En het potatis i mitt liv just nu. Jag behöver diversitet för att må bra, olika människor med olika bakgrund, ekonomi, åsikter och erfarenheter. Vi har pratat länge om att köpa en villa utanför stan, men jag är rädd för att hamna på en gata där alla hus och familjer ser likadana ut. Att normen smalnar av i ett vitt, homogent, medelklassamhälle utan själ.
Samtidigt längtar jag ut, till hus, till naturen. Just idag skulle jag faktiskt kunna tänka mig att bo kvar i stan och sen skaffa ett litet torp. Vi skulle kunna flytta till söder, där kreativiteten flödar lite mer. Annars är Kungsholmen väldigt trevligt. Skulle även kunna tänka mig att ta mig en bit utanför till kanske Aspudden, Gamla Enskede eller Gröndal. Absolut inte Östermalm. Sen köpa ett litet hus på landet, gärna i Roslagen så skulle vi ha nära till både hem och pappas stuga. Jag tänker att då får man det bästa av två världar? Stan, pulsen och diversiteten och sen LANDET. Ingen villa i förort så det blir mellanmjölk av alltihop, varken stan eller landet. Utan båda, i sin riktiga essens. Lite så tänker jag just nu!