varannan helg,vad gäller?

Sv: varannan helg,vad gäller?

Man har from att man är 12 år rätt att bestämma hos vilken förälder man vill bo då man har skilda föräldrar, i alla fall var det så för några år sedan och jag tror inte det har ändrats.

Rätt att BESTÄMMA har de inte. Men barnet ska lyssnas på, efter ålder och mognad, och så långt det är möjligt ska barnets vilja respekteras och efterlevas. Men det är de vuxna som bestämmer. Ett barn kan inte bestämma att det vill bo hos mamma på heltid t ex om inte mamma vill det ...
 
Sv: varannan helg,vad gäller?

Jag kan egentligen inte förstå varför detta ska bli ett sådant problem för er. Eftersom ni inte verkar att ha klara regler mellan varandra sedan innan, är detta nu ett ypperligt tillfälle att genomföra just, ett klart reglemente. Det blir lugnast och tryggast för barnen och även för er. Vilket också är oerhört viktigt.

Det är svårt för mig att förstå varför man inte ska ha rätten till 'egentid', bara för att barnet har blivit tonåring. Och som Inte_Ung poängterar, i ett bra fungerande hem i en parrelation, avlastar man varandra. Om den ena föräldern av någon anledning behöver hemmet eller enbart tid för sig själv, fixar man detta.

Detsamma gäller om mor och far också behöver tid tillsammans. Jag trodde det var A och O för att relationen mellan mamma och pappa också fick lov att få utrymme. Med annat tankesätt, är det kanske inte så konstigt att många går isär, blir deprimerade eller något liknande.

Lever man inte tillsammans, då får man fortsätta hjälpas åt med 'avlastningen'. Oavsett om barnet är tonåring. Varför inte? Att man ska lyssna på sitt barn är givetvis självklart, men det behöver inte betyda att det alltid blir som tonåringen har tänkt.

Många av er andra, liknar 'egentid' med att rata sig barn. Om ni ser det så, då är det ju knappast konstigt att ni blir upprörda över att låta ert barn faktiskt få tillbringa tid hos den andre föräldern. Jag ser ingen likhet som helst i detta.
 
Sv: varannan helg,vad gäller?

Men alla människor måste få ha egna aktiviteter.
Även föräldrar.
Om det nu går att ordna.
Att vara hos den andra föräldern är väl en utmärkt lösning.

Ts menar säkert att varannan helg fungerar utmärkt som norm, men att pojken ska ha möjlighet att förhandla sig till att byta en helg om någonting speciellt händer. Födelsedagsfester och discon kan vara väldigt viktiga i tonåren och vänner är inte alltid så förstående.

En fjortonåring har rätt att få möjlighet att förhandla om att byta helger! Självklart smäller pappans helgresa till Yxtaholms slott högre än killens disco. Men om pappa tänker titta på ishockey är det grymt att inte pojken ska kunna få vara kvar i stan och gå på det superviktiga discot. Bara på ngn löjlig princip.
 
Sv: varannan helg,vad gäller?

Nu så vet vi ju inte vad pappan har för avsikt att ta sig för.
Men det verkar ju vara mycket viktigt för honom.
Och då så kan man faktiskt kräva av både tonåring och den andra föräldern att de respekterar detta.

Vuxna har också rätt till respekt för sina behov.
Om inte tonåringar lär sig det så kan det bli dumt när de sedan som vuxna inte heller kan det.
 
Sv: varannan helg,vad gäller?

Både KL och förmodlingen OT

Jag har nog alltid betraktat mina tonårsbarn som tämligen normala, men blir lite tveksam när folk kräver egentid och avlastning. Avlastning var väl något som krävdes när barnen var små och inte kunde lämnas ensamma.

Tonårsbarn lever ju till stor del sitt eget liv och har inget behov av att det finns vuxna i huset hela tiden. Många är väl de helger när antingen barnen sover hos kompisar eller kompisarna sover hos oss. Vår umgängestid infinner sig runt middagsbordet, i stallet och möjligtvis framför TV lördag kväll.

Att ungarna skulle kräva att alla dansar efter deras pipa ställer jag mig jättefrågande till. Det måste ju vara ett problem som man har lagt grunden till långt tidigare, eller?

Jag har gott om egentid - som i och för sig går åt i stallet, men det är ju självvalt.
 
Sv: varannan helg,vad gäller?

Att ungarna skulle kräva att alla dansar efter deras pipa ställer jag mig jättefrågande till. Det måste ju vara ett problem som man har lagt grunden till långt tidigare, eller?

Vissa är stökigare än andra eller mera krävande.
Det behöver inte alls ha med vare sig uppfostran eller uppväxt att göra utan kan vara personligheten.

Precis som med vuxna människor där vissa är jobbigare än andra.
Där kan man dock, i motsats till sin egen tonåring, låta bli att umgås när det blir för mycket.
En 14-åring med litet ångest kan ta oerhört mycket energi.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 841
Senast: Anonymisten
·
Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
8 578
Senast: sjoberga
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
12 905
Senast: Nixehen
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 148
Senast: lundsbo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp