Valp som mottar och biter när han väcks.

Ska bara säga att problemet handlar inte om maten. Aldrig gjort. Var vara ett exempel på några små i släkten som vi ofta är ihop med.
På tal om att morra, sambon sitter i telefon med Telia. "vad är det för hund i bakgrunden?låter som en stor hund" frågar tjejen i kundtjänst. Låter som en amstaff eller pitbull säger hon. morrar som 17 när dom leker😂
 
Jag är ledsen men jag tycker av det jag läser att ffa din man skapar konflikterna.
Varför får inte hundarna vara individer med känslor och som komminucerar dessa? Varför är det inte okej?
Det hände en gång i går att valpen morrade till dottern som tog upp honom och han "fyade" honom, varpå jag i dag startade denna tråd om vad som är rätt och fel i detta fall.

Sluta läs in massa skit.
 
Det hände en gång i går att valpen morrade till dottern som tog upp honom och han "fyade" honom, varpå jag i dag startade denna tråd om vad som är rätt och fel i detta fall.

Sluta läs in massa skit.

Skiten baseras på att du/ni inte tycker morr, tänder är ok. Resonemanget runt mat. Att straffa en hund för att någon tar hans ben. Där var det barnet som skulle få en tydlig förklaring, inte hunden. Hur ni korregerat båda era hundar vid händelser du nämt.
Dessa aggerande har skapat konflikt mellan hund/människa, inte förtroende.
 
Var för snabb på skicka...
Åsikterna drar verkligen isär. Som dag och natt.
Sambon gillar cesars metoder. Inte förvånande va ;)

Jag förstår problemet!
Kan berätta om min ena hund och förklara hur det blev när jag förlorade hans förtroende. Jag har två Chihuahua killar som jag alltid får beröm för att dom är så väluppfostrade och trevliga när vi bla är hos veterinären.. Tydligen förväntar sig alla att just Chihuahuor ska vara otrevliga.. Jag kan hur som helst göra allt med mina killar utan att dom protesterar såsom klippa klor, göra rent eventuella sår, ta mat och ben etc utan en enda protest.

Dom ligger helt stilla tex när dom har varit hos veterinären och blivit ultraljudade eller röntgade. Många hundar behöver tydligen lugnande men mina killar fixar alltid sådant galant.

Nu i vintras blev min ena allvarligt sjuk och fick ligga inne på klinik några dygn, vi var osäkra på om han skulle klara sig i överhuvudtaget. Som tur är så tog han sig ur det och fick komma hem. Vi hade dock flera återbesök inbokade. Under dessa återbesök så var han som personlighetsförändrad! Borta var min trygga snälla hund som jag kunde göra allt med, han skrek, naffsade och trots att dom gav honom lugnande så gick det inte att göra något med honom. Vi fick helt enkelt ge upp..

Allt förtroende kapital som jag byggt upp över alla år var helt borta! Detta var alltså världens snällaste hund normalt sett. Så förtroende är verkligen A och O när det gäller att få en snäll och trevlig hund!

Vår andra hund blev skrämd av ett barn när han var valp och han har aldrig lärt sig gilla barn efter det! Vi klantade oss och trodde föräldrarna hade koll för att upptäcka att dom inte hade det när ungen stod med valpen i famnen och gallskrek och vägrade släppa honom. Vi stod i köket och lagade mat.. Innan denna händelse så älskade han barn.. Efter det så var vi noga att alltid övervaka allt umgänge med barn och aldrig låta föräldrar sköta det! Trots det så har han aldrig kommit över händelsen och morrar i stort sett alltid om barn kommer nära. Vi är noga med att dom då inte får röra honom utan måste låta honom vara ifred. Vi inser ju att det är vårat fel att det blev som det blev och skulle aldrig drömma om att bestraffa honom för att han är rädd!!
 
Jag förstår problemet!
Kan berätta om min ena hund och förklara hur det blev när jag förlorade hans förtroende. Jag har två Chihuahua killar som jag alltid får beröm för att dom är så väluppfostrade och trevliga när vi bla är hos veterinären.. Tydligen förväntar sig alla att just Chihuahuor ska vara otrevliga.. Jag kan hur som helst göra allt med mina killar utan att dom protesterar såsom klippa klor, göra rent eventuella sår, ta mat och ben etc utan en enda protest.

Dom ligger helt stilla tex när dom har varit hos veterinären och blivit ultraljudade eller röntgade. Många hundar behöver tydligen lugnande men mina killar fixar alltid sådant galant.

Nu i vintras blev min ena allvarligt sjuk och fick ligga inne på klinik några dygn, vi var osäkra på om han skulle klara sig i överhuvudtaget. Som tur är så tog han sig ur det och fick komma hem. Vi hade dock flera återbesök inbokade. Under dessa återbesök så var han som personlighetsförändrad! Borta var min trygga snälla hund som jag kunde göra allt med, han skrek, naffsade och trots att dom gav honom lugnande så gick det inte att göra något med honom. Vi fick helt enkelt ge upp..

Allt förtroende kapital som jag byggt upp över alla år var helt borta! Detta var alltså världens snällaste hund normalt sett. Så förtroende är verkligen A och O när det gäller att få en snäll och trevlig hund!

Vår andra hund blev skrämd av ett barn när han var valp och han har aldrig lärt sig gilla barn efter det! Vi klantade oss och trodde föräldrarna hade koll för att upptäcka att dom inte hade det när ungen stod med valpen i famnen och gallskrek och vägrade släppa honom. Vi stod i köket och lagade mat.. Innan denna händelse så älskade han barn.. Efter det så var vi noga att alltid övervaka allt umgänge med barn och aldrig låta föräldrar sköta det! Trots det så har han aldrig kommit över händelsen och morrar i stort sett alltid om barn kommer nära. Vi är noga med att dom då inte får röra honom utan måste låta honom vara ifred. Vi inser ju att det är vårat fel att det blev som det blev och skulle aldrig drömma om att bestraffa honom för att han är rädd!!
Tack för att du delar med dig. Tråkigt att det blev som det blev. Det kan räcka med "så lite" men förstöra så mycket.
 
Tack för att du delar med dig. Tråkigt att det blev som det blev. Det kan räcka med "så lite" men förstöra så mycket.
Ja precis så er valp har förmodligen tappat förtroendet för er dotter och blivit rädd. Och om då ni bestraffar detta så kommer det bara att cementera rädslan ännu mer! Vår Chihuahuakille som blev sjuk är gudskelov tillbaka och är samma glada snälla kille som innan och nu kan jag igen göra vad jag vill med honom. Så i hans fall blev det bara ett litet bakslag.

Så jag skulle, om jag var er, fokusera på att bygga upp förtroendet mellan dotter och hund igen. Låt dottern ge mat och göra roliga saker med valpen. Låt henne absolut inte bära runt på valpen och förklara att när valpen sover så ska den få vara ifred! Om det är möjligt, ställ en bur eller koja i hallen där valpen har en tillflyktsort och förklara att när valpen är där får man inte röra den!
 
Jätteenkel förklaring till vad som händer i valpens huvud;
Valp vill inte bli störd, han morrar för att säga nej - enda språket han kan. Det är inte aggressivitet utan det enda språk den kan i detta utvecklingsstadie.
Morrningen är osäkerhet på situationen.

Om ni då förstärker situationen positivt; Ett glatt "-Oj blev du väckt/störd? Somna om du." så bygger ni känslan av att bli störd inte är så farligt som valpen tyckte.

En negativ förstärkning; "-NEJ! FY! Inte morra." Då bekräftar ni bara valpens känsla av obehag. Den tyckte det var obehagligt och obehagligt blir det...valpen kan inte koppla bestraffningen till morret - bara till situationen.
 
Sambon gillar cesars metoder. Inte förvånande va ;)
Låter väldigt lite som Cesar. Väldigt bra exempel på hur farligt det är att försöka imitera något en sett eller läst utan mer djupgående kunskap och vägledning dock.

Inte sällan har vi en bild av hur våra hundar ”borde” agera och uppfatta saker och ting men en vacker dag kommer den där hunden in ens liv som tvingar oss att ifrågasätta allt vi trodde vi visste. Detta kan hända förstagångsägare såväl som de som haft ett femtiotal hundar tidigare. När den dagen kommer kan vi antingen välja att lägga skulden på hunden eller checka oss själva och det är bara i det sistnämnda vi kan ta lärdom, utvecklas och blir bättre. Förhoppningsvis kommer din sambo komma till den insikten, att alla hundar inte är stöpta ur samma form och att det är helt irrelevant hur er förra hund eller andra hundar i er närhet svarade på en viss approach. Valpen ni har nu är en egen individ och om ni öppnar den dörren kommer ni kunna lära mycket av varandra!😊
 
Ja, jag säger inte att man ska behandla hundar som människor. Bara att åldersmässigt är din valp en bebis.
Jag tror att det är mycket lättare att lära din tjej att respektera hunden än tvärtom. 10-åringar brukar ju vara klipska och tänkande små personer.
Ja visst. Hon är medveten om det. Jag vet att det är en bebis, och med en människobebis kräver bara mat, närhet och o
Skiten baseras på att du/ni inte tycker morr, tänder är ok. Resonemanget runt mat. Att straffa en hund för att någon tar hans ben. Där var det barnet som skulle få en tydlig förklaring, inte hunden. Hur ni korregerat båda era hundar vid händelser du nämt.
Dessa aggerande har skapat konflikt mellan hund/människa, inte förtroende.
Nej jag tycker inte att visa tänderna till familjemedlemmar är ok.
Om du anser att straffet var när min sambo röt till den gången då min dotter var 1 år och vår gamla hund visade tänderna och var en otroligt fin och tillitsfull hund, fine.
Kanske skapat konflikt mellan andra men inte hos oss.
Detta har aldrig vart ett problem utan endast hänt dessa få gånger hos oss men du får det att låta som att det är ständiga konflikter. Precis som det alltid är på nätet. En jävla massa läsa mellan raderna.
Hos som flesta hör tycks det vara människan som ska följas och ledas av hunden. Inte tvärtom. Läskigt.

Kommer att lämna detta hysteriska forum nu och aldrig sätta min fot här igen. Värre än nåt annat ställe jag sett. Tack för mig.
 
Ja visst. Hon är medveten om det. Jag vet att det är en bebis, och med en människobebis kräver bara mat, närhet och o

Nej jag tycker inte att visa tänderna till familjemedlemmar är ok.
Om du anser att straffet var när min sambo röt till den gången då min dotter var 1 år och vår gamla hund visade tänderna och var en otroligt fin och tillitsfull hund, fine.
Kanske skapat konflikt mellan andra men inte hos oss.
Detta har aldrig vart ett problem utan endast hänt dessa få gånger hos oss men du får det att låta som att det är ständiga konflikter. Precis som det alltid är på nätet. En jävla massa läsa mellan raderna.
Hos som flesta hör tycks det vara människan som ska följas och ledas av hunden. Inte tvärtom. Läskigt.

Kommer att lämna detta hysteriska forum nu och aldrig sätta min fot här igen. Värre än nåt annat ställe jag sett. Tack för mig.

Detta är ett av de hundforum på nätet med högst kompetens. Här finns bla veterinärer, djurvårdare, tävlingsfolk i alla grenar, uppfödare, folk som gått etologikurser och tränare.
Ställer man frågor så får man raka svar, kanske inte alltid så bekväma svar.
Mottot för de flesta här är att samarbeta med sin hund vilket ställer krav på att läsa och förstå hundar.
 
Jag berättade om detta för sambon. Han undrade vad ni andra tänker om hundar som tex morrar och visar tänderna när den äter och folk går förbi. Om ni vara backar då.
Han tycker inte heller att folk ska störa honom när han sover men menar på OM det händer vill han inte att vår hund ska morra och visa tänderna ev, bita andra.
Nu kanske någon annan har redan skrivit detta - men jag tror (dock utan större erfarenhet, det finns långt mer erfarna här!) att om barnet hade redan från början låtit bli att väcka hunden i otid så hade den inte lärt sig att morra och varna när barnet kommer nära. Utan då hade den snarare blivit förvånad om/när det skett och vetat att det är något speciellt som händer och/eller varit trygg i vetskapen om att den vanligen får sova i fred och vakna på egen hand. Dvs den får normalt sett den sömn den behöver, men pga dess sömn blivit avbruten lite väl för ofta för dess smak så känner den att det är nödvändigt att börja säga ifrån.

Att den blir väckt med jämna mellanrum har gjort att hunden inte vet om den får vanligen sova i fred, och därmed försökt börja med att morra för att få vara i fred. Tyvärr, det måste kännas väldigt tråkigt och man får så hemskt dåligt samvete när man råkat göra något "fel" (många har varit där!), så har hunden lärt sig att göra något av er som den troligen från början inte alls hade en tendens till att göra.

Men valpen är ung! Jag tror att det går att få den att inse att det är över med väckningar i otid och därmed tycka att barnet är roligt igen när valpen får leka när den har lust till att leka.
 
Ja visst. Hon är medveten om det. Jag vet att det är en bebis, och med en människobebis kräver bara mat, närhet och o

Nej jag tycker inte att visa tänderna till familjemedlemmar är ok.
Om du anser att straffet var när min sambo röt till den gången då min dotter var 1 år och vår gamla hund visade tänderna och var en otroligt fin och tillitsfull hund, fine.
Kanske skapat konflikt mellan andra men inte hos oss.
Detta har aldrig vart ett problem utan endast hänt dessa få gånger hos oss men du får det att låta som att det är ständiga konflikter. Precis som det alltid är på nätet. En jävla massa läsa mellan raderna.
Hos som flesta hör tycks det vara människan som ska följas och ledas av hunden. Inte tvärtom. Läskigt.

Kommer att lämna detta hysteriska forum nu och aldrig sätta min fot här igen. Värre än nåt annat ställe jag sett. Tack för mig.
Man kan ju fråga sig vem som är hysterisk
 
Sambon är skitsur nu på mig. Jag säger att hans metoder är fel. Att det skapar beteenden vi inte vill ha. Ja typ att ta mat eller att nån stör honom vid enstaka tillfällen. Han menar att det så lätt händer och att det ska få hända utan att en hund visar tänderna.

Ja jag låter väldigt dubbel just för att jag är det.
Och vi lever väl kvar i den gamla skolan bägge två. Även om jag mest tänker på positiv förstärkning och försöker ignorera beteenden jag inte vill ha.
Den här valpen känns ovanligt klok och lättlärd. Han är mer eller mindre rumsren, väntar alltid på varsågod innan han rusar ut eller ska få sin mat. Kommer alltid på inkallning, går fint i koppel dom korta promenader han får.

Men jag antar att han fått nog av dottern, hon har stört honom när han sovit och det är inte alltid vi är med när dom är själva i hennes rum tex. I början sov han ju mer än han var vaken.

Men förklara för dottern vad som gäller. Hon är 10 år och då ska man vara mogen nog att förstå sånt. Hade hon varit 2 år had3 jag haft mer förståelse men en 10 åring ska veta bättre och kunna ta hänsyn till en valp.

Jag är uppvuxen med hundar. Det var alltid tydliga och ganska strikta regler. Vi fick aldrig gå fram till hunden när den låg ner. Oavsett om den sov eller var vaken. Ville hundarna bli klappade så kom de. Vi fick aldrig störa den när den åt, sov eller vilade. En av hundarna fick vi bara klappa på huvud och rygg. Vi fick aldrig ge hundarna nåt kommando. De tränades och tävlades så kommandon var det bara föräldrarna som fick ge den så att kommandot alltid betydde samma sak. Osv. Det var inget konstigt för oss. Fullt naturligt. Då var våra hundar väldigt snälla! Den ena kunde vara lite grinig men vi visade honom respekt och han fick ha sina gränser. Då var han också jättesnäll.
 
Det hände en gång i går att valpen morrade till dottern som tog upp honom och han "fyade" honom, varpå jag i dag startade denna tråd om vad som är rätt och fel i detta fall.

Sluta läs in massa skit.

Varför skulle dottern överhuvudtaget få bära/ta upp hunden?

Hunden har egna ben att gå med. Vill hon mysa med den i knät får hon väl sätta sig ner på golvet och locka på den. Vill den vara i hennes knä så kommer den gå dit. Vill den inte så ska den slippa. Alltså är det fullständigt onödigt för er dotter att bära valpen.
 
Men förklara för dottern vad som gäller. Hon är 10 år och då ska man vara mogen nog att förstå sånt. Hade hon varit 2 år had3 jag haft mer förståelse men en 10 åring ska veta bättre och kunna ta hänsyn till en valp.

Jag är uppvuxen med hundar. Det var alltid tydliga och ganska strikta regler. Vi fick aldrig gå fram till hunden när den låg ner. Oavsett om den sov eller var vaken. Ville hundarna bli klappade så kom de. Vi fick aldrig störa den när den åt, sov eller vilade. En av hundarna fick vi bara klappa på huvud och rygg. Vi fick aldrig ge hundarna nåt kommando. De tränades och tävlades så kommandon var det bara föräldrarna som fick ge den så att kommandot alltid betydde samma sak. Osv. Det var inget konstigt för oss. Fullt naturligt. Då var våra hundar väldigt snälla! Den ena kunde vara lite grinig men vi visade honom respekt och han fick ha sina gränser. Då var han också jättesnäll.
Jo det är faktist viktigt. Barn ska inte släpa omkring på djur hur som helst som om det är några leksaker. Och det är vårt fel att det hänt, hon har haft vänner här och då har det vart så tråkigt när han sover och "råkat" väcka. Har ej sett det men förstått att det vart så. Men hon kommer låta honom vara nu.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2 3
Svar
42
· Visningar
4 820
Senast: fixi
·
Övr. Hund Behöver ventilera av mig… Jag tog emot en omplacerings hund i april först på prov i två veckor innan jag beslöt mig för att köpa honom...
2
Svar
33
· Visningar
4 876
Senast: Hermelin
·
Hästvård Hej! Jag har ett sto som jag haft i 2år och har några bekymmer jag skulle vilja diskutera. Min häst är 5år gammal som under...
2
Svar
24
· Visningar
3 177
Senast: Ridinglady
·
Övr. Hund Börjar med en varning för långt inlägg, behöver dels råd och dels skriva av mig lite och Buke är ju klokt, det vet man ju. Jag och min...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
7 939
Senast: Piaff
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp