Ingen här har, vad jag kan se, raljerat över varken dig eller din hund så det känns ju rätt trist att det är vad du gör tillbaka.
Jag har tex inte försvarat männen, eller läst något annat än just det du skrivit - men ändå har du varit snar till att vara otrevlig tillbaka.
Jag (Och de flesta andra skulle jag tro) är inte ute efter varken dig eller din hund, men reagerar ändå på en hund som tar saken i egen tass. Såalltså, när det är så många som reagerat över händelsen att en hund går på människor baserat på sin ägares känsla så är det kanske något som inte är helt bra i den situationen. Och istället för att bara anklaga alla för att ta männens parti och raljera över oss så kanske det kan vara rimligt att fundera lite på varför så många inte tycker det är vettigt?
Om det inte hade varit din hund, hade det varit lika bra då? Om det ex hade varit min hund som hade hotat en person? Skulle du bara säga "jaja men det var ju bra att hunden löste situationen"? Eller skulle det någonstans skava lite att en hund reagerar på ett sätt som kan ses som olagligt och faktiskt farligt?
Om du är helt fine med att hundar löser situationer där ägaren är rädd så tror jag att vi är väldigt långt ifrån varandra oavsett om vi pratar din hund eller hund generellt.
Jag gick in hit nu på morgonen för att läsa för jag tänkte att jag kanske var för upprörd igår och missuppfattade det som skrivits men tyvärr så blev jag bara lika ledsen och upprörd igen. Fast samtidigt är det lite skrattretande med tanke på tråden om manshat och hur det skrivs i den hur problematiskt mäns uppförande mot kvinnor är.
Blev så ledsen och upprörd över det du skrivit att jag inte kan låta bli att kommentera en sista gång.
Det är sorgligt att läsa att ni inte ens kan inse själva hur ni förminskar min rädsla och försvarar männen. Läs bara alla inlägg där det skrivs att "Jag minsann har pratat med män mitt i natten och det var inget farligt". Eller "Jag kan också säkert uppfattas som farlig då jag ibland har svårt för den sociala biten". Eller någon som skrivit "Jag hoppas att ingen man låter bli att ta kontakt med mig för att jag är kvinna". Vad är inte det om ifrågasättande och för minskande? Varifrån kommer detta behov av att visa hur fel jag uppfattade situationen. Att det var fel av mig att uppfatta situationen som jag gjorde. Att tänk om männen bara ville fråga om vägen osv. Eller "Jag viftar inte med en kniv bara för att jag blir lite rädd". Finns ju hur mycket som helst.
Fast jag skrivit gång på gång hur rädd jag var och hur farlig jag uppfattade att situationen var. Ja jag var lite vag i början men det var för att jag aldrig i hela mitt liv trodde att min rädsla skulle bli så ifrågasatt. "Du var inte tillräckligt rädd", "Det räknas inte eftersom du inte blev slagen" osv.
Om ni läst vad jag hade skrivit så reagerade hunden på att jag blev så rädd att jag inte kunde röra mig eller säga något. Både jag och min hund har varit i obehagliga/hotfulla situationer förr men aldrig att något sådant har hänt förr (vilket jag också skrivit flera gånger). Jag har också skrivit tidigare att jag inte har problem på något sätt med att träffa på folk ute på natten.
En hund som i sitt elvaåriga liv aldrig varit aggressiv mot någon annan människa agerar för att rädda sin matte utan att skada någon eller tappa besinningen, hur sjutton kan man få det till något problematiskt? Som agerar för att matte är för rädd för att göra något. Hade han väntat tills jag blivit nedslagen så hade det varit för sent.
Var det nu så att dom där killarna bara tyckte det var så otroligt roligt att skrämma en ensam tjej mitt i natten så vet du vad, då tycker jag faktiskt att de förtjänade att bli skrämda tillbaka. Så hemsk är jag. Förhoppningsvis tänker dom sig för nästa gång dom känner ett behov av att leka "Skrämma kvinna".
Och eftersom det blir så ifrågasatt så förtydligar jag igen att det inte bara var någon trevlig random kille som sa ett normalt hej mitt i natten.
Ja jag är helt fine med att min hund löste situationen som han gjorde. Någon annan situation eller tillfälle har jag inte diskuterat.
Istället för att fundera på hur farlig min hund är eller hur hemskt det är det han gjorde så kanske, kanske man borde fundera på hur pass farlig situationen var när det fick en 40 årig kvinna för första gången i sitt liv att bli så pass rädd att hon inte kunde prata eller röra sig. Eller att situationen var så pass hotfull att det fick hennes gamla hund för första gången i hela sitt liv att visa aggression mot en människa och jaga bort denne (dock utan att skada eller tappa besinningen).
Denna gången tänker jag inte upprepa mitt misstag och läsa här igen. Även om tanken bakom mitt misstag att gå in och läsa i tråden igen var att jag faktiskt kanske bara missuppfattade allt igår.
Så varsågod att i fortsättningen förfasas över min hunds hemska beteende och hur fel jag missuppfattade hela situationen helt oemotsagda. Det bjuder jag på. För vissa misstag gör man bara en gång.