Valp skäller på män

[Lingon]

Jag hade känt av valpen, upplever jag rädslor eller osäkerhet hade jag lyft upp. Men det är skillnad på lyfta upp och lyfta upp. Ett tydligt, "du kan vara här med mig" och inget "stackars lilla hjärtat.."
Absolut inte godis om hunden är osäker eller rädd. Vad betyder godisen då? Jag hade bett besökarna i övrigt ignorera hunden, inga händer mot hunden när det sitter på din arm. Där är den fredad.

Jag köper inte ditt resonemang alls.

Jag har själv sett en socialt osäker hund (osäker p.g.a. bristande socialisering) som skällde på alla besökande (och folk som kom nära huset) bli en trygg och glad hund som älskar besök och gärna hoppar upp och lägger sig i knäet på besökare. Det gjordes genom att besökarna fick godis som de gav hunden när den kom fram (oavsett om den skällde eller inte). Hunden behövde bara komma fram någorlunda till en och så skulle man ge en godisbit utan att titta på den. Funkade löjligt bra! Det gick mycket fort för den hunden att koppla samman besökare med att då får man godis och då blir det trevligt!

 

[Sel]

Jag trodde myten om att man förstärker rädsla genom kontakt/stöd eller godis var debunked ungefär samtidigt som alfateorin.

 

[Gnist]

Jag trodde myten om att man förstärker rädsla genom kontakt/stöd eller godis var debunked ungefär samtidigt som alfateorin.

Ja, jo naturligtvis är det helt taget ur luften, inte kan det väl vara så att jag under mina 40 hundår sett hundar som blivit förstärkt i sin instinkt att något är farligt (=blivit mer och mer rädd/osäker med tid) bara för att den konstant blivit belönad när den reagerat med rädsla, dvs erfarenhet..

Lika naturligtvis är det inte alls bättre att som ägare först lugna hunden och sedan belöna, när hunden har lugnat sig och böjat inse att situationen inte är något att vara rädd för. Jisses så korkat att belöna och förstärka när hunden släppt rädslereaktionen och är i bättre sinnestillstånd

 

[hollypolly]

Ja, jo naturligtvis är det helt taget ur luften, inte kan det väl vara så att jag under mina 40 hundår sett hundar som blivit förstärkt i sin instinkt att något är farligt (=blivit mer och mer rädd/osäker med tid) bara för att den konstant blivit belönad när den reagerat med rädsla, dvs erfarenhet..

Lika naturligtvis är det inte alls bättre att som ägare först lugna hunden och sedan belöna, när hunden har lugnat sig och böjat inse att situationen inte är något att vara rädd för. Jisses så korkat att belöna och förstärka när hunden släppt rädslereaktionen och är i bättre sinnestillstånd

En del hundar behöver stöd just när dom är i den jobbiga känslan inte efteråt.

 

[Grazing]

10-veckorsvalp skäller på f a män. Svansen går, hon är inte intresserad av lek eller godis riktigt, men det påminner om ett: "ge mig uppmärksamhet"-skall. Men kan också vara, "jag är osäker på dig". Svårt att läsa. Instruerade männen ifråga att ignorera henne, vet inte om det var det dom fick henne att tycka de var konstiga.

Är det normalt? Borde jag göra något annat? Vänta med detta några veckor, eller fortsätta med stegvis exponering? Nu var vi hemma, vilket kanske var en miss. Nästa tar vi nog på neutral mark, och börjar därifrån. Vad tror ni?

Det är inte onormalt, min vovve tvingade jag aldrig på något sätt fram till okända. Det här med "exponera hunden för det ena och det andra" tycker jag kommer naturligt med livet. Jag tog det som det kom dit vi kom. Jag undvek aldrig någonting utan ville jag ner till stan på första maj så gick vi dit så hanterade vi det då det dök upp. Jag stöttade med att visa att jag var lugn och trygg och sen så har han alltid fått avgöra huruvida han vill ha kontakt med andra eller inte. Jag uppmuntrar när han tar initiativ och vill fram och sen ignorerar jag mer eller mindre och gör ingen grej av det om han känner att han vill hålla avstånd.

Min hund har iallafall blivit trygg i alla miljöer med vetskapen om att vill han inte hälsa så är det inte ett måste.

 

[Grazing]

Ja, jo naturligtvis är det helt taget ur luften, inte kan det väl vara så att jag under mina 40 hundår sett hundar som blivit förstärkt i sin instinkt att något är farligt (=blivit mer och mer rädd/osäker med tid) bara för att den konstant blivit belönad när den reagerat med rädsla, dvs erfarenhet..

Lika naturligtvis är det inte alls bättre att som ägare först lugna hunden och sedan belöna, när hunden har lugnat sig och böjat inse att situationen inte är något att vara rädd för. Jisses så korkat att belöna och förstärka när hunden släppt rädslereaktionen och är i bättre sinnestillstånd

Men det beror ju så mycket på hur man själv är när man lugnar hunden och stöttar hunden. Att stötta hunden när den känner sig osäker är inte alls fel om man själv är lugn och positiv. Däremot kan det bli galet om man själv är nervös och rädd och då agerar när hunden är rädd och osäker, då är det lätt hänt att det blir en negativ grej av det.

Det är aldrig fel att erbjuda stöttningen i en för hunden jobbig situation, stöttning är inte en belöning, stöttning är en självklarhet tycker jag.

 

[Fruentimber]

Ja, jo naturligtvis är det helt taget ur luften, inte kan det väl vara så att jag under mina 40 hundår sett hundar som blivit förstärkt i sin instinkt att något är farligt (=blivit mer och mer rädd/osäker med tid) bara för att den konstant blivit belönad när den reagerat med rädsla, dvs erfarenhet..

Lika naturligtvis är det inte alls bättre att som ägare först lugna hunden och sedan belöna, när hunden har lugnat sig och böjat inse att situationen inte är något att vara rädd för. Jisses så korkat att belöna och förstärka när hunden släppt rädslereaktionen och är i bättre sinnestillstånd

40 år eller ej, det är helt enkelt inte så det fungerar. Tuggande utlöser endorfiner. Det betyder inte att godis löser eventuella rädslor, men det finns inget som tyder på att det skulle förstärka.

De hundar du sett blivit "förstärkta" i sin rädsla, har högst troligt påverkats av något annat än godisbelöning.

 

[Pilot]

40 år eller ej, det är helt enkelt inte så det fungerar. Tuggande utlöser endorfiner. Det betyder inte att godis löser eventuella rädslor, men det finns inget som tyder på att det skulle förstärka.

De hundar du sett blivit "förstärkta" i sin rädsla, har högst troligt påverkats av något annat än godisbelöning.

Jag tycker också att det hjälper att tänka i termer som känslor och inte beteende. Det är känslan vi vill åt och bara att ändra den tanken hjälper mig.
Vi förstärker inte ett beteende, vi ändrar känslan hos hunden.

 

[Mellanmatskålochladuvägg]

Jag tolkar inlägget om godis på ett annat vis, nämligen som att en godis till en på riktigt rädd hund inte betyder någonting. En rädd hund vill inte äta godis.

Om hunden ändå äter godis kan man fråga sig om hunden egentligen var rädd. Alltså är därför inte att ge godis ett effektivt sätt att hantera en redan befintlig rädsla. Däremot kan man använda godis för att skapa en trevlig association under förutsättning att godiset ges innan rädslan är ett faktum, tex innan den skrämmande mannen är så nära att hunden är rädd.

För att också svara på TS, så skulle jag introducera en plats i hemmet långt ifrån dörren som hunden associerar med riktigt gott godis. Förslagsvis på en för ändamålet utsedd filt eller matta. När det ringer på dörren ber man med glad röst vovven gå till denna plats och går dit med vovven. Väl där ger man godis samtidigt som dörrplingaren avlägsnar sig. Därifrån avancerar man till att hunden går till platsen när besökare kommer.

Platsen ska vara ett val för hunden, dvs den måste inte vara där men ges alltid möjligheten att vid besök i hemmet använda platsen och där få godis.

 

[SiZo]

Jag tolkar inlägget om godis på ett annat vis, nämligen som att en godis till en på riktigt rädd hund inte betyder någonting. En rädd hund vill inte äta godis.

Om hunden ändå äter godis kan man fråga sig om hunden egentligen var rädd. Alltså är därför inte att ge godis ett effektivt sätt att hantera en redan befintlig rädsla. Däremot kan man använda godis för att skapa en trevlig association under förutsättning att godiset ges innan rädslan är ett faktum, tex innan den skrämmande mannen är så nära att hunden är rädd.

För att också svara på TS, så skulle jag introducera en plats i hemmet långt ifrån dörren som hunden associerar med riktigt gott godis. Förslagsvis på en för ändamålet utsedd filt eller matta. När det ringer på dörren ber man med glad röst vovven gå till denna plats och går dit med vovven. Väl där ger man godis samtidigt som dörrplingaren avlägsnar sig. Därifrån avancerar man till att hunden går till platsen när besökare kommer.

Platsen ska vara ett val för hunden, dvs den måste inte vara där men ges alltid möjligheten att vid besök i hemmet använda platsen och där få godis.

Rädslor är inte 1 eller 0. Det är mer av en skala. Vissa hundar (eller djur i allmänhet) tar godis ganska långt in i rädslan, andra slutar ta godis tidigt. Det är väldigt individuellt. Godis kan därför på väldigt många individer användas för att motbetinga.

 

[Mellanmatskålochladuvägg]

Rädslor är inte 1 eller 0. Det är mer av en skala. Vissa hundar (eller djur i allmänhet) tar godis ganska långt in i rädslan, andra slutar ta godis tidigt. Det är väldigt individuellt. Godis kan därför på väldigt många individer användas för att motbetinga.

Ja, det är en skala.

Att motbetinga på det sätt jag beskrev fungerar ofta även på hundar som TS hund, vilken enligt TS är för rädd för att godis ska vara intressant.

 

[Mellanmatskålochladuvägg]

Jag tycker också att det hjälper att tänka i termer som känslor och inte beteende. Det är känslan vi vill åt och bara att ändra den tanken hjälper mig.
Vi förstärker inte ett beteende, vi ändrar känslan hos hunden.

Vi gör inte antingen eller. Vi gör alltid både och.

 

[Pilot]

Vi gör inte antingen eller. Vi gör alltid både och.

Om man ändrar känslan så kommer beteendet att ändra sig.
Fokuserar man på att ändra beteendet är det inte alltid man lyckas ändra känslan. Så givetvis så följer det varandra.

 

[Mellanmatskålochladuvägg]

Om man ändrar känslan så kommer beteendet att ändra sig.
Fokuserar man på att ändra beteendet är det inte alltid man lyckas ändra känslan. Så givetvis så följer det varandra.

Om man ändrar betéendet från att skälla vid dörren till att äta godis (tex), så ändrar man känsloläget. Detsamma gäller ett flertal andra betéenden.

Det går alltså att göra på båda sätten, och det på gott och ont. Jag har ofta funderat över grunden till dessa individuella inlärningsskillnader.

 

[Pilot]

Om man ändrar betéendet från att skälla vid dörren till att äta godis (tex), så ändrar man känsloläget. Detsamma gäller ett flertal andra betéenden.

Det går alltså att göra på båda sätten, och det på gott och ont. Jag har ofta funderat över grunden till dessa individuella inlärningsskillnader.

Man kan bestämma sig för att tex hålla lätt i hunden eller korrigera med kopplet, båda beteenden kan göra att hunden slutar skälla, men bara för att hunden slutar skälla betyder inte det att det är trevligt med gäster.

Därför tycker jag det är bättre att i vissa lägen tänka känsla.
För börjar man med att tänka känsla så kommer man fram till andra lösningar än att tex korrigera med kopplet (alternativt testar och skrotar idén för att man inte får fram den känsla man vill åt).


När jag skriver korrigera med kopplet så menar jag inte att man rycker och sliter.

 

[Sel]

Ja, jo naturligtvis är det helt taget ur luften, inte kan det väl vara så att jag under mina 40 hundår sett hundar som blivit förstärkt i sin instinkt att något är farligt (=blivit mer och mer rädd/osäker med tid) bara för att den konstant blivit belönad när den reagerat med rädsla, dvs erfarenhet..

Lika naturligtvis är det inte alls bättre att som ägare först lugna hunden och sedan belöna, när hunden har lugnat sig och böjat inse att situationen inte är något att vara rädd för. Jisses så korkat att belöna och förstärka när hunden släppt rädslereaktionen och är i bättre sinnestillstånd

Fast belöningen förändrar ju hundens sinnestillstånd, den förstärker inte rädslan. Istället för att vänta ut stressen kan vi göra situationen till någonting som upplevs positivt från början.
Edit: eller i alla fall mindre obehagligt.

 

[Mellanmatskålochladuvägg]

Man kan bestämma sig för att tex hålla lätt i hunden eller korrigera med kopplet, båda beteenden kan göra att hunden slutar skälla, men bara för att hunden slutar skälla betyder inte det att det är trevligt med gäster.

Därför tycker jag det är bättre att i vissa lägen tänka känsla.
För börjar man med att tänka känsla så kommer man fram till andra lösningar än att tex korrigera med kopplet (alternativt testar och skrotar idén för att man inte får fram den känsla man vill åt).


När jag skriver korrigera med kopplet så menar jag inte att man rycker och sliter.

Att inte skälla innebär inte att besöket är trevligt för hunden, nej. Att tex glatt hälsa innebär att besöket är trevligt. Därför kan vi inte jämföra med att korrigera skällande om syftet är att hunden ska tycka om besök.

Ibland fungerar det inte att prioritera att förändra känsloläget först eftersom detta kan vara allt för laddat.
Beteende och känslor följer varandra i en spiral där det ena ger det andra.

 

[Pilot]

Att inte skälla innebär inte att besöket är trevligt för hunden, nej. Att tex glatt hälsa innebär att besöket är trevligt. Därför kan vi inte jämföra med att korrigera skällande om syftet är att hunden ska tycka om besök.

Ibland fungerar det inte att prioritera att förändra känsloläget först eftersom detta kan vara allt för laddat.
Beteende och känslor följer varandra i en spiral där det ena ger det andra.

Jag tycker faktiskt inte du verkar läsa mina inlägg ordentligt.
Jag har redan skrivit att känsla och beteende hänger ihop så det är inget jag motsätter mig.
Däremot har jag gett förslag på skillnaden mellan att utgå från känslan eller beteendet.

 

[illbattingen]

Tack alla för så bra funderingar. Jag har gjort såhär:
Män ute på gården skälls på och undersöks omvartannat, gillar de hundar har jag stått och pratat med dem ett tag och ömsom slängt ut lite torrisar på marken, ömsom låtit henne gå fram och tillbaka. Jag har inte gjort en grej av det, men vet inte om det sätter henne i positionen att hon behöver hantera det själv och känner sig oskyddad? Kan inte ställa mig mellan henne och personen för hon springer framför mig. Jag är lugn och för det mesta lugnar hon sig hyfsat. Men kommer skall omvartannat. Någon pratade om att komma upp i famnen, är det en grej att göra till att börja med? Mest framgång är torrisar på marken, gör henne lugnare i approachen. Har inte provat att prata gull med henne, och vara väldigt lekfull, kanske också är värt att prova för att försöka vända känslan - men fungerar nog bara på håll till en början.

Män som följt med in i lägenheten (familj/vänner som behöver komma hem) har hon nu träffat ute först. Jag har gått fram och kramat personen och satt mig bredvid. Sen har de fått ge godis (när hon självmant kommit fram) och jag har lagt godis på marken. När hon lugnat sig lite har vi gått in, och tillslut har hon accepterat dem. Men en del skall inne först.

Sjuka är att det är en granne som bara går rakt på henne (har försökt prata med honom men det verkar inte gå fram) och honom är det inga skall på utan bara lek. Blir inte klok på det. Kanske ska instruera alla att snabbt gå fram och böja sig över henne?... gah. Får mig att tänka att det är min reaktion som är grejen, iofs har han en ganska high-pitched röst. Kanske ska börja spela podcasts hemma med mörka röster för att vänja henne, frågan är bara om det blir samma sak när det kommer från en högtalare.

Är säkert inte optimalt, men omständigheterna gör att jag inte kan tänka ut så mycket mer att göra. Bor där jag bor liksom. Hon har platser hemma att gå undan och alltid lina nog att springa bort, men väljer för det mesta att vara nära det som stör henne.

Kvinnliga gäster är kärlek och magkli direkt. Idag skällde hon inte på brevbäraren. Rumsrenheten är 50/50, vilket är bättre än förra veckan. Hon sov på mitt bröst en timma i morse istället för att fnatta runt och bita min tröja. Sov hela natten. Klarar vara i hallen själv i rätt stunder. Blir inte förtvivlad när en av oss går hemifrån och den andre är kvar. Så mycket går åt rätt håll. Måste fokusera på det iaf.

Nu skällde och morrade hon på ett grisöra, med förhoppningen att reaktionen skulle vara tvärtom...

Jag vill ju kunna kommunicera till henne: jag har koll, det är ingen fara. Men kontentan blir ju liksom väldigt motsägelsefull. Ignorera, ge godis, ge inte godis, trösta, trösta inte. Man förstärker känslan, man ändrar känslan. Så försöker väl hitta någon medelväg, så blir det kanske 50% rätt iaf.

 

[Sel]

Tack alla för så bra funderingar. Jag har gjort såhär:
Män ute på gården skälls på och undersöks omvartannat, gillar de hundar har jag stått och pratat med dem ett tag och ömsom slängt ut lite torrisar på marken, ömsom låtit henne gå fram och tillbaka. Jag har inte gjort en grej av det, men vet inte om det sätter henne i positionen att hon behöver hantera det själv och känner sig oskyddad? Kan inte ställa mig mellan henne och personen för hon springer framför mig. Jag är lugn och för det mesta lugnar hon sig hyfsat. Men kommer skall omvartannat. Någon pratade om att komma upp i famnen, är det en grej att göra till att börja med? Mest framgång är torrisar på marken, gör henne lugnare i approachen. Har inte provat att prata gull med henne, och vara väldigt lekfull, kanske också är värt att prova för att försöka vända känslan - men fungerar nog bara på håll till en början.

Män som följt med in i lägenheten (familj/vänner som behöver komma hem) har hon nu träffat ute först. Jag har gått fram och kramat personen och satt mig bredvid. Sen har de fått ge godis (när hon självmant kommit fram) och jag har lagt godis på marken. När hon lugnat sig lite har vi gått in, och tillslut har hon accepterat dem. Men en del skall inne först.

Sjuka är att det är en granne som bara går rakt på henne (har försökt prata med honom men det verkar inte gå fram) och honom är det inga skall på utan bara lek. Blir inte klok på det. Kanske ska instruera alla att snabbt gå fram och böja sig över henne?... gah. Får mig att tänka att det är min reaktion som är grejen, iofs har han en ganska high-pitched röst. Kanske ska börja spela podcasts hemma med mörka röster för att vänja henne, frågan är bara om det blir samma sak när det kommer från en högtalare.

Är säkert inte optimalt, men omständigheterna gör att jag inte kan tänka ut så mycket mer att göra. Bor där jag bor liksom. Hon har platser hemma att gå undan och alltid lina nog att springa bort, men väljer för det mesta att vara nära det som stör henne.

Kvinnliga gäster är kärlek och magkli direkt. Idag skällde hon inte på brevbäraren. Rumsrenheten är 50/50, vilket är bättre än förra veckan. Hon sov på mitt bröst en timma i morse istället för att fnatta runt och bita min tröja. Sov hela natten. Klarar vara i hallen själv i rätt stunder. Blir inte förtvivlad när en av oss går hemifrån och den andre är kvar. Så mycket går åt rätt håll. Måste fokusera på det iaf.

Nu skällde och morrade hon på ett grisöra, med förhoppningen att reaktionen skulle vara tvärtom...

Jag vill ju kunna kommunicera till henne: jag har koll, det är ingen fara. Men kontentan blir ju liksom väldigt motsägelsefull. Ignorera, ge godis, ge inte godis, trösta, trösta inte. Man förstärker känslan, man ändrar känslan. Så försöker väl hitta någon medelväg, så blir det kanske 50% rätt iaf.

Om du upplever att torrisar på marken funkar så fortsätt med det och sluta fundera på resten. Ge det lite tid och låt det bli en rutin för er båda två, Rom byggdes inte på en dag och så vidare... Om hon ger ett skall då och då inomhus är det kanske inte hela världen just nu? Låt besökaren ha någon godbit i fickan och slänga iväg då och då så får hon ta den om hon vill, annars behöver det inte vara hälsa och kärlek just nu.
Ni har bara känt varandra i två veckor. Landa och begränsa allt spring en stund kanske? Jag hade blivit tokig om det sprangs i dörren stup i kvarten när jag hade ett nytt knyte hemma.