolan närmast mig. Kände en längtan och packade fram mina gamla ridkläder. Hamnade så småningom in en specialgrupp för dressyr och red i den ca fem år innan livet kom i mellan igen. Jag reser mycket i jobbet så jag missade allt fler lektioner samt att min favorit pensionerades. Jag saknar dock det sociala i vår ridgrupp. Men har i dagläget inte sug eller arbets- eller familjesituation som möjliggör ytterligare en omstart.

Säger som @em-pirre skulle jag börja om igen med egna hästar skulle jag vara multimiljonär och det känns väldigt långt borta.

Är dolt fortfarande väldigt intresserad av sporten och hänger med. Följer väldig många hästmänniskor på sociala media etc.

 

[chiiliacanth]

Slutade i övre tonåren efter många år på ridskola, hyrhästar, sommarhästar och stalljobb. Tappade helt enkelt intresset, mycket pga första pojkvännen o "hitta mig själv"-tiden. Sen flyttade jag från hemstaden i södra sverige till Stockholm, där det var alldeles för dyrt att rida med mitt deltidsjobb...
Nu när jag har ekonomin är jag igång med hästarna igen Så glad för det, och även om det kostar - så ser jag det som en investering, för hälsan och livet. Jag har inget gymkort o lägger inte så mycket pengar på shopping av sånt jag inte behöver utan prioriterar att va i stallet och det håller igång mig fysiskt och lugnar mig mentalt. Kommer nog aldrig sluta igen, så länge jag har hälsan kvar.

 

[Nepenthe]

Tog bort min sista häst bara nån månad innan pappa dog
Sen tappade jag lusten
Så mycket elände och skit har hänt i mitt liv att jag aldrig mer kommer orka en häst

Beklagar