Var går gränsen för fysisk misshandel

[Badger]

Sv: Var går gränsen för fysisk misshandel

Det där med impulskontroll. Personen har adhd. Ursäktar det beteendet?

Inte ett dugg. Dålig uppfostran? Inte lärt sig empati?

(Tycker adhd nog skulle ha ursäktat ett beteende i stil med -slå i dörrar eller rusa ut ur rummet.)

Men det är ju ganska enkelt, det är inte acceptabelt, det är obegripligt att tjejen umgås med honom.

Det är udda bara att ens ha hamnat i en situation där någon annan retat upp en eller slagit en så att man blivit så förbannad att man slagit tillbaka. De flesta hamnar väl extremt sällan i en interaktion med en annan människa där man behöver behärska sig.

 

[krambanan]

Sv: Var går gränsen för fysisk misshandel

Inte ett dugg. Dålig uppfostran? Inte lärt sig empati?

(Tycker adhd nog skulle ha ursäktat ett beteende i stil med -slå i dörrar eller rusa ut ur rummet.)

Men det är ju ganska enkelt, det är inte acceptabelt, det är obegripligt att tjejen umgås med honom.

Det är udda bara att ens ha hamnat i en situation där någon annan retat upp en eller slagit en så att man blivit så förbannad att man slagit tillbaka. De flesta hamnar väl extremt sällan i en interaktion med en annan människa där man behöver behärska sig.

Han är uppväxt med en pappa som var elak. Psykisk och fysisk misshandel. Och en konflikträdd mamma som låt honom bo kvar hos pappan när dom skildes när han var 12 år. Så någon empati har han inte lärt sig. Eller han har en som jag upplever spelad empati mot vänner och bekanta. Men ingen äkta empati när det kommer till sin tjej.

Tjejen är väldigt intelligent. Omtyckt av alla. Inga problem med någon annars utan kommer överens med alla sorters människor. Väldigt snäll. Nästan dumsnäll ibland. Och hon verkar ha så svårt just därför att greppa honom för att det ligger så långt bortom hennes verklighet. Hon tror gott om alla. Och att alla vill väl.

 

[krambanan]

Sv: Var går gränsen för fysisk misshandel

Det låter ju som att den där killen inte ska vara i ett förhållande just nu iaf.
Förmodligen skulle han behöva lite hjälp av proffs, terapi..

Absolut skulle han behöva det. Vi trodde han skulle få terapi som en del i ADHD behandlingen men inget sånt verkar vara på gång.

Dom har gått i familjeterapi några gånger men han verkar inte kunna se inåt alls. Han spenderade den mesta tiden med att tala om vad hon gjorde fel och hur synd det var om honom som mådde dåligt. Och när terapeuten till slut bad honom tala om vad han kände så blev han förbannad och skulle gå därifrån...Det var sista gången dom gick.

 

[tuaphua]

Sv: Var går gränsen för fysisk misshandel

Om han nu är så och inte är villig att ändra sig så gör nog tjejen bäst i att lämna.
Man kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Och han har ju inget problem i sin värld. Även om de flesta andra av oss upplever att han har en himla massa problem.

Man erbjuds nog oftast terapi om man känner att det kan behövas då man får sin diagnos. Men det är ingen given del i behandlingen.
ADHD är ju inget som kan botas. Upplever man själv inga problem och inte begår brott som man sen döms för så påtvingas ingen mer vård.
Man erbjuds också tid hos arbetsterapeut. Och främst är det väl det det brukar pushas mot hos psyk när man får en sån här diagnos.

Jag fick tex ingen terapi efter min diagnos. Man anser nog att iom min diagnos så är det bara att "suck it up" och leva på.

Jag tror man gör det lite väl enkelt för sig om man skyller misshandel etc på adhd eller add. Jag vet många som har klarat leva med sina såna diagnoser hela liv utan att sopa på andra. Vissa kommer också från hem med fysisk och psykisk misshandel.

Hur gamla är killen och tjejen?

 

[Badger]

Sv: Var går gränsen för fysisk misshandel

Han är uppväxt med en pappa som var elak. Psykisk och fysisk misshandel. Och en konflikträdd mamma som låt honom bo kvar hos pappan när dom skildes när han var 12 år. Så någon empati har han inte lärt sig. Eller han har en som jag upplever spelad empati mot vänner och bekanta. Men ingen äkta empati när det kommer till sin tjej.

Jo men då vet du ju. Och det är klart han gör fel och verkar oförmögen att förstå det, nog inget att göra något åt. (ADHD och terapi, -ADHDn har ju sannolikt inget att göra med just de problemen så då är det inte så konstigt om inte hm empatiinlärning och uppfostran ingår i ADHD behandling.)

 

[krambanan]

Sv: Var går gränsen för fysisk misshandel

Hur gamla är killen och tjejen?

Båda är 30+. Dom äger hus ihop. Inga barn.

Han säger att han vill ändra sig och att han vet att han är svår att leva med. Och till andra kan han sitta och säga att hans mående går ut över tjejen. Men det följs inte upp av någon direkt handling. Han verkar tro att en läkare någon dag ska ge honom ett magiskt piller och så ska allt bli bra. Men han fattar inte att han kommer behöva arbeta hårt för att förändra sig. Han fattar inte heller att hans adhd påverkar hans omgivning. Speciellt hans tjej. Och han fattar inte att hans uppväxt påverkar deras relation.

 

[tuaphua]

Sv: Var går gränsen för fysisk misshandel

Om det är så att ni bryr er om det här paret och vill hjälpa dem fungera ihop skulle jag nog tipsa om att se till att de går parterapi, där han deltager fullt ut.

Framhåll hur inte ok det han gör är, men att ni gärna vill hjälpa för att ni tycker om etc etc.. Och framhåll hur fantastisk hans tjej är och att hon är värd den bästa han kan vara, som han tyvärr inte är nu. Nu är han rent farlig för henne ibland.

Tala om för honom att det kommer krävas hårt jobb för honom att bli den partner hans tjej förtjänar. Och att om han inte är beredd att lägga ner det jobbet, om inte hon är värd det, kan han gå nu hellre.

 

[Görel]

Sv: Var går gränsen för fysisk misshandel

Jag som arbetat mycket med barn som blivit slagna av sina föräldrar kan inte låta bli att tänka på alla gånger jag träffar vuxna som förklarat att de slagit sin femåring för att denne provocerat dem.

Jag blir glad över att höra att han inte har några barn. Ännu.

 

[Ottilia]

Sv: Var går gränsen för fysisk misshandel

Vet att en del som fått Ritalin har fått ökade problem med aggressioner... Så han kanske borde prata med sin läkare.

Men vad man än har för mediciner, vad man än har för diagnos, vad man än har för bakgrund så är det aldrig ok att slå någon annan. Det finns människor som har hemska bakgrunder men som ändå kan ta tag i sig själva och respektera andra. Som inte behöver slå andra och som kan behärska sig själva när humöret svallar. Man har ett val oavsett bakgrund. Mår man dåligt kan man alltid välja att inte ta ut det genom att slå någon annan. Och det vore även bra om hans flickvän kommer till insikt om att han sätter sitt ego före henne.

Den enda gången som man får bruka våld är när det är nödvändigt för att försvara sig i nödvärn.

 

[Manji]

Sv: Var går gränsen för fysisk misshandel

Jag gillar "samverkan mot våld".

Våld i nära relation sker inte i ett samspel. Våld är en envägshandling, inte en ömsesidig handling. Det är våldutövaren som gått över gränsen, inte den som blir utsatt. Den utsatte försvarar sig, men deltar inte i våldsutövningen. Våld är alltid en envägshandling.

http://www.valdmotnara.se/

 

[No1]

Sv: Var går gränsen för fysisk misshandel

Har ni trådaktiva aldrig gjort något där ni hade kunnat acceptera ex en örfil för att ni kände att ni gjort något så dumt att ni hade haft överseende med att bli utsatta för en handling som i vanliga fall aldrig skulle vara acceptabel?

Finns det ingen situation där ni kan se att ert agerande hade kunnat bemötas av ex en örfil utan att ni hade känt att ni självklart skulle göra en anmälan?

 

[Mabuse]

Sv: Var går gränsen för fysisk misshandel

Nej, aldrig. Vad skulle man kunna göra, menar du, som rättfärdigar en örfil? Vuxna slåss inte, så är det bara. Gör någon något riktigt dumt så får man väl bli arg på dem eller lämna dem eller ringa polisen eller vad som nu är en lämplig åtgärd, men att slåss är aldrig motiverat eller acceptabelt.

 

[Hyacinth]

Sv: Var går gränsen för fysisk misshandel

Nej.

Jag kan faktiskt inte se att jag förtjänat en örfil oavsett hur mycket dumt jag gjort.

 

[Manji]

Sv: Var går gränsen för fysisk misshandel

Har ni trådaktiva aldrig gjort något där ni hade kunnat acceptera ex en örfil för att ni kände att ni gjort något så dumt att ni hade haft överseende med att bli utsatta för en handling som i vanliga fall aldrig skulle vara acceptabel?

Finns det ingen situation där ni kan se att ert agerande hade kunnat bemötas av ex en örfil utan att ni hade känt att ni självklart skulle göra en anmälan?

Om jag är först med att bruka våld eller ge hot om våld, så skulle jag ta en örfil. Detsamma gäller om jag skulle våldföra mig på eller frihetsberöva personen, helt klart rätt åt mig om jag åker på en smäll då.

Men annars ska jag vara väldigt död för att låta fast en liten örfil passera obemärkt förbi.

Detsamma gäller mot min partner. Jag skulle aldrig någonsin höja handen mot honom förutom i nödvärn.

 

[krambanan]

Sv: Var går gränsen för fysisk misshandel

Vet att en del som fått Ritalin har fått ökade problem med aggressioner... Så han kanske borde prata med sin läkare.

Har också fått den uppfattningen.

Han har varit hos läkaren idag och dosen ska ökas en hel del till. Han själv tycker inte han blivit "värre" av medicinen. Innan åt han även Cymbalta. Men den har han på eget bevåg tvärt slutat med. Ingen av läkarna som skrivit ut Ritalin har frågat om övriga mediciner. Ingen av dom har heller velat ha hans tjejs synpunkter på hur medicinen fungerar. Om hon märker någon skillnad. Dom har inte ens en fast läkare där han går. Utan alla är hyrläkare. Så på fem besök har han träffat fyra olika läkare....Och ingen följer upp vad den innan gör.

Cymbaltan fick han i samband med en smärtrehab och när han bara gick på den (innan adhddiagnosen) var han klart lugnare.

 

[krambanan]

Sv: Var går gränsen för fysisk misshandel

Jag som arbetat mycket med barn som blivit slagna av sina föräldrar kan inte låta bli att tänka på alla gånger jag träffar vuxna som förklarat att de slagit sin femåring för att denne provocerat dem.

Jag blir glad över att höra att han inte har några barn. Ännu.

Han har faktiskt en gång sagt att när han var yngre tänkte han att "när jag får barn då ska dom få lika mycket stryk som jag fick". Men att det var bara vad han tyckte då för han såg upp så till sin pappa.

 

[SiZo]

Sv: Var går gränsen för fysisk misshandel

Mjo, men då ber man ju om det

KL

För mig skulle det räcka med att personen blev fysiskt hotfull med kroppspråket för att jag skulle bli rädd och tycka att det inte är ok. Man kan skrika på varann om man bråkar o så, men när kroppspråket ändras då blir det läskigt. Det hände med mitt ex nån gång med, men iomed att jag påpekade det redan då så tog han väldigt illa vid sig och upprepade inte händelsen utan insåg att problemet låg hos honom.

 

[tuaphua]

Sv: Var går gränsen för fysisk misshandel

Det låter rätt märkligt!

Det är ju en rätt sträng koll på de flesta ställen för att få adhd-medicin.
Jag fick gå på lång undersökning(trots att jag redan innan är undersökt, terapiad, medicinerad etc så mkt det bara går och allt journalfört som nuvarande läkare/etc hade tillgång till).
Jag fick också göra drogtest och har följts upp noga efter medicinen börjat sättas in. Jag har alltså inte haft drogproblematik. De har aldrig misstänkt det utan sa att så gjorde man alltid.
Man har pratat med mina anhöriga både innan och efter.

Det är rätt mkt kontroller kring den här medicinen. Den är ju också rätt tuff mot kroppen och man vill inte alltid ge den ihop med antidepp, tex Cymbalta.
Jag som har Cymbalta för smärtproblematik fick först fasa ur den innan jag fick Concerta och Ritalin. Nu har man insett att jag måste ha Cymbalta och MOTVILLIGT återinfört den, under stränga kontroller av blodvärden.

Så det låter jäkligt märkligt att man så slappt hanterat hans diagnosticering, uppföljning, medicinering etc.

Att själv sluta en medicinering med antidepp är väl inte heller ngt man rek.. :S

Hans tjej bör nog dra medan hon kan. Jag är inte sån som skriker "lämna".
Men någonstans får man ju se om folk är villiga att få hjälp.
Om man avslutar medicinering och vägrar saker på terapi är man nog inte villiga att ändra sig. Och som det är nu är han ju inte förhållandematerial.

Man kan ha fått stryk, man kan ha adhd, man kan ha en helvetes massa problem utan att ta ut det på andra. Been there, done that liksom..
Det går att hantera sina prolem på så många olika sätt.
Och framför allt så kan man antingen vilja ha hjälp, försöka och jobba för att bli frisk eller så kan man anse att alla andra ska anpassa sig.
Snubben är ju i mina ögon en solklar sån som tycker allt är andras fel.

 

[tuaphua]

Sv: Var går gränsen för fysisk misshandel

Nej, inte i vuxen ålder. Jag orkar liksom inte lägga energi på att bråka så. Jag ser inte hur det skulle vara sunt.

 

[Badger]

Sv: Var går gränsen för fysisk misshandel

Har ni trådaktiva aldrig gjort något där ni hade kunnat acceptera ex en örfil för att ni kände att ni gjort något så dumt att ni hade haft överseende med att bli utsatta för en handling som i vanliga fall aldrig skulle vara acceptabel?

Aldrig hänt och aldrig varit i närheten. Dvs nej jag har inte gjort ngt där jag tyckte en örfil varit motiverad och nej ingen annan har tyckt det heller. Dvs ingen har varit nära att ge mig en örfil någon gång. Jag har aldrig sett en väninna, eller vän, bete sig så heller.

När man tänker så. Inte bara män ska ha självbehärskning såklart, även vuxna kvinnor ska kunna kontrollera sig själva och inte göra folk illa (med ord eller handling). En vuxen person agerar inte på det hysteriska, okontrollerade sättet.

Jag har som liten retat min pappa till rejält förbannad någon gång. Det ser man på att han liksom knastrar och går ut genom dörren.

Sedan är ju bråk mellan skolbarn kanske en lite annan historia. Nu slogs jag inte och blev inte slagen men jag vet att jag tyckte en av mina vänner hade varit motiverad om hon slagit en kille som retades mycket. Att vara bra med ord är ingen orsak till att göra någon illa, då kunde han gott fått ett svar i samma smärtgrad men handgripligen (eftersom hon inte kunde göra lika illa i ord som han kunde)

Finns det ingen situation där ni kan se att ert agerande hade kunnat bemötas av ex en örfil utan att ni hade känt att ni självklart skulle göra en anmälan?

Nej aldrig, varför skulle jag agera så, lite självbehärskning får man ha. Och då ser jag mig själv som ganska explosiv.

Men jag skulle kunna föreställa mig en situation där jag (knappast iofs, jag brukar bli klar och skaka efteråt) var helt hysterisk och okontaktbar i en farlig situation och därmed utsatte mitt barn för direkt fara. Då skulle en brandman eller min mamma eller tja någon annan kunna ge en örfil för att bryta hysterin (min man är dubbelt så stor som mig och har hållit på med kampsport, han skulle inte kunna ge en örfil utan fara. Han skulle väl få klappa lite på kinden med sting.)