Att reducera hundars (och andra djurs) känslor till instinkter, drifter, egoistiska reflexer drivna av hormonpåslag etc var något jag hade hoppats vi var på väg bort ifrån. Djur har känslor,
exakt som vi - och vi har känslor, exakt som djur. Vi har
några högre ordnade känslor som det (hittills?) inte kunnat visas att hundar har (skam och någon mer var det i den senaste studien jag läste, vilket överensstämde med vad jag läst innan, men kan tyvärr inte leta reda exakt på det just nu), men saker som glädje, kärlek, ilska, besvikelse, frustration, rädsla, osv, de är rätt grundläggande och att vi delar dem med ett annat socialt grupplevande däggdjur (där vi dessutom utvecklats tillsammans i samma grupp ett bra tag...) är betydligt mindre märkligt än om vi
inte skulle funka likadant.
Att blanda in förmåga att resonera och tänka framåt har inget med de flesta känslor att göra. (Men eftersom hundar kan uppleva generell ångest - ickespecifik rädsla som innehåller förväntan - tycker jag väl på rak arm att man inte ska avfärda deras förmåga att påverkas av framåttänk heller...) Och att skilja ut våra känslor som unika - när de i själva verket är till majoriteten evolutionärt grundläggande och definitivt inte en följd av våra senare kognitiva förmågor - är ett verktyg för att reducera andras känslor. Och därmed rättigheter. (Nu menar jag inte att det är vad
@Voff siktar på, men man bör vara medveten om vad det är för argument man använder sig av.)
Argument som att
deras kärlek bara är utslag i belöningssystemet är bisarrt, det är exakt samma sak för oss. Vi är djur vi med.
Vad gäller "hemska" saker djur gör som skulle bevisa att deras känslor inte är riktiga... Det finns gott om exempel på
människor som pga trauma, starkt ogynnsam miljö under uppväxten, mm, gör saker som kan sägas bero på ett stympat känsloliv (bland annat). Vad - om något! - av "kallhjärtade" beteenden som skulle kunna bero på att hunden inte fått möjlighet att utveckla sitt känsloliv på ett optimalt sätt går inte att reda ut förrän dessa känslor accepteras, respekteras, och bereds plats.
Obs, jag säger
inte att tex vems tik det nu var som försökte äta upp sin döda valp gjorde det för att hon var psykiskt misshandlad under sin uppväxt, eller något liknande! Vad jag menar är att det och liknande exempel är - förutom att vara smått irrelevanta i en diskussion om huruvida känslor existerar - värdelösa om man inte också är villig att se andra sidan av det. Man kan inte jämföra med människor bara på ett sätt som passar ens poäng, ska jämförelsen göras får man acceptera att man öppnat den dörren.