Hästmänniskans hjärnspöken!

[hamilton1]

Mitt hjärnspöke är helt klart barn kring hästar. När jag var i tonåren blev en flicka i stallet sparkad av min (bakskygga) ungponny när hon kom springande bakom honom medan jag ledde. Det var fruktansvärt, allt gick bra vid det tillfället och flickan fick bara ett jack i kinden (ponnyn oskodd) men det är en upplevelse som jag aldrig vill vara med om igen.
Tycker också att det är obehagligt när föräldrar inte har koll på sina (små) barn i stallet och, precis som hästarna, kan barnen bete sig oberäkneligt. Har t.ex. varit med om att hitta en tvååring inne i ovan nämnda ponnys hage, för föräldrarna hade inte koll. Ponnyn är numera rädd för barn och sprang åt andra hållet, men tänk så illa det kunnat gå.
Med det sagt är jag inte emot barn i stallmiljö men de måste förstå vad som gäller och ha en vuxen som har koll när de vistas kring hästarna... Jag har inga egna barn och kanske är min rädsla obefogad, men så är det.

 

[Kajsalisa]

Jag är normalt väldigt chill och tar det mesta med en klackspark men det är en sak som jag tycker är obehagligt. Jag har många unghästar och det är inte ovanligt att de ibland kan plötsligt bli rädda för ngt som de ser för första gången på uteritt. Min fasa är att då de ska backa ner i ett djupt dike, få panik, stegra sig och slå över. Jag vill inte dö eller blir skadad och min fasa över detta är just för jag en gång fick en häst över mig på det sättet.

Jag har ridit rakt ner i ett dike faktiskt så pass att jag bara kunde kliva av och ställa mig på marken. Det var riktigt otäckt men hästen klarade sig mot alla odds utan minsta skråma och kunde ta sig upp en bit längre fram.

 

[Kajsalisa]

Det här har jag också gjort (stegrat, backat ner i dike och slagit över) och håller med om att det är obehagligt när hästen börjar backa sådär ute på vägarna. En av få gånger jag brukade använda spö. Här har de grävt nya diken där vi oftast rider vilket gör det lite mer otäckt.. innan fanns dikena knappt vid den vägen.

Jag med! Köpte ett par Ophena och nu är den rädslan typ borta

Jag har både ridit ner i ett dike och backat rakt in i ett elstaket med en unghäst vars reaktion var en bockning jag aldrig upplevt tidigare jag fick mitt livs hjärnskakning och låg och spydde i ett dygn.

Rider aldrig unghäst nu som vuxen.

Trots det är jag inte rädd varken för diken eller staket utan att hästen ska snubbla och gå omkull det är där mitt hjärnspöke sitter trots att risken egentligen är rätt liten, tror jag åtminstone?