Varför slutade du med hästar/ridning?

[Nepenthe]

Nyfiken på de som slutat helt med hästar/ridning men också de som inte längre har egen. Varför och hur det beslutet känns idag?
Även er som funderar på att sluta?

 

[Monkie]

Nyfiken på de som slutat helt med hästar/ridning men också de som inte längre har egen. Varför och hur det beslutet känns idag?
Även er som funderar på att sluta?

Jag hade inte råd och tid. Alltid dåligt samvete. Jag har istället kunnat köpa hus och syssla med annat jag tycker är kul, träna, cykla, hemmet. Visst saknar jag hästar ibland och skulle nog kunna tänka mig att ha egen igen, när barnen är vuxna och utflugna och ekonomin är bättre.
För mig var det inte längre värt att lägga all fritid och alla pengar på bara hästen.

 

[Enya]

Jag slutade rida 2012 när min vikt ökade. Det var en bra ursäkt då min favoritsysselsättning till häst ändå var att skritta. Jag slutade med hästar 2014 då min häst fick avlivas efter en tids sjukdom.
Det var jobbigt att ha häst och samtidigt vara ensamstående mamma, ha hundar, inte ha körkort och beroende av hjälp av mamma för att kunna ta mig dit och för barnpassning, så det har funnits mycket dåligt samvete genom åren.
Men jag har inte klappat en häst eller sett någon häst på nära håll sedan sommaren 2014 och det är oerhört sorgligt. Jag saknar att ha häst och vad det gav. Jag saknar inte det dåliga samvetet och stressen dock.

I dag har jag inte råd. Jag önskar jag hade, för då hade jag givit det ett försök igen. Man behöver faktiskt inte rida.

 

[kamomillo]

Min pappa dog -17 och då insåg jag att jag behövde frihet att kunna åka till mamma oftare.
Den enda hästvakt jag hade var en 13 årig tjej, och hennes mamma, och jag känner att jag inte kan förlita mej på den familjen för att kunna ha häst.
De var mycket roligare när vi var många i byn som hade häst, och kunde hjälpas åt.
Nu var jag ensam med mina 2, och när ponnyn dog av fång, kände jag att de fick vara nog.
Jag saknar inte ridningen, men jag saknar pysslet och anledningen att vara ute. Nu blir det mest hundpromenader, och annars är jag inne. Det är synd.
Men jag tar alla chanser till att få pyssla i stall, och senast nu i helgen var jag hos en vän och gjorde en hage, och mockade.

* Jenny *

 

[TheRedLightning]

Varför och hur det beslutet känns idag?

Jag hade egen häst, men fick ta bort henne maj förra året pga en skada som inte läkte. Det var en befrielse att inte längre ha egen häst (med tanke på att min ekonomi inte var den bästa just då, plus alla veterinärräkningar som sköt i höjden), hade uppehåll från allt var ridning och hästar heter tills Januari i år, då började jag på ridskola igen (saknade ridningen). Tror inte jag kommer kunna sluta helt med hästar, i nuläget är ingen ny egen häst aktuell, men kanske i framtiden återstår att se.

 

[Springer]

Red på ridskolor, varken tid eller pengar fanns för annat alternativ. Ensamstående mamma, hundar och katter.
Slutade på den ena då den duktiga, trevliga och roliga ridläraren försvann och ersattes av en som inte alls kunde jämföras med den första.
Slutade sedan på den andra p.g.a. tråkiga attityder.
Därefter har jag fått nöja mig med häst på TV .

 

[Raderad medlem 120709]

En kombination av viktuppgång och få ridmöjligheter utöver ridskola. Jag har svårt för att göra saker i grupp och tycker att det är astrist att harva runt i ridhus eller paddock större delen av tiden, så även om jag inte vore för tung för att känna mig bekväm med att sitta upp så skulle jag inte ta upp ridskoleridning igen.

Jag känner dock att jag saknar hästeriet, så jag har börjat fundera på alternativ som inte innebär ridning. Jag har lite lösa tankar på att gå travkurs om det finns några tillgängliga när min ekonomi är stabilare, så vi får se hur det går med den biten. Att ha egen häst kommer nog aldrig att vara möjligt för mig, pga brist på pengar och tänkbara stallplatser där jag bor...

 

[Nepenthe]

Tack för era svar!

Jag analyserar mitt eget driv i att ha häst och längtan är stor och drömmarna finns.
Men att inte hitta stall jag trivs i är ett stort problem.
Jag lever kvar i mitt första hästägande år då vi var ett kompisgäng i samma stall. Alla hjälptes åt och hästarnas välmående gick alltid först.

Nu känner jag att jag inte hittar det där igen.
De är nog inte bara stallen utan såklart nått som ligger hos mig själv.

 

[Nepenthe]

Jag hade inte råd och tid. Alltid dåligt samvete. Jag har istället kunnat köpa hus och syssla med annat jag tycker är kul, träna, cykla, hemmet. Visst saknar jag hästar ibland och skulle nog kunna tänka mig att ha egen igen, när barnen är vuxna och utflugna och ekonomin är bättre.
För mig var det inte längre värt att lägga all fritid och alla pengar på bara hästen.

Jag har råd nu men dåligt med tid. Mycket dåligt samvete också tyvärr.

 

[Nepenthe]

Min pappa dog -17 och då insåg jag att jag behövde frihet att kunna åka till mamma oftare.
Den enda hästvakt jag hade var en 13 årig tjej, och hennes mamma, och jag känner att jag inte kan förlita mej på den familjen för att kunna ha häst.
De var mycket roligare när vi var många i byn som hade häst, och kunde hjälpas åt.
Nu var jag ensam med mina 2, och när ponnyn dog av fång, kände jag att de fick vara nog.
Jag saknar inte ridningen, men jag saknar pysslet och anledningen att vara ute. Nu blir det mest hundpromenader, och annars är jag inne. Det är synd.
Men jag tar alla chanser till att få pyssla i stall, och senast nu i helgen var jag hos en vän och gjorde en hage, och mockade.

* Jenny *

Jag beklagar

 

[kamomillo]

Jag beklagar

Tack!

 

[Kivina]

Nyfiken på de som slutat helt med hästar/ridning men också de som inte längre har egen. Varför och hur det beslutet känns idag?
Även er som funderar på att sluta?

Jag sålde min egen häst i mars -07. Tanken var att sälja och köpa en unghäst med större kapacitet. Var med om en ridolycka under våren -07, skadade nacken och hade problem att ha hjälm på huvudet längre stunder. Bestämde mig för att låta kroppen läka i lugn och ro och köpa häst senare. Sen började jag plugga och det blev inget hästköp. Var medryttare och halvfodervärd under några år. 2011 köpte jag hund och sen dess har jag bara ridit sporadiskt. Jag kan sakna att få rida ett ordentligt dressyrpass ibland, och ibland saknar jag känslan av att galoppera i skogen. Men överlag ångrar jag inte beslutet att byta till hund. Kanske att jag börjar rida på ridskola igen om lusten faller på..

 

[Araminta]

Jag slutade rida första gången när jag var drygt 18. Ridskolan var dålig (men den var ett socialt nav) och jag kände en enorm skam över att jag inte var en bättre ryttare. Jag fortsatte dock med hästar ett par åt till, som skötare till ett dressyrekipage, jag lärde mig tömköra och provade på trav. Det tog slut när jag flyttade utomlands.

Sen dess har jag tagit upp ridningen igen vid ett par tillfällen. Jag red på ridskola under tre terminer som student, innan jag prestationsångesten och känslan av att sitta fast slog till igen. Senast i vintras testade jag igen då jag hittade ett stall där jag kunde komma undan grupplektionerna. Det funkade mycket bättre för prestationsångesten och känslan av utveckling. Tyvärr blev resväg och kostnad snabbt för mycket och jag insåg att jag prioriterade annat.

Jag saknar hästarna till och från. Inte minst för att ridning är en av få motionsformer jag gillar. Men till dess att jag hittar en lösning som fungerar både praktiskt och utvecklings-/prestationsmässigt så får det vara.

 

[Lindon]

Det tog mer än det gav. Sen skapade det en ångest hos mig - alltid var nån sjuk, hur ska vi ha råd m.m. Kan ångra idag att vi satsade så mycket pengar på hästarna. Hade annars kunnat ha nytt hus och inte gammalt hus med nybyggt stall som nu mer är tomt. Men gjort är gjort. Roligt hade vi nog ibland fast det var mycket sorg och hårt jobb!

Saknar vikten från den tiden dock!

 

[Hedblomster]

Dåligt med pengar och tid och tyckte inte det var roligt längre när det var så kämpigt. Det blev ett måste bara. Ska börja rida på ridskola igen nu dock. Men egen häst går inte, för mycket i mitt liv som inte skulle fungera med det ansvaret.

 

[Nepenthe]

Det tog mer än det gav. Sen skapade det en ångest hos mig - alltid var nån sjuk, hur ska vi ha råd m.m. Kan ångra idag att vi satsade så mycket pengar på hästarna. Hade annars kunnat ha nytt hus och inte gammalt hus med nybyggt stall som nu mer är tomt. Men gjort är gjort. Roligt hade vi nog ibland fast det var mycket sorg och hårt jobb!

Saknar vikten från den tiden dock!

Så har det varit med de senaste hästarna. Tagit mer än det ger.. det är som luften gått ur mig och jag jobbar mer nu. Har kämpat för ett bra jobb med högre lön pga hästintresset men det känns inte lika kul längre..

 

[clusia]

Jag sålde min häst hösten -16. Jag var gravid och insåg att jag inte tyckte det var värt varken tiden eller pengarna en häst tar. Det var faktiskt en befrielse. Har andra intressen så saknar inte hästarna allas mer än att det är kul att kolla på tävlingar i min gren ibland. Om jag någon gång känner att vi har pengar över kanske jag köper en ponny till min dotter.

 

[Cambrie]

Fick barn vilket ledde till lätt framfall vilket gör det förbannat obehagligt att rida. Dessutom dåligt med tid och ett svalkande intresse. Det var väl i alla fall nio år sedan. Har inte saknar det så mycket men dottern är intresserad så vi köpte en b-ponny som är världens klippa och som jag älskar. Provade att rida på ridskola en termin igen men sett inte min grej helt enkelt. Jag älskar pysslet men det får jag från dotterns ponny. Tycker det är kul att köra så det blir nästa sak, vi ska iväg på körkurs snart. Och jag tar gärna långa turer i skogen men det lånar jag en häst i dotterns stall till. Det räcker långt. Men när jag kommer hem från nästa utlandsvistelse blir det nog en D-ponny som vi båda kan rida. Drömmen är ju att rida långritt med dottern och sova i tält nästa år.

 

[alazzi]

Som ensamstående mamma med timjobb finns det helt enkelt varken tid eller pengar för att ha häst. Jag provred en häst i gamla stallet men blev avkastad och bröt en arm och sen dess har jag inte ridit.

Som mitt liv ser ut idag kan jag inte ens ha en medryttarhäst. Jag jobbar 06.00-19.30 5 dagar i veckan. Visst har jag pauser men chefen kan ringa när som helst och ha jobb så jag är inte ledig att göra vad jag vill. Har ständigt jour även på "ledig" tid.

Så här års saknar jag hästarna. Pysslet och ridningen. Hela mitt sociala liv var i stallet. Vi var alltid några som tog en öl och satt och umgicks efter ridningen.

 

[Lindon]

Så har det varit med de senaste hästarna. Tagit mer än det ger.. det är som luften gått ur mig och jag jobbar mer nu. Har kämpat för ett bra jobb med högre lön pga hästintresset men det känns inte lika kul längre..

Nu med ett barn i huset skulle jag jämt ha dåligt samvete över hästarna. Skaffade hund i stället, mycket jobb det med men på ett helt annat sätt. Konstigt nog kom faktiskt ångest med på köpet med hunden. Fast den nog såklart visade sig ha allergi...