Vård som inte fungerar

[TinyWiny]

Ja, det är hemskt.
Vissa pratar om att man måste vara fokuserad på omsorgstagarna vid scemaläggningarna osv, men det fungerar inte i praktiken utan vi måste lägga det utefter hur vi har personal och försöka få scheman att passa personalen så de stannar och inte söker sig till annat jobb.
Jag är glad att jag inte är planerare, utan jag är anställd som administrativt stöd åt planerarna och göra det runt omkring planeringen då de hinner och orkar med att planera.

Tycker verkligen personalen att det är bra att de ska till nya hela tiden? Det är inte alls min erfarenhet. De som har trivts bäst är de som har sina fasta brukare. De har stannat trots diverse kaos i företaget/kommunen de jobbar på just för att de trivs med sina brukare. Endel har till och med följt med brukarna när de av någon anledning har bytt utförare. Det tycker jag säger väldigt mycket. Det tar såklart mycket mer energi för personalen att gå till nya hela tiden jämfört med att komma hem till Bertil, Anders, Svea och Ellen som de vet precis hur de vill ha det och vad som ska göras och prioriteras.

 

[parellikusken]

Tycker verkligen personalen att det är bra att de ska till nya hela tiden? Det är inte alls min erfarenhet. De som har trivts bäst är de som har sina fasta brukare. De har stannat trots diverse kaos i företaget/kommunen de jobbar på just för att de trivs med sina brukare. Endel har till och med följt med brukarna när de av någon anledning har bytt utförare. Det tycker jag säger väldigt mycket. Det tar såklart mycket mer energi för personalen att gå till nya hela tiden jämfört med att komma hem till Bertil, Anders, Svea och Ellen som de vet precis hur de vill ha det och vad som ska göras och prioriteras.

Det är inte så enkelt som att personalen vill gå till samma brukare tyvärr, utan även annat som spelar in i schemaläggningen.
Endel omsorgstagare är av olika anledningar tyngre att besöka än andra och där behöver man variera personalen mer trots att det kanske vore mest optimalt för OT att ha samma personer.
Plus en massa andra saker.

 

[Snowball]

Hoppas istället att du inte blir sjuk/skadar dig/blir funktionshindrad. Du behöver inte vara gammal för att få noll/dålig/undermålig hjälp, det kvittar om du är 25 eller 95, du blir precis lika illa behandlad ändå när du inte klarar din adl. Och var för guds skull inte barn till någon som drabbats. Mina barn, då 10 och 12 år gamla fick höra att då får ni fixa det här när mamma inte kan. Det är verkligen inte roligt och det här är i Sverige som skryter om sitt välbestånd. Hade de som drabbats varit en stark grupp som orkat stå på sig och kämpa för sin rätt hade det såklart aldrig blivit såhär. Då hade undersköterskor fått lön för det de gör, undersköterskeutbildningen hade gett legitimation och därmed den status de borde ha, arbetstider som går att få en vardag med hade varit självklart och det hade inte setts ner på vårdyrken som inte är läkare då möjligtvis. Det hade inte heller funnits några inom hemtjänsten som är där utan utbildning enbart för lönens skull utan enbart de som faktiskt vill hälpa och göra det bästa för sina brukare.
De inom hemtjänsten som är bra lämnar förr eller senare för att orka leva själva. Ibland efter de har bränt ut sig och ibland innan. Kvar finns de eldsjälar som inte har lämnat än tillsammans med ett gäng som är där enbart för lönens skull och som inte bryr sig ett skvatt om de de ska hjälpa att få ett värdigt liv och då blir det därefter.
Scheman läggs inte med tanke på vårdtagarnas behov utan på någon typ av rullande schema vilket innebär att du kan ha en ny varje gång dag efter dag, månad efter månad som kommer in i ditt hem och som ska hjälpa dig med det mest intima. Sedan säger de att brukarna är så tacksamma. Ja, vi är tacksamma över de små smulorna för vi orkar inte kräva att vi behandlas som de levande tänkande kännande människor vi är. Vi vet ju att vi inte har något värde i deras ögon men vi önskar såklart precis som alla andra att vi skulle få den hjälp vi betalar för, respekten för vår person och att kända ansikten som vet hur vi vill ha det kommer varje gång.

Jag vet jag har varit en liten sväng i vården pga skada det var ingen höjdare alls
Tack och lov är min skada inte så allvarlig även om jag har ett litet funktionshinder mycket litet dock
Men jag hoppas innerligt jag inte behöver söka vård och jag drar mig verkligen för att vända mig till vården

 

[Fetaost]

Tycker verkligen personalen att det är bra att de ska till nya hela tiden? Det är inte alls min erfarenhet. De som har trivts bäst är de som har sina fasta brukare. De har stannat trots diverse kaos i företaget/kommunen de jobbar på just för att de trivs med sina brukare. Endel har till och med följt med brukarna när de av någon anledning har bytt utförare. Det tycker jag säger väldigt mycket. Det tar såklart mycket mer energi för personalen att gå till nya hela tiden jämfört med att komma hem till Bertil, Anders, Svea och Ellen som de vet precis hur de vill ha det och vad som ska göras och prioriteras.

Regeringen har beslutat att det ska vara kontinuitet inom hemtjänsten. Detta är ganska nytt. Det innebär att man har i princip samma rad hela tiden och går bla till den som man är fast omsorgskontakt till. Vi införde detta för några månader sen.
Sen dess har sjukskrivningarna galopperat. Många vårdtagare är väldigt tunga att gå till både fysiskt eller psykiskt. Jag har själv varit hemma två gånger pga att jag fått kraftig värk pga tunga förflyttningar. Jag har också gjort 3 AJ pga psykisk arbetsskada. Och så ser det ut för alla de som har tunga turer.
Just nu har jag hamnat på en annan tur och den är fantastisk. Lättsamma och vänliga omsorgstagare med roliga arbetsuppgifter.
Sen kontinuitet infördes är det just undesköteskeutbildade vi har tappat. De tycker att de vill ha större utmaningar och har en utbildning för mer än att gå fram och tillbaka mellan samma 4-5 personer dag ut och dag in. Man tappar mycket kunskap när man får utföra samma saker varje dag.
Jag minns inte när jag gav insulin eller spolade en kateter sist. Hostmaskinsdeligeringen och sondmatningsdeligering har jag sagt upp för där minns jag inte hela proceduren tillräcklig väl för att utföra det säkert. Däremot har jag blivit överjävlig på såromläggning för det utför jag i massor (och det är superintressant)

Kontinuitet är bra till viss del men det får inte bli så strikt att man bara går till samma. Det är inte bra i längden.

Vi får en del nya som innan jobbat på boenden och det är just variationen i arbetsuppgifterna och ”komma ut” som de kommer till oss för.

 

[TinyWiny]

Det är inte så enkelt som att personalen vill gå till samma brukare tyvärr, utan även annat som spelar in i schemaläggningen.
Endel omsorgstagare är av olika anledningar tyngre att besöka än andra och där behöver man variera personalen mer trots att det kanske vore mest optimalt för OT att ha samma personer.
Plus en massa andra saker.

Såklart mycket spelar in. Det de jag har pratat med säger (personal inom själva utförandet av hemtjänster, planerare, chefer på olika nivåer och ägare av hemtjänstföretag) är att vissa vill ingen gå till och då är det ju bara så att någon måste och då blir det olika eftersom hela personalgruppen får ha den brukaren en gång var på rullande schema för att ingen ska säga upp sig. I övrigt vill både brukare och personal generellt sett ha samma de går till/som kommer. Problemet där är när schemaläggaren inte bryr sig om det utan bara lägger utefter listor istället för vilka som fungerar bra med vilka och då handlar det inte om något annat än lathet eller att man helt enkelt inte bryr sig. Summan är oavsett orsak fel person på fel plats. Så svårt är det inte att fixa scheman människor trivs med (enligt planerare) men det kräver en vilja och förståelse för att människor inte är utbytbara.

 

[TinyWiny]

Regeringen har beslutat att det ska vara kontinuitet inom hemtjänsten. Detta är ganska nytt. Det innebär att man har i princip samma rad hela tiden och går bla till den som man är fast omsorgskontakt till. Vi införde detta för några månader sen.
Sen dess har sjukskrivningarna galopperat. Många vårdtagare är väldigt tunga att gå till både fysiskt eller psykiskt. Jag har själv varit hemma två gånger pga att jag fått kraftig värk pga tunga förflyttningar. Jag har också gjort 3 AJ pga psykisk arbetsskada. Och så ser det ut för alla de som har tunga turer.
Just nu har jag hamnat på en annan tur och den är fantastisk. Lättsamma och vänliga omsorgstagare med roliga arbetsuppgifter.
Sen kontinuitet infördes är det just undesköteskeutbildade vi har tappat. De tycker att de vill ha större utmaningar och har en utbildning för mer än att gå fram och tillbaka mellan samma 4-5 personer dag ut och dag in. Man tappar mycket kunskap när man får utföra samma saker varje dag.
Jag minns inte när jag gav insulin eller spolade en kateter sist. Hostmaskinsdeligeringen och sondmatningsdeligering har jag sagt upp för där minns jag inte hela proceduren tillräcklig väl för att utföra det säkert. Däremot har jag blivit överjävlig på såromläggning för det utför jag i massor (och det är superintressant)

Kontinuitet är bra till viss del men det får inte bli så strikt att man bara går till samma. Det är inte bra i längden.

Vi får en del nya som innan jobbat på boenden och det är just variationen i arbetsuppgifterna och ”komma ut” som de kommer till oss för.

I det hemtjänstföretag jag anlitade senast har det här varit standard i många år. För dem är det tvärtom, det har gjort att många söker sig dit, både brukare och personal och det är det största hemtjänstföretaget i min kommun sedan ett antal år. De har också fasta tider. De jobbar dag eller kväll och få helger utan delade turer. Det är många som inte jobbar helger alls eftersom helgjobben är eftertraktade av studerande. De har sina brukare de går till den tid de jobbar och de som behöver hjälp även kvällstid har det lika, samma personal kommer till samma brukare. Dvs. det är två personal som kommer på veckorna även om en person behöver hjälp från kl 7-23 (som exempel) men på helgerna blir det av förståeliga skäl flera eftersom ingen jobbar varje helg.
Kommunen här har enormt svårt att få tag i folk eftersom de inte bryr sig om kontinuitet utan på fullaste allvar hänvisar brukare till privata alternativ om man inte vill ha 511 olika som kommer.
Självklart ska utrustning för förflyttning finnas. Något annat är vansinne.

Huruvida man vill eller inte vill göra samma arbetsuppgifter torde vara lika olika som människor är generellt. Uppenbarligen fungerar det utmärkt här.

Hur eller hur måste man komma ihåg att den som är utsatt i det här är brukaren. När dagen är slut kan personalen gå hem och glömma brukaren men brukaren sitter fast i det hen lever med och jag ser det som självklart att brukarens behov ska komma först. Vi är människor allihop men den som hjälper är inte viktigare än den som behöver hjälp.

 

[IngelaH]

Hur eller hur måste man komma ihåg att den som är utsatt i det här är brukaren. När dagen är slut kan personalen gå hem och glömma brukaren men brukaren sitter fast i det hen lever med och jag ser det som självklart att brukarens behov ska komma först. Vi är människor allihop men den som hjälper är inte viktigare än den som behöver hjälp.

Det är det här jag många gånger och ofta har missförståtts för här på bukefalos, att tro att jag är dryg och otrevlig.

Jag är lite yngre än många vårdtagare (även om vi ÄR många som är yngre också även om många andra inte förstår det) och vågar därför lägga mig i och kämpa för ANDRA vårdtagares värdigare liv och bemötande. Om sen JAG också kan få värdigare liv och bemötande, är det bara en bonus.

 

[Raderad medlem 68338]

Såklart mycket spelar in. Det de jag har pratat med säger (personal inom själva utförandet av hemtjänster, planerare, chefer på olika nivåer och ägare av hemtjänstföretag) är att vissa vill ingen gå till och då är det ju bara så att någon måste och då blir det olika eftersom hela personalgruppen får ha den brukaren en gång var på rullande schema för att ingen ska säga upp sig. I övrigt vill både brukare och personal generellt sett ha samma de går till/som kommer. Problemet där är när schemaläggaren inte bryr sig om det utan bara lägger utefter listor istället för vilka som fungerar bra med vilka och då handlar det inte om något annat än lathet eller att man helt enkelt inte bryr sig. Summan är oavsett orsak fel person på fel plats. Så svårt är det inte att fixa scheman människor trivs med (enligt planerare) men det kräver en vilja och förståelse för att människor inte är utbytbara.

Jag har jobbat inom ett privat företag med "hemtjänst". Där var det generella problemet att rutinerade undersköterskor inte fungerade med brukarna. De kunde generellt inte bemöta dom på "rätt sätt". Då kvittar det ju om ngn är expert på sårvård eller diabetes eller vad som, om det krockar på det sociala planet liksom.

 

[TinyWiny]

Jag har jobbat inom ett privat företag med "hemtjänst". Där var det generella problemet att rutinerade undersköterskor inte fungerade med brukarna. De kunde generellt inte bemöta dom på "rätt sätt". Då kvittar det ju om ngn är expert på sårvård eller diabetes eller vad som, om det krockar på det sociala planet liksom.

Ja gud ja! Rätt person på rätt plats är alltid viktigast. Kemin mellan personal och brukare är jätteviktig eller som en sa, man behöver vara kameleont i det här yrket. Med det sagt så för att höja statusen i yrket kan jag tycka att en legitimering av undersköterska vore på sin plats men är inte kemin rätt mellan personal och brukare så skiter det ju sig i vardagen iallafall.

Ett exempel jag aldrig kommer glömma är den mycket rutinerade undersköterskan som jobbat inom hemtjänsten hela sitt liv och nu var nära pensionen. Hon uttryckte ofta förakt för sina brukare (till mig alltså som ju också var hennes brukare) som ville ha saker på sitt sätt för hon ville göra på sitt sätt istället. Jag tänkte ofta att trots hennes långa erfarenhet hade hon missat något så viktigt som att det är hjälpa hon skulle göra, inte köra över och göra sig lustig över att det var viktigt för endel att vissa saker blev så som de alltid hade varit. Jag frågade henne varför det var viktigare att hon fick vika lakanen på sitt sätt hemma hos någon annan än att lakanen veks på det sätt gamla Agda hade vikt lakan sedan barnsben. Jag fick ett irriterat mummel till svar.

Empati kan inte läras ut men empati är det absolut viktigaste när man jobbar med människor.

 

[lil-sis]

Jag har en gammal mamma som ramlade hemma härom veckan, fick en fraktur i höften och låg inlagd först på ortopeden och därefter på geriatrikrehab. De skrev ut henne för en vecka sedan trots att hon inte kan ta sig ur sängen själv. Vi har hela tiden ansett att hon behöver en sjukhussäng för att kunna fälla upp huvudändan och på så sätt få det lättare att kunna komma upp och träna att gå. Hemtjänsten håller med om det men det gör inte kommunens rehab
Samma rehab har inte heller någon plan för hur de ska träna min mamma. Min syster har fått vara på dem för att de över huvudtaget ska komma någon till mamma. Denna fysioterapeut har inte någon plan för hur de ska göra med nycklar till någon som inte kan öppna själv. Hittills har min syster fått åka dit.

Kommunen hon bor i har ett uruselt system där man inte kan ringa direkt till handläggaren (under alla mina år som socialsekreterare fick mina klienter mitt direktnummer) och de ringer tillbaka inom 24 timmar. Som om den som söker dem inte har annat att göra än att sitta vid telefon. Jag kan ju ha flera klientbesök under dagen och bara vara nåbar vissa stunder. Biståndshandläggaren säger att allt vi klagar på ansvarar kommunens rehab för, och det är vi anhöriga som ska kontakta dem om vi är missnöjda, inte hon. Vad händer med de åldringar som inte har några anhöriga, vem för deras talan? Ska de behöva ringa själv fast de kanske inte mår tillräckligt bra för att kunna tala för sin sak.

Det är svårt att tänka annat än att de vill att min mamma ska ligga i sin säng som ett paket, få proppar, bli deprimerad och tappa livslusten, och kola vippen, som en modern form av ättestupa.

Är vi ensamma om att ha det så här? Ska det verkligen behöva vara så här? Jag är socionom själv och tänker på 2:7§ SoL, på ytan ser det ju ut som att den ska fungera men i praktiken gör den inte det.

Det där med att det inte går att ringa till handläggaren är ganska bekant, hade samma problem när mamma skulle flyttas först från St Göran, sen till Koppargården och sen hem. Handläggaren ringer inte upp ”inom rimlig tid” dessutom och ansåg att pappa, som inte kan lyfta en kaffekopp skulle tömma lägenheten och så bestämde handläggaren att mamma skulle hem nästan en vecka tidigare än vad läkaren ansåg var lämpligt.

Kontaktcenter äldre är däremot pärlor! Lätta att få tag på och fixar och donar (samordnar hemtjänsten i vissa situationer).

 

[IngelaH]

Ja gud ja! Rätt person på rätt plats är alltid viktigast. Kemin mellan personal och brukare är jätteviktig eller som en sa, man behöver vara kameleont i det här yrket. Med det sagt så för att höja statusen i yrket kan jag tycka att en legitimering av undersköterska vore på sin plats men är inte kemin rätt mellan personal och brukare så skiter det ju sig i vardagen iallafall.

Ett exempel jag aldrig kommer glömma är den mycket rutinerade undersköterskan som jobbat inom hemtjänsten hela sitt liv och nu var nära pensionen. Hon uttryckte ofta förakt för sina brukare (till mig alltså som ju också var hennes brukare) som ville ha saker på sitt sätt för hon ville göra på sitt sätt istället. Jag tänkte ofta att trots hennes långa erfarenhet hade hon missat något så viktigt som att det är hjälpa hon skulle göra, inte köra över och göra sig lustig över att det var viktigt för endel att vissa saker blev så som de alltid hade varit. Jag frågade henne varför det var viktigare att hon fick vika lakanen på sitt sätt hemma hos någon annan än att lakanen veks på det sätt gamla Agda hade vikt lakan sedan barnsben. Jag fick ett irriterat mummel till svar.

Empati kan inte läras ut men empati är det absolut viktigaste när man jobbar med människor.

Jag har ju det motsatta problemet. Många av de äldre i personalen förstår precis hur jag menar... och SER vad som ska göras, de SER att det står fyra isärslagna kartonger lutade mot skohyllan, de SER att det står två soppåsar ihopknutna vid skohyllan och frågar försiktigt om de ska gå ut med soporna. De ser att det har ramlat ner en hög med reklam eller brev på golvet, som jag försökt ta upp men i stället spridit runt över hela vardagsrumsgolvet och hjälper mig att plocka upp det, så att jag slipper be om hjälp med det, eller vänta en vecka 10 dagar tills det är hemstädsdag. Jag vet att många tycker att "det är väl bara att be dem hjälpa dig"... men om man skäms för att man inte ens klarar en så enkel sak är det inte så förbaskat enkelt och jag är inte dryg och otrevlig för det.

Det naturliga seendet har inte många av de yngre. De byter också ofta pass och tider med varann i smyg och tycker att det är konstigt att jag inte är uppe tjugo i åtta när de enligt schema ska komma 9.40, eller att jag sitter på toa eller i duschen och har toalettdörren 10 cm innanför ytterdörren öppen pga att jag har rullator/arbetsstolen beredd utanför dörren när jag är klar (jag vet inte hur många gånger ytterdörren med foajénn bakom där grannar springer fram och tillbaka och kan titta rakt in på mig när jag sitter på toa, innan de ringer på dörrklockan och väntar ett ögonblick innan de öppnar), sitter hemma med händerna knäppta i knäet och väntar på att de ska komma och dra av mig strumpor, eller bädda säng.

Flera yngre säger också... "Vad då? Går du ut? (man kan undra varför de tror jag har en stor permobil står mitt i vardagsrummet...) Varför då? Du kan ju sitta här hemma och beställa på nätet eller be oss hämta in posten (postboxarna är 3 meter utanför min ytterdörr i foajén). De har inte tänket att vårdtagarna kan behöva gå ut och se annat än sina "fyra väggar"... träffa människor, mer än 15 minuter om dagen och så vidare.

 

[Teilani]

Inga löner eller bättre scheman i världen kan ändra detta för återfödseln av arbetskraft är lägre än antalet vårdtagare. Det haltar rejält nu när 50 och 40-talisterna loggar ut från arbetsmarknaden och går in i rollen som vårdtagare ist.
Det finns ännu en hel del kommuner där äldrevården funkar. Jag jobbar i en och jag har vänner runt om i landet som också gör det. Men det finns många dåliga. På sikt kommer alla braka ihop för det finns verkligen inte arbetsförda nog att fylla upp alla arbetsplatser. Och ingen vill ha utländka hem till sig heller pga språkförbistringar.

Verkligen detta.

Kikade på Uddevalla kommuns befolkningsprojektion 2020 till 2030, andelen nyfödda ökar 8%, övriga åldrar ca 10-15%, men de över 80 år ökar med 29%. Tittade just på Uddevalla eftersom en politiker inområdet uttryckte sig så puckat om bristen på plats på ålderdomshem.
”För fyra år sedan när vi bestämde detta visste vi inte att det skulle finnas så många över 80 år i kommunen”

Allt eftersom befolkningen blir allt äldre kommer vi att behöva mer hemtjänst, hemsjukvård osv, men vem ska jobba där?

För några år sedan träffade jag en chef inom äldreomsorgen som grät över att hen inte kunde hitta sommarjobbare. De hade 0 sökande. På något sätt löste de väl det, men det är samma på min arbetsplats, så svårt att rekrytera. Och lösningen blir att de redan anställda får gå dubbla pass, skjuta på sin semester och jobba underbemannade. Inte hållbart för personal, eller vårdtagare.

Alla är förstås fria att klaga på långa väntetider, och bristande resurser, men hur ska vi lösa det?

 

[Görel]

Det där med att det inte går att ringa till handläggaren är ganska bekant, hade samma problem när mamma skulle flyttas först från St Göran, sen till Koppargården och sen hem. Handläggaren ringer inte upp ”inom rimlig tid” dessutom och ansåg att pappa, som inte kan lyfta en kaffekopp skulle tömma lägenheten och så bestämde handläggaren att mamma skulle hem nästan en vecka tidigare än vad läkaren ansåg var lämpligt.

Kontaktcenter äldre är däremot pärlor! Lätta att få tag på och fixar och donar (samordnar hemtjänsten i vissa situationer).

Kontaktcentret i mammas kommun är inget vi blivit särskilt imponerade av. Jag kan tänka mig att många situationer skulle ha kunnat räddas upp innan det gått för långt om det bara gått att föra en dialog med handläggaren. Nu kan det ta dagar innan man får respons. De säger att de ska ringa tillbaka inom 24 timmar, men inget om att den de ringer till måste svara.

Nu har min mamma fått åka tillbaka till sjukhuset eftersom vården hon får inte fungerar. Det verkar vara alldeles för många aktörer som inte samarbetar.

 

[Inte_Ung]

Om ingen vill göra jobbet så att det saknas personal är det kanske dags att få jobbet tillräckligt attraktivt för att dra till sig personal?
För omsorgstagarnas skull.

Många av er försöker att piska en död häst till att utföra arbete.

 

[Snowball]

Om ingen vill göra jobbet så att det saknas personal är det kanske dags att få jobbet tillräckligt attraktivt för att dra till sig personal?
För omsorgstagarnas skull.

Många av er försöker att piska en död häst till att utföra arbete.

Ja och då måste till att börja med lönerna höjas rejält

 

[Inte_Ung]

Ja och då måste till att börja med lönerna höjas rejält

Jag tror inte att lönerna är det största problemet.
Jag tror att övriga villkor som arbetstider och arbetsbelastning driver personalen från jobbet.
Man vill ha en situation som det går att leva i.

Högavlönade fungerar likadant, det hjälper inte med pengar.
Det är mycket svårare än så.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag har ju det motsatta problemet. Många av de äldre i personalen förstår precis hur jag menar... och SER vad som ska göras, de SER att det står fyra isärslagna kartonger lutade mot skohyllan, de SER att det står två soppåsar ihopknutna vid skohyllan och frågar försiktigt om de ska gå ut med soporna. De ser att det har ramlat ner en hög med reklam eller brev på golvet, som jag försökt ta upp men i stället spridit runt över hela vardagsrumsgolvet och hjälper mig att plocka upp det, så att jag slipper be om hjälp med det, eller vänta en vecka 10 dagar tills det är hemstädsdag. Jag vet att många tycker att "det är väl bara att be dem hjälpa dig"... men om man skäms för att man inte ens klarar en så enkel sak är det inte så förbaskat enkelt och jag är inte dryg och otrevlig för det.

Det naturliga seendet har inte många av de yngre. De byter också ofta pass och tider med varann i smyg och tycker att det är konstigt att jag inte är uppe tjugo i åtta när de enligt schema ska komma 9.40, eller att jag sitter på toa eller i duschen och har toalettdörren 10 cm innanför ytterdörren öppen pga att jag har rullator/arbetsstolen beredd utanför dörren när jag är klar (jag vet inte hur många gånger ytterdörren med foajénn bakom där grannar springer fram och tillbaka och kan titta rakt in på mig när jag sitter på toa, innan de ringer på dörrklockan och väntar ett ögonblick innan de öppnar), sitter hemma med händerna knäppta i knäet och väntar på att de ska komma och dra av mig strumpor, eller bädda säng.

Flera yngre säger också... "Vad då? Går du ut? (man kan undra varför de tror jag har en stor permobil står mitt i vardagsrummet...) Varför då? Du kan ju sitta här hemma och beställa på nätet eller be oss hämta in posten (postboxarna är 3 meter utanför min ytterdörr i foajén). De har inte tänket att vårdtagarna kan behöva gå ut och se annat än sina "fyra väggar"... träffa människor, mer än 15 minuter om dagen och så vidare.

Jag har motsatt erfarenhet. Många yngre tänker lite utanför boxen och har inte kört fast i ”såhär har jag gjort i 40 år”. Många som inte har så stor erfarenhet av ”vård” är enligt mig också duktigare på att inte göra allt åt personerna de ska hjälpa. Dvs att inte ta ifrån dom förmågor de har kvar.

Men det är ju såklart svårt att generalisera som vi bägge nu gjort

 

[Snowball]

Jag tror inte att lönerna är det största problemet.
Jag tror att övriga villkor som arbetstider och arbetsbelastning driver personalen från jobbet.
Man vill ha en situation som det går att leva i.

Högavlönade fungerar likadant, det hjälper inte med pengar.
Det är mycket svårare än så.

Hur ska vi ändra arbetstiderna?

Arbetsbelastningen beror delvis eller till stor del på att det inte finns folk och de som finns ska vara effektiva varje minut för att spara ännu mer pengar helst göra två mans jobb

Men visst det är så det ser ut idag ingen vill jobba med att ge service och vård till människor och värre lär det bli

 

[Inte_Ung]

Hur ska vi ändra arbetstiderna?

Arbetsbelastningen beror delvis eller till stor del på att det inte finns folk och de som finns ska vara effektiva varje minut för att spara ännu mer pengar helst göra två mans jobb

Men visst det är så det ser ut idag ingen vill jobba med att ge service och vård till människor och värre lär det bli

Minska kravet på effektivitet är enda vägen att gå.
Detta eviga mätande och slimmande av organisationen är toxiskt.
Fler människor som gör färre människors jobb så att det blir trevlig luft i verksamheten.
Mer pengar men inte till högre löner just utan till flera arbetstimmar.

Då kan man lägga bättre scheman och personalen hinner både äta, gå på toaletten och prata en stund med omsorgstagaren.

 

[Mia_R]

Minska kravet på effektivitet är enda vägen att gå.
Detta eviga mätande och slimmande av organisationen är toxiskt.
Fler människor som gör färre människors jobb så att det blir trevlig luft i verksamheten.
Mer pengar men inte till högre löner just utan till flera arbetstimmar.

Då kan man lägga bättre scheman och personalen hinner både äta, gå på toaletten och prata en stund med omsorgstagaren.

Fast det behövs även högre löner, varför ska just vården var sämre betald än t ex sopgubbar? Det är svårt att få det att gå ihop om man jobbar inom hemtjänst och är ensamstående som väldigt många är. Det är ett tungt och stressigt jobb med få tekniska hjälpmedel, underbemanningen beror inte enbart på att det är få som ska göra mycket utan även på att det är ett skitjobb med dåligt betalt. Många anställda har ingen eller låg utbildning, de tar jobbet för de har inget anat val många gånger och får mycket skit för det jobb de utför.

Bättre arbetsvillkor, högre löner, chans till vidareutbildning inom arbetet och bättre scheman tror jag skulle höja statusen och få fler att söka sig dit. Det är lite som med Norge och sjuksköterskor, villkoren är bättre i Norge så även om det inte längre lönar sig lika mycket att jobba där som förr så är arbetsvillkoren så mycket bättre att nyexade hellre söker sig dit om de har möjlighet än stressar ihjäl sig i Sverige.