Varför gör hon så mot mig?

[skuggan_]

Vissa kanske har sett min gnälltråd på ÄU där jag spyr galla om hur mamma är elak osv.

Min mamma är väldigt speciell, allt ska vara på hennes villkor annars blir hon tjurig och hotar/slutar prata. Det kan gå veckor innan hon säger ett enda normalt ord utan att låta sur/spydig. Jag har börjat tröttna måttligt på det, bägaren har liksom runnit över. Jag är nitton år gammal och bor hemma, kan ej flytta just nu för jag har 5 månader kvar på gymnasiet men så fort jag tar studenten så ska jag se till att få tillräckligt på mitt nuvarande jobb alt skaffa ett till. Så jag kan flytta.

Senaste bråket (igår) handlar om att hon bad mig köpa två paket ciggaretter så skulle jag få mina pengar sen, sagt och gjort! Men så kommer jag hem och ciggen är som uppslukade av väskan. Dem finns ingenstans och jag fattar ingenting, jag har kvittot kvar och kassörskan har dragit 88:- för ciggen. Jag kan inte för mitt liv minnas om jag la i ciggen i väskan eller inte så jag föreslår att vi åker till butiken där jag köpte ciggaretterna och frågar om dem möjligtvis är så att jag har glömt dem. Hon skriker att jag fan får gå in dit själv men jag är mesig som fä och vill inte gå in själv när sådant händer. Så hon skiter i det. Vi var påväg till min syster för hennes son fyller år, hon börjar svära massa om mig på vårat hemspråk och jag säger åt henne att släppa ut mig, hon vägrar ända tills jag tar i med all kraft och skriker igen att hon ska släppa ut mig ur biljäveln. Sliter upp dörren skriker massa dumma saker och avslutar med "jag vill aldrig se dig igen". Hon fick inte sina cigg och jag fick inte mina pengar tillbaka så vi båda förlorar.

Jag kan acceptera att jag kanske kunde skött detta bättre, men jag intar en skyddsposition varje gång sådant här händer. Jag är som jag skrev i förra tråden orolig och rädd varje dag för vad hon ska hitta att skälla för idag. Jag kallar mitt hem för det svarta hålet.

Varför gör en mamma/pappa såhär med sitt barn? Detta har hållt på ända sen jag var liten. Hade ni kunnat göra så?

Skuggan_

 

[skuggan_]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

55 som har kollat och inte en enda själ som kan ge en idé/tanke?

Skuggan_

 

[kpist]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Skulle läsa på om narcissitisk personlighetsstörning och narcissistiska föräldrar om jag vore du, t ex på vuxnabarn.nu/.

 

[skuggan_]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Skulle läsa på om narcissitisk personlighetsstörning och narcissistiska föräldrar om jag vore du, t ex på vuxnabarn.nu/.

Tack!

Edit: Herregud, varenda punkt stämmer precis
Tack tack tack

Skuggan_

 

[Tassetass]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Nu är jag inte mamma själv men jag har erfarenhet av att ha en turbulent relation med sin mamma.

Det är snudd på omöjligt att råda i sådana här situationer, känner jag. Du har din bild och din upplevelse av situationen - som självklart stämmer eftersom du äger din upplevelse och dina känslor. Din mamma har sin bild och sin upplevelse, som troligtvis är lika rätt. Eller så har ni båda helt fel, det är i och för sig en möjlighet när jag tänker efter. Jag skriver alltså INTE det här för att nedvärdera din upplevelse, utan det här är bara för att berätta om en liknande situation.

Jag hade som sagt en turbulent relation med min mamma större delen av mitt liv. När jag var mitt i det, som du är nu, så kände jag precis som du. Hon var oresonlig, var sur precis hela tiden, gick inte att prata med och jag försökte ju bara sköta mitt. Nu, när jag passerat både 20, 25 och närmar mig 30, så ser jag saken i ett annat ljus. Jag säger inte att min mamma alltid skötte allt perfekt för det gjorde hon inte, men fan vad jag gjorde det svårt för henne. Jag hade attityd, jag över- och feltolkade ALLT hon sa för att provocera och därmed bevisa att hon minsann var en hemsk person osv osv. Jag var inte förmögen att lyfta blicken och se helheten utan jag var, så som tonåringar generellt sett är, väldigt trång i min världsbild.

Nu är det snart tio år sen mamma hastigt dog och jag skulle ge vad som helst för att få ha haft kvar henne och bygga en vuxenrelation med henne, lära känna henne på riktigt. Troligtvis hade min bild av henne ändrats, vår relation hade ändrats och vi hade kunnat umgås som två vuxna. Ser jag på hur jag är som person nu så tror jag faktiskt att vi hade kunnat ha en otroligt bra relation, på samma sätt som hon hade en jättefin relation med mina syskon. Jag hann bara inte dit.

Vad jag vill ha sagt med detta är att som läget är nu behöver inte bero på att någon är hemsk, varken du eller hon. Vissa personer funkar inte bra som tonåring och förälder, men de funkar bättre som vuxen och vuxen (även om man aldrig slutar vara barn och förälder). I andra fall så funkar två personer inte ihop alls, oavsett släktband och ålder.

Ja, jag vet inte om det där gav nåt, men jag ville dela med mig lite i alla fall.

 

[skuggan_]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Tack för ditt svar! Jag förstår hur du menar MEN!

Hon söker bråk hela tiden, snackar skit om mig när jag är i rummet med andra som sitter där.
Hon LJUGER hela tiden! Alltså förvrider vad jag eller någon annan har sagt.
Hon har ALDRIG fel, gud förbjude om du påstår det.
Hon favoriserar min lillasyster och storebror (och nej jag är inte avundsjuk, så känner även min 33åriga storasyster).
Hon ger blanka fan i om du blir ledsen eller sårad över hennes beteende. För du kan ALDRIG må dåligt.
Hon skyller alltid ifrån sig, "jag kunde inte/glömde för jag gjorde si/så" "Jag är sen för si/så" Okej en gång men i 51 år? (19år).
Som det står på sidan jag fick "hon förstör dina relationer" varenda gång ska hon lägga sig i, med min senaste pv sa hon till honom att "du är inte ett dugg intresserad av våran serbiska kultur bla bla" Bara för att han inte satt stilla och lyssnade på serbisk musik. Vi satt alla och rökte vattenpipa på balkongen då.
Det är ALLTID synd om mamma. Aldrig synd om dig bara henne.
Hon utnyttjar så mycket det går och eftersom hon blir rasande och hotar hit och dit om jag inte gör som hon säger så går jag med på precis allt hon vill.
Hon verkar njuta av att se mig gråta/vara ledsen. "Ja där ser du, du skulle ha lyssnat på mig".
Precis som det står på sidan så terroriserar hon, det verkar hon älska för hon hotar hit och dit och skulle man då säga att man ska hitta en egen lägenhet så är det jag som hotar. För hon hotar då aldrig!
Hon är mentalt aggresiv, när jag var yngre och hon kunde vara agressiv i form av slag fick jag stryk varje dag med diverse tillhyggen.

" Hon förnekade dig sjukvård, lämpliga kläder, nödvändiga transporter eller grundläggande bekvämligheter som hon aldrig skulle ha förnekat sig själv. Hon lät sig inte ha födelsedagsfest och lät inte dina kompisar sova över. Dina kompisar var aldrig varit välkomna hemma hos er. Hon tyckte inte om att behöva skjutsa dig överallt."


Detta är lite av det jag lever med, hon är min mamma men hon är en sjuk mamma. Jag är inte en trotsig tonåring.

Skuggan_

 

[TinyWiny]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Varför din mamma gör så kan vi ju inte veta men uppenbarligen mår hon ju inte bra för en människa som mår bra gör inte så. Kanske är hon deprimerad, kanske är hon missnöjd med sitt liv, kanske är hon sjuk på annat sätt och hon tar ut allt på dej för att du finns där.

Att man som mamma är mänsklig och också har känslor är ju helt normalt men man får faktiskt inte misshandla sina barn varken psykiskt eller fysiskt och det din mamma gör är faktiskt psykisk misshandel. Din mamma borde söka hjälp istället för att vara elak mot dej.

Jag tycker att du ska ringa socialen och be om hjälp. Du ska inte behöva stå ut i fem månader till utan du ska få hjälp att komma därifrån nu.

Jag förstår faktiskt lite vad du går igenom eftersom jag har en liknande bakgrund.
Jag stod inte ut längre när jag var tretton och bad då om hjälp efter att min pappa leende hade förklarat att han skulle döda mej en dag. Jag fick ingen hjälp för de trodde inte på mej. Varken socialen eller bup. Mina föräldrar hade "fina" jobb och de menade att så kunde ju inte de göra. Men eftersom jag hade avslöjat vad som pågick så fick jag inte komma hem heller. Jag levde på gatan fram tills jag var sjutton då jag och min dåvarande pojkvän flyttade ihop. Men ärligt talat så var det bättre än att bo hemma hos dem.
Varför mina föräldrar var så dåliga föräldrar lär jag aldrig få veta men jag vet att jag aldrig skulle kunna göra mina barn så illa som de har gjort mej. Jag har tagit hand om mej själv så länge jag kan minnas och den enda funktion jag hade i familjen var att vara deras spyhink och slagpåse när de slog eller skrek.

Du är värd att få må bra och tyvärr kanske det innebär att du måste bryta med din mamma. Iallafall en tid så att du hinner bygga upp dej själv, hitta dej själv och för att din mamma ska förstå att man behandlar dej inte så.

Varma kramar i mängder till dej.

 

[skuggan_]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Jag har sagt åt henne att prata med en psykolog så många gånger men nej det är jag somär sjuk i huvudet inte hon.

Skulle jag flytta nu eller igentligen spelar det ingen roll när så kommer hon spy ännu mer galla för att ge mig skuldkänslor, funkar inte det kommer det gå över till hot osv. Men någon gång får jag väl ta mig i kragen och stå emot hennes hotelser. Samtidigt vill jag inte ha socialen stämplat i pannan, jag vill ju någon gång i tiden bli polis och om det då skulle bli svårare vet jag inte om jag är beredd att förstöra min chans samtidigt som jag vill kunna komma hem till ett ställe som faktiskt är ett HEM med lugn och ro. Bo själv har jag inga problem och göra jag har agerat extramamma i flera år så jag kan allt med matlagning, tvätt och städ.

Tack för kramen!

Skuggan_

 

[skuggan_]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Alltså har ni hört på maken? Nu tror min syster att jag är psykiskt sjuk i huvudet. Och jag börjar tro det också. Hur lägger man in sig själv? Går man bara dit?

Skuggan_

 

[TinyWiny]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Varför skulle du vara psykiskt sjuk? Men ja, man kan gå direkt till psykakuten om man mår väldigt dåligt.
Jag tror snarare att det är din mammas sätt mot dej som gör att du förminskar ditt jag och du blir undfallande för att inte irritera din mamma. Visst kan man bli psykiskt sjuk av en dålig barndom, det är inte ovanligt alls och om du själv känner att du behöver hjälp så ska du givetvis söka den.

Vad gäller om att ta hjälp från socialen så kan jag inte tänka mej att det skulle förstöra dina chanser att bli polis på något sätt. Inte när du söker deras hjälp för att komma bort ifrån din mamma som verkligen är elak mot dej. Det vore skillnad om du fick hjälp av socialen för att du beter dej väldigt illa och dina föräldrar behöver hjälp med att hantera dej eller så, då kan det ju bli svårare att bli polis även om jag vet en som var en riktig värsting i tonåren som är polis nu.

 

[GotAsecret]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Behöver du akut psykisk hjälp så sök den, du kan inte bli nekad...

Att ha psykiska problem är inget fel, inget att skämmas över och sådant som lätt kommer i form av ångest, depression, o.s.v. söker man hjälp i tid så brukar det gå att bromsa innan man hamnat under isen, medan man fortfarande kan andas och tänka klart.
Och det är helt uppenbart att du fortfarande har de förmågorna kvar, därför för din skull, vore det kanske inte helt fel för dig att få en kontakt på allmänpsyk?

Där kan du få hjälp att bearbeta din situation, ventilera allt som gör det så jäkligt för dig, få behandling om det behövs, stöd m.m.
Det är inget du ska vara rädd att be om, tvärt om - det är en styrka att be om hjälp när man behöver den.

(observera nu att jag inte säger att du är psykiskt sjuk, men du har det oerhört tufft och jag skulle inte tro att det skadar om du får lite hjälp att nysta och bearbeta situationen.

Stora varma kramar!

 

[bigganl]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Jobbig situation för dig. Din mamma har uppenbarligen personliga problem. En eller psykolog/terapeut kanske kunde hjälpa henne, men då måste hon vilja ha hjälp själv förstås. Det enda du kan göra är att försöka undvika konfrontationer om du kan och flytta när du har möjlighet. (har själv en mamma som har psykiska problem, men som aldrig någonsin kommer att inse det)
Tänk på att det inte är ditt fel. Försök hålla fokus på vad du mår bra av så att du inte tar ansvar för att din mamma mår dåligt. Vem äger problemet? är en bra fråga att ställa sig när det stular.
Det svåra med sådana här människor (som jag uppfattar din beskrivning) är att de väldigt ofta projicerar sitt beteende på någon annan, vilket gör att man ofta får skulden för just det de själva gjort. De är också otäckt bra på att manipulera folk. Man kan lätt bli förvirrad då. Om det känns väldigt jobbigt tycker jag du ska försöka hitta en egen samtalskontakt så att du kan må så bra som möjligt i situationen. Lycka till!!

 

[bigganl]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Jag har sagt åt henne att prata med en psykolog så många gånger men nej det är jag somär sjuk i huvudet inte hon.

Du anar inte hur väl jag känner igen detta. Precis så var det för mig också. I mitt fall slutade det med att jag sade upp kontakten med min sk mor. Jag insåg att bara hon själv kan ändra på sig och att jag enbart mådde dåligt av vår kontakt. Jag blev en fri människa efter det. Hoppas det löser sig bättre för dig, så att ni kan fortsätta ha kontakt i framtiden.

 

[bigganl]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Hon söker bråk hela tiden, snackar skit om mig när jag är i rummet med andra som sitter där.
Hon LJUGER hela tiden! Alltså förvrider vad jag eller någon annan har sagt.
Hon har ALDRIG fel, gud förbjude om du påstår det.
Hon favoriserar min lillasyster och storebror (och nej jag är inte avundsjuk, så känner även min 33åriga storasyster).
Hon ger blanka fan i om du blir ledsen eller sårad över hennes beteende. För du kan ALDRIG må dåligt.
Hon skyller alltid ifrån sig, "jag kunde inte/glömde för jag gjorde si/så" "Jag är sen för si/så" Okej en gång men i 51 år? (19år).
Som det står på sidan jag fick "hon förstör dina relationer" varenda gång ska hon lägga sig i, med min senaste pv sa hon till honom att "du är inte ett dugg intresserad av våran serbiska kultur bla bla" Bara för att han inte satt stilla och lyssnade på serbisk musik. Vi satt alla och rökte vattenpipa på balkongen då.
Det är ALLTID synd om mamma. Aldrig synd om dig bara henne.
Hon utnyttjar så mycket det går och eftersom hon blir rasande och hotar hit och dit om jag inte gör som hon säger så går jag med på precis allt hon vill.
Hon verkar njuta av att se mig gråta/vara ledsen. "Ja där ser du, du skulle ha lyssnat på mig".
Precis som det står på sidan så terroriserar hon, det verkar hon älska för hon hotar hit och dit och skulle man då säga att man ska hitta en egen lägenhet så är det jag som hotar. För hon hotar då aldrig!
Hon är mentalt aggresiv, när jag var yngre och hon kunde vara agressiv i form av slag fick jag stryk varje dag med diverse tillhyggen.

" Hon förnekade dig sjukvård, lämpliga kläder, nödvändiga transporter eller grundläggande bekvämligheter som hon aldrig skulle ha förnekat sig själv. Hon lät sig inte ha födelsedagsfest och lät inte dina kompisar sova över. Dina kompisar var aldrig varit välkomna hemma hos er. Hon tyckte inte om att behöva skjutsa dig överallt."


Detta är lite av det jag lever med, hon är min mamma men hon är en sjuk mamma. Jag är inte en trotsig tonåring.

Skuggan_

Oj, Nu när jag läst mer inser jag att beskrivningen av din mamma stämmer på punkt och pricka in på min egen. Flytta om du kan! Och du. Detta är INTE ditt fel. Ta INTE på dig skulden. Du har rätt till ett egenvärde. Dina åsikter är visst viktiga, dina känslor likaså. Jag lovar. Jag lider med dig för jag vet hur det känns att vara i din situation. Ta den hjälp du behöver och flytta därifrån.

 

[Tiff]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Hej,

Har inte hunnit läsa hela tråden så om du redan fått detta förslag är det toppen, annars får du det nu.

Om du är under 18 år skulle jag rekommendera att du kontaktar soc, bupp el liknande och får dem att förstå att du inte mår bra av er relation och att du inte kan bo hemma. Då kan du få bo hos fosterfamilj/kontaktfamilj.

En kompis till mig fungerar inte ihop med sin mamma när hon bor hemma, nu bor hon hos en fosterfamilj och hon och hennes mamma har fått en bra relation nu :-).

Hoppas allt löser sig!

 

[No1]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Jag är nitton år gammal och bor hemma, kan ej flytta just nu för jag har 5 månader kvar på gymnasiet men så fort jag tar studenten så ska jag se till att få tillräckligt på mitt nuvarande jobb alt skaffa ett till. Så jag kan flytta.

Mitt råd är att du ska bita ihop, göra dig så osynlig du bara kan - under tiden du förbereder en flytt.
Oavsett er (din, din mamma, din syster) mående-status så är ni inte bra för varandra och med tanke på din ålder är det ändå dags att du startar skuggan_AB.

Sedan är det inte fel att du söker samtalshjälp, from nu och framåt.

 

[susanne]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Du och din mamma kan gå till familjerådgivningen tillsammans (är nästan säker på det). Både kommunen och svenska kyrkan brukar ha sånt. Om din mamma inte vill följa med så tror jag ändå att du kan få hjälp därifrån. Om inte annat så kan de skicka dig till rätt ställe.

 

[skuggan_]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Hej,

Har inte hunnit läsa hela tråden så om du redan fått detta förslag är det toppen, annars får du det nu.

Om du är under 18 år skulle jag rekommendera att du kontaktar soc, bupp el liknande och får dem att förstå att du inte mår bra av er relation och att du inte kan bo hemma. Då kan du få bo hos fosterfamilj/kontaktfamilj.

En kompis till mig fungerar inte ihop med sin mamma när hon bor hemma, nu bor hon hos en fosterfamilj och hon och hennes mamma har fått en bra relation nu :-).

Hoppas allt löser sig!

Jag är över 18, jag är nitton år gammal och en fosterfamilj för mig är inte aktuellt. Jag har gått hos både bup/soc/ump sedan jag var liten.

 

[skuggan_]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Du och din mamma kan gå till familjerådgivningen tillsammans (är nästan säker på det). Både kommunen och svenska kyrkan brukar ha sånt. Om din mamma inte vill följa med så tror jag ändå att du kan få hjälp därifrån. Om inte annat så kan de skicka dig till rätt ställe.

Mamma anser inte att hon gör något fel. För det är ingen i hela världen som har sådanna barn som henne. Det är också enligt min 33åriga storasyster jag som är sjuk i huvudet. Dessutom ringde hon idag efter allt hon sa igår och låtsades som ingenting.

Ska försöka kontakta min kurator från skolan. Hon vet vem jag är och hur jag har det.

Skuggan_

 

[skuggan_]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Tack för dina svar! Igår kände jag bara att jag måste här i från men idag känns det lugnare. Sitter och gökar på mitt rum, kom hem från jobbet för en stund sedan. Jag ska som jag sa i ett annat svar försöka få så jag kan prata med min gamla kurator på skolan om hon finns kvar. Alt sjuksköterskan. Som det känns just nu med flytt känns det ganska hopplöst. Jag har inte så mycket lön, min häst och fem månader kvar i skolan. Jagär inte beredd att göra mig av med hästen. Och soc tar ju min lön om jag jobbar så just nu som jag sa känns allt hopplöst.

Skuggan_