Tack för input! Skönt att få bekräftelse att det inte fungerar som det ska. Biståndshandläggaren pratade endast om genomförandeplan, inget annat. Jag ska höra med henne om vad som gjorts, ifall jag har rätt att begära ut handlingarna och se vilka beslut som fattats och på vilken grund. Sen får jag se om vi ska överklaga något.
I början av året skadade sig min mamma på liknande sätt men var ännu mer orörlig när hon skrevs ut från geriatriken, hon kunde inte ens vända sig själv i sängen. Då bedömde distriktsköterskan att mamma skulle tillbaka till sjukhus omedelbart. Nästa gång hon skrevs ut fick vi slåss för ett korttidsboende. Jag fick ringa upp biståndsbedömaren, säga att jag också är socionom, och att vi ville ha ett beslut som vi kunde överklaga. Då fick hon plats. Den här gången fick hon efter oerhört mycket bråk en plats, men det finns covid på kommunens enda korttidsboende så dit vill vi ju inte skicka henne. Min pappa dog dessutom av det på ett demensboende i kommunen så det är totalt otänkbart att utsätta henne för det.
Mitt spontana svar hade annars varit korttidsboende, för bra för att uppta en plats på sjukhus men för dålig för att klara sig hemma med den hjälp som är möjlig/rimlig.
Har den senaste tiden fått lära mig hur äldreomsorgen i den kommun där mina föräldrar bor fungerar (den fungerar bra) och även blivit informerad om regler, hur de tänker etc. Kan kanske ge någon input?
T ex så har deras handläggare varit ganska tydlig med att när det inte räcker med rimliga insatser i hemmet så är det någon form av boende som behövs. Vettigt tycker jag, även som skattebetalare. Någon från hemtjänsten kan inte vara där 24/7.
Handläggaren är klart medveten om att den ena föräldern gör en stor vårdinsats (= sparar pengar åt kommunen) men har också sagt att det är man inte tvungen att göra. Detta förvånade mig eftersom man hört så mycket om hur kommuner mer eller mindre tvingar äldre (kvinnor) att vårda sin anhörige.
De har ett antal "standardinsatser", men har visat på flexibilitet så att det ska passa individen. Om jag förstått det hela rätt har dock inte handläggaren delegation att ta sådana beslut utan måste fråga överordnad.
Ringer man inte på handläggarens direktnummer så hamnar man på kontaktcenter som faktiskt fungerar riktigt bra. Även den som svarar där kan ge information och ordna med snabba beslut.
Första gången jag ringde fick jag veta att de har 24 timmar på sig att ordna med boende eller hemtjänst. Gissar att detta är för att folk inte ska ligga på sjukhus i onödan. En fredag mitt i sommaren kunde de inte ordna boende till en covidsjuk inom ett dygn p g a att de krävde att man tagit test (svar behövde inte ha kommit) + att det var helg. Men morgonen därpå kom hemtjänsten! (Efter tjat ordnade också vc en sjuksköterska som kom och gav medicin eftersom hemtjänsten inte fick göra det)
Ringer man och frågar om möjlig hjälp får man frågan om samtalet är en ansökan. Är det det så ordnas insatsen. I efterhand kommer beslut med ärendeanteckningar med posten.
Man kan diskutera med handläggaren, få förslag och alternativ som man sedan kan "bearbeta" föräldrarna med tills de också tycker att det är ett bra förslag. Varken som anhörig eller drabbad så vet man innan man behöver vilka möjligheter som finns och det är även stora steg att t ex acceptera att släppa in främmande (=hemtjänst) eller att behöva bo kortare eller längre tid på boende.
Det enda negativa är att man måste välja utövare, men det fick vi hjälp med av kommunen, och att de under hösten stängde en dagverksamhet för äldre som fungerade både som sysselsättning och avlastning för anhörig.
Är man över 80 har man rätt till kostnadsfritt trygghetslarm. För en som ibland får utnyttja det flera gånger per dygn är det guld värt att de ofta kommer på 20 minuter, även på natten. För att det ska fungera byter de ut det vanliga låset i dörren till ett som även kan öppnas med "tag". (Apropå svårt att komma in).
Det som inte har fungerat är det som regionen ansvarar för. Men det är en annan historia.
när jag egentligen ska spendera tiden med att måla oljemålningar )
