Jag hade vandrat runt mycket bland olika hästraser innan jag för gott fastnade för islandshästen. Mest halvblod, men jag har under åren ägt en massa hästar av många olika andra raser också. Bla. en arab, en nordsvensk, några fjordingar och NF, flera Welsh, russ, exmoore och ett gäng skettisar.
Araben var härlig, men nånting fattades. Ena fjordingen jag hade var kanon och så allround som en häst kan bli, men nånting fattades ändå. När jag ramlade över min lilla exmoore som var het och pigg tyckte jag att nu, nu hade jag hittat en härlig häst, men nånting fattades ändå. Så köpte jag av en slump en islandshäst 1978 och då var det inte längre något som fattades. Alla egenskaper jag ville ha i en häst hittade jag äntligen i en och samma individ.
Gjorde visserligen ett försök med halvblod igen när jag flyttade till skåne för 16 år sedan. Hade 4 st och visade hingst på Flyinge t.o.m. men efter några år insåg jag att det var enbart islandshästar
jag ville hålla på med.
Jag tycker att jag har lite att jämföra med. Förutom att jag älskar islandshästen och alla dess egenskaper inkl gångarterna förståss, måste jag säga att livet med att uppfostra och hantera hästar har blivit betydligt behagligare med islandshästarna jämfört med halvbloden. Sen må "halvblodsfolket" säga vad de vill
Jag har ju själv tillhört dem.
