Vård som inte fungerar

[iNHALE]

Tyvärr är det ganska vanligt i mitt yrke att jag träffar personer som inte haft någon, som legat hemma och gått bort utan att någon märkt det förrän x antal dagar/veckor/månader senare och där "närmast anhörig" i pappren är en utomstående som förvaltar dödsboet för att ingen familj/vän finns.

 

[Görel]

Tack alla!

Det hjälper att klaga och vara envis, nu börjar det hända saker. Jag kommer från en släkt med tradition att överklaga och stå på sig för sina rättigheter. Det är för jäkligt att man ska behöva göra det, att man inte ska få det man har rätt till på en gång. Att vi som är resursstarka kan se till att våra rättigheter efterlevs medan den som inte är det får stå ut med det som erbjuds.

 

[åke]

Tyvärr är det så här. Jag är 56 år ung och har fått slagits för min rätt till hemtjänst, rullator, permobil, färdtjänst, rullstol, vårdsäng, städhjälp, parkeringstillstånd, trygghetslarm eftersom jag ramlade och slog höfterna ur led 3-4 ggr om året och fick ligga timtals tills kanske någon granne hörde mig och frågade i brevlådan vad som var fel eller ringde polisen som fick klättra in genom fönstret.... skrikit, gapat och ja varit jäkligt obekväm och otrevlig... Men ingen har lyssnat. När jag kom in på rehab och fick hjälp av läkare, kurator och bra arbetsterapeut, så skrev de under alla papper jag skickat fram och tillbaka i 10 års tid och en vecka senare var allt klart... jag blev överfallen av grejer.

Men som brukare utan godman förvaltare eller väl betald advokat har man ingen talan, förrän man hittar rätt läkare, kurator och arbetsterapeut tyvärr.

Så det ni får leta efter är en bra arbetsterapeut. Det är inte säkert att den arbetsterapeuten i kommundelen din mamma tillhör är den som lyssnar på er och inte bara läser på ett papper och skriver nej med stora bokstäver, som ni ska ha. Utan be i så fall att få byta.

Men så olika det är.
Rullator, rullstol, arbetsstol, duschsstol, färdtjänst och hemvård fick jag direkt. Dock är parkeringstillstånd svårt att få. Så det orkar jag inte ens bråk om.
Det är galet att det ens får skilja så mellan olika regioner.

 

[LenaH]

Fantastiskt att du och din syster orkar stå på för er mamma @Görel , men samtidigt finns en risk att om man gör "för mycket" som anhörig så släpper professionerna kontrollen helt - ger man lillfingret tar de gärna hela handen. Var rädda om er i detta också!

@Görel - detta är viktigt.
Jag har för mig att jag berättat om kusinen som råkade få se sin mammas journal där det stod "dottern sköter allt" med den påföljd att hon förväntades göra just det.

 

[IngelaH]

Men så olika det är.
Rullator, rullstol, arbetsstol, duschsstol, färdtjänst och hemvård fick jag direkt. Dock är parkeringstillstånd svårt att få. Så det orkar jag inte ens bråk om.
Det är galet att det ens får skilja så mellan olika regioner.

Rullstol, permo, vårdsäng och färdtjänst fick jag bråka om. (Sängbensklossar hade varit plättlätt att få men jag som har svårt att lägga mig ner, vända på mig och resa mig ur sängen.....

 

[Görel]

@Görel - detta är viktigt.
Jag har för mig att jag berättat om kusinen som råkade få se sin mammas journal där det stod "dottern sköter allt" med den påföljd att hon förväntades göra just det.

Det är ju en svår balansgång mellan att se ett behov som ska tillgodoses av någon annan men inte gör det, och att gå in och ta över själv. Jag har ju mina problem med ryggen så jag kan inte lyfta och sånt, men min syster kan.

Nu hoppas vi att det står i mammas journal att hon har två påstridiga döttrar som bråkar och inte ger sig, och som inte är beredda att stå för det som är samhällets ansvar.

 

[Raderad medlem 68338]

De ska ha en vårdplan innan de skrivs ut från lasarettet men det fungerar inte alltid. Om din mamma har hemtjänst så prata med chefen för hemtjänsten de brukar kunna hjälpa till om deras personal också tycker att det inte fungerar i hemmet.

Som jag förstår är det inte genomförandeplanen som brister i detta fallet utan samordningen. Så uppfattar jag det iaf.

 

[Raderad medlem 68338]

Det är ju en svår balansgång mellan att se ett behov som ska tillgodoses av någon annan men inte gör det, och att gå in och ta över själv. Jag har ju mina problem med ryggen så jag kan inte lyfta och sånt, men min syster kan.

Nu hoppas vi att det står i mammas journal att hon har två påstridiga döttrar som bråkar och inte ger sig, och som inte är beredda att stå för det som är samhällets ansvar.

Ja som anhörig är det där riktigt svårt. Jag hade en "tantpolare" där jag tampades mkt med att inte försöka gå in och rädda upp hela tiden. Samtidigt mår man ju så oerhört dåligt och vill ju hjälpa där man kan liksom.
Jag tyckte det fungerade ganska bra med hemtjänsten, de var flexibla och om jag "gjorde deras jobb" typ handlade kunde de lägga den tiden på ngt annat hos henne. Men främst kunde jag hantera biståndshandläggare och se till att hon fick vettiga beslut.
Man vill ju hjälpa men samtidigt så rasar ju allt om man själv inte kan eller orkar. Jättesvårt det där och onekligen ett stort dilemma för nästan alla anhöriga (jag räknar mig som anhörig då "riktiga anhöriga" inte fanns och det var jag som stod som person att kontakta).

 

[TinyWiny]

Men så olika det är.
Rullator, rullstol, arbetsstol, duschsstol, färdtjänst och hemvård fick jag direkt. Dock är parkeringstillstånd svårt att få. Så det orkar jag inte ens bråk om.
Det är galet att det ens får skilja så mellan olika regioner.

Visst är det olika. Rullstol fick jag tjata, be och böna om i ett år innan jag fick en. Arbetsstol fick jag efter mycket tjafs men ingen som fungerade. Duschpall tog något år och hemtjänst tog 7-8 år och först efter ett antal överklagande där en handläggare faktiskt fick en erinran för att hen hade skött sitt jobb så fruktansvärt illa. Parkeringstillstånd fick jag utan problem däremot. Färdtjänst var inget jag ens försökte få eftersom det var så extremt krångligt så det sökte jag inte ens.

 

[hastflicka]

Fick din mamma ingen vårdplanering alls i samband med utskrivningen från sjukhuset?
Det låter bedrövligt dåligt skött av både rehab och bistånd.
Rehab ska göra ett hembesök hos din mor och utefter det ska bistånd kopplas in för de behov din mor har.
Nej, såhär dåligt fungerar det inte överallt.
Vår rehab och biståndshandläggare är mycket lyhörda inför vad vi i hemtjänsten säger att vi och vårdtagaren behöver för att ge en bra vård och kunna arbeta säkert samt för vårdtagaren att kunna klara sig själv i så stor utsträckning som möjligt.

Försök få till ett möte med rehab hemma hos din mor där ni närvarar. Kolla med hemtjänsten om de har gjort några rapportrteringar under SOL/HSL på din mor som ni kan visa rehab.

Nar min mamma diagnosticerades med pancreatic cancer och alla bara vantade pa att hon skulle do och jag rakade vara i Sverige pa besok for ett par manader pa sommaren, sa forklarade bistandshandlaggaren for mig att det var MITT jobb att ta hand om mamma.

Lakaren pa Sjukhuset forklarade for mig som var i Norrland pa en vecka att jag maste komma hem till Stockholm och ta emot mamma som skulle bli utskriven mitt i veckan. Jag vagrade och lakaren sa att hon skulle skicka hem mamma i ambulans.
Fine sa jag, se bara till att ni har en nyckel och hjalper henne upp till lagenheten och att det finns nagon som kan hjalpa henne tills jag kommer tillbaka till Stockholm da. Hon fick vara kvar pa sjukhuset tills jag kom tillbaka nar veckan var slut.

Med en dares envishet forklarade jag att jag bodde i USA med gard och hastar att ta hand om och att jag kunde behova aka hem med nagra dagars varsel.
Jag blev kvar i 6 manader och vagrade absolut att ta ansvar.

Jag satt med nar handlaggare, hemhjalps personal, psychologist, och arbetsterapeft satt i Mamma's lagenhet och forklarade det fanns inget de kunde gora, de hade sa valdigt sma resurser.

Jag vagrade att ta ansvar tills mamma fick hemhjalp. Det var olika manniskor som kom och gick olika tider aldrig nagon "consistency" och man visste aldrig nar nagon skulle vandra in genom dorren. Hon skulle fa hjalp att diska och och stada ... men ingen som handlade eller lagade mat. Jag orkade inte braka langre och gjorde det.

Jag hade min Rottis med mig i Sverige och kunde inte lamna henne ensam med mamma om nagon skulle komma som inte jag "godkannt". Sa ... jag fick satta henne utanfor affaren nar jag snabb handlade till mamma. Vad gor man?

Jag ar sa ledsen att hora att det fortfarande inte fungerar ... 15 ar borde ha skakat liv i systemet. Det jag minns mest ar handlaggarens satt att fraga mamma vad hon orkade gora. "Men visst orkar du stadla och halla ordning"?

Jag blev rosenrasande (flera ganger pa liknande uttalanden) och ifragasatte vad hon trodde hon skulle fa for svar fran en 83 arig kvinna som varit pedant hela sitt liv. Det var rent vidrigt hur de gjorde allt for att skjuta bort ansvaret pa mamma och/eller mig.
Hade jag inte varit dar hade mamma inte fatt nagon hjalp alls ... Tala om attestupan.

 

[Fetaost]

Nar min mamma diagnosticerades med pancreatic cancer och alla bara vantade pa att hon skulle do och jag rakade vara i Sverige pa besok for ett par manader pa sommaren, sa forklarade bistandshandlaggaren for mig att det var MITT jobb att ta hand om mamma.

Lakaren pa Sjukhuset forklarade for mig som var i Norrland pa en vecka att jag maste komma hem till Stockholm och ta emot mamma som skulle bli utskriven mitt i veckan. Jag vagrade och lakaren sa att hon skulle skicka hem mamma i ambulans.
Fine sa jag, se bara till att ni har en nyckel och hjalper henne upp till lagenheten och att det finns nagon som kan hjalpa henne tills jag kommer tillbaka till Stockholm da. Hon fick vara kvar pa sjukhuset tills jag kom tillbaka nar veckan var slut.

Med en dares envishet forklarade jag att jag bodde i USA med gard och hastar att ta hand om och att jag kunde behova aka hem med nagra dagars varsel.
Jag blev kvar i 6 manader och vagrade absolut att ta ansvar.

Jag satt med nar handlaggare, hemhjalps personal, psychologist, och arbetsterapeft satt i Mamma's lagenhet och forklarade det fanns inget de kunde gora, de hade sa valdigt sma resurser.

Jag vagrade att ta ansvar tills mamma fick hemhjalp. Det var olika manniskor som kom och gick olika tider aldrig nagon "consistency" och man visste aldrig nar nagon skulle vandra in genom dorren. Hon skulle fa hjalp att diska och och stada ... men ingen som handlade eller lagade mat. Jag orkade inte braka langre och gjorde det.

Jag hade min Rottis med mig i Sverige och kunde inte lamna henne ensam med mamma om nagon skulle komma som inte jag "godkannt". Sa ... jag fick satta henne utanfor affaren nar jag snabb handlade till mamma. Vad gor man?

Jag ar sa ledsen att hora att det fortfarande inte fungerar ... 15 ar borde ha skakat liv i systemet. Det jag minns mest ar handlaggarens satt att fraga mamma vad hon orkade gora. "Men visst orkar du stadla och halla ordning"?

Jag blev rosenrasande (flera ganger pa liknande uttalanden) och ifragasatte vad hon trodde hon skulle fa for svar fran en 83 arig kvinna som varit pedant hela sitt liv. Det var rent vidrigt hur de gjorde allt for att skjuta bort ansvaret pa mamma och/eller mig.
Hade jag inte varit dar hade mamma inte fatt nagon hjalp alls ... Tala om attestupan.

Jättetråkigt att din mamma fick ett så dåligt bemötande och hanterande i sin vård.
Men jag förstår inte varför du knapplånade mig?
Vården brister på många håll i dag. Men faktiskt inte på ALLA.

Just äldrevården idag är extremt i farosonen. Det finns verkligen ingen personal öht på någon av posterna för att fylla behovet. Det är stora luckor i personaltätheten i hela kedjan. Inga löner eller bättre scheman i världen kan ändra detta för återfödseln av arbetskraft är lägre än antalet vårdtagare. Det haltar rejält nu när 50 och 40-talisterna loggar ut från arbetsmarknaden och går in i rollen som vårdtagare ist.
Det finns ännu en hel del kommuner där äldrevården funkar. Jag jobbar i en och jag har vänner runt om i landet som också gör det. Men det finns många dåliga. På sikt kommer alla braka ihop för det finns verkligen inte arbetsförda nog att fylla upp alla arbetsplatser. Och ingen vill ha utländka hem till sig heller pga språkförbistringar.

 

[Snowball]

Så jag hoppas verkligen inte jag blir gammal

 

[parellikusken]

Jättetråkigt att din mamma fick ett så dåligt bemötande och hanterande i sin vård.
Men jag förstår inte varför du knapplånade mig?
Vården brister på många håll i dag. Men faktiskt inte på ALLA.

Just äldrevården idag är extremt i farosonen. Det finns verkligen ingen personal öht på någon av posterna för att fylla behovet. Det är stora luckor i personaltätheten i hela kedjan. Inga löner eller bättre scheman i världen kan ändra detta för återfödseln av arbetskraft är lägre än antalet vårdtagare. Det haltar rejält nu när 50 och 40-talisterna loggar ut från arbetsmarknaden och går in i rollen som vårdtagare ist.
Det finns ännu en hel del kommuner där äldrevården funkar. Jag jobbar i en och jag har vänner runt om i landet som också gör det. Men det finns många dåliga. På sikt kommer alla braka ihop för det finns verkligen inte arbetsförda nog att fylla upp alla arbetsplatser. Och ingen vill ha utländka hem till sig heller pga språkförbistringar.

Det märker vi där jag jobbar. Jättetrist att det är så!
Vi ska läggs ut städ på en extern utförare för att det är så svårt att få tillräckligt mycket personal så att de ska kunna hinna med städen hos omsorgstagarna.
Jag som administratör får varje dag sitta och säga att vi har personalbrist och måste prioritera bland besöken.

 

[Fetaost]

Så jag hoppas verkligen inte jag blir gammal

Du kan nog önska att du inte behöver vård eller tandvård öht för detta problem gäller alla typ av vård i framtiden. Så vida vi inte sätter fart och skaffar storfamiljer igen.

 

[Fetaost]

Det märker vi där jag jobbar. Jättetrist att det är så!
Vi ska läggs ut städ på en extern utförare för att det är så svårt att få tillräckligt mycket personal så att de ska kunna hinna med städen hos omsorgstagarna.
Jag som administratör får varje dag sitta och säga att vi har personalbrist och måste prioritera bland besöken.

Planeringen sliter som f*n. Vår jobbar över jämt och får ofta dra på sig vårdkläder och hoppa in och ta besök.
Alla bränner ut sig. Vår chef orkade inte mer och sa upp sig. Vår planerare sa upp sig. 3 av våra Sköterskor har sagt upp sig. 6 av 45 av oss i hemtjänsten sa upp sig bara i nov/dec. Noll har sökt deras tjänster.
Och då har vi fram till dagens datum varit en enhet som får mycket beröm från omsorgstagare och anhöriga. Vi fungerar verkligen….utåt sett. Men på insidan brinner vi upp.

 

[Snowball]

Du kan nog önska att du inte behöver vård eller tandvård öht för detta problem gäller alla typ av vård i framtiden. Så vida vi inte sätter fart och skaffar storfamiljer igen.

Jag vet
Det är heltokigt

 

[parellikusken]

Planeringen sliter som f*n. Vår jobbar över jämt och får ofta dra på sig vårdkläder och hoppa in och ta besök.
Alla bränner ut sig. Vår chef orkade inte mer och sa upp sig. Vår planerare sa upp sig. 3 av våra Sköterskor har sagt upp sig. 6 av 45 av oss i hemtjänsten sa upp sig bara i nov/dec. Noll har sökt deras tjänster.
Och då har vi fram till dagens datum varit en enhet som får mycket beröm från omsorgstagare och anhöriga. Vi fungerar verkligen….utåt sett. Men på insidan brinner vi upp.

Ja, det är hemskt.
Vissa pratar om att man måste vara fokuserad på omsorgstagarna vid scemaläggningarna osv, men det fungerar inte i praktiken utan vi måste lägga det utefter hur vi har personal och försöka få scheman att passa personalen så de stannar och inte söker sig till annat jobb.
Jag är glad att jag inte är planerare, utan jag är anställd som administrativt stöd åt planerarna och göra det runt omkring planeringen då de hinner och orkar med att planera.

 

[Fetaost]

Ja, det är hemskt.
Vissa pratar om att man måste vara fokuserad på omsorgstagarna vid scemaläggningarna osv, men det fungerar inte i praktiken utan vi måste lägga det utefter hur vi har personal och försöka få scheman att passa personalen så de stannar och inte söker sig till annat jobb.
Jag är glad att jag inte är planerare, utan jag är anställd som administrativt stöd åt planerarna och göra det runt omkring planeringen då de hinner och orkar med att planera.

Sen skjuter sig äldrevården i foten också med att införa idiotigrejer som hälsoscheman, heltidsresa, delade turer och krav på undersköterskeutbildning. Dessa saker har gjort att rekryteringen har totalt tvärnitat. Hälsoscheman och heltidsresan har skapat massuppsägningar.

 

[parellikusken]

Sen skjuter sig äldrevården i foten också med att införa idiotigrejer som hälsoscheman, heltidsresa, delade turer och krav på undersköterskeutbildning. Dessa saker har gjort att rekryteringen har totalt tvärnitat. Hälsoscheman och heltidsresan har skapat massuppsägningar.

Håller med dig där!

 

[TinyWiny]

Så jag hoppas verkligen inte jag blir gammal

Hoppas istället att du inte blir sjuk/skadar dig/blir funktionshindrad. Du behöver inte vara gammal för att få noll/dålig/undermålig hjälp, det kvittar om du är 25 eller 95, du blir precis lika illa behandlad ändå när du inte klarar din adl. Och var för guds skull inte barn till någon som drabbats. Mina barn, då 10 och 12 år gamla fick höra att då får ni fixa det här när mamma inte kan. Det är verkligen inte roligt och det här är i Sverige som skryter om sitt välbestånd. Hade de som drabbats varit en stark grupp som orkat stå på sig och kämpa för sin rätt hade det såklart aldrig blivit såhär. Då hade undersköterskor fått lön för det de gör, undersköterskeutbildningen hade gett legitimation och därmed den status de borde ha, arbetstider som går att få en vardag med hade varit självklart och det hade inte setts ner på vårdyrken som inte är läkare då möjligtvis. Det hade inte heller funnits några inom hemtjänsten som är där utan utbildning enbart för lönens skull utan enbart de som faktiskt vill hälpa och göra det bästa för sina brukare.
De inom hemtjänsten som är bra lämnar förr eller senare för att orka leva själva. Ibland efter de har bränt ut sig och ibland innan. Kvar finns de eldsjälar som inte har lämnat än tillsammans med ett gäng som är där enbart för lönens skull och som inte bryr sig ett skvatt om de de ska hjälpa att få ett värdigt liv och då blir det därefter.
Scheman läggs inte med tanke på vårdtagarnas behov utan på någon typ av rullande schema vilket innebär att du kan ha en ny varje gång dag efter dag, månad efter månad som kommer in i ditt hem och som ska hjälpa dig med det mest intima. Sedan säger de att brukarna är så tacksamma. Ja, vi är tacksamma över de små smulorna för vi orkar inte kräva att vi behandlas som de levande tänkande kännande människor vi är. Vi vet ju att vi inte har något värde i deras ögon men vi önskar såklart precis som alla andra att vi skulle få den hjälp vi betalar för, respekten för vår person och att kända ansikten som vet hur vi vill ha det kommer varje gång.