I know that feeling.
Jag har jätteproblem med hundskall (och en hel del andra ljud). Bedlington är en generellt tyst ras och när de väl skäller så är det med rejäl basröst som är ganska lätt för mig att hantera.
Det gäller dock inte valparna.
De har typ det mest genomträngande gälla skallet ever.
Bor också i hyresrättslägenhet men tack och lov inte en lyhörd sådan. Har frågat grannarna och ingen har hört honom. Men det stör både oss och Sherlock när han skäller så vi har helt gett upp det där med att ignorera, ingen av oss mår ju bra av det.
Skäller han på annat än oss (oftast Sherlock som hoppat upp i sängen och markerat att lekandet är slut) så avleder vi helt enkelt.
Skäller han på oss är det lite olika. Är det för att han tycker att det tar för lång tid att få fram maten så hyssjar vi, pratar lugnt och belönar sedan när han varit tyst en stund. Han är nu nästan knäpptyst vid matfixandet så det verkar ju ha fungerat bra. Lite samma sak gör vi när han vill ha våran mat, men där är det svårare att "träna" för viss mat är så väldigt mycket mer lockande än annan. Skäller han för att han vill att nåt ska hända så plockar någon av oss upp honom och håller honom till dess han lugnat ner sig lite. Det har också funkat väldigt bra, det behöver göras mer och mer sällan. Han blir snabbt lugn i famnen och kan sedan ligga på golvet eller i en bädd och vara lugn istället, oftast tuggandes på någon leksak.