Varför är körbetten så ofta räfflade?

[Efwa]

Lite ödmjuka funderingar så där...då jag själv inte tävlingskör. men jag tycker det är lite förlegat att det är tillåtet med så skarpa bett som liverpool och postkandar även för lättklasskörning. Likaså inom bruksproven för kallblod. Ngt i grundutbildningen känns ju fel när en ska behöva betsla upp så starkt på unga hästar. Har full förståelse för det i spannkörning då det blir betydligt tungare att bromsa fyra hästar när det behövs.
I vilket fall som helst så finns det ju mellanskarpa bett som fungerar väl i körning också såsom jaktkandaret och kanske också pelham.

Och med tanke på vad jag lärt mig av bett av min tränare som är utbildad av en världsstjärna så förstår jag inte varför man är så begränsad i ridningen. I större delen av Europa, skulle jag säga, att man kan mycket mer om bett och dess egenskaper än vad vi kan i norden där man är fast vid att just vanliga tränsbett är så himla snälla.
Även de som håller på med ”barockridning” kan mycket mer om bett och dess inverkan.


70% av körningen är bettet och då gäller det att bettet är rätt. De olika böjningarna, vinklarna och rotationerna har funktioner som man vill åt. Det är inte nödvändigtvis skarpt.

Jag hade t.ex en häst som såg två- och tredelade bett som djävulens påfund medan ett mullenbett gav honom all ro och lugn han behövde samt lite andra funktioner som behövdes.

Mullenbett gör att hästarna vill mer framåt, arched ger en bättre nackplacering (ej falsk) och den mittemellan ger precis mitt emellan.
Några hästar vill ha lite tryck i nacken och rotation i munnen medan andra vill ha rotation men inte tryck.
Det betyder att man har mycket att spela med i körningen och stor möjlighet att hitta ett bett som hästen trivas med.

Kontakt i bettet är ett måste och om hästen inte tar kontakt så är bettet för starkt och ska inte användas.
Det skulle jag säga är det ENDA tecknet på ett för starkt bett.

 

[Mearas]

Och med tanke på vad jag lärt mig av bett av min tränare som är utbildad av en världsstjärna så förstår jag inte varför man är så begränsad i ridningen. I större delen av Europa, skulle jag säga, att man kan mycket mer om bett och dess egenskaper än vad vi kan i norden där man är fast vid att just vanliga tränsbett är så himla snälla.
Även de som håller på med ”barockridning” kan mycket mer om bett och dess inverkan.


70% av körningen är bettet och då gäller det att bettet är rätt. De olika böjningarna, vinklarna och rotationerna har funktioner som man vill åt. Det är inte nödvändigtvis skarpt.

Jag hade t.ex en häst som såg två- och tredelade bett som djävulens påfund medan ett mullenbett gav honom all ro och lugn han behövde samt lite andra funktioner som behövdes.

Mullenbett gör att hästarna vill mer framåt, arched ger en bättre nackplacering (ej falsk) och den mittemellan ger precis mitt emellan.
Några hästar vill ha lite tryck i nacken och rotation i munnen medan andra vill ha rotation men inte tryck.
Det betyder att man har mycket att spela med i körningen och stor möjlighet att hitta ett bett som hästen trivas med.

Kontakt i bettet är ett måste och om hästen inte tar kontakt så är bettet för starkt och ska inte användas.
Det skulle jag säga är det ENDA tecknet på ett för starkt bett.

Tack för dina reflektioner! Jag tycker tredelade enkla bett, alternativt bettlöst är bäst att grundutbilda med, just för att jag är väldigt rädd om kontakten. Det jag ser hos många ekipage verkar dock vara att förutsättningen för att hästen ska gå med eftergift är stångfunktion och då tycker jag en är fel ute. (gäller även barock) . Jag har givetvis inte sett alla ekipage dock och inbland är det man ser inte det som är. (Intressant tanke att körningen kräver mer av ett bett, så har jag faktiskt aldrig tänkt Men det har du rätt i.

 

[Buck]

Postkandar och Liverpool är ju inte mycket annorlunda är pelham och kimblewick, tror inte det är många som har körbetten på de yttersta hävstången mer än när de verkligen känner behov av det som t ex i presision.

Har ett kimblewick när jag kör då hästen trivs bäst på raka mundelar och fasta ringar, hade dock föredragit ett postkandar då öglorna för tömmen är för små på kimblewick.

 

[annakg]

@Efwa
För att vända på bett: jag tänker ett arched mout (ej mullen) med svag uppåtböj och såklart med rörliga skänklar (annars skulle det inte gå alls jue).

@ptr

 

[pepp]

Hahaha förlåt men jag läste Köttbenen.. Varför är köttbenen räfflade?! hihi

Jag läser det hela tiden

 

[annakg]

@ptr
Hur menar du nedåt? Verkar som att du har svaret jag söker men jag förstår tyvärr inte. Jag tänker på ett bett med rörliga skänklar som är svagt uppåtböjt.

@Mearas
Håller med Efwa i allt hon skriver . När man bara har bett och pisk gäller det att bettet är rätt. Alla hästar gillar inte tre eller tvådelat och min häst gillar inte ens mullen utan det klämmer på tungan. Jag tror att min ponny föredrar lite tryck i nacken och mer tryck på lanerna än på tungan, lite mer avlastning på det känsligaste helt enkelt + att hon inte har någon plats i munnen alls och därför behöver det vara tunt. Därför kommer jag testa ett bett som är utformat för att ge dessa egenskaper. Kommer ej sätta i de längre ringarna utan hade lika gärna kunnat ha ett rakt Baucher, men det finns ej i Sverige. Jag personligen anser att det är konstigt att många tycker att alla hästar och ponnysar ska kunna ridas på tränsbett och vara nöjda med det när de är individer och ser ytterst olika ut i munhålorna samt trivs med olika saker!

@Buck
Vill ha ett postkandar (inte Liverpool då jag kör med maratonsele, för utseendets/traditionens skull), med arched mouth, helst utan räfflor och 10 mm tjock i storlek 10,5, rörliga eller fasta skänklar spelar ingen roll. Finns ej i Sverige, Nederländerna, Tyskland, England, knappt USA. Sista utväg att få exakt det jag vill ha är specialbeställning från England vilket är gördyrt.

Har beställt ett från Busses Reitsport nu som är typ det jag vill ha men 13 mm tjockt och med räfflor + koppar . Därav undrar jag om hur man sätter bettet för att slippa räfflornas effekt!

 

[Efwa]

Tack för dina reflektioner! Jag tycker tredelade enkla bett, alternativt bettlöst är bäst att grundutbilda med, just för att jag är väldigt rädd om kontakten. Det jag ser hos många ekipage verkar dock vara att förutsättningen för att hästen ska gå med eftergift är stångfunktion och då tycker jag en är fel ute. (gäller även barock) . Jag har givetvis inte sett alla ekipage dock och inbland är det man ser inte det som är. (Intressant tanke att körningen kräver mer av ett bett, så har jag faktiskt aldrig tänkt Men det har du rätt i.

Ja, kontakten är ju så viktig. Dock kan man ju ha hästar med för mycket vilja och kontakt också.

Den som jag hade problem med de ”vanliga betten” hade rent av extrem ovilja mot dem. Det resulterade i det närmaste okontrollerad fart och höjning av huvud samt sänkning av rygg.

Jag kunde alltså aldrig gå vägen genom riden dressyr mot de högre klasserna eftersom vi aldrig kunde starta en låg klass och jobba oss uppför.
Detta var en extremt lydig och trevlig häst som kunde gå på bettlöst utan problem men han kunde ibland få lite väl mycket kontakt med det och då gjorde jag så att det bara användes på volten.
Ridkapson var hans favorit.

Man vill ju ha lagom kontakt och ibland kräver det ett bett som de flesta anses som skarpt men som jag hävdar är det mildare i sammanhanget.

När man testar kontakten på ett nytt bett sätter man direkt i ringarna, inte i några skänklar. Är kontakten för liten är det fel men man har inte utsatt hästen för några övergrepp.

 

[ptr]

Det är när stången vrider sig i ingrepp som den släta alternativt refflade sidan kommer mot lanerna beroende på åt vilket håll man satt bettet.
För att det skall fungera är det viktigt att käkkedjan inte sitter för hårt.

Sen måsta man ha i minnet att det är ett skarpt bett - som inte gör nytta överhuvudtaget, snarare tvärtom, om inte häst och kusk har övat på vad bettet innebär, betyder och fungerar. När det väl behövs är det så dags och kan skapa än mer panik hos hästen.
Här gäller det med att köra med så lite kontakt som möjligt när det inte behövs, handen behöver vara än mer följsam, ju mjukare hand ju mer marginal att nypa åt med när det behövs. Det knepigaste tycker jag är att få hästen att förstå att eftergift inte betyder att älga iväg! Minskad kontakt ska bara betyda att man som kusk är nöjd för tillfället och inget har att invända mot hur hästen skäter sitt jobb för tillfället.
Titta på de duktiga kuskarna, när man ser att tömmen liksom vinkar av att den kan vrida sig fram och tillbaks då är den så slak det går utan att fördenskull bli till lång töm.

 

[annakg]

Det är när stången vrider sig i ingrepp som den släta alternativt refflade sidan kommer mot lanerna beroende på åt vilket håll man satt bettet.
För att det skall fungera är det viktigt att käkkedjan inte sitter för hårt.

Sen måsta man ha i minnet att det är ett skarpt bett - som inte gör nytta överhuvudtaget, snarare tvärtom, om inte häst och kusk har övat på vad bettet innebär, betyder och fungerar. När det väl behövs är det så dags och kan skapa än mer panik hos hästen.
Här gäller det med att köra med så lite kontakt som möjligt när det inte behövs, handen behöver vara än mer följsam, ju mjukare hand ju mer marginal att nypa åt med när det behövs. Det knepigaste tycker jag är att få hästen att förstå att eftergift inte betyder att älga iväg! Minskad kontakt ska bara betyda att man som kusk är nöjd för tillfället och inget har att invända mot hur hästen skäter sitt jobb för tillfället.
Titta på de duktiga kuskarna, när man ser att tömmen liksom vinkar av att den kan vrida sig fram och tillbaks då är den så slak det går utan att fördenskull bli till lång töm.

Tack för ditt svar!
En följdfråga: när man sätter bettet så att inte räfflorna trycker mot lanerna vid tömtag: är det så att räfflorna inte inverkar alls eller kan dessa komma åt gommen eller inverka på baksidan av tungan/svalget på något sätt?

 

[ptr]

Tack för ditt svar!
En följdfråga: när man sätter bettet så att inte räfflorna trycker mot lanerna vid tömtag: är det så att räfflorna inte inverkar alls eller kan dessa komma åt gommen eller inverka på baksidan av tungan/svalget på något sätt?

De hamnar uppåt och ska väl inte påverka alls då. Tungan ska vara under bettet och bettet smalt nog att inte ta i någon annanstans. Viktigt att kröken på bttet passar hästens mun - alldrig så liten skillnad kan vara avgörande om hästen accepterar bettet eller inte.

 

[Efwa]

Det är när stången vrider sig i ingrepp som den släta alternativt refflade sidan kommer mot lanerna beroende på åt vilket håll man satt bettet.
För att det skall fungera är det viktigt att käkkedjan inte sitter för hårt.

Sen måsta man ha i minnet att det är ett skarpt bett - som inte gör nytta överhuvudtaget, snarare tvärtom, om inte häst och kusk har övat på vad bettet innebär, betyder och fungerar. När det väl behövs är det så dags och kan skapa än mer panik hos hästen.
Här gäller det med att köra med så lite kontakt som möjligt när det inte behövs, handen behöver vara än mer följsam, ju mjukare hand ju mer marginal att nypa åt med när det behövs. Det knepigaste tycker jag är att få hästen att förstå att eftergift inte betyder att älga iväg! Minskad kontakt ska bara betyda att man som kusk är nöjd för tillfället och inget har att invända mot hur hästen skäter sitt jobb för tillfället.
Titta på de duktiga kuskarna, när man ser att tömmen liksom vinkar av att den kan vrida sig fram och tillbaks då är den så slak det går utan att fördenskull bli till lång töm.

Tänker du ur brukskörningsvinkel nu?

Jag tycker inte att minsta lätta hand är samma som kontakt nämligen och i dressyr vill jag ha kontakt. Jag vill att eftergift ska i det närmaste svaras upp med en ordentligt framåtgående utan att ”älga iväg”.

Märk väl att jag har hästar som går både och och vet skillnaden. Det jag tycker du beskriver en häst som går i sin naturliga avslappnade form och där håller jag med helt. Skogskörning t.ex ska endast behövas vinkla och lyfta hand och eftergift ska endast betyda att gå i den hastighet som du redan var i.

 

[Efwa]

Tack för ditt svar!
En följdfråga: när man sätter bettet så att inte räfflorna trycker mot lanerna vid tömtag: är det så att räfflorna inte inverkar alls eller kan dessa komma åt gommen eller inverka på baksidan av tungan/svalget på något sätt?

Jag skulle säga att ett Mullen (böjen framåt) kan du inte ändra till att räfflorna hamnar annorlunda som @annakg skriver. Annars hamnar ju bågen inåt och borde få effekten att hästen inte vill gå framåt. Det finns inte ett bett, vad jag vet, som är vinklad bakåt.
Bara ett rakt eller ett arch går att göra så med, nu när jag fattat vad ni menar.

Hur det påverkar i gomen eller på kinderna torde bero på hur hästen är byggd och det är lika stor skillnad på hästar som det är på människor, så det går inte att säga så här.

Precis som @ptr skriver så kan en ”aldrig så liten skillnad kan vara avgörande om hästen accepterar bettet eller inte”. Är man osäker så testa att led hästen först och sedan tömkör.
Om det är riktigt illa för hästen så kan den lätta fram eller kasta sig bakåt och det vill man inte med vagn.

Det hände min häst när jag för första gången testade tungfrihet. Som tur var tömkörde jag först och så fort jag skulle stanna och bara tog lite, lite i tömmarna blev reaktionen stor. Inte ett bett hästen ville ha! Nästan som tvådelat.

 

[ptr]

Tänker du ur brukskörningsvinkel nu?

Jag tycker inte att minsta lätta hand är samma som kontakt nämligen och i dressyr vill jag ha kontakt. Jag vill att eftergift ska i det närmaste svaras upp med en ordentligt framåtgående utan att ”älga iväg”.

Märk väl att jag har hästar som går både och och vet skillnaden. Det jag tycker du beskriver en häst som går i sin naturliga avslappnade form och där håller jag med helt. Skogskörning t.ex ska endast behövas vinkla och lyfta hand och eftergift ska endast betyda att gå i den hastighet som du redan var i.

Lättar på hand i samband med drivning ja - men bara mjukna och öka eftergiften i tömmen nej. Nu kör jag mest arbetskörning och det är väl på ena sidan av skalan om detta med att ta det lugnt i första hand, men principen håller jag nog för lika. Får tex inte bli att hästen taggar upp sig för eftergivt så den springer åt fanders om en töm tappas! Går hästen i fin trav ska det gå att släppa ut tömmen och ta igen utan att det på verkas, men tar man försiktigt i den, ger lite drivande signal samt lättar på handen - då ska det laddas! Jag har långt dit - men vet vart jag vill innan jag blir nöjd.

 

[Efwa]

Lättar på hand i samband med drivning ja - men bara mjukna och öka eftergiften i tömmen nej. Nu kör jag mest arbetskörning och det är väl på ena sidan av skalan om detta med att ta det lugnt i första hand, men principen håller jag nog för lika. Får tex inte bli att hästen taggar upp sig för eftergivt så den springer åt fanders om en töm tappas! Går hästen i fin trav ska det gå att släppa ut tömmen och ta igen utan att det på verkas, men tar man försiktigt i den, ger lite drivande signal samt lättar på handen - då ska det laddas! Jag har långt dit - men vet vart jag vill innan jag blir nöjd.

Håller med!

 

[kryddelydd]

Lite ödmjuka funderingar så där...då jag själv inte tävlingskör. men jag tycker det är lite förlegat att det är tillåtet med så skarpa bett som liverpool och postkandar även för lättklasskörning. Likaså inom bruksproven för kallblod. Ngt i grundutbildningen känns ju fel när en ska behöva betsla upp så starkt på unga hästar. Har full förståelse för det i spannkörning då det blir betydligt tungare att bromsa fyra hästar när det behövs.
I vilket fall som helst så finns det ju mellanskarpa bett som fungerar väl i körning också såsom jaktkandaret och kanske också pelham.

Tja. Om man tycker att körstänger är skarpa så kan man ju köra på tränsbett.
Det har jag gjort hittills, men ska lägga på stång för paret. Det kan bli lite ivrigt när det ska galopperas i precisionen.