Valp skäller på män

[hollypolly]

Precis min poäng

Ja himla märklig jämförelse

 

[illbattingen]

Det kallas dock motbetingning. Inte belöning. Allt positivt som tillförs är ju inte för att förstärka ett beteende.



Men tror du att rädda barn hos tandläkaren/läkaren blir mer rädda av att få godis/leksak? Eller blir situationen mer positiv?

TS: Jag tycker du hanterar det hela bra. Slappna av, det viktigaste är egentligen att hundens upplevelser är bra (vilket du sköter bra under förutsättningarna) och inte att man gör 1 miljon grejer. Ta med hunden på det den klarar. Blir den lite rädd så bara hantera det lugnt och fint som du gör nu

Skönt att höra! Nu känns hon mer och mer trygg, så blir att öka äventyren. Motbetingningen känns väldigt kraftfull, men skvallerdelen av det är mindre utvecklad. Hon har inte så mycket fokus på mig i nya situationer, men det kommer kanske

 

[linnsan]

Skönt att höra! Nu känns hon mer och mer trygg, så blir att öka äventyren. Motbetingningen känns väldigt kraftfull, men skvallerdelen av det är mindre utvecklad. Hon har inte så mycket fokus på mig i nya situationer, men det kommer kanske

Det kommer när hon blir tryggare det tar säkert ett tag för henne att våga släppa och istället vända till dig och skvallra. Så jag hade inte fokuserat på det utan enbart på att få henne trygg så som du gör.

 

[Mellanmatskålochladuvägg]

spännande ju, bra test case inför framtiden om det är så! har du någon bra länk?

Nej jag har inte sparat några bra länkar till studier i ämnet. Hittade dock denna, som ger en övergripande förklaring:

https://www.innovetpet.com/blogs/dogs/petting-dogs

 

[starcastle]

Tack för försäkran. Tror dock inte den mentala stabiliteten är på topp, ligger lite i rasen. Så försöker förekomma det så mycket som möjligt. Vad vet du om rädsloperioder vid 8-11 v? Hon är rätt nervig av sig, verkar ha kommit lite från vänster. Vi börjar med introduktion av män nu utomhus (var ungefär så vi gjorde, men vi gick inte tsm in).

Rädsloperioder.

Har väl alltid vetat att valpar förr eller senare kommer in i spökåldern och sen inte funderat mer över detta.

Är inte så mycket för att läsa vad en massa hundpsykologer har att säga eller att hoppa på senaste trenden runt detta.

Men för ett antal år sen blev jag övertalad att köpa grundvideon till Puppy Culture. Nu köper jag inte allt i Puppy Culture, långt därifrån, det är väldigt amerikanskt stuk på det och mycket som nog inte riktigt stämmer för oss i Sverige, burträning och andra saker...

Men den där videon tar upp valpens utveckling de första 12 veckorna. Och där pratas det bland annat om att valpar inte känner rädsla förrän omkring 5 veckor.

Det hade jag aldrig hört och aldrig funderat över.

Men nu började jag iakkta mina valpkullar. Och baske mig, det stämmer! Före ca 5 veckor bryr sig inte (i alla fall inte mina) valparna om en massa plötsliga saker som liksom bara händer.

Man ser ju skillnad när valpen börjar höra, då vänder sig valpen och tittar mot ljudet. Men ingen rädsla. Förrän runt 5 veckor. Det kommer inte samma dag för varje valp men runt därikring.

Som uppfödare kan man försöka dra lite nytta av det där, låta valpen vara med om (i och för sig ofarliga saker) som sker mycket plötsligt och oväntat, när ingen rädsla finns. Så att valpen lärde sig på en gång att det där - det var ju ingenting!

Det kan innefatta vardagliga ting som dammsugare i närheten av valphagen och såna saker. Behöver inte vara hastigt och plötsligt alltså.

Men sen pratade videon om nästa rädsloperiod, som kan skilja i tid mellan raser, kanske även bland linjer inom raser. För rasen som används för demonstration i Puppy Culture kommer denna andra rädsloperiod vid 8 veckor.

Det visar sig när jag studerat mina egna valpar att mina kommer lite senare, snarare mot 9 veckor.

Vilket ha fått mig att omvärdera och helst inte låta valpar flytta förrän vid ca 10 veckor. Det känns som att låta en valp flytta när den precis kommit in i sin andra rädsloperiod, vid 8+ veckor, kanske inte är bäst för valpen och även nya ägaren kan bli konfunderad.

Det finns förmodligen massor att lära sig om valpars rädsloperioder, när, vad skiljer dom åt, och hur hanterar man det bäst för valpens skull?

Men jag gissar att det finns olika åsikter och teorier beroende på vem man frågar så jag har inte riktigt djupdykt i det där. Än :-)

Man kan undra vad rädsloperioderna har för funktion.
Min egen killgissning är att 5 veckorsrädslan beror på att vilda hundjursungar nog till stor del håller sig i lyan ungefär fram tills dess. Men sen är de nyfikna ungarna gärna utanför och vill upptäcka världen. Att då bli rädd för okända saker kan säkerligen rädda livhanken på dem många gånger.

Och då borde väl en ca 8 veckorsrädsla passa in i någon annan utvecklingsfas, just för de vilda hunddjuren, det är ju knappast inte så att rädsloperioder har uppstått helt nyligen, det har nog utvecklats under lång tid i hunddjurens tidiga historia.

Men som sagt, jag bara killgissar här.

 

[illbattingen]

Rädsloperioder.

Har väl alltid vetat att valpar förr eller senare kommer in i spökåldern och sen inte funderat mer över detta.

Är inte så mycket för att läsa vad en massa hundpsykologer har att säga eller att hoppa på senaste trenden runt detta.

Men för ett antal år sen blev jag övertalad att köpa grundvideon till Puppy Culture. Nu köper jag inte allt i Puppy Culture, långt därifrån, det är väldigt amerikanskt stuk på det och mycket som nog inte riktigt stämmer för oss i Sverige, burträning och andra saker...

Men den där videon tar upp valpens utveckling de första 12 veckorna. Och där pratas det bland annat om att valpar inte känner rädsla förrän omkring 5 veckor.

Det hade jag aldrig hört och aldrig funderat över.

Men nu började jag iakkta mina valpkullar. Och baske mig, det stämmer! Före ca 5 veckor bryr sig inte (i alla fall inte mina) valparna om en massa plötsliga saker som liksom bara händer.

Man ser ju skillnad när valpen börjar höra, då vänder sig valpen och tittar mot ljudet. Men ingen rädsla. Förrän runt 5 veckor. Det kommer inte samma dag för varje valp men runt därikring.

Som uppfödare kan man försöka dra lite nytta av det där, låta valpen vara med om (i och för sig ofarliga saker) som sker mycket plötsligt och oväntat, när ingen rädsla finns. Så att valpen lärde sig på en gång att det där - det var ju ingenting!

Det kan innefatta vardagliga ting som dammsugare i närheten av valphagen och såna saker. Behöver inte vara hastigt och plötsligt alltså.

Men sen pratade videon om nästa rädsloperiod, som kan skilja i tid mellan raser, kanske även bland linjer inom raser. För rasen som används för demonstration i Puppy Culture kommer denna andra rädsloperiod vid 8 veckor.

Det visar sig när jag studerat mina egna valpar att mina kommer lite senare, snarare mot 9 veckor.

Vilket ha fått mig att omvärdera och helst inte låta valpar flytta förrän vid ca 10 veckor. Det känns som att låta en valp flytta när den precis kommit in i sin andra rädsloperiod, vid 8+ veckor, kanske inte är bäst för valpen och även nya ägaren kan bli konfunderad.

Det finns förmodligen massor att lära sig om valpars rädsloperioder, när, vad skiljer dom åt, och hur hanterar man det bäst för valpens skull?

Men jag gissar att det finns olika åsikter och teorier beroende på vem man frågar så jag har inte riktigt djupdykt i det där. Än :-)

Man kan undra vad rädsloperioderna har för funktion.
Min egen killgissning är att 5 veckorsrädslan beror på att vilda hundjursungar nog till stor del håller sig i lyan ungefär fram tills dess. Men sen är de nyfikna ungarna gärna utanför och vill upptäcka världen. Att då bli rädd för okända saker kan säkerligen rädda livhanken på dem många gånger.

Och då borde väl en ca 8 veckorsrädsla passa in i någon annan utvecklingsfas, just för de vilda hunddjuren, det är ju knappast inte så att rädsloperioder har uppstått helt nyligen, det har nog utvecklats under lång tid i hunddjurens tidiga historia.

Men som sagt, jag bara killgissar här.

Detta är vad jag började läsa om också när hon plötsligt bytte lite skepnad i vissa situationer. Skrev till valpkursen och frågade om vi faktiskt skulle börja så tidigt (de hade sagt det var okej vid 10+1/2 vecka), iom att hon var så känslig. Hon sa att vi fick känna efter, men tror inte jag uppfattade det som att hon hade så mycket erfarenhet/kunskap om just 8/9-11v-rädsloperioden; hon pratade mest om den som kommer senare. Eller så missuppfattade jag henne. Iaf fick det mig att reflektera över att det inte är gängse kunskap (trodde jag läst på men hade inte koll förrän nu).

Nu var lilltjejen asduktig och nyfiken när första skakrädslan lagt sig (vi satt bakom skynken och hon kunde mest fokusera på att fundera på varför de andra hundarna skällde och äta godis samtidigt, tänkte det var bäst att inte råka överstimma henne genom att titta ut för mycket).

Men hon är lite spökig fortfarande, vet inte hur mycket som sitter i från att vi kanske pushat lite hårt på vissa saker och underprioriterat andra under första tiden,och hur mycket som är för att hon faktiskt har en lite rädslopräglad mentalitet. Hon hatar bilen, och stadslivet är skakinducerande. Så vi får ta det sakta. Skogen är det bästa som hänt henne, tycker hon.

10-12 veckor känns optimalt för valp att byta hem efter denna upplevelsen, om man har en uppfödare som lägger krut på socialiseringen för varje enskild valp. Tänker att det inte alltid är fallet, mycket jobb. Men hoppas lite att trenden går mot det.

Nu hoppas jag mest hon lyckas komma till en stabil plats i sinnet med tiden, inte lätt att bo i stan om allting är läskigt så om så är fallet får vi väl se vad bästa lösningen är. Landet är ju ändå målet tillslut.

 

[Mellanmatskålochladuvägg]

Rädsloperioder.

Har väl alltid vetat att valpar förr eller senare kommer in i spökåldern och sen inte funderat mer över detta.

Är inte så mycket för att läsa vad en massa hundpsykologer har att säga eller att hoppa på senaste trenden runt detta.

Men för ett antal år sen blev jag övertalad att köpa grundvideon till Puppy Culture. Nu köper jag inte allt i Puppy Culture, långt därifrån, det är väldigt amerikanskt stuk på det och mycket som nog inte riktigt stämmer för oss i Sverige, burträning och andra saker...

Men den där videon tar upp valpens utveckling de första 12 veckorna. Och där pratas det bland annat om att valpar inte känner rädsla förrän omkring 5 veckor.

Det hade jag aldrig hört och aldrig funderat över.

Men nu började jag iakkta mina valpkullar. Och baske mig, det stämmer! Före ca 5 veckor bryr sig inte (i alla fall inte mina) valparna om en massa plötsliga saker som liksom bara händer.

Man ser ju skillnad när valpen börjar höra, då vänder sig valpen och tittar mot ljudet. Men ingen rädsla. Förrän runt 5 veckor. Det kommer inte samma dag för varje valp men runt därikring.

Som uppfödare kan man försöka dra lite nytta av det där, låta valpen vara med om (i och för sig ofarliga saker) som sker mycket plötsligt och oväntat, när ingen rädsla finns. Så att valpen lärde sig på en gång att det där - det var ju ingenting!

Det kan innefatta vardagliga ting som dammsugare i närheten av valphagen och såna saker. Behöver inte vara hastigt och plötsligt alltså.

Men sen pratade videon om nästa rädsloperiod, som kan skilja i tid mellan raser, kanske även bland linjer inom raser. För rasen som används för demonstration i Puppy Culture kommer denna andra rädsloperiod vid 8 veckor.

Det visar sig när jag studerat mina egna valpar att mina kommer lite senare, snarare mot 9 veckor.

Vilket ha fått mig att omvärdera och helst inte låta valpar flytta förrän vid ca 10 veckor. Det känns som att låta en valp flytta när den precis kommit in i sin andra rädsloperiod, vid 8+ veckor, kanske inte är bäst för valpen och även nya ägaren kan bli konfunderad.

Det finns förmodligen massor att lära sig om valpars rädsloperioder, när, vad skiljer dom åt, och hur hanterar man det bäst för valpens skull?

Men jag gissar att det finns olika åsikter och teorier beroende på vem man frågar så jag har inte riktigt djupdykt i det där. Än :-)

Man kan undra vad rädsloperioderna har för funktion.
Min egen killgissning är att 5 veckorsrädslan beror på att vilda hundjursungar nog till stor del håller sig i lyan ungefär fram tills dess. Men sen är de nyfikna ungarna gärna utanför och vill upptäcka världen. Att då bli rädd för okända saker kan säkerligen rädda livhanken på dem många gånger.

Och då borde väl en ca 8 veckorsrädsla passa in i någon annan utvecklingsfas, just för de vilda hunddjuren, det är ju knappast inte så att rädsloperioder har uppstått helt nyligen, det har nog utvecklats under lång tid i hunddjurens tidiga historia.

Men som sagt, jag bara killgissar här.

Jag finner det intressant att även människor, hästar och getter har rädsloperioder. Antagligen har alla eller de flesta däggdjur sådana, även om jag personligen endast har erfarenhet av de tre ovanstående samt hundar.

 

[Migo]

Men sen pratade videon om nästa rädsloperiod, som kan skilja i tid mellan raser, kanske även bland linjer inom raser. För rasen som används för demonstration i Puppy Culture kommer denna andra rädsloperiod vid 8 veckor.

Det visar sig när jag studerat mina egna valpar att mina kommer lite senare, snarare mot 9 veckor.

Vilket ha fått mig att omvärdera och helst inte låta valpar flytta förrän vid ca 10 veckor. Det känns som att låta en valp flytta när den precis kommit in i sin andra rädsloperiod, vid 8+ veckor, kanske inte är bäst för valpen och även nya ägaren kan bli konfunderad.

Det finns förmodligen massor att lära sig om valpars rädsloperioder, när, vad skiljer dom åt, och hur hanterar man det bäst för valpens skull?

Men jag gissar att det finns olika åsikter och teorier beroende på vem man frågar så jag har inte riktigt djupdykt i det där. Än :-)

Man kan undra vad rädsloperioderna har för funktion.
Min egen killgissning är att 5 veckorsrädslan beror på att vilda hundjursungar nog till stor del håller sig i lyan ungefär fram tills dess. Men sen är de nyfikna ungarna gärna utanför och vill upptäcka världen. Att då bli rädd för okända saker kan säkerligen rädda livhanken på dem många gånger.

Och då borde väl en ca 8 veckorsrädsla passa in i någon annan utvecklingsfas, just för de vilda hunddjuren, det är ju knappast inte så att rädsloperioder har uppstått helt nyligen, det har nog utvecklats under lång tid i hunddjurens tidiga historia.

Men som sagt, jag bara killgissar här.

Min ras är mer än väl redo att flytta vid 8 veckor.

Jag har heller inte sett så tydliga rädsleperioder/socialiseringsfönster som många pratar om, annat än att det ofta är en period runt 9-13 månader där hunden är särdeles svår att nå om man inte redan har etablerat en bra arbetsrelation.

Tror att det kan vara väldigt rasrelaterat.

 

[illbattingen]

Jag finner det intressant att även människor, hästar och getter har rädsloperioder. Antagligen har alla eller de flesta däggdjur sådana, även om jag personligen endast har erfarenhet av de tre ovanstående samt hundar.

Superspännande ju. Som du var inne på är det säkert en viktig del i hur de/vi lär sig att hantera världen. Skulle killgissa samma. Tänker att det är viktig kunskap att dela med sig av i relation till socialiseringssnacket, då de behöver balanseras mot varandra. Intressant att du har observerat detta hos dina valpar - och i getterna(!), vad skulle du säga är en "normal" rädslonivå hos en valp? Om man tar till exempel att se bilar/bussar första gången- vad skulle du säga är en sund reaktion?

 

[Mellanmatskålochladuvägg]

Superspännande ju. Som du var inne på är det säkert en viktig del i hur de/vi lär sig att hantera världen. Skulle killgissa samma. Tänker att det är viktig kunskap att dela med sig av i relation till socialiseringssnacket, då de behöver balanseras mot varandra. Intressant att du har observerat detta hos dina valpar - och i getterna(!), vad skulle du säga är en "normal" rädslonivå hos en valp? Om man tar till exempel att se bilar/bussar första gången- vad skulle du säga är en sund reaktion?

Jag skulle säga att en önskvärd reaktion är att skälla och sedan söka stöd hos föraren, men det finns andra här som är bättre lämpade att svara på vad som bör anses vara en sund reaktion.

 

[illbattingen]

Min ras är mer än väl redo att flytta vid 8 veckor.

Jag har heller inte sett så tydliga rädsleperioder/socialiseringsfönster som många pratar om, annat än att det ofta är en period runt 9-13 månader där hunden är särdeles svår att nå om man inte redan har etablerat en bra arbetsrelation.

Tror att det kan vara väldigt rasrelaterat.

Det jag har läst om det är att det är individuellt hos valparna också om de faktiskt går igenom det, men det är intressant att höra att du inte märkt av det. Har ju också en "vallinriktad" ras (förstått det som att du är på BC?), med en del släktskap emellan (vad jag har läst iaf). BC är ju assmarta, men de jag träffat har varit stirriga och ganska nerviga av sig - men tänker det beror på hur man avlat på mentaliteten. Har killgissat för vårans skull att nervigheten kommer lite med intelligensen - hjärnan går på högvarv i att bygga sambandskedjor, och vad som ska undvikas. Pudel och sheltien är väl kända för nervighet, och är smarta båda, men har liksom alldeles för dålig koll för att säga något egentligen. Någon som vet mer kanske kan säga om det är avelns misslyckande eller ligger i deras natur. Vakten och reservationen i rasen kan ju ha bidragit till att man inte skiljt särskilt väl på reservation som kommer av ointresse och den som kommer av rädsla för sheltiens skull och pudeln har väl lidit av färg och utseendeavel. Vet inte mer om BCn än de jag träffat. Kan ju ha med understimulering också.

 

[Migo]

Det jag har läst om det är att det är individuellt hos valparna också om de faktiskt går igenom det, men det är intressant att höra att du inte märkt av det. Har ju också en "vallinriktad" ras (förstått det som att du är på BC?), med en del släktskap emellan (vad jag har läst iaf). BC är ju assmarta, men de jag träffat har varit stirriga och ganska nerviga av sig - men tänker det beror på hur man avlat på mentaliteten. Har killgissat för vårans skull att nervigheten kommer lite med intelligensen - hjärnan går på högvarv i att bygga sambandskedjor, och vad som ska undvikas. Pudel och sheltien är väl kända för nervighet, och är smarta båda, men har liksom alldeles för dålig koll för att säga något egentligen. Någon som vet mer kanske kan säga om det är avelns misslyckande eller ligger i deras natur. Vakten och reservationen i rasen kan ju ha bidragit till att man inte skiljt särskilt väl på reservation som kommer av ointresse och den som kommer av rädsla för sheltiens skull och pudeln har väl lidit av färg och utseendeavel. Vet inte mer om BCn än de jag träffat. Kan ju ha med understimulering också.

Stirriga/nerviga är tyvärr en avart som kommer av sportaveln. Jag kopplar absolut inte ihop det med intelligens, snarare är den nerviga modellen av BC rätt korkad jämfört med de betydligt stabilare arbetshundarna.

 

[Mellanmatskålochladuvägg]

Det jag har läst om det är att det är individuellt hos valparna också om de faktiskt går igenom det, men det är intressant att höra att du inte märkt av det. Har ju också en "vallinriktad" ras (förstått det som att du är på BC?), med en del släktskap emellan (vad jag har läst iaf). BC är ju assmarta, men de jag träffat har varit stirriga och ganska nerviga av sig - men tänker det beror på hur man avlat på mentaliteten. Har killgissat för vårans skull att nervigheten kommer lite med intelligensen - hjärnan går på högvarv i att bygga sambandskedjor, och vad som ska undvikas. Pudel och sheltien är väl kända för nervighet, och är smarta båda, men har liksom alldeles för dålig koll för att säga något egentligen. Någon som vet mer kanske kan säga om det är avelns misslyckande eller ligger i deras natur. Vakten och reservationen i rasen kan ju ha bidragit till att man inte skiljt särskilt väl på reservation som kommer av ointresse och den som kommer av rädsla för sheltiens skull och pudeln har väl lidit av färg och utseendeavel. Vet inte mer om BCn än de jag träffat. Kan ju ha med understimulering också.

Det finns en hel del problem med rädslor bland pudlar, men rasen är i grunden en trygg hund liksom gällande storpudel vilket jag har numera.

 

[illbattingen]

Stirriga/nerviga är tyvärr en avart som kommer av sportaveln. Jag kopplar absolut inte ihop det med intelligens, snarare är den nerviga modellen av BC rätt korkad jämfört med de betydligt stabilare arbetshundarna.

Oki! Konstigt egentligen, känns ju verkligen som att även de hundarna skulle ha nytta av stabilt psyke. Skönt att höra ni inte dras med de problemen. Jag är mest ledsen att det avlats på dålig mentalitet, var nog dåligt insatt i exakt hur utbrett det är. Nu hoppas jag det inte visar sig vara fallet med min i slutändan. Lite sugen på att prova MH med henne sen om tillfälle ges för att få mer överblick. Hon är så bra på de allra flesta sätt, nyper mig i armen att jag fått just henne.

Apropå ingenting, undrar om jag har samma allergireaktion på en border som jag har på sheltie, alltså ingen. Får se om jag får tillfället snart och testa.

Tror jag kopplat det till studier om att smarta människor är mer oroliga av sig/ältar saker i större utsträckning.

 

[Hellhound]

Har killgissat för vårans skull att nervigheten kommer lite med intelligensen - hjärnan går på högvarv i att bygga sambandskedjor, och vad som ska undvikas.

Det är lite av en tankevurpa. Det går absolut att få fram intelligenta och lättlärda hundar utan att få dåliga nerver på köpet. Om jag ser på min egen ras - labrador - som exempel så är ju det hundar som är smarta nog att kunna göra det mesta, och samtidigt är de i regel mycket stabila och trygga i sig själva.

Jag upplever dock hundar med vallande ursprung som känsliga på ett helt annat sätt och i kombination med sportavel där det ska vara det som går häftigast på tävlingsbanorna så är det en hel del individer som går i avel fast de inte borde. Resultatet blir tyvärr nerviga hundar som knappt klarar av vardagen. Där ingår även att brister i det sociala ursäktas för att rasen ska ju vara reserverad.

 

[illbattingen]

Det finns en hel del problem med rädslor bland pudlar, men rasen är i grunden en trygg hund liksom gällande storpudel vilket jag har numera.

Den enda pudeln jag känt var en jag var typ dagmatte till, och hon var grymt stabil. Hon fick mig att överväga pudel som alt, men kunde inte pga allergin. Så fint att veta att det inte är helt utbrett med nervigheten i dem.

Hörde från en bekant för längesen att polisen gärna skulle vilja ha dem som skyddshundar egentligen, men att de ser för mesiga ut (inte mina ord!). Så det säger väl något om att de egentligen är trygga och stabila.

 

[Stergo]

Det jag har läst om det är att det är individuellt hos valparna också om de faktiskt går igenom det, men det är intressant att höra att du inte märkt av det. Har ju också en "vallinriktad" ras (förstått det som att du är på BC?), med en del släktskap emellan (vad jag har läst iaf). BC är ju assmarta, men de jag träffat har varit stirriga och ganska nerviga av sig - men tänker det beror på hur man avlat på mentaliteten. Har killgissat för vårans skull att nervigheten kommer lite med intelligensen - hjärnan går på högvarv i att bygga sambandskedjor, och vad som ska undvikas. Pudel och sheltien är väl kända för nervighet, och är smarta båda, men har liksom alldeles för dålig koll för att säga något egentligen. Någon som vet mer kanske kan säga om det är avelns misslyckande eller ligger i deras natur. Vakten och reservationen i rasen kan ju ha bidragit till att man inte skiljt särskilt väl på reservation som kommer av ointresse och den som kommer av rädsla för sheltiens skull och pudeln har väl lidit av färg och utseendeavel. Vet inte mer om BCn än de jag träffat. Kan ju ha med understimulering också.

Fast på sällskapshundssidan så finns ju tex bichonraserna som är intelligenta och läraktiga. Där ska ju nerverna vara i betydligt bättre skick än hos pudeln och sheltien enligt rasföreningen. Sedan saknar de ju naturlig förighet och arbetsvilja. Finns ju väldigt smarta terriers också, och nervösa terriers borde ju vara väldigt fel.

 

[illbattingen]

Jag skulle säga att en önskvärd reaktion är att skälla och sedan söka stöd hos föraren, men det finns andra här som är bättre lämpade att svara på vad som bör anses vara en sund reaktion.

Oki! Tänker det handlar mycket om hur de hanterar den initiala reaktionen. Att de kommer över den om den är negativ och byter till nyfikenhet.

 

[starcastle]

Superspännande ju. Som du var inne på är det säkert en viktig del i hur de/vi lär sig att hantera världen. Skulle killgissa samma. Tänker att det är viktig kunskap att dela med sig av i relation till socialiseringssnacket, då de behöver balanseras mot varandra. Intressant att du har observerat detta hos dina valpar - och i getterna(!), vad skulle du säga är en "normal" rädslonivå hos en valp? Om man tar till exempel att se bilar/bussar första gången- vad skulle du säga är en sund reaktion?

Jag bor utmed en landsväg med en del tung trafik, men tomten ligger ca 10 meter ovanför vägen, med en skärm av buskar och träd mellan vägen och tomten.

Mina valpar hör ju bilar när de framför allt är utomhus och i viss mån skymtar dem mellan träden.

Inga valpar brukar visa något alls första gångerna de är utomhus och hör bilarna susa förbi. Däremot är det rätt vanligt att valparna lägger sig ganska platta och stela första gången de hör ett motorcykelgäng vråla förbi straxt nedanför dem, ett helt annat ljud än vanliga bilar.

Just ingen reaktion på andra tyngre ekipage heller.

Men därifrån till att för första gången vara på en trottoar eller en vägkant och helt plötsligt ha en långtradare swisha förbi tätt intill, bara någon eller några meter ifrån, det är en helt annan sak!

Då kryper dom ihop, kan eventuellt skaka lite men det tar inte lång stund förrän de har kommit över den rädslan.

Att en valp skulle reagera på att att för första gången ha en bil eller t ex en buss swisha förbi i full fart straxt intill, det förväntar jag mig. Men jag hoppas ju på att mina valpar avreagerar lika snabbt igen.

Allt beror ju på situationen.
Hur nära valpen färdas fordonen förbi?
Storlek och mängd ljud for respektive fordon?
I vilken hastighet kör fordonen?

Mina valpar åker som regel en del bil ganska tidigt, de borde inte reagera på bildörrar som öppnas och stängs, någon som sätter sig i en bil och kör iväg.

Sen är det i alla fall alltid någon valp som högljutt meddelar sitt missnöje första gången den åker som ensam hund i en bil :-)

 

[illbattingen]

Det är lite av en tankevurpa. Det går absolut att få fram intelligenta och lättlärda hundar utan att få dåliga nerver på köpet. Om jag ser på min egen ras - labrador - som exempel så är ju det hundar som är smarta nog att kunna göra det mesta, och samtidigt är de i regel mycket stabila och trygga i sig själva.

Jag upplever dock hundar med vallande ursprung som känsliga på ett helt annat sätt och i kombination med sportavel där det ska vara det som går häftigast på tävlingsbanorna så är det en hel del individer som går i avel fast de inte borde. Resultatet blir tyvärr nerviga hundar som knappt klarar av vardagen. Där ingår även att brister i det sociala ursäktas för att rasen ska ju vara reserverad.

Ja de är väl en av de föredragna raserna som blindhundar etc, vilket väl säger något.

Min tolkning av egenskaper (nu har jag mest funderat över detta i relation till människa) är att det mesta kommer på en normalfördelningskurva. Säg ADHD, bipolaritet etc - egenskaper inom de variationerna är mycket användbara i en begränsad mängd - men det kommer alltid finnas individer som kommer för långt ut på spektrumet. Så normalbeståndet kommer ha en släng av dessa grejer och ha fördel av det, varför egenskaperna består, men vissa kommer drabbas hårdare på ett patologiskt sätt. Nu är ju hundar tydligt skiljda från människopopulationen i det att det finns ett mer kontrollerat selektivt urval, och mentalitet är en nedärvd egenskap som vi kan kontrollera rätt mycket. Men tänker ändå att samma princip ändå kan uppstå. Att hur man än försöker kommer de känsliga föriga egenskaper som vallhundar etc besitter öka deras risk för att det slår över i nervighet, särskilt i vissa kombinationer. Men nu är jag långt ut i killgissandet, har noll koll på avel hehe.

Har läst lite här på forumet om att det ändå finns kass mentalitet i rasen? Alla labbar är inte trygga familjehundar, men kanske kommer av dåliga avelstrategier från vissa uppfödare.

Vet inte om jag är ute på djupt vatten i att diskutera detta, vill inte verka kontroversiell - har inte tagit ställning utan bara hobbyfunderat.