What?Och jag blev superfrälst när jag läste Stephan Mendel-Enck - och höggradigt besviken när han flera år senare i en intervju sa att han inte riktigt hade menat det han skrev, han ville spetsa till åsikterna för att få uppmärksamhet.![]()
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
What?Och jag blev superfrälst när jag läste Stephan Mendel-Enck - och höggradigt besviken när han flera år senare i en intervju sa att han inte riktigt hade menat det han skrev, han ville spetsa till åsikterna för att få uppmärksamhet.![]()
Jepp. Stackars gräsklippareHar du sett den här?
Det där är ju dock något som du själv har tolkat in och inte något som faktiskt har skrivits. Jag tycker faktiskt att det är fräckt av dig att förvränga folks ord på det sättet.Fast jag skrivit gång på gång hur rädd jag var och hur farlig jag uppfattade att situationen var. Ja jag var lite vag i början men det var för att jag aldrig i hela mitt liv trodde att min rädsla skulle bli så ifrågasatt. "Du var inte tillräckligt rädd", "Det räknas inte eftersom du inte blev slagen" osv.
Detta har upprepats typ tio femton gånger nu av olika användare, tror vi vet TT vi tycker olik om händelsenDet där är ju dock något som du själv har tolkat in och inte något som faktiskt har skrivits. Jag tycker faktiskt att det är fräckt av dig att förvränga folks ord på det sättet.
Vi i tråden har bara haft din skriftliga version här att gå på. Där skrev du att två män närmade sig dig och sa hej. Att du upplevde situationen som hotfull har inte gått någon förlorad, tro mig. Personligen har jag dock lite svårt att föreställa mig hur den beskrivna situationen otvetydigt indikerade att männen hade ont uppsåt.
Dina argument för att hunden agerade rätt är 1. Du kände dig rädd, alltså var hotet reellt samt 2. Hunden agerade, alltså visste den att hotet var reellt. Jag tycker inte att dessa argument på något sätt är tillräckliga för att rättfärdiga en hundattack. Speciellt punkt 2, att hundens agerande i sig bevisar att hunden agerade rätt är ett argument som jag tycker är tämligen märkligt. Det är som ett cirkelargument som blir väldigt svårt att bemöta. Det finns så många faktorer som kan påverka en levande varelses sinnesstämning och agerande att jag inte kan ställa bortom rimlig tvivel att hunden VISSTE att det förelåg ett reellt hot.
Det är väldigt tråkigt att du uppfattar det som att folk förringar din upplevelse. Efter att ha läst tråden har nämligen jag en annan uppfattning; att folk ställer sig frågande till att mattes magkänsla - hur rätt den än må vara - som ensam faktor rättfärdigar att hunden går till attack. Det är ingen som förnekar att situationen var otäck, och personligen förnekar jag inte ens att männen faktiskt hade ont uppsåt. Trots det så krävs det mer av männen än vad du har beskrivit här för att de ska förtjäna en hundattack, anser jag.
Jag tycker att det är tråkigt och onödigt om TT mår dåligt på grund av missförstånd så jag ville göra en ansträngning att reda ut det. Kunde inte heller låta bli att påpeka att jag tycker det är tämligen oförskämt att vrida orden på det sättet hen har gjort. Håller dock med om att det mesta redan har blivit sagt och att vi kanske inte kommer längre nu.Detta har upprepats typ tio femton gånger nu av olika användare, tror vi vet TT vi tycker olik om händelsen![]()
Min hund hade med nöje fått hugga om en okänd man lägger en hand på mig utan att jag vill det, även om om farlig man bara närmade sig.Om vi ponerar att två okända män närmar sig mig och jag blir rädd, hur bör då min hund aggera för att inte gå över gränsen?
I första hand ska den inte göra något alls mer än att iaktaga.
Om nämandet fortsätter så de kommer så pass nära att de börjar inkräkta på den privata sfär som vi alla har...ca 2 m kanske med en främling...och jag känner spänningen i situationen öka: Där får hunden ställa sig i mellan och ge ljud och signalera med kroppsspråk. Den ska dock stå kvar och absolut inte aggera på egen hand. I skydd kallar vi detta "bevakning".
Här ber man givetvis mötande att backa undan och förklarar att hunden och jag behöver space.
Skulle personen här ändå närma sig och lägga en hand på mig...då först är det ok att hunden växlar upp bevakningen med att tex hoppar upp på mötande. Den får fortfarande inte hugga. Om mötande börjar dra i mig får hunden bli hur förbannad den vill.
Det är alltså många steg från ett hej till att hunden får aggera.
Oavsett så ska givetvis hunden vara under kontroll och avbryta direkt jag säger till.
Då lär du få problem med lagen. Och hålla ordning på hunden i vardagen.Min hund hade med nöje fått hugga om en okänd man lägger en hand på mig utan att jag vill det, även om om farlig man bara närmade sig.
Likadant om någon skulle göra inbrott här, skulle ta alla anmälningar i världen. Hugger hunden hade jag gett den en köttbulletårt I BELÖNING.
Precis.Då lär du få problem med lagen.
Vi i tråden har bara haft din skriftliga version här att gå på. Där skrev du att två män närmade sig dig och sa hej. Att du upplevde situationen som hotfull har inte gått någon förlorad, tro mig. Personligen har jag dock lite svårt att föreställa mig hur den beskrivna situationen otvetydigt indikerade att männen hade ont uppsåt.
/.../Det är väldigt tråkigt att du uppfattar det som att folk förringar din upplevelse.
Nu pratar jag om män som skulle gå på mig mitt i natten och inbrottstjuvar, inte vardagsmänniskorDå lär du få problem med lagen. Och hålla ordning på hunden i vardagen.
Hur ofta har man inte blivit överrumplad och hajat till när en granne dykt upp runt en knut på promenaden, ett barn rusat ut från en buske eller en bekant hejdat en på gatan med att lägga en hand på en?
Och har du dessutom barn hemma som leker och dyker upp som gubben i lådan (sonen här hade en period när det var skitkul att hoppa fram och skrämmas) ja då är det jäkligt illa med en hund som hugger först.
Det var som sagt så händelsen beskrevs; att två män kom fram och sa hej men att sättet de gjorde det på upplevdes som hotfullt. Jag har försökt föreställa mig situationen men har inte lyckats få det till att deras onda uppsåt är uppenbart. Däremot kan jag mycket väl tänka mig att de närmade sig på ett sätt som var obehagligt, och jag kan även mycket väl förstå att man blir rädd i ett sådant läge. Jag ifrågasätter inte att situationen var obehaglig, jag tycker inte att det var fel att bli rädd i den situationen och jag förnekar inte att männen kan ha haft ont uppsåt - det jag däremot ifrågasätter är hundens agerande, som jag inte tycker var riktigt rättfärdigat. Jag misstor inte att man blir skiträdd i ett sådant läge och att ton och kroppsspråk kan tolkas hotfullt! Det har jag heller aldrig sagt, och det har inte varit min mening att antyda något sådant heller. Jag förstår att det är känsligt att prata om däremot, så jag har viss förståelse för reaktionen som blev.Jag har läst hela tråden och tycker nog det är ett himla tråkigt beteende som uppvisas här när vi samtidigt har en tråd på Vuxen om miljön här på Buke. Det får mig nästan att vilja radera mina inlägg.
Hursomhelst, du tycker det är tråkigt att Tora känner att hennes upplevse blir förringad, samtidigt som du förringar den själv genom att nedgradera händelsen till "två män kom och sa hej" och att du "personligen" har svårt att se att de hade ont uppsåt. Klart du har svårt att se det, du var ju inte där?Jag ser ingen anledning att misstro att man kan bli skiträdd av ett sådant läge, beroende på ton, kroppspråk etc. Håller med @fejt om att män har ett jävla stort ansvar på sig om de väljer att kontakta en ensam kvinna mitt i natten. Är man två hade t ex inte båda behövt gå fram om man ville fråga om riktningen eller låna en mobiltelefon.
Så måste ju ett ansvarsfullt hundägande se ut.Båda hundarna hanteras efter vad de potentiellt skulle kunna göra. De bevakas konstant och hålls mkt väl fostrade.
Jag tillhör dem som inte tycker att män ska undvika kvinnor på natten. Jag ser många anledningar till att två män närmar en kvinna utan ont uppsåt, och jag tycker faktiskt att det är löjligt att kräva av män att de ska behöva vandra till nästa by fram till gryningen (som någon tyckte tidigare i tråden) istället för att kunna fråga första bästa människa om hjälp - ifall den människan råkar vara kvinna. Jag anser istället att det bäste vore om könen lär sig umgås jämställt och behandla varandra som medmänniskor i första hand. Jag vill inte att de män jag möter antar att jag är rädd för dem. Det här verkar vi dock ha olika åsikter om och är kanske något som bör diskuteras i en egen tråd.
Jag tycker inte att de ska behöva ha "sjukt stort" ansvar, eller så förstår jag kanske inte vad som menas med "sjukt stort" ansvar. Jag vill bli bemött som en människa, och jag vill inte att män ska utgå ifrån att jag är rädd för dem. Jag tycker att både män och kvinnor ska behandla varandra respektfullt och artigt när de frågar varandra om hjälp mitt i natten. (Om jag uttrycker mig konstigt är det nog för att jag inte riktigt förstår hur du menar, ber om ursäkt!)Jag har inte uttryckt att de ska undvika att kontakta kvinnor på natten - bara att de har ett sjukt stort ansvar när de väljer att göra det.
Så måste ju ett ansvarsfullt hundägande se ut.
Nu pratar jag om män som skulle gå på mig mitt i natten och inbrottstjuvar, inte vardagsmänniskor
Tyvärr har jag ingen hund som skulle kunna försvara mig, men hade jag trivts med en sån i vardagen också hade jag haft en sån.
Jag gjorde ett litet försök men misslyckades. Jag minns tyvärr inte alls var jag läste det. Men det var nog i samband med att han släppte sin nästa bok, för jag minns att jag tänkte att han tog udden av det han sagt för att inte orsaka negativa reaktioner, nu när han ville sälja en ny bok. Bland det farligaste man kan göra är nämligen att kritisera mansrollen ...What?![]()
![]()
Går det att hitta den intervjun någonstans?