Carolininen
Trådstartare
Vi har sedan ett par månader tillbaka börjat jogga med vår staffe och de senaste två-tre rundorna har han börjat bete sig märkligt.
Första gången hände följande: vi hade kommit nästan 1 km upp i skogen när jag märker att han inte hänger med mig längre (okopplad) så jag stannar och ser honom stå mitt på stigen och stirra på mig. Jag kallar men han kommer inte. Jag joggar tillbaka till honom för att försöka reda ut vad han vill men finner ingen anledning till stoppet. Efter att jag hämtat honom följer han motvilligt med. Jag funderar om han kanske har druckit för lite under dagen och går resten av rundan. Tycker dock att han får upp farten igen så fort vi vänder hemåt.
Min man kommer några dagar senare hem efter en runda och säger "Charlie ville inte idag". Har haft samma upplevelse. Dvs han följer med men motvilligt efter att ha stannat och protesterat.
Under de här veckorna har jag cyklat med honom någon gång och då har det varit full kareta.
I förrgår när jag åter skulle testa en joggingrunda betedde han sig helkonstigt.
Samma sak som första gången på samma ställe. Jag springer tillbaka och kopplar hunden, han springer med en bit men tvärnitar sedan plötsligt och vägrar gå framåt! Jag tycker att han beter sig som han är rädd så jag provar med massor av beröm och påhejjande vilket fungerar han joggar med, dock inte entusiastiskt, medans jag försöker se något tecken i hans rörelsemönster på att han har ont.
Så fort vi vänder hemmåt knatar han på bättre, men han springer inte före vilket hade varit mer likt honom.
Väl hemma fortsätter han vara märklig genom att lägga sig på köksgolvet och se "låg" ut. När jag lockar på honom kommer han motvilligt fram men väljer sen hellre att gå och stryka sig mot vår andra hund, som för att söka trygghet. Denna "låga sinnesstämmning" håller bara i sig 5-10 min sedan skuttar han runt på gräsmattan och bollar med sin trasleksak.
Detta är en hund som gärna drar i kopplet för att komma framåt och är väldigt kontaktsökande gentemot mig. Jag behöver bara säga hans namn för att han ska komma skuttande.
Har han ont? Staffarna är ju kända för att inte visa smärta så visst skulle han kunna kamuflera något. Men under vanliga promenader kutar han på som vanligt och dessutom studsade han runt på gräsmattan 10 min senare.
För tufft kan det INTE ha varit. Rundan är på 2,5 km och mott tempo är allt annat än högt. Min man springer fortare visst men han har inte sprungit längre än 5 km med honom.
Att han blir "låg" kan vara för att han inte gör som jag ber honom om. Men man skulle också kunna tolka honom som att han är rädd för något men jag kan inte komma på vad. Han beter sig inte konstigt när jag promenerar samma sträcka.
Vad kan det vara? Spöken? Han är 17 månader gammal.
Första gången hände följande: vi hade kommit nästan 1 km upp i skogen när jag märker att han inte hänger med mig längre (okopplad) så jag stannar och ser honom stå mitt på stigen och stirra på mig. Jag kallar men han kommer inte. Jag joggar tillbaka till honom för att försöka reda ut vad han vill men finner ingen anledning till stoppet. Efter att jag hämtat honom följer han motvilligt med. Jag funderar om han kanske har druckit för lite under dagen och går resten av rundan. Tycker dock att han får upp farten igen så fort vi vänder hemåt.
Min man kommer några dagar senare hem efter en runda och säger "Charlie ville inte idag". Har haft samma upplevelse. Dvs han följer med men motvilligt efter att ha stannat och protesterat.
Under de här veckorna har jag cyklat med honom någon gång och då har det varit full kareta.
I förrgår när jag åter skulle testa en joggingrunda betedde han sig helkonstigt.
Samma sak som första gången på samma ställe. Jag springer tillbaka och kopplar hunden, han springer med en bit men tvärnitar sedan plötsligt och vägrar gå framåt! Jag tycker att han beter sig som han är rädd så jag provar med massor av beröm och påhejjande vilket fungerar han joggar med, dock inte entusiastiskt, medans jag försöker se något tecken i hans rörelsemönster på att han har ont.
Så fort vi vänder hemmåt knatar han på bättre, men han springer inte före vilket hade varit mer likt honom.
Väl hemma fortsätter han vara märklig genom att lägga sig på köksgolvet och se "låg" ut. När jag lockar på honom kommer han motvilligt fram men väljer sen hellre att gå och stryka sig mot vår andra hund, som för att söka trygghet. Denna "låga sinnesstämmning" håller bara i sig 5-10 min sedan skuttar han runt på gräsmattan och bollar med sin trasleksak.
Detta är en hund som gärna drar i kopplet för att komma framåt och är väldigt kontaktsökande gentemot mig. Jag behöver bara säga hans namn för att han ska komma skuttande.
Har han ont? Staffarna är ju kända för att inte visa smärta så visst skulle han kunna kamuflera något. Men under vanliga promenader kutar han på som vanligt och dessutom studsade han runt på gräsmattan 10 min senare.
För tufft kan det INTE ha varit. Rundan är på 2,5 km och mott tempo är allt annat än högt. Min man springer fortare visst men han har inte sprungit längre än 5 km med honom.
Att han blir "låg" kan vara för att han inte gör som jag ber honom om. Men man skulle också kunna tolka honom som att han är rädd för något men jag kan inte komma på vad. Han beter sig inte konstigt när jag promenerar samma sträcka.
Vad kan det vara? Spöken? Han är 17 månader gammal.