Valp som mottar och biter när han väcks.

[Liran]

Ja, jag säger inte att man ska behandla hundar som människor. Bara att åldersmässigt är din valp en bebis.
Jag tror att det är mycket lättare att lära din tjej att respektera hunden än tvärtom. 10-åringar brukar ju vara klipska och tänkande små personer.

Nej, en tioveckors valp som äter och kan hitta sin föda själv, kan röra sig över stora områden och obehindrat kommunicerar/pratar med andra hundar och människor motsvarar inte en människobaby, men kanske ett femårigt barn.

 

[Pilot]

Min hund visade tydligt att när hon var valp så var det värsta hon visste var att hon stördes när hon sover. Det är fortfarande så men det är ett icke problem. Att hon blir lite grumpig när man råkar störa för att sedan somna om gör varken till eller från.
Ett tag var hon stressad runt maten, framför allt när hon får tag i kattmat som hon helst inte ska äta. Men efter lite byteshandelsträning så kan jag nu ta kattmaten mot att hon får belöning genom att jag kastar ut lite torrfoderkulor som hon får leta reda på istället.
Vissa saker behöver man inte göra större än vad det är.
En liten valp sover mycket och har stort behov av det, så om den är mycket i vägen i hallen försök hitta en tryggplats där den kan sova i fred. Ibland kan det räcka med att lägga en filt på den plats hon sover nu och efter en vecka flytta filten till där ni vill att hon ska sova.

 

[Sleepy]

Jo det är faktist viktigt. Barn ska inte släpa omkring på djur hur som helst som om det är några leksaker. Och det är vårt fel att det hänt, hon har haft vänner här och då har det vart så tråkigt när han sover och "råkat" väcka. Har ej sett det men förstått att det vart så. Men hon kommer låta honom vara nu.

Så bra att ni blivit medvetna om detta. Barn och deras kompisar ska självklart inte hålla på med valpen utan att ni vuxna har koll. Då är det inte konstigt att den börja försöka freda sig.

 

[_Taggis_]

Nej jag tycker inte att visa tänderna till familjemedlemmar är ok.

Det är mänskligt och förståeligt att känna sig påhoppad. Herregud så många gånger det hänt mig med. Men det fina med diskussioner är att det ofta luckrar upp ens egen inställning och insikter efterhand. Tycker jag. Vi hamnar som människor ofta i ett tillstånd där vi försutsätter att hunden bara vet våra känslor och tilltänkta regler per automatik. Men ju mer en reflekterar över vad som är naturligt för en hund och vänder och vrider på saker så ju mer tycker jag att en lär sig att tänka outside the box.

Så för att gå till det citerade ovan... En hund som visar tänder använder sitt språk för att de har nåt att säga. Den har inget annat att ta till. Själv har jag börjat tänka att om min hund har nåt oönskat beteende, så vänder jag på steken och tänker att Vad hade jag istället föredragit att den gjort än vad den gör i situationen? Om du tex inte vill att den ska visa tänder, vad vill du att den gör för att förmedla samma känsla? Det måste ju komma ut på nåt vis. Vill du att den inte ska känna den känslan så måste du ge förutsättningar för att den inte har ett behov av det. Om en tänker lite kring saker och ting så tycker jag att det dels avdramatiserar beteendet, och ibland blir ens egna tankevurpor tydligare.
Med min första hund tex så störde jag mig på att hon drog i kopplet. Jaha? Vad skulle jag göra åt saken? Min irritation och tanke att "hon får inte dra i kopplet" leder ju inte speciellt långt. Jag måste förstå varför min hund drar i kopplet och skapa ett annat beteende istället. Hur en kommer dit kan ju se olika ut men att bara sätta upp en regel att "du får inte dra i kopplet" leder ju inte nån vart, för hunden har inte läst min regelbok. Gud så jag önskar att jag tänkt om där lite tidigare, så många trevliga koppelpromenader vi kunnat få istället...

 

[Annapanna1234]

Det är mänskligt och förståeligt att känna sig påhoppad. Herregud så många gånger det hänt mig med. Men det fina med diskussioner är att det ofta luckrar upp ens egen inställning och insikter efterhand. Tycker jag. Vi hamnar som människor ofta i ett tillstånd där vi försutsätter att hunden bara vet våra känslor och tilltänkta regler per automatik. Men ju mer en reflekterar över vad som är naturligt för en hund och vänder och vrider på saker så ju mer tycker jag att en lär sig att tänka outside the box.

Så för att gå till det citerade ovan... En hund som visar tänder använder sitt språk för att de har nåt att säga. Den har inget annat att ta till. Själv har jag börjat tänka att om min hund har nåt oönskat beteende, så vänder jag på steken och tänker att Vad hade jag istället föredragit att den gjort än vad den gör i situationen? Om du tex inte vill att den ska visa tänder, vad vill du att den gör för att förmedla samma känsla? Det måste ju komma ut på nåt vis. Vill du att den inte ska känna den känslan så måste du ge förutsättningar för att den inte har ett behov av det. Om en tänker lite kring saker och ting så tycker jag att det dels avdramatiserar beteendet, och ibland blir ens egna tankevurpor tydligare.
Med min första hund tex så störde jag mig på att hon drog i kopplet. Jaha? Vad skulle jag göra åt saken? Min irritation och tanke att "hon får inte dra i kopplet" leder ju inte speciellt långt. Jag måste förstå varför min hund drar i kopplet och skapa ett annat beteende istället. Hur en kommer dit kan ju se olika ut men att bara sätta upp en regel att "du får inte dra i kopplet" leder ju inte nån vart, för hunden har inte läst min regelbok. Gud så jag önskar att jag tänkt om där lite tidigare, så många trevliga koppelpromenader vi kunnat få istället...

Ja det är nyttigt med diskussioner.
Som jag skrev så lever vi både kvar lite i den gamla läran, dominans och rang, men sambon än mer. Att en hund som morrar och visar tänderna typ anser sig stå högre, "jag gör vad jag vill mot dig, och slutar du inte så hugger jag" men jag frågade sambon var han annars ska göra för att visa. Om vi förbjuder morrandet så kanske han hugger direkt nästa gång och när han blir äldre. Tror faktist han fick sig en tankeställare där. Jag sa att testa att ta mat och lyfta en hund som inte vill förstärker och skapar såna försvarsbeteenden. Är ju väldigt logiskt egentligen.
Nån frågade varför jag nämner vår gamla hund hela tiden och det är klart att alla är olika.
Han var otroligt klok och fin med alla djur och människor så vi trodde väl bägge två att den gången vi markerade att morra mot ett barn inte är ok, gjorde gott. (Inte att allt beteende byggde på den händelsen, men ändå)
Som nån skrev ang morrandet så ÄR det en känslig sak som verkligen hänger kvar. Och både min gamla hund och denna morrar vid lek, som dragkamp och att man måste förklarar att han inte är arg.
Men som nån skrev så var det väl tur att han blev så bra TROTS det. Så har vi aldrig sett det

 

[_Taggis_]

Jag tänker såhär, men jag kan givetvis vara helt ute och cykla...

Om en inte kommer från en hundbakgrund, utan är en "medelsvensson som fått för sig att börja med hund" (jag räcker upp handen här) så har en inte allt naturligt och senast uppdaterat hundpsykologitänk i ryggen. En kanske inte heller umgås bland en massa spånt folk, utan i regel kring andra "medlesvenssonhundägare". Jag kopplar ihop detta med gammalt tänk om rang osv, jag behöver bara se mig omkring i vissa delar av min umgängeskrets. Tackolov har jag med åren fått en bättre insikt själv, men för 15-20 år sedan hade jag inte lika kritiskt öga för saken. Men det ligger i min natur att söka kunskap, och hålla mig uppdaterad om saker som intresserar mig. Om en inte är lagd så är det nog lättare att lyssna på allt som finns lättillgängligt då ofta via bekanta.
Jag menar eg bara med detta, att det är inte för att en är en hemskt människa som en fasntar i de där gamla tankebanorna. Det kan vara såhär enkelt. Men det är inte jättesvårt att börja se sina tankevurpor, om en är genuint intresserad av vad en gör. I detta fall har hund.

Att du jämför valpen med er gamla hund är inte heller konstigt. En jämför ju vad en har med sina erfarenheter av hund. Vad ska en annars jämföra med? Jag jämför alla mina hästar med varandra, sen har jag ändå kunnande nog att se dem som individer och att de kräver olika saker ändå. Men det är ju erfarenheter en skaffar sig av livet, som gör att en kan använda det sedan. Hur skull de annars gå till???

 

[vallhund]

Stackars valp, läs en bok,tex kontaktkontraktet.

 

[mandalaki]

Stackars valp, läs en bok,tex kontaktkontraktet.

Om du läser #105 så ser du att TS tänkt om och kommit långt i sitt tänkande.

 

[Annapanna1234]

Jag tänker såhär, men jag kan givetvis vara helt ute och cykla...

Om en inte kommer från en hundbakgrund, utan är en "medelsvensson som fått för sig att börja med hund" (jag räcker upp handen här) så har en inte allt naturligt och senast uppdaterat hundpsykologitänk i ryggen. En kanske inte heller umgås bland en massa spånt folk, utan i regel kring andra "medlesvenssonhundägare". Jag kopplar ihop detta med gammalt tänk om rang osv, jag behöver bara se mig omkring i vissa delar av min umgängeskrets. Tackolov har jag med åren fått en bättre insikt själv, men för 15-20 år sedan hade jag inte lika kritiskt öga för saken. Men det ligger i min natur att söka kunskap, och hålla mig uppdaterad om saker som intresserar mig. Om en inte är lagd så är det nog lättare att lyssna på allt som finns lättillgängligt då ofta via bekanta.
Jag menar eg bara med detta, att det är inte för att en är en hemskt människa som en fasntar i de där gamla tankebanorna. Det kan vara såhär enkelt. Men det är inte jättesvårt att börja se sina tankevurpor, om en är genuint intresserad av vad en gör. I detta fall har hund.

Att du jämför valpen med er gamla hund är inte heller konstigt. En jämför ju vad en har med sina erfarenheter av hund. Vad ska en annars jämföra med? Jag jämför alla mina hästar med varandra, sen har jag ändå kunnande nog att se dem som individer och att de kräver olika saker ändå. Men det är ju erfarenheter en skaffar sig av livet, som gör att en kan använda det sedan. Hur skull de annars gå till???

Ja precis så är det. Jag känner inte en enda person som är annat än "medelsvenssonhundägare" I dag känner jag inte någon annan hundägare utöver en släkting.
Ja man jämför mkt med honom och hur vi gjorde då. En skillnad är att vi har så mkt mer tid nu när barnen är stora, då hade vi småbarn som krävde mkt. Fel tid att skaffa hund då, som mer eller mindre bara fick hänga med. Gick dock valpkurs . Men överöstes med kärlek. Det var min bästa vän, men jag kunde inte speciellt mkt.
Nu känner jag verkligen att jag vill lära mig allt. Det finns inget roligare!!

 

[Red_Chili]

Ja det är nyttigt med diskussioner.
Som jag skrev så lever vi både kvar lite i den gamla läran, dominans och rang, men sambon än mer. Att en hund som morrar och visar tänderna typ anser sig stå högre, "jag gör vad jag vill mot dig, och slutar du inte så hugger jag" men jag frågade sambon var han annars ska göra för att visa. Om vi förbjuder morrandet så kanske han hugger direkt nästa gång och när han blir äldre. Tror faktist han fick sig en tankeställare där. Jag sa att testa att ta mat och lyfta en hund som inte vill förstärker och skapar såna försvarsbeteenden. Är ju väldigt logiskt egentligen.
Nån frågade varför jag nämner vår gamla hund hela tiden och det är klart att alla är olika.
Han var otroligt klok och fin med alla djur och människor så vi trodde väl bägge två att den gången vi markerade att morra mot ett barn inte är ok, gjorde gott. (Inte att allt beteende byggde på den händelsen, men ändå)
Som nån skrev ang morrandet så ÄR det en känslig sak som verkligen hänger kvar. Och både min gamla hund och denna morrar vid lek, som dragkamp och att man måste förklarar att han inte är arg.
Men som nån skrev så var det väl tur att han blev så bra TROTS det. Så har vi aldrig sett det

När det gäller det här med dominans och rang, titta på det här (gärna tillsammans med sambo och barn): https://urskola.se/Produkter/162012-UR-Samtiden-Hunden-i-tv-Hundar-ar-inga-vargar
Det är en föreläsning om just det ämnet, med en otroligt duktig etolog.

 

[Annapanna1234]

Man blir ju ändå glad av att se detta. Han har ju mer eller mindre undvikit henne.
Edit: Gick inte så bra med blurrandet. tog bort bilden. När man skämt ut sig så haha. Var en bild på valpen som sov med(på) dottern.

 

[Annapanna1234]

När det gäller det här med dominans och rang, titta på det här (gärna tillsammans med sambo och barn): https://urskola.se/Produkter/162012-UR-Samtiden-Hunden-i-tv-Hundar-ar-inga-vargar
Det är en föreläsning om just det ämnet, med en otroligt duktig etolog.

Ok, tack. Ska kolla på den i kväll. Intressant!

 

[Bulldoozer]

Själv är jag uppvuxen med hund och mina föräldrar tävlade lite lydnad när jag var liten, våra hundar har alltid varit rätt så väldresserade gentemot medelsvensson men jag har liksom aldrig reflekterat över det. På den tiden var det den gamla läran med dominans osv. sen vill jag säga att våra hundar inte for illa på nåt sätt ändå och att vi ofta hade extra hundar hemma som var "problem"hundar men som hos oss fungerade. Hundar är otroligt anpassningsbara djur, så länge man är konsekvent och belönar så kommer man rätt långt med de flesta individer.
Med ovanstående sagt så är jag väldigt tacksam för att man ändå kommit mer och mer ur det tänket då det gamla sättet enligt mig är svårt att forma efter individ och man plockar inte ut det allra bästa ur sin hund. Vill du ha en hund som lyder för att du bestämmer eller vill du ha en hund som hoppar jämnfota av iver att få göra nåt roligt med sin förare? Själv väljer jag det sistnämnda, det finns inget som är så kul som att se ivern och glädjen hos en hund som älskar det den gör vare sig det är i träning på tävling eller i vardagen. Nåt som verkligen utvecklat mig som hundägare var att börja med agility, där jobbar vi i princip bara med belöning då hundarna ska tycka att komma in på en agilityplan är det absolut bästa som finns!
Som uppvuxen i den gamla läran så säger jag bara att det aldrig försent att lära om, att utvecklas och bli bättre och få ut mer av sitt hundägande, det tjänar både ni och er valp på .

 

[Annapanna1234]

Själv är jag uppvuxen med hund och mina föräldrar tävlade lite lydnad när jag var liten, våra hundar har alltid varit rätt så väldresserade gentemot medelsvensson men jag har liksom aldrig reflekterat över det. På den tiden var det den gamla läran med dominans osv. sen vill jag säga att våra hundar inte for illa på nåt sätt ändå och att vi ofta hade extra hundar hemma som var "problem"hundar men som hos oss fungerade. Hundar är otroligt anpassningsbara djur, så länge man är konsekvent och belönar så kommer man rätt långt med de flesta individer.
Med ovanstående sagt så är jag väldigt tacksam för att man ändå kommit mer och mer ur det tänket då det gamla sättet enligt mig är svårt att forma efter individ och man plockar inte ut det allra bästa ur sin hund. Vill du ha en hund som lyder för att du bestämmer eller vill du ha en hund som hoppar jämnfota av iver att få göra nåt roligt med sin förare? Själv väljer jag det sistnämnda, det finns inget som är så kul som att se ivern och glädjen hos en hund som älskar det den gör vare sig det är i träning på tävling eller i vardagen. Nåt som verkligen utvecklat mig som hundägare var att börja med agility, där jobbar vi i princip bara med belöning då hundarna ska tycka att komma in på en agilityplan är det absolut bästa som finns!
Som uppvuxen i den gamla läran så säger jag bara att det aldrig försent att lära om, att utvecklas och bli bättre och få ut mer av sitt hundägande, det tjänar både ni och er valp på .

Det var fint skrivet. Håller med. Ja då förstår du hur den som är kvar i den läran tänker. Dom flesta vill bara väl i tron om att det är rätt. Men när man vet bättre fattar jag ju hur dumt det låter.
En granne till mig var inte klok, det enda viktiga för henne var att hunden skulle vara lydig och gå fint i koppel. Såg henne under flera år gapa och skrika på hunden under promenaden och den lärde sig aldrig heller. Att man då fortsätter? Och även om den hunden nu skulle gå fint, hur kul är livet med henne? Stackarn.

 

[Bulldoozer]

Sen vill jag tillägga att under min uppväxt så var det strikt förbjudet för oss barn att störa sovande/ liggande/ ätande hundar och om vi ändå gjorde det och hunden sa ifrån så fick man dessutom sig en utskällning från mamma på köpet. Där var det aldrig tal om att vi skulle få bära runt på nån valp eller ens bjuda in kompisar första tiden utan valpen skulle vara ifred PUNKT. Blev man nån gång biten så tordes man inte säga det för då hade man varit utsatt för korsförhör där hade det krypit fram att man inte följt instruktioner = utskällning . Vi var fem syskon så det hade varit ohållbart för en stackars valp att bli störd i tid och otid av oss..

 

[Annapanna1234]

Sen vill jag tillägga att under min uppväxt så var det strikt förbjudet för oss barn att störa sovande/ liggande/ ätande hundar och om vi ändå gjorde det och hunden sa ifrån så fick man dessutom sig en utskällning från mamma på köpet. Där var det aldrig tal om att vi skulle få bära runt på nån valp eller ens bjuda in kompisar första tiden utan valpen skulle vara ifred PUNKT. Blev man nån gång biten så tordes man inte säga det för då hade man varit utsatt för korsförhör där hade det krypit fram att man inte följt instruktioner = utskällning . Vi var fem syskon så det hade varit ohållbart för en stackars valp att bli störd i tid och otid av oss..

Och hade du vuxit upp med folk som inte förstod bättre =gamla läran så hade väl hundarna inte funnits kvar hos er.
Också en klassiker, barn som ständigt är på hundar som till slut säger ifrån och hunden straffas.

Men jag är faktist glad att jag skrev den här tråden för jag har fått tänka om helt. Ska bara få min sambo att göra det också. Ska kolla det är ur-klippet sen till å börja med.

 

[Bulldoozer]

Och hade du vuxit upp med folk som inte förstod bättre =gamla läran så hade väl hundarna inte funnits kvar hos er.
Också en klassiker, barn som ständigt är på hundar som till slut säger ifrån och hunden straffas.

Tror det beror mer på vilket hundvett det finns sen innan, min mamma var själv uppfostrad på det sättet för 50 + år sen att barn ska låta hundar vara ifred, fast på hennes tid fick de sig ett kok stryk om de inte lydde, i vårt fall räckte utskällning. Jag själv har också uppfostrat min dotter till att förstå att man har respekt för djur och låter dem vara ifred när de vilar och äter. Går det 50 + år tillbaka så vill jag påstå att det är gamla läran (eller sunt förnuft) och min morfar fick ju sin syn på barn och hund från sin uppväxt . Det var ju fortfarande samma slags hundträning med dominans osv men barn skulle inte vara involverade i nån hundträning så de skulle låta hundarna vara ifred.

 

[Annapanna1234]

Jag har ju självklart sagt till barnen att inte bära på honom eller väcka.

Tror det beror mer på vilket hundvett det finns sen innan, min mamma var själv uppfostrad på det sättet för 50 + år sen att barn ska låta hundar vara ifred, fast på hennes tid fick de sig ett kok stryk om de inte lydde, i vårt fall räckte utskällning. Jag själv har också uppfostrat min dotter till att förstå att man har respekt för djur och låter dem vara ifred när de vilar och äter. Går det 50 + år tillbaka så vill jag påstå att det är gamla läran (eller sunt förnuft) och min morfar fick ju sin syn på barn och hund från sin uppväxt . Det var ju fortfarande samma slags hundträning med dominans osv men barn skulle inte vara involverade i nån hundträning så de skulle låta hundarna vara ifred.

Nä precis, nåt synsätt att barn får göra hur dom vill har ju aldrig tillhört nån lära, mer sunt förnuft. Men just detta med dominansen som du säger, och att en hund som morrar är livsfarlig eller potentiellt livsfarlig.
Vi har sagt till barnen att låta hunden vara när han sover och inte kånka runt på honom, men tyvärr gjorde hon det ändå. Men inte mer.

 

[nullo-modo]

Ja det är nyttigt med diskussioner.
Som jag skrev så lever vi både kvar lite i den gamla läran, dominans och rang, men sambon än mer. Att en hund som morrar och visar tänderna typ anser sig stå högre, "jag gör vad jag vill mot dig, och slutar du inte så hugger jag" men jag frågade sambon var han annars ska göra för att visa. Om vi förbjuder morrandet så kanske han hugger direkt nästa gång och när han blir äldre. Tror faktist han fick sig en tankeställare där. Jag sa att testa att ta mat och lyfta en hund som inte vill förstärker och skapar såna försvarsbeteenden. Är ju väldigt logiskt egentligen.
Nån frågade varför jag nämner vår gamla hund hela tiden och det är klart att alla är olika.
Han var otroligt klok och fin med alla djur och människor så vi trodde väl bägge två att den gången vi markerade att morra mot ett barn inte är ok, gjorde gott. (Inte att allt beteende byggde på den händelsen, men ändå)
Som nån skrev ang morrandet så ÄR det en känslig sak som verkligen hänger kvar. Och både min gamla hund och denna morrar vid lek, som dragkamp och att man måste förklarar att han inte är arg.
Men som nån skrev så var det väl tur att han blev så bra TROTS det. Så har vi aldrig sett det

Hur hade ni tänkt att hunden skulle visa att den vill vara ifred om vissa tänderna är fel sätt enigt er, eller ska hunden inte få visa vad den tycker?

Här hemma låter vi hundarna leda oss, tex på eftersök.

 

[nullo-modo]

Jag har ju självklart sagt till barnen att inte bära på honom eller väcka.

Nä precis, nåt synsätt att barn får göra hur dom vill har ju aldrig tillhört nån lära, mer sunt förnuft. Men just detta med dominansen som du säger, och att en hund som morrar är livsfarlig eller potentiellt livsfarlig.
Vi har sagt till barnen att låta hunden vara när han sover och inte kånka runt på honom, men tyvärr gjorde hon det ändå. Men inte mer.

Behandlade själv ett djur hemma som jag blivit tillsagd att INTE göra. Fick springa som bara den när den tuppen fick syn på mig, farsan sa bara "skyll dej själv"