Var går gränsen?

[Askvind]

Jag tycker verkligen de är givande och intressant att läsa om andras liv och tankar här på bukefalos, andra forum och sociala medier men… jag tycker väldigt ofta att folk går över gränsen och lämnar ut lite väl mycket info inte bara om sig själv utan även närstående och speciellt barn. De delas bilder och sjukhusåkommor. Bråk och trassel. Hur känner ni över detta, har ni någon gräns hur mycket ni delar? Har ni medvetet hållit er anonyma för att de ska vara lättare och friare kunna dela tankar? Ni som delar både bilder på er själva och tankar om era närstående och information, tänker ni på vad de har för konsekvenser om någon som ni känner er ser det? Om er närstående ser det?

Jag kan ju själv känna att är man anonym, i att man inte lägger ut några bilder eller delar med sig av sitt namn eller alldeles för detaljerade beskrivningar så är det ok att dela vad man vill på öppna forum. Men när man lagt ut bilder på sitt djur, sitt namn eller länkat till sina sociala medier som inte är helt anonyma så är man helt enkelt inte anonym längre och bör heller inte dela med sig om sina närståendes liv och trassel. Att man delar med sig av sig själv är ett eget val och något jag inte har problem med själv men när man drar in andra, som barn.. då känns det ofta fel för mig. Hur känner ni? Har ni gränser?

 

[Tuvstarr]

Jag har valt att vara så anonym det går, just därför att jag bland annat vill kunna skriva om det då tillexempel någon i min närhet gör något konstigt, eller något av mer privat karaktär jag behöver råd om. Nu gör jag det inte speciellt ofta, men vill ha den möjligheten.

Barnen har jag någon gång då och då nämnt, likaså andra närstående, men tänker att det är okej då jag inte ser hur någon skulle kunna känna igen oss. Knappast ens barnen själva, då det gällt saker som hänt då de är för unga för att minnas, eller mindre episoder som inte är speciellt känsliga eller av väldigt allmänn karaktär. Vem har inte fallit av ponnyn, eller haft problem att hitta sommarjobb, liksom.

Tillexempel skrev jag för en tid sedan om problem i ena barnets idrottsförening. De problemen var ju barnet själv högst medveten om, och visste också att jag diskuterade saken med bl.a. styrelsen. Att det skulle räcka för att tillexempel någon i styrelsen kunde identifiera oss tvivlar jag på. Vilken idrottsförening har inte mammor som är missnöjda med något eller kommer med knäppa frågor?

I anonymiteten ingår att jag ibland lägger in någon detalj som inte riktigt stämmer, eftersom jag blivit smått paranoid av hur en släkting tidigare stalkat mig på nätet. Så kanske har jag inte kaniner utan marsvin, vem vet

Sådant jag nyligen diskuterat med någon närstående diskuterar jag heller inte här, och har inte nämnt för någon att jag hänger på det här forumet.

Bilder tror jag inte jag har publicerat, varken av familjen, djur eller platser som kan kännas igen.

Om någon närstående ändå läser här, och på något sätt pusslat ihop diverse bitar som två barn, husdjur, arbetande trött mamma, barn som idrottar, lätt knasiga släktingar, och någon specifik detalj som kanske att Anna Anderssons bil gick faktiskt sönder i januari, då var Tuvstarrs bil också på verkstad, Tuvstarr måste ju vara Anna Andersson, allt passar. Nja. Tror faktiskt inte det, det är för vanliga grejer.

 

[Mineur]

Jag tycker verkligen de är givande och intressant att läsa om andras liv och tankar här på bukefalos, andra forum och sociala medier men… jag tycker väldigt ofta att folk går över gränsen och lämnar ut lite väl mycket info inte bara om sig själv utan även närstående och speciellt barn. De delas bilder och sjukhusåkommor. Bråk och trassel. Hur känner ni över detta, har ni någon gräns hur mycket ni delar? Har ni medvetet hållit er anonyma för att de ska vara lättare och friare kunna dela tankar? Ni som delar både bilder på er själva och tankar om era närstående och information, tänker ni på vad de har för konsekvenser om någon som ni känner er ser det? Om er närstående ser det?

Jag kan ju själv känna att är man anonym, i att man inte lägger ut några bilder eller delar med sig av sitt namn eller alldeles för detaljerade beskrivningar så är det ok att dela vad man vill på öppna forum. Men när man lagt ut bilder på sitt djur, sitt namn eller länkat till sina sociala medier som inte är helt anonyma så är man helt enkelt inte anonym längre och bör heller inte dela med sig om sina närståendes liv och trassel. Att man delar med sig av sig själv är ett eget val och något jag inte har problem med själv men när man drar in andra, som barn.. då känns det ofta fel för mig. Hur känner ni? Har ni gränser?

Klart att jag har gränser! Däremot är jag inte särskilt anonym. Jag skriver dock aldrig ut mitt riktiga namn eller länkar till sociala medier eller så, men jag lägger ut bilder och skriver rätt friskt om mitt liv så ifall någon känner mig IRL kan de identifiera mig här illa kvickt. För mig gör det dock ingenting - jag skriver inget här som jag inte skulle stå för IRL och lämnar heller inte ut någon information som jag inte är bekväm med att "vem som helst" har. Detta innefattar även bilder, såklart. I de fall jag skriver om närstående, eller en tredje part överhuvudtaget, är jag extra försiktig naturligtvis.

Skulle jag känna behov att skriva om något riktigt känsligt någon gång, eller av annan anledning vilja vara anonym, skulle jag skapa ett anonymt nick.

 

[Cattis_E]

Klart att jag har gränser! Däremot är jag inte särskilt anonym. Jag skriver dock aldrig ut mitt riktiga namn eller länkar till sociala medier eller så, men jag lägger ut bilder och skriver rätt friskt om mitt liv så ifall någon känner mig IRL kan de identifiera mig här illa kvickt. För mig gör det dock ingenting - jag skriver inget här som jag inte skulle stå för IRL och lämnar heller inte ut någon information som jag inte är bekväm med att "vem som helst" har. Detta innefattar även bilder, såklart. I de fall jag skriver om närstående, eller en tredje part överhuvudtaget, är jag extra försiktig naturligtvis.

Skulle jag känna behov att skriva om något riktigt känsligt någon gång, eller av annan anledning vilja vara anonym, skulle jag skapa ett anonymt nick.

@Askvind
Samma här.
Jag är inte helt anonym här
Faktum är att många av de vänner jag har är faktiskt tack vare bukefalos, det är en hel del medlemmar som vet mitt fulla namn, ett antal som känner min man osv.
Jag skriver också bara sådant som jag står för IRL och det som skrivs om anhöriga är antingen anonymiserat eller okej för dem att skriva om.

 

[MJLee]

Jag skulle aldrig skriva ut mitt riktiga namn, adress eller liknande. Däremot är det nog inte omöjligt att ta reda på vem jag är irl om man så vill. Särskilt eftersom jag la upp en massa foton på om min blomsterpåle var sned eller inte. Och alla vet väl vid det här laget att jag har en brun burma som heter Megara Om jag känner mig obekväm med vissa trådar och hur intima de blir, då läser jag dem bara inte. Däremot, tycker jag nog att man ska vara försiktig att slänga skit på närstående på ett öppet internetforum som de, eller barnen, om det handlar om ett ex, kan läsa.

Jag har en, ja två, regler på sociala media. 1. Jag skriver aldrig något jag inte kan stå för irl. 2. Jag respekterar alltid andra användares, här och på andra platser, anonymitet. Om de vill dela med sig av vem de är så blir jag glad och överraskad och jag har flera goda och nära vänner jag fått via buke. Men det initiativet måste komma från den andra personen. För några år sedan nämnde jag en användare i ett inlägg som senare pm och frågade om vi kände varandra. Nope jag gick enbart på att hen varit aktiv i en specifik diskussion där hen hade både kunskaper och erfarenheter.

 

[Sel]

Jag är inte särskilt försiktig eller svår att hitta. Bilder har jag ju gott om och filmer på djuren från både FB och YT, men vem skulle vilja och varför egentligen? Är det via nätet kan jag ju bara låta bli att svara tänker jag.

Angående närstående och relationsproblem är det väldigt sällan jag reagerar, tycker oftast folk är öppna med sig själv och då är det ju deras val. Sedan resonerar jag förstås efter mina egna preferenser, men jag skulle aldrig få för mig att jämföra mig själv med en anonym internettråd så till den grad att jag på något vis skulle kunna tro att den anonyma användaren kanske vore min systers ex eller dylikt, och sedan börja luska ut om det var sant eller inte - så jag tycker för det mesta inte att det folk skriver om sina anhöriga är ett jätteproblem. Särskilt inte på ett forum som Buke. Det är ju poppis, men det är inte FB.

 

[Skjøldur]

Jag tycker verkligen de är givande och intressant att läsa om andras liv och tankar här på bukefalos, andra forum och sociala medier men… jag tycker väldigt ofta att folk går över gränsen och lämnar ut lite väl mycket info inte bara om sig själv utan även närstående och speciellt barn. De delas bilder och sjukhusåkommor. Bråk och trassel. Hur känner ni över detta, har ni någon gräns hur mycket ni delar? Har ni medvetet hållit er anonyma för att de ska vara lättare och friare kunna dela tankar? Ni som delar både bilder på er själva och tankar om era närstående och information, tänker ni på vad de har för konsekvenser om någon som ni känner er ser det? Om er närstående ser det?

Jag kan ju själv känna att är man anonym, i att man inte lägger ut några bilder eller delar med sig av sitt namn eller alldeles för detaljerade beskrivningar så är det ok att dela vad man vill på öppna forum. Men när man lagt ut bilder på sitt djur, sitt namn eller länkat till sina sociala medier som inte är helt anonyma så är man helt enkelt inte anonym längre och bör heller inte dela med sig om sina närståendes liv och trassel. Att man delar med sig av sig själv är ett eget val och något jag inte har problem med själv men när man drar in andra, som barn.. då känns det ofta fel för mig. Hur känner ni? Har ni gränser?

 

[Skjøldur]

En gång før länge sedan la jag in en ny tråd. Jag ville bara ha lite råd och høra andras erfarenheter angående en tjej med psykiska problem som dessutom ær mamma. Jag skrev fint och anonymt, men flera personer var hemskt negativa så att jag tyckte jag måste førsvara henne. Då læmnade jag ut mer detaljer än vad jag borde. Moderatorn stängde tråden och det var bra. Det finns några gamla forumedlemmar som inte direkt kan påstås vara snälla før de slår gärna ned på andra. Därfør bør alla tänka på att skriva anonymt och då särskilt om andra.

 

[Nota]

Man är aldrig anonym jag har räknat ut vilka uppåt tio medlemmar är på bukefalos utan att dom nämnt varken landskap eller lagt in bilder.

Jag skriver litegrann om familj men är samtidigt medveten om att jag inte kan vara anonym på internet alls så hade inte velat skriva direkt om någon annans problem eller problem mellan mig och någon i min närhet.

 

[Nota]

Åh andra sidan är ju hela Facebook fullt av folk som skriver om exakt allt i stora grupper likaväl som på sina egna sidor , tror tiden där man respekterar varandras integritet tyvärr är förbi :/

 

[Snubbelfot]

Själv håller jag mig "medel-anonym" på Buke, det finns gott om pusselbitar i min historik som identifierar mig för den som verkligen vill, men närstående och andra människor jag skriver om försöker jag hålla så anonyma och svåridentifierade som möjligt. Sen är det naturligtvis lättare att identifiera någon jag skriver om, om man vet vem jag är. Andra får lägga ribban där de vill, både ifråga om sig själva och om utlämnande av andra.

Det är egentligen främst ett slags inlägg/trådar där jag tycker att det lätt kan bli olyckligt och kontraproduktivt och det är inlägg kring konflikter. Allt från avtalsrättsliga tvister med t ex reklamation av hästar till (och kanske framför allt) situationer med hotande och våldsamma ex, vårdnadstvister mm. Där tycks det ofta vara lätt att glömma att man skriver inför hela världen, och alla känner nån som känner nån... och plötsligt bjuder man "andra sidan" på information som kan påverka en själv väldigt negativt.

 

[AbCdE]

Man är aldrig anonym jag har räknat ut vilka uppåt tio medlemmar är på bukefalos utan att dom nämnt varken landskap eller lagt in bilder.

Jag skriver litegrann om familj men är samtidigt medveten om att jag inte kan vara anonym på internet alls så hade inte velat skriva direkt om någon annans problem eller problem mellan mig och någon i min närhet.

Det fetmarkerade, varför?

 

[sjoberga]

Jag tycker verkligen de är givande och intressant att läsa om andras liv och tankar här på bukefalos, andra forum och sociala medier men… jag tycker väldigt ofta att folk går över gränsen och lämnar ut lite väl mycket info inte bara om sig själv utan även närstående och speciellt barn. De delas bilder och sjukhusåkommor. Bråk och trassel. Hur känner ni över detta, har ni någon gräns hur mycket ni delar? Har ni medvetet hållit er anonyma för att de ska vara lättare och friare kunna dela tankar? Ni som delar både bilder på er själva och tankar om era närstående och information, tänker ni på vad de har för konsekvenser om någon som ni känner er ser det? Om er närstående ser det?

Jag kan ju själv känna att är man anonym, i att man inte lägger ut några bilder eller delar med sig av sitt namn eller alldeles för detaljerade beskrivningar så är det ok att dela vad man vill på öppna forum. Men när man lagt ut bilder på sitt djur, sitt namn eller länkat till sina sociala medier som inte är helt anonyma så är man helt enkelt inte anonym längre och bör heller inte dela med sig om sina närståendes liv och trassel. Att man delar med sig av sig själv är ett eget val och något jag inte har problem med själv men när man drar in andra, som barn.. då känns det ofta fel för mig. Hur känner ni? Har ni gränser?

Personligen tänker jag att det är lättare att inte vara anonym och därmed ska allt kännas okej att det kan läsas av alla inklusive dem som eventuellt går att identifiera, även om man inte lämnar ut detaljer angående andra.

Om man verkligen skulle behöva vara anonym för att dryfta en fråga tänker jag att man skapar ett kortlivat nytt nick.

Att posta bilder på andra skulle jag aldrig göra utan explicit godkännande av vederbörande för en specifik bild för ett specifikt syfte.

 

[Nota]

Själv håller jag mig "medel-anonym" på Buke, det finns gott om pusselbitar i min historik som identifierar mig för den som verkligen vill, men närstående och andra människor jag skriver om försöker jag hålla så anonyma och svåridentifierade som möjligt. Sen är det naturligtvis lättare att identifiera någon jag skriver om, om man vet vem jag är. Andra får lägga ribban där de vill, både ifråga om sig själva och om utlämnande av andra.

Det är egentligen främst ett slags inlägg/trådar där jag tycker att det lätt kan bli olyckligt och kontraproduktivt och det är inlägg kring konflikter. Allt från avtalsrättsliga tvister med t ex reklamation av hästar till (och kanske framför allt) situationer med hotande och våldsamma ex, vårdnadstvister mm. Där tycks det ofta vara lätt att glömma att man skriver inför hela världen, och alla känner nån som känner nån... och plötsligt bjuder man "andra sidan" på information som kan påverka en själv väldigt negativt.

Ja ditt sista stycke har man sett några gånger.

 

[Nota]

Det fetmarkerade, varför?

Vadå varför?
För man känner igen detaljer och beskrivningar i deras inlägg såklart?!
Av en slump självklart,
Inte som att jag letat efter dom om du uppfattade det så?

 

[sjoberga]

Bukefalos är dessutom ganska ofta inkluderat i toppresultat när man söker på Google - så det är inte alls så osynligt som många kanske tänker.

Jag tror att i praktiken om man har ett nick som skriver minst några inlägg i veckan om egna erfarenheter i minst några olika ämnen så kan nån som verkligen vill identifiera personen på nån månad lyckas med det, om man inte är väldigt medveten om vad man indirekt lämnar ut för uppgifter.

 

[Gnist]

Jag är inte speciellt anonym här, men skriver sällan om andra och än mer sällan -typ aldrig- om något privat/känsligt gällande mig själv.
Skriver inget jag inte lika gärna hade framfört face to face och står för allt jag postar.

Var "gränsen" går för hur mycket man vill lämna ut på ett öppet forum och andra sociala media om sig själv/vänner/familj, är väldigt individuellt.

 

[Roheryn]

Det fetmarkerade, varför?

Det är väl varken orimligt eller ovanligt att man lyckas identifiera någon eller några användare som man känner IRL? Behöver ju inte vara så att man direkt går in för det, utan personerna skriver så pass mycket om sina privata liv att de blir lätta att känna igen. Jag har väl själv en handfull bekanta som finns här som jag vet vilka de är utan att de explicit sagt det. Det är säkert någon eller några av dem som vet vem jag är också.

@Askvind jag har valt att inte lägga ut namn på vare sig mig själv eller djuren, och inga bilder heller. Men skulle någon sätta sig och leta, och läsa igenom alla mina inlägg, skulle det säkert framgå vem jag är för någon som känner mig.

 

[AbCdE]

Det är väl varken orimligt eller ovanligt att man lyckas identifiera någon eller några användare som man känner IRL? Behöver ju inte vara så att man direkt går in för det, utan personerna skriver så pass mycket om sina privata liv att de blir lätta att känna igen. Jag har väl själv en handfull bekanta som finns här som jag vet vilka de är utan att de explicit sagt det. Det är säkert någon eller några av dem som vet vem jag är också.

@Askvind jag har valt att inte lägga ut namn på vare sig mig själv eller djuren, och inga bilder heller. Men skulle någon sätta sig och leta, och läsa igenom alla mina inlägg, skulle det säkert framgå vem jag är för någon som känner mig.

Jag tolkade det som att @Nota hade ”stalkat” fram identiteterna genom info på Buke. Nu förstår jag att det inte var så.

 

[Dorinda]

Folk lägger ju ut väldigt personliga grejer i alla forum. Facebook, Instagram, Snapchat.
Kan inte se att det är mer på buke?