väninna vs hund

chiara

Trådstartare
Jag har en väninna som jag har känt i nästan 20 år, sedan jag var 14-15 år. Hon har bott hos mig i omgångar och vi har alltid stått varandra nära. Hon har nu fått sitt första barn, som nu är 1 mån gammal, och jag har stött på patrull när det gäller min valp. Jag är inte välkommen dit med hunden och hon vill inte gärna komma hit till mig med bebisen pga hunden. Hon säger att hon är rädd att han ska bli allergisk men jag vet inte om det verkligen är så..men varför skulle hon hitta på.. Det är iaf skittråkigt och vet inte riktigt hur jag ska handskas med situationen. Visst kan vi träffas på stan och ta en fika men jag blir ledsen när vi har umgåtts så mycket och ofta och bara för att jag skaffat hund så vill hon inte. Oj nu låter detta som ett truligt tonårsinlägg men jag vet inte riktigt.. man kan ju inte tvinga folk att älska min hund så som jag gör men hunden bor här och är vår familjemedlem och det skulle ju aldrig falla mig in att lämna bort henne för att min väninna ska kunna komma. Detta har nu resulterat i att vi inte träffats sedan hon fått sitt barn mer än en snabbis då hon åkte från BB. Då bestämde vi en dag när vi skulle komma men fick senare sms att jag inte fick ta med valpen.. och så var det igång..
 
Sv: väninna vs hund

Men ta inte med valpen då:confused: Ni kan väl träffas på tusen ställen där valpen inte är. Oavsett om hon är fånig eller inte, så är det hennes åsikt. Jag ser verkligen inte problemet.
 
Sv: väninna vs hund

Nej det är det nog inte eg.. bara jag som är trulig och kanske lite sårad ;) Problemet var att bebisen föddes precis när jag hämtade valpen och jag då inte ville lämna valpen. Men ju större hon blir är det ju inga problem. Tycker det är tråkigt att hon inte vill komma till mig bara like old days.
 
Sv: väninna vs hund

För det första så blir barn som växer upp med djur mindre allergiska än andra barn. Det trodde jag att folk visste vid det här laget?
Men, du måste också respektera hennes åsikt. Ni kan väl träffas utan hunden?
 
Sv: väninna vs hund

Fast jag skulle tycka att det var ett stort problem.
Dels baserar hon sitt argument på något som absolut inte stämmer, vilket skulle få mig att tro att det egentligen ligger något annat bakom.
Dels skulle jag känna att jag har samma rätt att ha med min valp som hon har att ta med sitt barn.
Vill hon inte att barnet och valpen är med vid samma tillfällen så kan jag ibland lämna valpen under förutsättning att hon ibland kan lämna barnet en timme för en fika. Nu förutsätter jag att det finns en partner som kan ta hand om barnet under tiden.

Jag tror dock att det ligger något annat bakom.
 
Sv: väninna vs hund

Ja, kanske. Men spelar det någon roll? Jag skulle aldrig orka börja tjata om en massa "om du får ta med barne får jag ta hunden." Det handlar väl inte om vad man får eller inte. Vännen vill träffas utan hund, så då kan man väl göra det då?

Eller så orkar man inte med såna vänner och träffas inte alls
 
Sv: väninna vs hund

Jag tror inte som HeleneK att det ligger något annat bakom. Jag tror att det finns en rädsla för att barnet kan skadas på något sätt.

Det låter lite som min svägerska och på senare tid också min svåger. Innan barnet föddes så vet jag att svägerskan var orolig för svärmors katter och ansåg att man inte skulle kunna ta med sig barnet dit. Men det ansåg så klart pappan till barnet var orimligt så det fick hon släppa. Hon har visserligen släppt oron för allergi, men annan oro för hundarna finns kvar. Det gick bra i början när vi bara hade en hund och barnet var så litet att han i princip alltid låg och sov i vagnen när vi träffades. Svägerskans moster vågar de dock inte träffa för hon har en staff som de är tämligen övertygad om skulle slita deras barn i småbitar om de träffades.

Nu när barnet har blivit äldre och vi har två hundar så är det svårare att träffas. Båda föräldrarna är livrädda att något ska hända. Tyvärr har barnet, som nu är två år, utvecklat en enorm hundrädsla eftersom föräldrarna blir som fiolsträngar när hundarna är bara ett par meter från barnet. Jag betvivlar att situationen kommer förbättras. Det tycker även att hundarna är ohygiensiska (två jätterena korthåriga vinthundar som absolut inte luktar hund - bra munhygien har de också), så om någon av hundarna tar en av barnets leksaker i munnen så måste den slängas :grin:.

Jag tycker att du ska prata med din väninna. Hon sätter så klart upp gränserna för vad hon vill att hennes bebis ska möta, men samtidigt är hennes rädslor överdrivna.
 
Sv: väninna vs hund

Beror väl kanske på hur nära vän man är.
Jag tänker så att om en av mina närmsta vänner inte vill ha med min valp, hur blir det då i slyngelåldern?
Ska jag inte kunna ta med min hund de närmsta 2 åren?
Och vad säger att det blir bättre sen? Väninnans barn blir 2 år och börjar springa omkring, är det lämpligt att hon träffar hund för första gången då? Kommer vänninan ens vilja att de träffas då?
Eller kommer jag ALDRIG kunna ha med min hund när jag ska träffa dem?
Vill hon inte lära känna min hund som är en del av min familj lika mycket som hennes barn är med i hennes familj?

Kanske överanalyserar nu, men det är saker jag skulle vilja ha svar på innan jag vet hur jag känner inför situationen.
 
Sv: väninna vs hund

Vännen vill träffas utan hund, så då kan man väl göra det då?

Eller så orkar man inte med såna vänner och träffas inte alls

Jag tror inte att det är antingen eller. Går man på den linjen att bara träffas utan hund, dvs. att den ena parten sätter upp villkoren för hur man kan träffas, så kommer ju det att resultera i att man ger upp vänskapen.

Jag skulle nog hellre ta en diskussion. Kanske inte "om du får ta med dig barnet så måste jag få ta med mig hunden" ;), men jag skulle definitivt ta upp problematiken.
 
Sv: väninna vs hund

Vill hon inte lära känna min hund som är en del av min familj lika mycket som hennes barn är med i hennes familj?

:p Det där kan du inte säga till en nybliven förälder. Hur mycket man själv än älskar sin hund och ser den som en del av familjen så är det något som får föräldrar utan hund att sparka bakut. De vill inte få sina telingar jämförda med en hund.
 
Sv: väninna vs hund

Som tur var har jag bara vänner som antingen själva har hundar, eller som verkligen vet hur mycket min hund betyder för mig.
Min brors fru och jag beklagade oss tillsammans över sömnlösa nätter när jag hade valp och de hade nyfödd.
Och barnen kallar min hund för "Kusin Kingston". :love:

Min bror har alltid varit rädd för hundar, så jag oroade mig lite. Men nu tar han frivilligt min hund på promenader på eget initiativ.
 
Sv: väninna vs hund

Studier visar att spädbarn som växer upp med hund har 50% mindre risk att utveckla allergi mot pälsdjur, för katt är det 49%

Är så svårt att förstå för mig just att folk verkligen tror att deras barn kommer dö vid kontakt med hund, jag låter t.om. min son leka med valpar (fast vi har koll) eftersom två av mina nära vänner just har skaffat valp.
Personligen tycker jag väldigt synd om hundrädda små barn, eftersom hundar finns överallt. Så är en väldigt dum rädsla och överföra (eller ja, det är egentligen alla men just hundar känns som man träffar några varje dag var man än bor)

Kommer ihåg en arbetskompis som tog för givet att vi skulle göra oss av med hundarna när sonen kom.
 
Sv: väninna vs hund

Hon har nu fått sitt första barn, som nu är 1 mån gammal,

Lugna dig en smula.. du anar inte hur hormonerna far omkring i kroppen den första tiden. Just nu är det bara bebisen som gäller och man vill skydda den mot allt. Du får tillbaka din vän så småningom men försök vara lite överseende och inse att du och din hund kommer långt långt ned på hennes prioriteringslista just nu. Och det är precis så det ska vara.
 
Sv: väninna vs hund

Jag förstår precis att detta irriterar dig och känns obekvämt. Jag kan känna att din väninna är lite trångsynt.

Meeen så är man ju ofta långt ifrån sig själv när man är nybliven förälder.
Jag själv hade en massa ologiska nojjor när min första föddes som jag nu bara kan skratta åt och inse hur mycket hormoner verkligen påverkar oss. Min stackars man fick ta mycket skit för att han inte tänkte som jag.:o

Ge henne lite tid så kanske hon lugnar ner sig.
 
Sv: väninna vs hund

"Andas han verkligen????" "Nu då??" "Nej nu måste jag kolla!!" Oj, där vaknade kolikungen som sovit 1 timme på lika många dygn.
Var inte lätt första tiden...
 
Sv: väninna vs hund

Jag tror att du behöver bestämma dig för hur viktig din väninna är för dig.
Är hon viktig och du absolut vill fortsätta att träffa henne så får du nog acceptera att hon vill träffa dig utan valp/hund och anpassa dig efter det. Är hon "halvviktig" så ta upp en diskussion och se om ni kan komma överens på ngt vis ... är hon inte så viktig så dra dig undan och förklara att om ni ska kunna träffas så får hon hunden på köpet ....
Personligen skulle jag inte orka med en väninna som var - i mitt tycke - hysteriskt rädd om sitt barn. Inte min typ ... gillar människor som är lite robusta och tål lite skit under naglarna:devil:
 
Sv: väninna vs hund

Personligen skulle jag inte orka med en väninna som var - i mitt tycke - hysteriskt rädd om sitt barn. Inte min typ ... gillar människor som är lite robusta och tål lite skit under naglarna:devil:

Du skulle offra din bästa väninna för att hon reagerar på ett fullständigt normalt sätt på en av livets största händelser? Du skulle inte klara att le lite överseende och vänta ett tag?
 
Sv: väninna vs hund

Fast det där är ju knappast normalt. Att inte vilja lägga ner bebisen på golvet om valpen far omkring är en sak, men att inte kunna ha vännens hund i samma rum är ju bara knäppt och egoistiskt.
 
Sv: väninna vs hund

Jag skulle göra det. Har själv tappat kontakten med en av mina bästa vänner sen hon fick barn.
Helt plötsligt hade vi inget gemensamt längre. Dessutom är mitt inyresse för ungar noll o jag vill absolut inte ha dem i mitt hem.
Det får mina vänner med småbarn acceptera precis som jag accepterar dem som inte vill ha mina hundar hemma hos sig
 
Sv: väninna vs hund

Fast det där är ju knappast normalt. Att inte vilja lägga ner bebisen på golvet om valpen far omkring är en sak, men att inte kunna ha vännens hund i samma rum är ju bara knäppt och egoistiskt.

Jo, det är faktiskt helt normalt. Vi är olika, för en del är det självklart att ramla in i mammarollen och allt fungerar. För andra är det enormt omtumlande. Man ser faror överallt och känner ett enormt behov av att skydda barnet. Det kan gälla både mammor och pappor och är inte onormalt på något sätt. De flesta blir normala sen och kan säkert tolerera både vänner och deras hundar utan att bli uppstressade.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2 3
Svar
42
· Visningar
5 708
Senast: fixi
·
Hundträning Hej alla, Min maltipoo (hane, inte kastrerad) blir i år 4 år gammal och det finns en rad problem som jag tror bottnar i stress. Vet...
2
Svar
20
· Visningar
3 357
Senast: Acto
·
Hundträning Något luddig trådstart kanske men jag har ett problem med att min ena hund har gjort utfall mot barn i koppel. Med utfall menar jag att...
2
Svar
38
· Visningar
5 096
Senast: Liran
·
Övr. Hund Vet inte riktigt vad jag vill med detta långa inlägg, för ingen annan kan ju veta, men det kanske hjälper att sortera ut mig själv genom...
2
Svar
21
· Visningar
3 896
Senast: geting
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp