Skåne är ju magiskt vackert!
Jag gillar inte snö och is eftersom jag gillar opraktiska halkiga skor
Tycker om plan mark typ asfalt som varken är lerig, isig eller snöbelagd
Naturen är vacker på bild. Men jag har förståelse för de som vill uppleva den ngt mer IRL än så
Jag har aldrig sett det magiskt vackra här. Det har jag däremot sett i Sörmland, där kom jag "hem" liksom, jag kan inte ens riktigt förklara varför det är mer hemma där än här, men ack du vackra Sörmland, saknad du är!
I Skåne blåser det ju från alla håll samtidigt, jag svär, det blåser inte alls på samma vis i Sörmland. Jag minns när jag stod och väntade på bussen i Nyköping och två äldre kvinnor pratade om hur blåsigt det var den dagen. Jag hade varit ute rätt mycket den dagen och började känna mig lätt förvirrad, pratade de om samma ställe som jag varit på, om Sörmland överhuvudtaget? Men jodå, det gjorde de. Jag gick ut en bit från busshållplatsen och motstod frestelsen att stoppa upp ett finger i luften för att känna var vinden kom ifrån. Det blåste ju inte!
Men så är jag född och uppvuxen i Skåne och är mer förvånad om det INTE blåser lite, det får mig att reagera, lugnet före stormen liksom....
Och lerigt ska vi inte tala om. Jobbigt med häst, men det har jag inte haft på en del år nu, dock tillhörde hon den sorten som alltid var lerig eftersom hon ansåg att lerbad var utmärkt som skönhetsbehandling och antagligen skönt också. När jag borstade henne och släppte henne i hagen, lösdrifthäst som hon ju var, så rullade hon sig genast. Lönt, Akima, lönt!
Jag var rätt snubblig när jag gick i skogen i Sörmland när jag precis flyttat dit. Till och med skogen är relativt platt i Skåne, man behöver inte lyfta på fossingarna, fina små stigar liksom. I Sörmland finns rötter och stenbumlingar som fällebensobjekt, så inte bara jag, utan tre barn och en hund fick samma lärdom- lyft på fötterna!
Men visst, jag kan förstå att det man själv inte är van vid tycker man är lite magiskt eller vackert. Det är nog ofta så.