Varför hindrade inte golden retrievern knivattacken?

[Och_Aye]

Men seriöst, raggställen? Nätdejting? Om en man, nej två, öppnar munnen till dig så räknar du med att de raggar?

Holy crap

Efter @Blandrastik s tråd tänker jag nog att det är säkrast att utgå från det.

 

[mandalaki]

Efter @Blandrastik s tråd tänker jag nog att det är säkrast att utgå från det.

 

[fejt]

Alla har mobiler på sig. De behöver inte gå fram till en ensam kvinna klockan tre på natten. Det var vuxna män - de klarar sig. Är det nåt de vill veta kan de ringa, googla eller vänta tills det ljusnar. Det vore annat om det var småbarn som gått vilse.

Jag är inte tillräckligt insatt i hur en harmonisk hund ska bete sig i en situation som ts beskriver och därför har jag inget att säga om det.
Därmot håller jag verkligen med om den här synpunkten. Män ska inte gå fram till främmande kvinnor i mörkret (om de inte behöver akut hjälp naturligtvis) och om de trots allt gör det ska de vara oerhört försiktiga med hur de beter sig. Det finns inte en enda man eller kvinna i min bekantskapskrets som inte håller med om det. I alla fall inte bland dem som kallar sig feminister.

 

[Milosari]

Nu kanske jag är lite bortkopplad med tanke på att jag suttit och nickat mig igenom tråden Men vad i ett mh eller BPH skulle påvisa om hunden har förarförsvar i sig? 

Spökena på MH och närmande person på BPH. Mer än så testas inte hunden.

 

[SiZo]

Jag förstår faktiskt inte.

Hur mkt tydligare signal tycker ni att @Tora ska ge sin hund innan den får försvara henne?

För det verkar vara där ni har hakat upp er, att hunden tog saken i egna händer. Medans jag inte tycker att det är fallet. Hur mkt tydligare ska Tora behöva vara för att det ska vara ok för hunden att försvara henne?

Vi pratar alltså om en hund som INTE är skyddstränad och inte har ett kommando för att försvara/anfalla/skydda/gå till attack.

Tora säger själv att hon var helt förstelnad av skräck. Hur mkt tydligare ska hon behöva bli??
Vad kunde hon ha gjort i den situationen som hade gjort det ok för hunden (för er) att agera som den gjorde?

Jag tycker att ni nedvärderar hundens förmåga att läsa av människor. Hundar är experter på att läsa av oss och iomed att denna hund är 11 år och aldrig någonsin gjort något liknande, ens när Tora har varit lite osäker och nervös får en ju att anta att denna situation var något speciellt.

När hunden dessutom inte gjorde mer än att skrämma personerna så visar det ju att hunden verkligen hade huvudet påkopplat.

 

[mandalaki]

Jag är inte tillräckligt insatt i hur en harmonisk hund ska bete sig i en situation som ts beskriver och därför har jag inget att säga om det.
Därmot håller jag verkligen med om den här synpunkten. Män ska inte gå fram till främmande kvinnor i mörkret (om de inte behöver akut hjälp naturligtvis) och om de trots allt gör det ska de vara oerhört försiktiga med hur de beter sig. Det finns inte en enda man eller kvinna i min bekantskapskrets som inte håller med om det. I alla fall inte bland dem som kallar sig feminister.

Men det ifrågasätter i vart fall inte jag. Jag skulle förmodligen också bli rädd i en sådan situation, kanske t o m tacksam mot hunden. Just då.

Men att långt senare fortfarande vara så tacksam mot hunden att man skriver om det i berömmande ordalag - då blir jag betydligt mer tveksam. Reflektionen efteråt för mig borde snarare ha varit Shit, hur lyckat var det där egentligen ...

 

[Milosari]

Jag tycker det är fullt rimligt, normalt och önskvärt att hunden reagerar på förarens känsloläge med höjd beredskap. Den får gärna lägga all fokus på den som närmar sig och vara beredd i kroppen. Hunden kan mycket väl säga "hit men inte längre" utan att den som närmar sig blir skadad. Men sedan är det viktigt att hunden har så pass bra nerver att den inte går till angrepp före främlingen.

En hund som helt skiter i sin förares känsloläge är nog rätt svårpåverkad överlag. En sådan hund vill i alla fall inte jag äga/träna.

 

[fejt]

Men det ifrågasätter i vart fall inte jag. Jag skulle förmodligen också bli rädd i en sådan situation, kanske t o m tacksam mot hunden. Just då.

Jag skulle också vara väldigt tacksam och älska min hund ännu mer!
Om det skulle vara en ihållande känsla eller inte hoppas jag att jag aldrig får reda på. I tråden verkar kunniga hundmänniskor tycka olika. Jag är som vanligt förvirrad

 

[Hedinn]

Nu har jag bara läst första och sista sidorna i tråden, men mycket som skrevs i början får mig att tänka på att man behöver skilja på att försvara/skydda och gå till attack. Det förstnämnda gör nog de flesta hundar, vilket mycket väl kan hålla räddningspersonal, hundrädda eller spontaninfallsförövare på distans. Att de skyddar betyder inte att de kommer ta steget över till att attackera, det är det nog få som gör, vilket gör att en målmedveten, beväpnad förövare troligtvis klarar sig undan de flesta hundar.

 

[mandalaki]

Jag skulle också vara väldigt tacksam och älska min hund ännu mer!
Om det skulle vara en ihållande känsla eller inte hoppas jag att jag aldrig får reda på. I tråden verkar kunniga hundmänniskor tycka olika. Jag är som vanligt förvirrad

Jag har det som princip för mig själv - att försöka reflektera över mina rädslor istället för att agera på dem. Åtminstone i efterhand.

 

[fejt]

Jag har det som princip för mig själv - att försöka reflektera över mina rädslor istället för att agera på dem. Åtminstone i efterhand.

Jo, jag försöker nog också konfrontera mina rädslor (om det är så du menar) och ofta upplever jag att det hjälper. Däremot tycker jag inte att det är så intressant för andra hur jag själv gör. Utom för mina barn eftersom jag gärna vill hjälpa dem att göra detsamma.

OT så har Stefan Mendel Enks bok Med uppenbar känsla för stil lämnat ett bestående intryck på mig. Att alla män har ett ansvar för det våldsbrott som andra män begår och i det ingår att ta hänsyn till att ensamma kvinnor ofta är rädda i mörker (jag tror i alla fall att det var ett exempel). Verkligen OT. Ursäkta till hela tråden!

 

[Red_Chili]

Jag gick in hit nu på morgonen för att läsa för jag tänkte att jag kanske var för upprörd igår och missuppfattade det som skrivits men tyvärr så blev jag bara lika ledsen och upprörd igen. Fast samtidigt är det lite skrattretande med tanke på tråden om manshat och hur det skrivs i den hur problematiskt mäns uppförande mot kvinnor är.
Blev så ledsen och upprörd över det du skrivit att jag inte kan låta bli att kommentera en sista gång.

Det är sorgligt att läsa att ni inte ens kan inse själva hur ni förminskar min rädsla och försvarar männen. Läs bara alla inlägg där det skrivs att "Jag minsann har pratat med män mitt i natten och det var inget farligt". Eller "Jag kan också säkert uppfattas som farlig då jag ibland har svårt för den sociala biten". Eller någon som skrivit "Jag hoppas att ingen man låter bli att ta kontakt med mig för att jag är kvinna". Vad är inte det om ifrågasättande och för minskande? Varifrån kommer detta behov av att visa hur fel jag uppfattade situationen. Att det var fel av mig att uppfatta situationen som jag gjorde. Att tänk om männen bara ville fråga om vägen osv. Eller "Jag viftar inte med en kniv bara för att jag blir lite rädd". Finns ju hur mycket som helst.

Fast jag skrivit gång på gång hur rädd jag var och hur farlig jag uppfattade att situationen var. Ja jag var lite vag i början men det var för att jag aldrig i hela mitt liv trodde att min rädsla skulle bli så ifrågasatt. "Du var inte tillräckligt rädd", "Det räknas inte eftersom du inte blev slagen" osv.

Om ni läst vad jag hade skrivit så reagerade hunden på att jag blev så rädd att jag inte kunde röra mig eller säga något. Både jag och min hund har varit i obehagliga/hotfulla situationer förr men aldrig att något sådant har hänt förr (vilket jag också skrivit flera gånger). Jag har också skrivit tidigare att jag inte har problem på något sätt med att träffa på folk ute på natten.

En hund som i sitt elvaåriga liv aldrig varit aggressiv mot någon annan människa agerar för att rädda sin matte utan att skada någon eller tappa besinningen, hur sjutton kan man få det till något problematiskt? Som agerar för att matte är för rädd för att göra något. Hade han väntat tills jag blivit nedslagen så hade det varit för sent.

Var det nu så att dom där killarna bara tyckte det var så otroligt roligt att skrämma en ensam tjej mitt i natten så vet du vad, då tycker jag faktiskt att de förtjänade att bli skrämda tillbaka. Så hemsk är jag. Förhoppningsvis tänker dom sig för nästa gång dom känner ett behov av att leka "Skrämma kvinna".

Och eftersom det blir så ifrågasatt så förtydligar jag igen att det inte bara var någon trevlig random kille som sa ett normalt hej mitt i natten.

Ja jag är helt fine med att min hund löste situationen som han gjorde. Någon annan situation eller tillfälle har jag inte diskuterat.

Istället för att fundera på hur farlig min hund är eller hur hemskt det är det han gjorde så kanske, kanske man borde fundera på hur pass farlig situationen var när det fick en 40 årig kvinna för första gången i sitt liv att bli så pass rädd att hon inte kunde prata eller röra sig. Eller att situationen var så pass hotfull att det fick hennes gamla hund för första gången i hela sitt liv att visa aggression mot en människa och jaga bort denne (dock utan att skada eller tappa besinningen).

Denna gången tänker jag inte upprepa mitt misstag och läsa här igen. Även om tanken bakom mitt misstag att gå in och läsa i tråden igen var att jag faktiskt kanske bara missuppfattade allt igår.

Så varsågod att i fortsättningen förfasas över min hunds hemska beteende och hur fel jag missuppfattade hela situationen helt oemotsagda. Det bjuder jag på. För vissa misstag gör man bara en gång.

Eftersom du väljer att ta med det jag skrev trots att jag inte kommenterat din berättelse så väljer jag att svara och hoppas att du läser ändå.

Jag har full förståelse för att folk blir rädda i alla möjliga typer av situationer. Olika personer blir rädda för olika saker. Det är inte konstigt alls. Det är inte heller konstigt att en hund reagerar på hur ägaren beter sig. Det är såklart jättebra att din hund inte skadade någon och det är såklart jättebra att du känner att du litar på din hund osv. Jag förstår att du blev skitskraj i den där situationen, det är du inte ensam om att bli när sådant händer och det är såklart inte fel att bli skrämd.

MEN, om du nu levt i många år, haft hund i många år och därmed varit ute sent på kvällarna ofta och mycket (vilket hundmänniskor tenderar att vara, hundarna ska ju kvällsrastas) så borde du också ha märkt att det i de allra flesta fall är ofarligt. Ska du välja vilka män du ska vara rädd för, generellt sett, var rädd för de som du känner, dina partners, ex och liknande. Rent statistiskt sett så är det vanligast med våld och otrevligheter där folk redan känner varandra. Det är mycket ovanligt att en främmande person går fram till en helt okänd och är våldsam. Det förekommer såklart, men det är inte den vanligaste formen av våld.

Att komma med en hel hög kommentarer (fullt medveten om att det inte var just du som skrev allt) om att det är klokt att alltid vara rädd, att män inte har någon rätt att ta kontakt med kvinnor osv tror inte jag att är rätt väg att gå för att få ett trevligare samhällsklimat. Det är det jag reagerar på. Ju mer kvinnor och män undviker att ha kontakt, desto mer tror jag att risken för fördomar, rädslor och annat ökar.

Jag själv var rädd för att vara ute på kvällarna förut. Utan tvekan. Skitskraj faktiskt. Valt mina vägar pga det, inte gått längre än nödvändigt när det varit mörkt, sett till att prata med någon i telefon under hela promenaderna osv. Jag förstår att det är lätt att vara rädd ute.
Jag märkte också att ju mer jag började vara ute på kvällarna, desto mindre skrämmande blev det. Ju mer jag såg, desto mer förstod jag att min rädsla var överdriven. Självklart är det bra att ha koll på sin omgivning ändå, för att kunna upptäcka riktiga hot, men det är i mina ögon inte sunt att gå runt och vara rädd för allt som rör sig och rädd för att det finns något som rör sig i alla mörka områden där sikten inte är den bästa.

Det är sådant jag reagerar på, när folk pratar om extrem rädsla som "det enda rätta".

 

[Red_Chili]

OT så har Stefan Mendel Enks bok Med uppenbar känsla för stil lämnat ett bestående intryck på mig. Att alla män har ett ansvar för det våldsbrott som andra män begår och i det ingår att ta hänsyn till att ensamma kvinnor ofta är rädda i mörker (jag tror i alla fall att det var ett exempel). Verkligen OT. Ursäkta till hela tråden!

Den boken har jag liggandes här på en byrå, men jag har faktiskt inte läst hela än. Tack för påminnelsen, ska se till att läsa igenom den snart.

 

[Sleepy]

Jag tycker det är fullt rimligt, normalt och önskvärt att hunden reagerar på förarens känsloläge med höjd beredskap. Den får gärna lägga all fokus på den som närmar sig och vara beredd i kroppen. Hunden kan mycket väl säga "hit men inte längre" utan att den som närmar sig blir skadad. Men sedan är det viktigt att hunden har så pass bra nerver att den inte går till angrepp före främlingen.

Precis så. Jag förväntar mig av mina hundar att de följer mitt kroppsspråk, mitt tonfall och även läser av andra människors beteende korrekt och reagerar nyanserat. Jag hade inte accepterat att mina hundar hoppade upp på någon med framtassarna och högg emot dem för att de närmade sig hotfullt. Där räcker det med att placera sig strategiskt och morra en varning.

Men då har jag ju bruksraser där jag vet vilken skada de kan åstadkomma om inte det här registret och nyanserna finns. Har man andra raser kanske man inte är medveten om hur många steg det finns mellan att uppmärksamma ett hot till att hugga.

Jag passade en väninnas schäfer en gång. Han hade inte fått rätt uppväxt och uppfostran tyvärr och gick till anfall i fel läge. En granne klev in genom grinden, vi hälsade glatt på varandra, hundarna rörde sig runt oss, stämningen var glad och välkomnande, sen lyfter han armen och ska ge mig en sak - och väninnans hund skjuter genom luften och sätter tänderna i handen på honom. Den hunden lever inte idag.

Även hundar som inte hör till bruksraserna behöver ha ett nyanserat språk, för att inte riskera att det blir fel. Strikt ägaransvar.

 

[Killaloe]

Jag hade inte accepterat att mina hundar hoppade upp på någon med framtassarna och högg emot dem för att de närmade sig hotfullt. Där räcker det med att placera sig strategiskt och morra en varning.

Och någonstans här känner jag att du och @Milosari sätter ord på det viktigaste.

 

[mandalaki]

Jo, jag försöker nog också konfrontera mina rädslor (om det är så du menar) och ofta upplever jag att det hjälper. Däremot tycker jag inte att det är så intressant för andra hur jag själv gör. Utom för mina barn eftersom jag gärna vill hjälpa dem att göra detsamma.

OT så har Stefan Mendel Enks bok Med uppenbar känsla för stil lämnat ett bestående intryck på mig. Att alla män har ett ansvar för det våldsbrott som andra män begår och i det ingår att ta hänsyn till att ensamma kvinnor ofta är rädda i mörker (jag tror i alla fall att det var ett exempel). Verkligen OT. Ursäkta till hela tråden!

Jag ser det inte som att konfrontera mina rädslor - jag ser det som att reflektera istället för att agera på dem. Som exempel: går jag ensam på natten så blir jag räddare om jag möter en svarthårig kille än en blond. Ryggmärgen reagerar automatiskt, "killen som inte har svenskt ursprung är farlig".

Men. Eftersom jag vet att det är en reaktion byggd på fördomar så agerar jag inte på den. Jag drar inte på ficklarmet om jag har ett sådant med mig, jag skriker inte.

För mig är det skitviktigt att se skillnaden på upplevd fara och faktisk fara. Det är därför jag envisas med att tjata om det i tråden - inte för att jag tycker det är så intressant för andra hur jag själv gör.

Och jag blev superfrälst när jag läste Stephan Mendel-Enck - och höggradigt besviken när han flera år senare i en intervju sa att han inte riktigt hade menat det han skrev, han ville spetsa till åsikterna för att få uppmärksamhet.

 

[mandalaki]

Den boken har jag liggandes här på en byrå, men jag har faktiskt inte läst hela än. Tack för påminnelsen, ska se till att läsa igenom den snart.

Den är helt galet bra.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag är mörkrädd och känner mig osäker i mörker efter en händelse i tonåren. Skulle mina hundar reagera och aggera varje gång den känslan kickar in hos mig skulle jag nog bli belaggd med djurförbud

Min största skräck är älgar. Vi har gott om älg här och inte kan jag låta hundarna jaga iväg älg för att jag ska känna mig trygg.

 

[russinbulle]

Jag är mörkrädd och känner mig osäker i mörker efter en händelse i tonåren. Skulle mina hundar reagera och aggera varje gång den känslan kickar in hos mig skulle jag nog bli belaggd med djurförbud

Min största skräck är älgar. Vi har gott om älg här och inte kan jag låta hundarna jaga iväg älg för att jag ska känna mig trygg.

Klart du kan - på dom bara

är bara lite ironisk här.....

 

[Sleepy]

Min största skräck är älgar.

Har du sett den här?