Varför gör hon så mot mig?

[bigganl]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Du och din mamma kan gå till familjerådgivningen tillsammans (är nästan säker på det). Både kommunen och svenska kyrkan brukar ha sånt. Om din mamma inte vill följa med så tror jag ändå att du kan få hjälp därifrån. Om inte annat så kan de skicka dig till rätt ställe.

Familjerådgivning via kyrkan lyckades jag få med min mamma på. Det gick inte alls eftersom mamma inte fick medhåll av rådgivaren. (vilket hon givetvis ville ha). Så när vi var där tredje gången sa rågivaren att det var tråkigt att det var sista gången vi skulle ses. Jag såg nog ut som ett frågetecken så hon frågade om inte min mamma sagt till mig att hon ringt och meddelat att hon inte tänkte fortsätta. Det hade naturligtvis inte mamma sagt ett knyst om. Hon bara satt där och tittade triumferande på mig. När vi gick därifrån och jag frågade varför fick jag till svar att jag inte skulle tro att hon skulle sitta där och bli förnedrad bara för att jag njöt av det. Jag ville bara ha en fungerande relation med henne och bli respekterad som en tänkande person och hon tyckte att jag ville förnedra henne. Ja så lätt kommunicerar vi
Det jag menar är att en person med såna här psykiska svårigheter inte har så lätt att ta till sig samtal. Det krävs mycket mera än så. (för de gör inget fel, de är utsatta och offer för andras ovilja. Andra är ute efter att skada dem och vill bara illa. Det är bara de själva som har alla svar och vet hur allt ska vara. Den som tycker annorlunda är bara dum och elak i deras värld)
TS Sök hjälp för din egen del så du inte tappar bort dig själv. Att leva nära en sådan människa är helt förödande på självkänslan. Man blir till sist ingenting i ens egna ögon. Ju snabbare du tar tag i det desto bättre.

 

[bigganl]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Tack för dina svar! Igår kände jag bara att jag måste här i från men idag känns det lugnare. Sitter och gökar på mitt rum, kom hem från jobbet för en stund sedan. Jag ska som jag sa i ett annat svar försöka få så jag kan prata med min gamla kurator på skolan om hon finns kvar. Alt sjuksköterskan. Som det känns just nu med flytt känns det ganska hopplöst. Jag har inte så mycket lön, min häst och fem månader kvar i skolan. Jagär inte beredd att göra mig av med hästen. Och soc tar ju min lön om jag jobbar så just nu som jag sa känns allt hopplöst.

Skuggan_

Ja det är ingen lätt sits du har. Det säger jag inte, men det finns alltid lösningar även om det är svårt att se dem när man mår dåligt. Ångest är ingen bra grund för konstruktiva tankar Jag tänker att det kanske finns någon gård där du kan ha hästen och samtidig få boende/rum eller liknande till dig själv? Kanske hjälpa till med arbetet på gården för att få ner kostnaden? Spånar bara nu, men det är ju svårare att få bostad både till dig och en häst. Hur som helst så måste du flytta någon annan stans. Du måste få vara dig själv och bli respekterad för den du är. Jag är nästan säker på att du inte blir det hemma om jag uppfattat din beskrivning rätt. (jag känner igen allt)
Vänd och vrid på det själv så mycket du kan och orkar. Det finns alltid en lösning, men det kan vara svårt att se. Prata med vänner som du litar på. De kanske kan hjälpa dig finna en lösning? Kanske finns någon vän du kan bo hos tillfälligt?
(Ber om ursäkt om jag är tjatig, men sådant här engagerar mig när jag vet hur det känns och hur man mår av en sådan situation. Bodde du inte så långt bort skulle du få bo här tills allt ordnat upp sig.) Sköt om dig!!

 

[mino]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Det är extremt vanligt att människor tar ut sin ilska, frustration och oro på dem som de känner att de har makt över. Typiskt är det ofta barnen eller partnern som får ta att en person har haft en dålig dag och inte kan stå emot vardagens små motgångar. Det låter uppenbart i ditt fall att du är din mammas boxboll som hon låter sin allmänna frustration gå ut över och att hon inte klarar av att hantera er sociala relation på ett moget sätt. Förmodligen har hon lärt sig det här sättet att hantera sin stress och frustration på (att lägga över på nån annan till varje pris) av sina egna föräldrar och inte varit stark nog att kunna bryta och hitta bättre sätt att möta livet på. Hon mår säkert väldigt dåligt av er negativa relation och att hon inte fixar att vara den vuxna som försöker ställa till rätta och ta ansvar, men förmodligen skyller hon allt på dig för att slippa det dåliga samvetet. Men oavsett vad du gör så har hon det fulla ansvaret för sitt eget beteende, det är aldrig ditt ansvar. Tyvärr kan du nog inte hjälpa henne att bättra sig och bete sig mer moget.

Allt kommer säkert att bli mycket bättre när du flyttar, så försök att göra det så fort som möjligt. Men det allra viktigaste är att du tänker på att du har dessa kassa mönster med dig hemifrån, att gapa, ljuga och tjura när livet är motigt. Hur reagerar du själv i motgång? Hur ska du göra för att INTE bli som din mamma och föra detta vidare till dina barn? Hur gör andra när saker skiter sig för dem? Var vaksam på detta och jobba med dig själv här så att du hittar andra sätt än de dåliga metoder för att lösa konflikter och leva tillsammans du lärt dig hemifrån. Bryt den negativa kedjan som din mamma representerar.

 

[mino]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Jag är förvånad över hur många vuxna som envisas med att tro att en förändring är möjlig med dessa omogna och socialt skadade föräldrar och som gång på gång låter sig bli besvikna. Lägg ner, är mitt råd, gå igenom sorgen över att föräldrarna aldrig blev de där kloka och snälla människorna som ni hade behövt och ta sen nya tag. Lita på era egna omdömen om att det inte står rätt till och försök inte hoppas på något annat. Om man låter sig bli trampad på av föräldrarna gång efter gång och tar på sig skulden så lär de mönstren upprepas i andra relationer, det är viktigt att sätta en gräns för hur illa man accepterar att bli behandlad. Sätt stopp! Det går aldrig att lösa en relation om bara en part är intresserad av en förändring.

 

[vallhund]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Håller visserligen med dig, men....
TS beter sig inte speciellt moget heller, hon kräver att modern skall betala 88 kr för cigaretter som hon själv slarvat bort, o hon kräver att modern skall följa med in i affären där hon ev glömt kvar cigaretterna för att hon själv inte klarar sådana situationer.

 

[skuggan_]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Familjerådgivning via kyrkan lyckades jag få med min mamma på. Det gick inte alls eftersom mamma inte fick medhåll av rådgivaren. (vilket hon givetvis ville ha). Så när vi var där tredje gången sa rågivaren att det var tråkigt att det var sista gången vi skulle ses. Jag såg nog ut som ett frågetecken så hon frågade om inte min mamma sagt till mig att hon ringt och meddelat att hon inte tänkte fortsätta. Det hade naturligtvis inte mamma sagt ett knyst om. Hon bara satt där och tittade triumferande på mig. När vi gick därifrån och jag frågade varför fick jag till svar att jag inte skulle tro att hon skulle sitta där och bli förnedrad bara för att jag njöt av det. Jag ville bara ha en fungerande relation med henne och bli respekterad som en tänkande person och hon tyckte att jag ville förnedra henne. Ja så lätt kommunicerar vi
Det jag menar är att en person med såna här psykiska svårigheter inte har så lätt att ta till sig samtal. Det krävs mycket mera än så. (för de gör inget fel, de är utsatta och offer för andras ovilja. Andra är ute efter att skada dem och vill bara illa. Det är bara de själva som har alla svar och vet hur allt ska vara. Den som tycker annorlunda är bara dum och elak i deras värld)TS Sök hjälp för din egen del så du inte tappar bort dig själv. Att leva nära en sådan människa är helt förödande på självkänslan. Man blir till sist ingenting i ens egna ögon. Ju snabbare du tar tag i det desto bättre.

Precis sådan är hon!

Skuggan_

 

[skuggan_]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

KL

En liten update för intresserade!

Kom iväg till skolan idag, går in i klassrummet av någon orsak är rektorsassistenten där. Hon ser på mig att jag har dött. Att det endast är mitt skal kvar som är ute och går. Hon ber mig följa med in på kontoret. Håller mig för att inte bryta ihop då vi har 2 tjejer som "skuggar" oss. Dock börjar jag gråta när dem inte längre kan se men höra. Vi går in på kontoret jag sätter mig och tårarna bara sprutar. Jag berättar allt och hon vill köra mig till sjukhuset. Jag spyr ut allt och hon vet än del om mig sedan tidigare men nu ser hon att elden har slocknat. Jag har inga könslor öht. Jag tycker inte ens det är roligt att åka till min häst även om hon är mitt liv.

Vi åker inte till sjukhuset men min kompis kommer in efter ett tag för att se vad som händer. Vi går ut för en stund och tar ett bloss. Känner att jag måste få lite luft. Hon och jag pratar lite där ute och hon beslutar sig för att ta emot mig och min häst om möjligheten finns. Skolan fixar busskort då kompis bor en timmes bussfärd ifrån stan.

Vi går in igen och jag ber min lärare följa med till kontoret och vi pratar. Efter en stund kommer kompis tillbaka och rekton ber oss sätta oss ner. På något sätt måste vi fixa detta då det är akut. Du måste bort NU! Säger både han och rektorsassistenten. Kompissäger då att jag kan bo hos henne med sambo tills vi kommer på en annan lösning. Vi ska även som sagt försöka fixa hästen.

Jag ber skolan kontakta min kurtator sedan barnsben och se ifall hon kan ta emot mig trots att hon jobbar på en annan skola då hon känner mig bäst och ville placera mig hos fosterfamilj. Jag säger också att dem får kontakta soc men då måste dem påpeka att dem absolut INTE får ringa hem eller kontakta min mamma då kommer det bli ett ännu värre helvete.

Skoldagen slutar och jag följer kompis till tåget, efter en stund ringer rektorn och berättar att vi imorgon ska ansöka om ungbo och att soc vet att dem ej får kontaka mamma.

Jag vet att detta kommer bli ett helvete i början då mamma kommer hota och ha sig men jag kommer inte klara mig en sekund till här. Har haft ångest hela dagen, illamående och sprängade migrän.

Nu återstår det att se vad som händer. Tack till er för stöd och råd. Ni är bäst!

Skuggan_

 

[Mitten]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Här sitter jag och gråter en skvätt för din skull . Vad duktig och stark du är som tagit tag i det här!! Jag är jätteimponerad. Och vilken bra kompis och vilken bra skola. Jag håller tummar och tår för dig. Jag vet att det är tufft, jag flyttade själv som 16åring, men du grejar det. Var inte rädd för att be om hjälp!

 

[Mitten]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Jag är förvånad över hur många vuxna som envisas med att tro att en förändring är möjlig med dessa omogna och socialt skadade föräldrar och som gång på gång låter sig bli besvikna. Lägg ner, är mitt råd, gå igenom sorgen över att föräldrarna aldrig blev de där kloka och snälla människorna som ni hade behövt och ta sen nya tag. Lita på era egna omdömen om att det inte står rätt till och försök inte hoppas på något annat. Om man låter sig bli trampad på av föräldrarna gång efter gång och tar på sig skulden så lär de mönstren upprepas i andra relationer, det är viktigt att sätta en gräns för hur illa man accepterar att bli behandlad. Sätt stopp! Det går aldrig att lösa en relation om bara en part är intresserad av en förändring.

Så är det! TS, läs igenom det här en extra gång, sörj det som aldrig blev och gå vidare.

 

[skuggan_]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Här sitter jag och gråter en skvätt för din skull . Vad duktig och stark du är som tagit tag i det här!! Jag är jätteimponerad. Och vilken bra kompis och vilken bra skola. Jag håller tummar och tår för dig. Jag vet att det är tufft, jag flyttade själv som 16åring, men du grejar det. Var inte rädd för att be om hjälp!

Tack, känner mig inte alls stark men jag försöker! Känner mig som ett tomt skal. Det med skolan hade aldrig hänt ett år tidigre men skolan bytte rektor och anställde en assistent i år.

Skuggan_

 

[Mitten]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Om man lyckas handla i det där tomma skalet är man stark . Att handla när man mår bra och är på topp är ju ingen konst...
Låt ingen trycka ner dig nu, gör en plan och kör!

 

[skuggan_]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Ska försöka!!

Skuggan_

 

[Thek]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Vill önska dig lycka till!

Har själv bott med en dysfunktionell mamma som har många likheter med din. Jag önskar att jag hade flyttat redan i tidiga tonåren (eller innan det för den delen) så hade jag förmodligen varit en mer välmående människa idag psykiskt. Att du tar dig därifrån är inte en dag för tidigt, ingen är värd att leva under sådan psykisk misshandel. Hon kommer garanterat att tycka synd om sig själv för att du flyttar och sånt kan man klara sig utan. Man behöver inte tycka om sin mamma.

Du kommer att klara det, när saker lugnat ner sig så kommer du märka att det var värt det!

 

[bigganl]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Jag är förvånad över hur många vuxna som envisas med att tro att en förändring är möjlig med dessa omogna och socialt skadade föräldrar och som gång på gång låter sig bli besvikna. Lägg ner, är mitt råd, gå igenom sorgen över att föräldrarna aldrig blev de där kloka och snälla människorna som ni hade behövt och ta sen nya tag. Lita på era egna omdömen om att det inte står rätt till och försök inte hoppas på något annat. Om man låter sig bli trampad på av föräldrarna gång efter gång och tar på sig skulden så lär de mönstren upprepas i andra relationer, det är viktigt att sätta en gräns för hur illa man accepterar att bli behandlad. Sätt stopp! Det går aldrig att lösa en relation om bara en part är intresserad av en förändring.

Jag håller med dig om att det inte är fruktsamt att gå och hoppas på en förändring, men samtidigt förstår jag att man gör det. Man hoppas och vill tro att förändringen kommer. När man kommer till punkten att man inser att det inte är någon idé, då har man tagit ett stort steg på väg till ett bättre liv. Det tar ju olika lång tid innan man kommer dit. (jag själv var ju 35 år tex)
Din sista mening säger egentligen allt. Det är precis vad det handlar om.

 

[bigganl]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Vad skönt. Vad duktig du är!! Skönt också att det finns människor i din närhet som tar dig och din situation på allvar. Du har nu tagit ett första steg på väg mot ett bättre liv. Du är stark fast du känner inte det nu mitt i situationen. Längre fram kommer du att märka det. Lita på dig själv. Lycka till!!

 

[skuggan_]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Det sjukaste av allt är att hon nu kommer och frågar om vi inte ska dricka kaffe och sådant. Då börjar jag ju känna mig som en idiot och kanske har jag gjort fel? (Så tänker jag) Fast vafan hon vänder väl snart igen eller? I som sagt 19 år har det varit såhär fram och tillbaka vill bara ha någon att prata med om hennes vändningar, ändrar hon sig? Eller inte?. Detta är jobbigt och det tär. Jag drömmer aggressiva drömmar och sover dåligt Mitt självförtroende är på noll just nu. Jag vet varken in eller ut.

Skuggan_

 

[GotAsecret]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Hon inser att hon håller på att förlora, hennes ego har fått en törn. That´s it.
Det är inte dig hon "vill ha tillbaka" utan makten...tror jag (observera tror!)
Helt åt h-vete galet kanske men vad som än händer så gå.
Hon har förbrukat sina chanser.
Kanske att en kontakt kommer funka senare i livet, men inte så länge du är påverkbar.

Du har det bättre utan henne.

Klart att det är oroligt, men det kommer lugna ner sig!
Kram!

 

[skuggan_]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Hon inser att hon håller på att förlora, hennes ego har fått en törn. That´s it.
Det är inte dig hon "vill ha tillbaka" utan makten...tror jag (observera tror!)
Helt åt h-vete galet kanske men vad som än händer så gå.
Hon har förbrukat sina chanser.
Kanske att en kontakt kommer funka senare i livet, men inte så länge du är påverkbar.

Du har det bättre utan henne.

Klart att det är oroligt, men det kommer lugna ner sig!
Kram!

Usch saknar rektorsassistenten som åkt till thailand och kommer inte förrens vecka 9 Känner mig som sagt som minst i världen, patetisk och osäker till tusen. Har absolut inget självförtroende kvar

Skuggan_

 

[GotAsecret]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Det är inte konstigt att du är nere på 0 just nu, men jag tror att eftersom du är omgiven av sådana fantastiska människor som ställer upp så kommer du så småningom uppåt igen!
Kanske att det går segt och är jobbigt i början, men jag är fullt och fast övertygad om att DU KLARAR DET!

 

[LaBello]

Sv: Varför gör hon så mot mig?

Jag vet precis hur du har det,nu bor jag hemifrån sen 7 år tillbaka men har inte pratat med min mamma på tre månader och min man vill att jag bryter relationen till henne pga av allt hon gjort mot mig,det som gör det så svårt just nu är att min pappa har långt gången cancer och jag känner att hon förstör allt mellan oss just nu,jag vill inte ha med henne alls att göra eller hennes sida av släkten.
Jag har brutit helt med min mormor/morfar/mostrar.. Jag är uppväxt i en släkt som borde få en egen dokumentär på tv känner jag,jag skäms och vill inte
att någon förknippar mig med dom.

jag har ju tur som har en sådan underbar man som stöttar mig igenom allt!